Ett eget hem

Jag dras till de här lite enklare miljöerna från 1900-talets första hälft. Men visst, herrgårdar och slott, kan ha överdådiga inredningar, högstående arkitektur och byggtekniker, parker/trädgårdar - inte undviker jag dem på något sätt. Det är ju de miljöerna lägre samhällsklasser tagit till sig efter hand. Men de enkla miljöerna står nära mitt hjärta.

Detta är det östgötska egnahemmet Solliden, ett hus som diversearbetaren Albin med fru Lisa uppförde på 1920-talet och med en möblering från några olika decennier, precis som levande hemmiljöer brukar vara. Hus och trädgård går numera att besöka på friluftsmuseet Gamla Linköping. Vid besöket där förra sommaren fanns två museiguider permanent på plats som höll på att baka syltkakor och som delade med sig av kunskapen om huset och den familj som bott där. Det var fint! Framför allt vände man sig till barn, man ville fånga barnens intresse för hur man levde förr och det var berättelser med livet förr på lagom nivå. Om arbetarklassen och hemmafruarna.

Man kan ju säga att livet på 40-talet är ett liv som många yngre och medelålders idag vill återvända till. Odla egna grönsaker och frukter från trädgården, elda i vedspis, deläga en ko, få egna ägg då höns är väldigt populärt och tillåtet i viss utsträckning även inom detaljplanelagt område - ja alltså att vara självförsörjande i högre grad än som varit modernt de senaste decennierna. Så levde man här i byn sina liv under tiden då här var fungerande jordbruk, en tid jag varit med om.

Lyssnansvärd är podden HEMMAFRU som startar denna vecka, v.8-18) och handlar om olika aspekter på den hemmafruroll som utvecklades under 1900-talet. Jag läste Kristina Sandbergs trilogi om Maj i Ö-vik med intresse och i podden fortsätter hemmafrurollen att diskuteras i ett annat format, innehåller presenteras här: "Vi vill förstå vilka de var."
.
.