Hotfullt...

...och kontraproduktiv elakhet.

Mitt engagemang i byn innebär att makten känner sig hotad, de som normalt är vana att ingen säger emot.

Därför blev jag hotad av fru Famiglia/Vera Jonzon i samband med en byastämma. Jag isolerades efter stämman (när andra stod i kaffekö) och fick veta att jag borde fundera över om jag verkligen ville ha en framtid i byn (om jag fortsätter att gå emot familjens vilja). Man ska inte, som jag, arbeta mot deras planerade bergtäkt, mot privatisering av vägar till familjens fördel, mot förslag om borttagande av andelstal som Herr Famiglia sr. förespråkat, mot användande av Myrvägen och skogsbilvägen för vindkraftsanläggarna - över huvud taget ska man inte ha någon egen vilja när man har med La Famiglia att göra, man ska låta sig styras. Ska jag därför låta lobotomera mig kanske???

Tanken med olaga hot är att tysta, få en människor rädda, förminska medmänniskor, kontrollera omvärlden genom skräck och förtryck. Det är kontraproduktiv elakhet och det finns i byn. Det hade jag inte trott tidigare. Aldrig har jag utsatts för hot förut - en ny situation har inträtt. En lantlig form av Hells Angels finns i byn.

Politikerfamiljen vill ha bort mig härifrån, de vill bedriva verksamhet oemotsagda som vanligt, och kan tydligen gå långt för att nå dig. Jag är verkligt rädd att något händer med min egendom.

När jag får veta att räddningstjänsten kallats till mitt hus förra vintern är det första som dyker upp i tankarna Veras hot. Tillvaron blir osäker på grund av detta.

Rättvisa utan rädsla och fint samarbete bland människor är nog det finaste jag vet. Jag är van att engagera mig i samhällsfrågor, har en utbildning som gett mig kunskap i bland annat samhällsplanering, som låter mig tyda och förstå skrivna dokument (Miljökonsekvensbeskrivningar och detaljplaner för vindkraftsprojekt t ex), som gör att jag inte drar mig för att själv formulera skrivelser, vågar ha åsikter, känner till eller letar fram information om lagliga rättigheter och skyldigheter. Man vill skrämma mig till lydnad. Numera sitter sonen (C) som ordförande i samfällighetsföreningar här.

Jag är hembygdskär. Förstår ni det? Vore jag inte det skulle jag väl knappast engagera mig i den här lilla, lilla obetydliga norrländska byn. Jag vill dess väl och skulle önska att människorna här vore stolta och vågade stå för sin sak. Förstår dom det? Knappast, eftersom La Famiglia med lakejer berättar helt andra saker om mig, fake news, och vem kan och vågar ifrågasätta maktmänniskors påståenden och berättelser...

Den som vänder åter
kommer alltid blott
till ett återvändo.
En hembygd
finns aldrig för den
som en gång reste bort.

.
.