Vi har Äppelkriget, Hasse & Tages komedi från 1971 som utspelar sig på Österlen där befolkningen tillsammans stoppar de tyska exploateringsplanerna.
Så har vi Tre kärlekar. En tv-serie från 1989 av Lars Molin som visar på hur olika syn människor har på exploateringsprojekt och hur staten (i detta fall statliga energibolaget) därför avgår med segern och gårdar läggs under vatten i en kraftverksdamm. Exakt var det utspelar sig är inte uttalat men någonstans på den "norrländska" landsbygden.
Humorfilmen Äppelkriget handlar om privat exploatör och Tre kärlekar om statlig exploatering av naturresurser.
Visst är det lätt att tro att det alltid kommer att vara som i Tre kärlekar i "Norrland", den svenska "kolonin" som har mängder med råvaror och naturresurser. Samma frågeställningar, samma livsviktiga beslut, samma drömmar och förhoppningar som infrias eller grusas. Jag tror det kommer att fortsätta så eftersom folk är svåra att samla i norr. Alltid kan exploatören använda sig av argument som "projektet skapar jobbtillfällen" och många tror på bygdens frälsning. Alternativt gör sig någon/några privatpersoner ekonomisk vinning på projektet och ivrar för genomförandet. Precis som i filmen. "Norrland" kommer alltid att vara delat.
Tre kärlekar är fortfarande aktuell och avsnitten finns på svt Play.
Några av skådespelarna är Mona Malm, Lena T Hanson, Ingvar Hirdvall, Samuel Fröler, Gustav Levin.
..
Vilken spännande och tänkvärd jämförelse!
SvaraRaderaVisst är det. Tråkigt bara att det är så.
SvaraRaderaFinns det då något hopp för Norrland? Jag känner mig så pessimistisk, men vill gärna se några ljuspunkter. Efter snart två års studier inom kulturvård tror jag inte ens kulturvården bryr sig om Norrland norr om Hälsingland. Ett exempel: jag försökte presentera en idé till en C-uppsats. Redan efter ett par meningar blev jag avbruten med ett "det där kommer inte att smälla så högt". Idén i sig kanske inte var lysande, vad vet jag, men det vet knappast vår lektor heller med tanke på att jag inte hann säga så mycket mer än ordet "norrländsk" innan det var över. Jag tror det var där skon klämde, det ansågs inte relevant nog då.
SvaraRaderaSara H
Så tråkigt att höra, Sara! Jag har blivit en pessimist själv, tyvärr, tyvärr. Och jag håller till stor del med dig angående kulturvården och "Norrland". Även jag har exempel på det. Samtidigt ser jag inte att "norrlänningarna" själva på egen hand vill försöka förändra detta, kanske är många omedvetna om sakernas tillstånd?! Det är därför jag har funderingar kring vad "norrländsk" kulturelit och kulturbärare.
RaderaJag ogillar att skriva och säga Norrland, därför skriver jag "Norrland" inom citatteckan. Vi har Hälsingland, Gästrikland, Jämtland, Medelpad, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Dessutom landskapen Lappland och Ångermanland. Norrland är alltför oprecist ;-) Men som Norrland ser övriga landet på den norra landsändan. Shame om them. Men du och jag är för få för att ändra på detta.
Norrland är för stort och divergerat. Vi klumpas ihop trots att en hälsing knappast känner så mycket mer gemenskap med en norrbottning än en hallänning känner med en dalmas. Då blir det svårt att ena norrlänningarna. Därtill kommer den sorgliga historielöshet som jag tror många norrlänningar, inklusive mig själv, lider av. Jag ogillar epitetet "norrlänning", men för mig finns inget bra alternativ, jag är varken det ena eller det andra utan en norrländsk blandning. Men är man "något" bör man använda sig av det. Inte låta sig reduceras till "norrlänningen" längre söderut.
SvaraRaderaSara H
Vist är det så.
RaderaMen det där med historielöshet skulle jag vilja försöka tränga djupare in i. Jag känner inte riktigt igen mig i det. Jag kallar mej ångermanländsk i "södern" ;-)