Dialog formgavs 1962 av arkitektkontoret AOS Arkitekter och producerades 1962-1978. Jag har fått berättat för mig av en arkitekt som var med, hur processen gick till. Telefonlurens och klykans design var särskilt viktiga, telefonlurens nya, lätta material gjorde att utformningen var väsentlig för att samtalet skulle brytas då luren lades/kastades på. Av honom fick jag fick jag en röd Dialog till min samling :-)
Min L M Ericsson bakelittelefon (1947-1962) med textilsladd och fingerskiva av bakelit är dock favoriten. När föräldrarnas gamla telefon byttes ut tillhörde den staten, Televerket, så telefonen tog telegubben med sig till mitt stora förtret - jag hade bett föräldrarna spara den till mig vid utbytet. Några år senare fick jag en likadan oanvänd bakelittelefon i originalkartong av en god vän. Det kallar jag lycka.
Många andra telefoner har passerat revy i mitt liv men av de fasta telefonerna är dessa presenterade de mest minnesvärda.
.
.
Det är inte säkert att du (dina föräldrar) fått behålla telefonen, även om de bönat och bett. När televerket bytte ut det fasta jacket mot ett nytt, fick vi ny telefon istället för den gamla med petmoj i metall. En ung granne hade frågat om han kunde få den gamla när vi fått den nya telefonen - men det blev kalla handen när jag frågade.
SvaraRaderaMargaretha
Nej, det var det som inte gick på den tiden när bakelittelefonen byttes ut mot en nyare modell (en grå Dialog). Telefonapparaten var statens, Televerkets, egendom och fick inte lämnas kvar. Så var det då. Men flera år senare fick tag i en bakelittelefon ändå och den är jag mycket glad över.
RaderaJag hade från en arbetsplats som slopat sitt lokaltelefon-nät, tagit vara på en väggtelefon i bakelit, den var likadan som Televerkets vägghängda. Enda skillnaden var att lokalväxeln använde nollans signal (ett knäpp) som etta och nians (tio knäpp)som nolla, det var bara att numrera om fingerskivan så att nollan hamnade först sedan slog man som vanligt på Televerkets linjer. Då jag inte behövde telefonen så fick en kompis den, detta var ca 1978 och Dialogen hade blivit standardtelefon. Min kompis tänkte sig att det skulle gå att byta den gamla nu matta bakelitapparaten mot en vägghängd Dialog och gick till telebutiken.
SvaraRaderaDet här är förverkad sa damen bakom disken och tog telefonen, min kompis fick gå hem utan någon telefon alls.
Vilken historia.
RaderaSka nog lägga till att någon riktig butik var det ju egentligen inte fråga om på den tiden. Mer som en kundmottagning i bottenvåningen på Televerkets stora kontorsbyggnad, med levande människor där man kunde göra felanmälan, hämta telefonkatalog om man inte fått den hem och köpa kataloger för andra områden, beställa teleabonnemang eller extra apparat på samma nummer och ev telefonsvarare ljusgrå/mellangrå LME. Man kunde såklart oxå ringa dit och då svarade en levande människa som förde ärendet vidare till berörd personal tex reparatör. Nytt abonnemang för folkbokföringsadressen kostade 300 kr oavsett det fanns framdraget uttag eller om det behövdes typ 2 km stolpsättning för kabel. Tidigare hade samma avgift gällt även fritidshus.
RaderaI början av min yrkesbana så hyrde jag under ett år en fritidsstuga, utan att skriva mig där och då skulle jag få betala full avgift för kabeldragning/stolpar trots att uttag redan fanns. Tur att jag hade en påstridig mamma som utan min kännedom, senare kunde meddela att hon hade fått tag i rätt person och fått denne att ta ett verklighetsanpassat beslut.
Det var annorlunda tidigare, en hel del var bättre i våra ögon. Särskilt detta med mänskliga kontakter!
Radera