Mänskor som gått före

13 mars 2018

Antikt intresse

Det är så fascinerande att detaljstudera antika huggna utsmyckningar på byggnader. Det här är jag intresserad av och har en hel del litteratur i ämnet. Det är i allmänhet lättare att diskutera antikens arkitektur och byggteknik med arkeologer än med arkitekter, arkeologer inom medelhavsarkeologi har ofta mer kunskaper inom området.

Här kan man se akantus, konsoler, ovolo, tandsnitt, astragal, palmetter, bukranier, kassetter, blomma, amfora, fascis, hjälm och andra föremål som användes vid rituella offer. Entablementet (mötet mellan tak och vägg) tillhör det det romerska Vespasianustemplet på Forum Romanum i Rom och höggs omkring år 80 e. Kr. Det finns att se i Tabularium på Kapitoliekullen. Några av de klassiska formerna återfinns i ångermanländska trähus.

Minns när vi på en tidigare arbetsplats, en statlig kulturmiljövårdande myndighet, skulle ha en förmiddag för utveckling. Det innebar att vi, ca 10 personer, satt uppradade vid ett långt bord och skulle var och en analysera en bild som slumpvis matades fram i projektorn. Det var i mitten av 90-talet. En professor i bebyggelsevård, som rest upp från Göteborg för detta ärende, ledde samtalet.

Den bild som visades när min tur kom var passande nog ett foto med ett grekiskt tempel, ett doriskt sådant i södra Italien. "Jag ser ett peripteralt tempel, distylt in antis, på ett..."  började jag. Det där är välkända klassiska arkitekturbegrepp. "Stopp" sa göteborgar´n. "Prata så vi förstår." Jaja, jag får väl ta det poetiskt och känslomässigt då då tänkte jag med viss förvåning. Då kanske även han förstår. Minns att jag började "Jag ser en ljusomspunnen byggnad av sten..."
Den beskrivningen godtogs utan protest. Och jag lärde mig något om kunskapers lägstanivåer.

För mig är det givande att fundera över antika tempels hörnkontraktion, hörnlösningar har i nästan alla tider varit arkitektoniska problem. Skulle det vara onödig kunskap?! (Vet ni hur renässansarkitekten Bramante ritade innerhörn i Santa Maria della Paces innergård/cortile?)
"Det syns om en arkitekt är god.
Huruledes kommer han om den hjørne?"
Påstående av den danske arkitekten Jørn Utzon 1918-2008.
I min dagliga bekantskap finns ingen att diskutera de här klassiska arkitekturbegreppen med. Men att det är lättare att finna likasinnade i en storstad än på landsbygden när man har smala specialintressen inom humaniora är nog ingen överdrift. När tanken på var jag ville bo efter utbildningen blev aktuell, sa jag till mig själv att ett universitet eller högskola måste finnas nära till. Tänkte att det behövs för den personliga vidareutvecklingens skull.
.
.

2 kommentarer:

  1. Även jag råkar allt som oftast ut för detta och har - likt min far - lärt mig att "tala med bönder på böndernas vis, och med lärde män på latin..." Och den fröjd som infinner sig när man hittar en like att bolla fackfraser med. Här har ju även webben med alla dess möjligheter hjälpt. Det finns alltid någon tokfrans därute som talar så ingen annan förstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr hade jag ingen familjemedlem att tala med om mitt intresse. Medelklassen fostrar sina barn att kunna samtala, argumentera, diskutera - det gör inte de lägre klasserna. De får lära sig under hand vilket innebär att det tar längre tid (om det någonsin sker). Att prata två skilda språk - "bondska" och latin - kommer efter hand. (https://morfarshus.blogspot.se/2011/11/forsta-klass.html).

      Apropå samtalsledningen i berättelsen ovan: om jag varit i dennes situation skulle jag ha låtit den där märkliga mänskliga nörden tala färdigt och sedan bett henne förklara med andra ord vad hon egentligen velat säga. Då först kan det ha blivit ett utvecklande samtal.

      Radera

Tyck till om du vill...