Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle bli druvodlare. Aldrig.
Men så fick jag en grön staketdruva som 50-årspresent och senare en blå. De tvingade sig på mej, jag som inte alls intresserat mig för odling av vinstockar på min mellansvenska gård. De första åren tog jag inte rätt på skörden, den fick fåglar och maskar, jag var ointresserad.
Men med tiden ger de ordentlig skörd, särskilt den blå med riklig sötma, så det är svårt att låta druvorna förfaras. De är väldigt goda att äta färska men det mesta blir druvsaft då skörden annars inte hinner ätas upp. Så nu står jag där med några flaskor druvsaft igen. I vintras beskars den blå vinstocken hårt därför att pergolan den klättrar på skulle justeras. Växtkraften är dock stor - rankan kommer snart igen.
Jag har svårt att kommentera på min egen blogg nu. Varför är okänt.
Grattis till druvorna! Syrran, som bor i Mora, hade med sig en korg med druvor från sina odlingar. Så goda! Hälften är utomhusdruvor och hälften växthusodlade. Så vårt klimat är tydligen (numera) inget hinder för vindruvsodling.
SvaraRaderaVisst är det irriterande när ens bloggverktyg börjar krångla! Bloggen måste skötas som ett spädbarn, för att inte dra på sig olika åkommor. Jag har inga goda råd att erbjuda, eftersom jag har turen att kunna be om hjälp på nära håll, när det hakar upp sig.
Tack Karin, druvorna är härliga och bladverket likaså.
RaderaJa det är frustrerande när allt inte går på räls med bloggen :-) Men från min laptop går det tydligen som förr. Alltid något.