Hemma i byn finns ingen bagarstuga i funktion. Det var länge sedan någon någonsin bakade tunnbröd där. Då får man ta och se till att baka i Mellansverige istället. Tunnbrödsbak är gemenskap - man förenar nytta med nöje. Som avslutning bakar man pizza till middag som förtärs i bostadshusets finrum med skurgolv, kakelugn och spetsgardiner. Det är så mycket trevligt jag får vara med om. Dock icke detta år med restriktioner.
I bondesamhället var det vanligt att storbak gick av stapeln i oktober, en månad då andra sysslor inte krävde arbetskraft i stor omfattning. Säden var skördad, torkad, tröskad och nymald till mjöl. Som uppvuxen i tunnbrödsbältet tycker jag att hårda brödkakor är minst lika gott som mjukt bröd. Norr om gränsen för tunnbrödsbältet har ojästa bröd varit vanliga, jästa söder om samma gräns. Hårt bröd, spisbröd, kontra rågsiktskakor. Gränsen separerar de två olika hushållningssystem som baserades på boskapsskötsel kontra åkerbruk.
DET ÄR INTE SÅ OVANLIGT HÄR. NÄR JAG VÄXTE UPP SÅG MAN NÄR DET VAR DAGS, sPARKSTÖTTINGAR MED STORA tråg, täckta med stora dukar, for förbi vårt hus på väg till bakstugan. Där blev det hårt och mjukt tunnbröd, och så paltbröd, och man kunde komma in och få en smakbit med smör på. Några var mycket goda kavlare, andra var fantastiska gräddare och kom ihåg at peta in mera ved.... Fantastiskt att det ändå finns kvar!
SvaraRaderaAtt traditionen hålls vid liv är bra - tunnbröd är så gott! Även jag har varit med och bakat tunnbröd som barn.
RaderaFörutom de timrade bagarstugorna inrättades bakugn i källaren i några 30- och 40-talshus här i byn. Ingen är i funktion numera.
Jag tycker om att tunnbrödsbakning har blivit i ropet igen på ett flertal orter.