Det är finemang att få uppleva en ordentligt vit jul i år i motsats till förra året. Kall snö i drivor är så vilsamt att se på och uppleva. Som barn skapade vi rum i snögrottor och igloos, lycka var när vi tilläts ha tända stearinljus i igloon. På oskrivna snöytor jag gjorde "ritningar" i snön med myrsteg som utvisade var väggar befann sig, sen möblerade jag med soffor, bord och fåtöljer. Snöänglar fortsätter jag att göra ibland.
Den första flingan
väcker barnens skaparlust
Snart föds en ängel
Inomhus sprider vedpannan värme. Jag har laddat med litteratur och tar till vara många tillfällen att läsa. Gärna i sovrummet som nu har flyttats - om än inte till sin slutgiltiga plats. Vintervila med ljusets "
stringbåge" som kan vara mitt bästa loppisfynd.
Ha ett Gott Nytt År ni som tittar in här!
.
.
JA äntligen snö, stundtals i mängder! Vid mitt föräldrahem fanns i början av 60-talet en obebyggd tomt dit alla grannar styrde sina snökälkar fullastade med snö. Med tiden blev det för en 10-åring ett ENORMT STORT berg av snö. Vi barn var inte sena att inse att "här kan det bli nåt bra!". Min bror och jag hade varsin plywood-spade, någon i gänget var så väl garderad att de hade en spade med någon sorts metallyta på. OjOj vad vi fick jobba, resultatet blev en grotta med flera rum och uthuggna nischer för soffor. Alla rum var upplysta med ljus. Och där behövdes inga datorer för att hålla verksamheten igång. Så länge snön fanns kvar hade vi fullt upp, men ibland kom några grabbar förbi från den andra vägen, då blev det snudd på krig, brottning och isiga snöbollar blev vardagsmat för oss! I mars månad började tövädret, snökojorna rann bort, nya verksamheter tog vid. Det var en lycklig tid!
SvaraRaderaUnderbart att vara barn då snövintrarna är säkra under lång tid. Det är få förunnat nu på 2000-talet. För oss som var med då, är det något vi minns för alltid. Då gör en snörik ledig julhelg något vackert att leva på igen.
Radera