Den sortens affär som förr fanns på varje ort med självaktning, dära Vall´n var namnet Ingrids Mode. Nu har de allra flesta hattaffärer försvunnit då hattar inte längre är alla kvinnors önskemål.
Inredningen är intakt. Ekträ, vitmålad perforerad masonit och juteväv. Två sittplatser framför speglar finns för kunderna att bli betjänade av modisten.
Om jag köpte någon huvudbonad? Javisst, men till någon annan än mej själv.
På det hela taget - en helt underbar miljö!
.
.
Fantastiskt! Jag minns när jag följde med mamma på hattaffären.
SvaraRaderaDet var speciellt. Och när jag själv köpte en rävskinnsmössa minns jag så väl. Det var i Ume: https://morfarshus.blogspot.com/2014/01/ravskinnsmossan.html
RaderaVilket underbart blogginlägg, det måste jag visa för min väninna som älskar hattar. Hon brukar, vid högtidliga tillfällen, bära hatt när hon ska på "fint kalas" och hon är lång och reslig och ser ut som en en riktigt Fin Dam! Själv har jag aldrig burit hatt och kommer nog inte att göra det heller, men tycker att det är fint på andra, hälsar Elisabet, västerbottniska i förskingringen sedan snart tjugofem år tillbaka. (Förskingringen = södra Sverige).
SvaraRaderaHatt ÄR fint! I alla fall på de som med stolthet bär upp dem :-)
Radera