Snabba klimatförändringar

Läser i hushållets loggbok 1953.
Pappa skriver den 16 dec:
(...)
December månad 1953 har varit så mild att jag inte minns något liknande, vi har sett skymten av snön men den har försvunnit fort, det är mest plusgrader, men vi har ju bara den sextonde än förstås.

25 dec samma år:
Ingrid och Bertil har firat jul här. Vi har så gott som ingen snö, varmt.

Så var det alltså vintern 1953/54.
Året innan, alltså vintern 1952/53 hade det varit så mycket snö att pappa fotograferat mängderna.

Här nedan syns lagår´n från gårdsplanen och på baksidan. På övre bilden ser jag en sak som förvånar mej: Rökröret till den vedeldade vattevärmarn som kläderna tvättades i under barmarkstid, sticker upp ur snöndrivan. I mitt minne togs den alltid in i lagårdsporten på vintern! Det bildas alltid en driva på det här stället men e hänn åre hadd he dreva särdelles högt. Det var till att skotta för hand. Inte plogades det med traktor som nu, eller användes snöslunga.

På det här fotot syns lagårn som går i vinkel samt det som troligen ska bli bränsle, stockar att kapa och klyva till ved framåt vårkanten. En timmerkälke eller timmersläde står uppställd mot traven, på veabacken. Bakom den traven skymtar rökbastun som fick nya syllstockar i somras. Lite häftiga är bilderna allt! Finns det nån annan benämning på timmerkälke/timmersläde, slea?- hjälp, jag har glömt bort det i så fall...

Timmerlagning

Jamen, så underbart skönt!

Nu är rökbastun reparerad med hjälp av en timmerman och hans medhjälpare. Syllstockarna är bytta. De arbetade med detta i 2,5 dagar. Det som återstår för oss är att flytta rökbastun några meter men det får anstå till nästa år.



Knutningen var en enkel rak knut fick jag lära mig. Bastun har tidigare varit längre kunde man se eftersom drag fanns på utknuten på gavelsidan med dörröppningen. Jag vet sedan tidigare att den var flyttad (timmerstockarna var numrerade) och i samband med detta var de tre nedersta stockvarven utbytta. Timmermannen trodde att det kunde vara återanvänt timmer från något bostadshus då de var väl täljda. Jag gissar att flyttningen gjordes omkring 1913 då morfars hus stod klart. Läs HÄR ett tidigare inlägg om rökbastun.

Tll sin hjälp hade timmermännen yxor och motorsåg. Två yxor användes, en täljyxa och en huggyxa. Yxsmidet kom från Gränsfors bruk i Hälsingland och skaften från Hultafors, något modifierade.

Blockning, skrädning till två plana sidor på stocken gjordes på plats med insågning med motorsåg och därefter bearbetning med täljyxan. Drag och knut utfördes sen. Det är härligt att se allt träspill som blir - ett hantverk som inte utförts här sedan morfars tid.

Apropå Gränsfors bruk så är väl värt ett besök. "In the middle of nowhere" ligger bruket, öppet för besök. Knut i knut ligger en blomkruksfabrik. Helt fantastiskt att gå in där, välja en kung bland blomkrukor, lägga pengarna i en burk och känna sig rik på fina krukor. Krukorna utsågs 2003 till "Månades val" av Elle interiör. Jag instämmer – en vacker och bra produkt, svenskproducerad. Kanten upptill är en liten vulst, inte en bred kraftig kant som vanliga krukor som är stapelbara. Gränsforskrukan är förfinad.

Senare tillägg: HÄR kan man läsa om timring. Drag eller långdrag kallas här även mossränna.

Rökbastun

Jajamen, nu är det bestämt med en timmerman om byte av syllstockar på rökbastun eller laden som jag säger till vardags. Ett timrat litet hus som är flyttat hit till morfars hus, antagligen då han byggde bostadshuset. Jag tror rökbastun är flyttad borta Halla. Jag har muntligt hört av mina föräldrar att den är flyttad och kan även se att stockarna märkts upp. Kanhända har morfars föräldrar Klara och Johan-Olof använt den i sitt hushåll.

Granar fälldes i vintras på skiftet, hemtransporterades med hjälp av en hjälpsam tremänning (tack för hjälpen!), randbarkades i maj och ska nu bilas och knutas och placeras längst ner i stockvarven. Vinterfällt virke har överlägsen kvalitet till husbyggnad. Det kände säkert morfar till men en så´n kunskap försvinner på en generation om det inte överförs med mun-mot-mun-metoden, traderandets konst.



En rökbastu användes för rökning och torkning av kött, av lin och säd. En rökbastu hade jordgolv. En eldstad av naturstenar var travad i mitten av rummet. Ingen skorsten fanns, röken skulle fylla rummet. Än idag används rökbastur i Finland och Karelen men de är avsedda för tvagning, de jag bastat i har haft trägolv och murad eldstad.

Tänk om timmerväggarna kunde tala... ja, kanske kan de göra det på sitt sätt. Jag gör en rejäl undersökning i samband med att timmerstommen står naken. Kanhända finns spår efter förfäderna som inte syns normalt. Årtal, initialer, yxhugg kan visa vilken typ av yxa som användes... Att timret är plockhugget på skogsskiftet står väl utom all tvekan. När det avverkades kan man få reda på genom dendrokronologisk undersökning (undersöka årsringarna och därigenom komma fram till när trädet är fällt) men så långt tänker jag inte gå i ivern att få veta mera.