Dockan Molly är just nu klädd i en nystruken hemsydd klänning.
Och här står jag och stryker dockans kläder på en strykbräda i favoritköket. För länge se´n. Genom lek tränades man för vuxenlivet, för det hushållsarbete som ansågs krävas av en liten flicka när hon blev stor. Det var inget jag genomskådade då men roligt var det att leka och lära nytt.
När jag för några år sedan återfann Molly på tredjevinn´ bland kartonger och sågspånsisolering fann jag också en låda med hennes dockkläder. Då planerade jag att se över dem och den klädvården är nu utförd. Det är knappt man vill stoppa ner alla kläder i lådan igen - då blir de åter skrynkliga :-)
Jag känner igen känslan, man kan ju bara inte ha alla favoritprylar framme! Ändå har jag en del utspridda i huset — en Briotraktor på köksgolvet, dockor i trappan, modellbilar ovanpå en bokhylla ( fast där syns de inte) och en docksäng mitt på golvet — tur att huset är stort!
SvaraRaderaEtt litet strykjärn hade jag, men minns aldrig att jag använde det. Jag gick direkt på det riktiga strykjärnet och familjens näsdukar (det var då det).
Margaretha
Jag började direkt med "vuxen"strykjärnet på bilden. Drog på reglaget för värmen på max för jag trodde det skulle bli varmt fortare då ("strykjärnsstress", haha..) men fick bassning av mamma. Hon upptäckte till sist mitt förehavande eftersom jag förstås glömde att dra ner reglaget.
RaderaNä, för mig fungerar det inte att ha dessa minnesprylar framme men det är trevligt att de finns kvar i förvar!