Frånvaro

 

sista gången

     jag var

            hos min mor

                   rörde jag försiktigt

 

              vid hennes kind

            men det var försent

hon var redan borta

     det min hand vidrörde

 

            var inte längre hon

                   hon hade ersatts med frånvaron

            som är det enda som fortsatt

     bär hennes namn

 

Jonas Brun

ur tidskriften Balder nr 3/2023

 

 

 

Dikten ovan påminner mej om när jag vistades på sjukhuset några dagar i samband med att mamma dog. Bodde på nätterna i ett kalt rum med högt i tak utan fönster där ventilationstrumman pep som fågelungar. Det var den tid då storspoven anlände och då älven rev. Vi fick några dagar tillsammans där vissa ögonblick och vissa samtal var mer minnesvärda än andra. Dem nedtecknade jag i en tankebok.

De där minnena ville jag så gärna dela med mig av till min syster. Jag gjorde försök att finna en tidpunkt som kunde vara lämplig men alltid hade hon mycket att göra med att ta hand om sina två barn, och sedan kom hennes skilsmässa med skyddat boende samt allt annat runt omkring emellan. Därför blev det aldrig av att dela de där minnena. Det kändes lite ensamt till en början.