16 juni 2014

Bieffekten

Humlor och bin som handelsvara för att vi ska få äta färska grönsaker och frukter året om, producerade av en storskalig livsmedelsindustri. Se en obehaglig och tänkvärd film på SvtPlay, kan ses till lördag den 28 juni.


Foto härifrån. Fotograf Sylvia Andersson.
Filmen om humlor och bin som handelsvara, som slit- och slängvara, har florerat en tid i digitala medier. Nu först har jag sett den. Tänk så fort jordbruket och landskapet förändras under en människas livstid, under min egen levnad. Hur långt kan vi i västvärlden gå då det gäller billig matproduktion????????
.
.

En slags gröttapet

Det tydligaste fotografiet som finns på vardagsrummets /finrummets tapet som det såg ut då jag var liten syns här.Länge var det det enda jag hade att gå efter i planeringen. Så gissa om jag blev lycklig då den denna tapet kom i dagen, efter att väggen revs, så den syns i verkligheten.
På 1930-talet blev det modernt med ljusa tapeter som gav ett enfärgat intryck. Modernismen ville ha en enhetlig och harmonisk bakgrund, man ville bort från mönster och dekorer. Det var den tyska Bauhausskolan som ledde den utvecklingen med mur- och vävimiterande tapeter. Beige kulör och relieftryck utmärkte tapeterna i Sverige långt in på 1950-talet. I folkmun kom de att kallas havregrynstapet, gröttapet, efter färg och struktur. Reliefpräglingen kom med tiden att bli allt starkare, mönstret i vitt var lika diffust som på gröttapeterna. Det är dit, till det sistnämnda med vitt tryck, som jag hänför tapeten i finrummet.

Jag hittade en bit tapet i ett av kökets överskåp vid en tidigare städning och blev lycklig då jag trodde att det var en bit av finrumstapeten. Men så var det inte har jag insett nu men var denna tapet suttit vet jag inte. Kanske nere hos mormor och morfar men jag minns inte hur deras kammare var tapetserad underligt nog.

Beslutet har länge varit att återställa stämningen i finrummet som den var en gång i tiden. Finrummet ska "läsas ihop" med det välbevarade masoniteköket.
http://morfarshus.blogspot.se/2009/05/en-femarings-uppfattning-om-ett-rum.html
Finrummet som jag såg det en gång i tiden.

Det kan knappast vara många som tapetserar med gamla gröttapeter nu för ti´n - om det inte handlar om scenografi eller i museala byggnader. Kanske är jag den siste i universum som väljer att tapetsera med en sådan här slags tapet i ett ordinärt boende...!?  Att jag vill få samma känsla som förr beror säkerligen på de fina barndomsupplevelser jag förknippar med rummen och huset men även på att jag genom min yrkesinriktning ser värdet i det gamla. Det spelar även in att jag har ett annat boende där jag inte tar hänsyn på samma sätt. Att restaurera är ju kul, det är detektivarbete och det är lösande av gåtor. Vem älskar inte det? Problemlösningen är i "morfars hus"extra lätt då jag har egna minnen och då många inventarier finns kvar.
 
Det här är den tapet jag valt att köpa till finrummet.
Leveransen kom i veckan som gick. Tretton gamla tapetrullar som ska kantskäras och klistras. Vilken fabrikör som tillverkat tapeten framgår inte.
Men på tapetbården står det tryckt NT och SVENSK VARA som ni ser uppe till vänster. Det betyder att det är Norrköpings tapetfabrik som tryckt bården. Det är 24 våder på en tapetbredd som man skär isär.


"Hovleverantör" framgår här ovan. Hos samma firma, som jag bara har lovord för, hittade jag tapeten till lill-rumme, en typisk geometrisk 50-talstapet, som väntar på att bli uppsatt. Så blir det även för den nyinköpta. Vi har prioriterat att ta hand om uthus och ekonomibyggnader innan vi satsar tid på att byggnadsvårda bostadshuset. Det finns ingen anledning att jäkta... Huvudsaken är att man har en handlingsplan. Och den finns.
.
.

15 juni 2014

Fartygsmålning


I förra inlägget syns tavlan med passepartout och ram.

Denna tavla har jag sett i hela mitt liv. Den är målad av Valdemar Braxenholm från Rundvik. Tavlan är väldigt mycket  kulturhistoria för mej och jag tycker väldigt bra om den. Den visar på att segelfartyg fortfarande fanns i gott minne bevarade då min pappa var ung. Valdemar och han är/var jämgamla. Min pappa, född i Rundvik - ett sågverkssamhälle vid havet, var hela sitt liv förtjust i båtar och vatten. Se här. Han byggde egna mindre båtar - av trä, av masonit, med och utan segel. Han övergav detta intresse eftersom tid saknades, då han gifte sig till ett jordbruk. Men Björn Landströms bok Skeppet, från 1961 stod i bokhyllan och den tog han fram nu och då. Och han försökte lära mej skillnaden mellan en fullriggare, skonare, skonert, fregatt, brigg, bark osv. Det gick så där...

Nu hänger den akvarellmålade tavlan i 50-talshörnet i vardagsrummet på nedervåningen.

Lyssna på Så länge skutan kan gå av Evert Taube och tolkad av Kim Larsen.

Så Länge Skutan Kan Gå
Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
om blott endag eller två
så håll tillgodo åndå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få lycka och solsken på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.

Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå,
så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!
Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals!
Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen
med karibiens passadvind kring pannan.
Klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Evert Taube
.
.

13 juni 2014

Frilagt efter fyra decennier

Så här såg ena kortväggen ut i flickrummet som revs ut. Det skrev jag om för lite sedan.
Bakom den platsbyggda garderoben där i fonden som pappa byggt, fanns tapeten från finrummet kvar. Garderobens samtliga sidorväggar var av masonite som målats och jippi, där bakom fanns rummets originaltapet.
En skiss med garderobens mått fanns också där bakom.
 
Det här är ett fotografi där tapeten också syns. Det nu frilagda hörnet finns till höger strax utanför bild. Att hitta originaltapeten på plats är snäppet bättre än att se den på svartvitt foto då val av ny tapet ska göras.

På fotot syns ett femårigt kakmonster på framfart med kakskrinet av hårdplast i famnen. Och där bakom är rummet med tapet, kornisch, pappabyggt masoniteskrivbord och mammavävt tapetskydd i hörnan. Den hörna som nu kommit fram i original. Valdemar Braxenholms fartygsmålning samt den uppstoppade ekorren fanns på plats och kommer att hitta dit igen.
Gissa om jag blev glad när ett helt hörn med den gamla vardagsrumstapeten blev synlig!? Köksdörren sitter till höger utanför bild och det här hörnet syns inte på de bilder jag tagit stående i den dörröppningen.
 
Minnen väller fram...
En tid innan garderoben revs beställdes tre prover från "hovleverantören". Där fanns ingen tapet som helt liknar den gamla men det blir den till vänster som kommer att sättas upp eftersom jag strävar efter att uppnå samma effekt som rummet hade en gång i tiden och den är förhållandevis lik originalet i kulör och i tapettyp, reliefpressad "gröttapet".

Hit upp till övervåningen ska nämligen 50-talsmöblerna återbördas så småningom.
http://morfarshus.blogspot.se/2009/05/en-femarings-uppfattning-om-ett-rum.html
Så här, som jag som 5-åring uppfattade finrummet, ska det bli :-D

Buffén i fanérad alm från Lammhults Möbler fyller än sin funktion, chosefritt dekorlös. Som 5-åring målade jag den grön med färgkrita på teckningen ovan :-)
Och vad mer är - även tapetbården fanns kvar bakom garderoben. Tadam! Och tadam tadam!!! Den bården fanns i original hos "hovleverantören" med en liiiiten annan färgkombination. Ingen är gladare än jag. Ibland har man tur som en tok.
.
.

12 juni 2014

Traditionella material - bra material

En favorit då det gäller materialmöten är det fernissade brädgolvet av gran och den öppna spisen murad av rött tegel 1949. Vardagsrummet togs i bruk 1950. Golvbrädorna av gran är jämnbreda och fernissade med icke-pigmenterad fernissa. De ligger med fris mot eldstadens murade gnistskydd.
Fernissans lager är ganska många men ingen flagning förekommer. Så tidstypiskt denna materialkombination är - riktigt 40-tal. De nya inredningsinfluenserna kommer senare till landsbygden än till storstäderna - femtiotalet har inte blommat upp i det här rummet då det inreddes. För mej är detta lika mycket 50-tal som kökets linoleummatta.
En annan sak jag uppskattar med de fönster som finns på övervåningen är att de har lösa innanfönster. Treluftsfönstret i "finrummet" - som vi sa när jag var riktigt liten - får helt olika uttryck då innanfönstren är på plats och då de är borttagna. Huset följer årstiderna vilket jag tycker är mycket värt. Det är väldigt få som över huvud taget har kvar sådana fönster i sin bostad här i bygden, men så omodernt, okonventionellt, otidsenligt och oglamoröst vill jag ha det  ;-

Det är Strömbergs snickeri i Rundvik som tillverkade samtliga fönster till övervåningen strax före 1950. SP-snickerier och många andra nutida fönstertillverkar kan slänga sig i väggen. Det här är  snickerier med väldigt bra kvalitet.
.
.

11 juni 2014

Lyrisk empire

Jag tog mig tid att titta under sitsen på den här stolen med lyra på ryggbrickan nu när sovrummet tömdes. Eftersom den alltid funnits i huset har det varit lätt att ta den för givet utan närmare eftertanke. Stolen var brännmärkt JFB. Det var även lätt att se att stolen tidigare varit målad i rödbrunt. Förmodligen är det mamma som målat den ljus, antagligen då nya sovrummet kom till på tidigt 70-tal. Innan dess kan den nog ha stått på en uthusvind.

Nå, JFB står för Jonas Forsberg, min morfarsfars styvfar som levde åren 1828-1887. År 1855 gifter han sig med änkan Brita Catharina Eskilsdotter, min morfarsfarmor, och sätter därmed bo. Förmodligen beställdes stolarna av modellen senempir från en lokal snickare någon gång därefter. Stolarna ärvdes kan jag tro av mff Johan Olof och mfm Klara och har under hand delats upp mellan arvingar. Om Jonas Forsberg kan man läsa här.
.
.

10 juni 2014

Borta

Den mellanvägg som kom till 1970 eller strax efter, för att få till ytterligare ett sovrum, är nu riven. Det var ett lättsamt arbete. Träreglarna var klädda med masonite som tapetserats. Isoleringen bestod av 45 mm glasull s.k. Gullfiber. De platsbyggda garderoberna i det mindre flickrummet som var välgjorda med bland annat bladade sammanfogningar, var inte heller krånglig att ta bort. De överfalsade dörrarna med de typiska beslagen har vi sparat.
På bilden är allt utom reglarna borta. Masoniteskivorna ligger som det föll sig. Elen som fanns i mellanväggen kopplades bort då vi drog nya ledningar 2011. Den här rivningen har jag planerat länge men inte förrän min syster tömde rummet på sina tillhörigheter har det varit möjligt. Det gjordes nu i mars.
Jag tog ut innanfönstren för att få in försommarens ljus och ljud i nygamla rummet.
Kornischerna med gardiner kom åter på plats. Några möbler ställde jag tillfälligt in för att känna på rymden. På väggen där borta har inte kvällssolens strålar nått på fyra decennier. Den här tiden på året och dygnet kommer de in via köksdörren.
Tapetsering, målning och möblering återstår. Men det får ta sin tid eftersom vi inte vistas här för jämnan. På golvet la jag tillfälligt en matta som får dölja den vita sockelfärgen som fläckvis även hade hamnat på det fernissade golvet. Då den färgen är borttagen kommer knappt något på golvet att tyda på att en vägg funnits där eftersom väggen var försiktigt byggd.

Nu är rummets volym lika det rum jag minns från förr. Som jag längtat efter detta!!!
.
.

Kollo för vuxna

Det är svårt att inte uppskatta sådana här initiativ från en tonåring. En initiativrik 15-årig ångermanländska i vackra och intressanta Myckelgensjö. En tonåring som vänder sig utåt, bort från byn, för att få fler människor att upptäcka sin hembygd. En tanke helt i min smak, en idé som man bara måste uppskatta. På Amandas facebooksida läser jag:

Idén om kollot kom jag, Amanda på när vi från Myckelgensjö var på Gålsjö bruk och gjorde byns utvecklingplan.
Först ville jag ha ett ungdomskollo för 15-åringar alltså lika gamla som mig men sen kom jag fram till att det finns ganska många såna. Då tänkte jag att det finns ju inga sommarkollon för vuxna som har liknande program som barn- och ungdomskollo.

Slutsatsen blev att jag kommer ha ett kollo på campingen i Myckelgensjö för vuxna, över 25 år som planeras för barn mellan ca 5 – 12 år. Och ledarna kommer vara barn och ungdomar från bygden. Så det blir ombytta roller.
Meningen med kollot är att vuxna ska få vara ”barn” på nytt och inte behöva känna ansvaret utan kunna njuta och inte stressa. Känna lugnet på landsbygden.
Om ni vuxna är stressade hur tror du vi unga påverkas av det?

Maten blir typiska ”barn”-rätter ex. Makaroner och korv, köttbullar och mos.

Vi kommer bland annat få besöka ladugården, Långnäset, Gammelgården och fotbollsplanen i Myckelgensjö varvat med lekar som ex. Kurragömma och sätta svansen på grisen.
Även aktiviteter som t.ex. vattenkrig, fiskedamm, skattjakt och godisregn kommer självklart att finnas med på programmet.
Några besök ska vi också få bl.a. tittar flourtanten förbi.

Alla deltagare kommer att få en fin välkomstväska med div. grejor som är bra att ha på ett barnkollo och souvenirer från Myckelgensjö. Värde ca 500 :-

Kollot kommer att vara vecka 27 tis-tors (1/7 – 3/7) och det finns plats för bara 12 st. Deltagarna kommer bo i 4-bäddsstugor på campingen.
Det nya och spännande kollot i Myckelgensjö kommer att kosta 2595:- i det ingår logi, mat, välkomstväskan och alla aktiviteter.
Sista anmälningsdagen är den 13 juni. Anmälningsavgiften är på 500:-

Låter det intressant? Kontakta mig Amanda på 076-109 82 44
amanda.helmersson@live.se


https://www.facebook.com/amandaskolloimyckelgensjo
.
.

9 juni 2014

En vägg som inte längre är

För att vi barn skulle få var sitt rum delade pappa omkring 1970 av vardagsrummet, finrummet, med en ny lättvägg. Så hade vi då tre sovrum på övervåningen efter morfars och mormors bortgång. Mormor dog 1967. Det fina 50-talsköket blev arbetsrum och det blev dess räddning. Det förblev intakt. Bara den elektriska spisen från Husqvarna togs ut men det gjordes så sent som på 80-talet och då insåg jag värdet av den och tillsammans med pappa forslades den till sommarstugan för förvaring. Här har jag skrivit mera om den spisen.
Kaffepannan på elektriska spisen
Orangerött ljus
Spisar att gilla

På bottenvåningen, där morföräldrarna bodde under perioden med generationsboende, fanns framöver vårt nya kök och vardagsrum.
Det här lilla rummet kom att bli min systers rum. Ingången är borta till höger. Ett av finrummets tre fönster hamnade här.
Så här blommigt romantiskt tapetserades det nyskapade flickrummet.
Här syns väggen i det större sovrummet. Jag dokumenterade en hel del innan det planerade arbetet tog sin början. Vi skulle riva väggen för att återställa rummet som det var före 70-talet. Ljuset speglas i det fernissade grangolvet som jag gillar så mycket...
... och som täcktes med plast inför rivningen.
Så här valde mina föräldrar att utforma kommunikationsmötet mellan dörr till kök och dörr till flickrum. Öppna spisen som vi fortfarande ofta eldar i, murade Albin Öberg 1949. Innan det blev två sovrum här, pågick många trevliga kvällar med tedrickande här framför. Eller kaffe för den delen men jag var för liten för att uppskatta kaffe då. På detta finns inga fotografier.
Öppenspisen är dock fångad på andra foton som till exempel det här med mamma och pappa. Mer kan läsas här. Eller i samband med sällskapsspel här.
Eller det här där jag och mamma poserar. Braskudden som mamma vävt finns kvar men just nu skyddad under ett annat kuddvar som jag sytt av ett femtiotalstyg.
.
.

8 juni 2014

Arabisk mat

Vi åt en brakmiddag med kompisar för några veckor sedan, något som jag verkligen kan rekommendera! Får jag lov att presentera:
Närmast lammstek fylld med morotsstavar, ozi. Hur mör, saftig och god som helst. Till detta klyftpotatis och grönsaker.
Fylld kyckling med köttfärs, gröna ärtor, lök. Till detta bulgur, ris, ägg, russin och mandel och en arabiska "nudlar".
Två olika bröd ingick, de glömde jag att fråga efter namn på. Där bakom en form med hommos dekorerad med oliver och en persiljekvist. Röran är lagad på sesampasta, kikärtor, citronsaft och olivolja - en favorit som jag även brukar laga själv. De 12 runda bollarna är kobba, köttfärs+lök+persilja+kryddor+salt som doppats i mjölblandning och friterats.
Likaså tabouleh eller tabolla, en persiljesallad med couscous/bulgur, tomater, lök, citronsaft och olivolja. Där bakom en form med tzatziki.
Som efterrätt åt vi en söt, ljum morotskaka med kokos. Hallawa kan det kanske skrivas med latinska alfabetet. De olika rätterna kommer från länderna öster om Medelhavet. Jag kunde leva mej tillbaka till den oförglömliga resan till Främre orienten.
Utanför sommarstugans fönster övergick den norrländska sommarkvällen i natt innan vi var färdigätna. En oförglömlig mångkulturell upplevelse som avslutades med sällskapsspelande. Vi beställde mat för 6 personer men det hade lätt räckt till 8-10 personer. Det kostade mer än en pizza men var helt klart värt pengarna. Beställning görs minst två dagar i förväg. Det går förstås även att äta kalaset på plats i restaurangen. Vi drack öl eller måltidsdricka till detta.

Äras den som äras bör. Bakom de läckra anrättningarna stod Dhiba, kökschef på pizzeria/restaurang Samarra i Lögdeå. När jag återvände några dagar senare för att förhöra mig om de arabiska namnen på rätterna frågade jag efter den yoghurtdryck som jag som mjölkdrickare älskar, ayran. Tror ni inte att Dhiva mixade ihop ett glas. Det är faktiskt första gången jag druckit ayran (yoghurt, vatten och lite salt) i Sverige.
Dhiva planerar att genom Studieförbundet Vuxenskolan hålla kurser i arabisk matlagning.
Superidé!!!
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

5 juni 2014

Försommar i norr

Ljuset, det ljuset. Dygnet runt lyser mörkret med sin frånvaro. Det norrländska ljuset som regerar dygnet runt är fantastiskt.
 En ny fågelholk har satts upp. Trevlig present från likasinnade dalmasar.
Harsyran blommar milt, ekorrbären är på språng.
Där står den som förr - sommarstugan, masonitehuset - med den rätt lättskötta tomten i form av hagmark. Här slås med lie en gång om år, inget löv räfsas bort. Det är den enda plätten i byn som slås med lie och har så gjort i all sin tid.
Ljuvliga ekbräken, ständig försommargrön, är en favorit. Den är förfinat vacker och luktar gott. Doft av ren natur, fräsch grönska når näsan då den borrar sig in i fluffet. Så fin att ha på tomten.
.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 juni 2014

Reserverat för naturen

Vi gjorde en vandring över klapperstenfälten vid kustbandet i södra Kvarken, på Långroudden för någon vecka sedan.
Just över klapperstensfältet är det spångat. Allt för att skydda marken och styra vandrarna men även för att göra det mer gångvänligt.
 
Här finns tomtningar, en labyrint och kompassros - allt lagt av stenar.
En tomtning är en rest efter enkla övernattningskojor för säsongsfiskare. De sådan kan vara upp till 1500 år gammal, alltså från järnåldern.
 
Alla längst ut blir det vila på de varma klipporna i lä efter att matsäcken förtärts. Någon tupplur blev det visst också i solen till vågornas brus.
Näsan i de marmorerade berghällarna, ögonen ser nya saker. Vi träffade ingen annan som var ute och njöt av naturreservatet utan var helt ensamma med flora och fauna.

På väg söderut någon vecka senare stannar vi och tittar på det skapade klapperstensfältet i Wij trädgårdar, Ockelbo. Det är stämningsfullt även det.
.