Interiör

En interiör att vila ögonen på. Väggar och tak relativt nymålade/konserverade. Möbler med härliga skavanker.

Idag tog jag fram en kökssoffa som varit undanstuvad sedan 1948, det innebär att jag aldrig sett den tidigare. Den soffan sov min mamma och moster skafötters i då de var små.
.
.

Serent

 

Till fönstren har jag sytt dragkorvar som lagts mellan rutorna för att täta inför vinterns vindar. Stearinljusens lågor brinner klart och rent.

 

En katt kurar på duntäcket.

Någon har kommit igång med släktforskning genom ett abonnemang hos SVAR. Dataskärmens blå ljus lyser, timmen kan bli sen och det är inte jag som letar uppgifter ikväll.

Lugnet lägger sig vid mörkrets inbrott. Värmen från vedkaminen sprider sig i hela huset. Det är njutbar höst.

.
.

"Socker är billigt och näringsrikt"

Synen och användandet av socker har verkligen genomgått en förändring under förra seklet. En sockerlåda med fast kniv för att göra småbitar av toppsocker fanns i hemmen under förra sekelskiftet (1800-1900) och numera på många hembygdsgårdar. I början av 1900-talet blev socker en stapelvara i de svenska hemmen. Innan dess var honung ett vanligt sötningsmedel men när de inhemskt odlade sockerbetorna övertog det importerade rörsockret sjönk priset på socker som då blev tillgängligt för gemene man.

Nu pågår en utställning om Socker på Nordiska museet.

Socker ansågs först som en  nyttig och näringsrik föda, billigare än både potatis och bröd. Staten såg att näringen kunde ge många människor sysselsättning och gav den särskilt stöd.

"Socker är billigt och näringsrikt" sa den unge pojken som skulle komma att bli min far och drog upp ett urklipp från sockerpaketet ur bröstfickan och visade sin syster. Så stod det på Svenska Sockerfabriks AB, SSA:s, bitsockerpaket en gång i tiden. Min pappa gillade socker och åt tydligen en hel del som barn. Hans äldre syster Ingeborg tyckte inte om hans vana och sa gång efter annan till honom att lägga av. Till slut ledsnade Clas, klippte ut texten på bitsockerkartongen och hade den till hands i bröstfickan. Varför skulle någon vilja hindra honom att äta något näringsrikt  :-)  Det var på den tid som socker verkligen ansågs enbart positivt att äta.

Mina föräldrars och min generation har olika förhållande till detta sötningsmedel. På 50-talet hade man insett effekterna av stort inmundigande av socker och Medicinalstyrelsen ville ha sockerskatt och lanserade "lördagsgodiset" med hjälp av en upplysningskampanj. Numera har socker som födoämne övergått från att vara lyx för rika fram till 1800-talets slut till en livsfarlig fälla idag då läsk med självklarhet dricks till maten. Sockret har gjort en omvänd klassresa.

.
.

Jakten på nutiden

Igår lät jag mig inspireras av berättelserna ur arkiven. Just igår mötte jag människor, händelser och livsöden genom domstolsprotokoll från ett par år under 1800-talets mitt.

I Landsarkivet i Västernorrlands residensstad finns norrländska handlingar. Till exempel domsutslag från Nordmalings- och Bjurholms tingslags häradsrätt. Just domböckerna för de två år efter 1800-talets mitt som jag gick igenom är ännu inte  digitaliserade så det är till att sitta med bomullshandskarna på, bläddra försiktigt och läsa handskrift. En skön höstruggigt regnig semesterdag kan inte tillbringas på ett bättre sätt enligt mitt sätt att se ;-)

Tvisterna handlade t ex om:

energifrågor  = stöld av vedbrand
stöld av byggvaror = olovlig avverkning
rågränser, ägogränser
torpkontrakt
penningfordringar
vanvård av djur
olovligt fiske
snöplogning
muntliga testamentens giltighet
misshandel
olovlig utskänkning av brännvin

Det finns mycket att lära om hembygden, få insikter i. Att analfabetismen bland befolkningen var utbredd kände jag sedan tidigare. De flesta åtalade skrev under med bomärke och hade en skrivare till hjälp för övriga formuleringar och det var ju tur. Dessa skrivare med högre utbildning skrev ofta en tydligt läsbar skrift som går bra att tyda.

Och jag har sagt det förr -  det bästa sättet att förstå sin samtid är att känna till hur livet levdes förr. Hur förhöll sig människor till varandra under olika tidsepoker jämfört med idag? Arkiven sitter inne med många svar.




.
.

Halvt dagsverke

 En av tre stora aspar. Röta. Tickor. Fällning.

 Kvistning.

Kapning. Eldning.

 

Snipp, snapp, snut. 

Så var sagan slut.

.

.

Solnedgångsbelysning

Mer naturromantik kommer här.

I ena lillfönstret står nu en lampa med målad glasskärm och lyser. Glaset har ett rätt slarvigt målat naturmotiv med två uddar som skiljs åt med en smalt sund. På ena udden står en liten röd stuga. Stugan med skogsbryn speglar sig i vattnet. Svartbruna träd syns som silhuetter mot himlen. Ena glashörnet har gått sönder någon gång i "mysbelysningens" historia och har lagats utan större försök att döljas. Glasskärmen står i en fot av fernissat ljust trä som har svulstigt motiv med fransk lilja och akantusslingor. Ingenstans står något om tillverkare.

Nyligen målade jag glödlampans stora röda prick som bleknat, lite rödare. Annars blir det ju ingen röd solnedgång över vattnet. Men jag tror nog jag får måla ytterligare rött. I det ruggiga höstvädret är det här en ljuspunkt :-)

Den här armaturen var jag väldigt fascinerad över som barn. Finns det inte någon klubb för kitschiga 40-talslampor? Där skulle jag vilja vara medlem. Ibland ser man sådana här lampor med älgar.
.
.

Vad en visp kan vara

En handvevad visp av trä och stål ligger på lit-de-parade i sommarstugan. Det är föregångaren till den likaledes handvevade turbovispen Cyklon av plast och stål från Nilsjohan. Således nedgraderades den gamla vispen med trä i skaftet till att brukas i sommarstugan då den nya köptes in kan jag tro. Så gjorde man på den tiden och därför finns många spännande föremål i gamla sommarstugor. Sommarstugor som nu kallas fritidshus.

Här ligger vispen Cyklon på arbetsbänken i masoniteköket. Vispen Cyklon är röd och grann som så många andra accessoarer i 50-tals köket. Röd plast och svenskt rostfritt stål var det som gällde då. Made in Sweden. Nowhere else.

Innan dess fanns ståltrådsvispar, typ luffararbete, här i huset. De kunde man köpa av gårdfarihandlare som knackade på. Det är en otrolig skillnad på lättheten att vispa grädde med den ena eller andra. Och dessförinnan användes en björkvispar av skalade fina björkkvistar som bands ihop vid midsommartid. Alla svensktillverkade, ja till och med närproducerade. Visst har jag ett par sådana, den ena har pappa gjort för att visa hur man gör. Nu använder de flesta elektricitet för att vispa, elberoende som vi är.

.

.

Stockholmare kontra lantisar

Det här är ett gammalt uttalande av en stockholmsk politiker som ni nog har hört förr. Så här tycktes det 1998. Hur är läget idag tror ni?



Även om Anna KB gjort avbön finns nog tänkandet i grunden kvar.

Sedan ett par år tillbaka bor 50% av jordklotets människor i städer. År 2070 säger prognoserna att siffran ökat till 70 %. Stockholm är inget undantag. Vad innebär det för landsbygden? En stor granplantage? Med AKB:s synsätt är väl inte landsbygdens befolkning något att satsa på.
.
.

Stad och landsbygd

Tänker en hel del på skillnaden mellan stad och landsbygd. Den intresserar mig. Den oroar mig. Det pågår en hel del diskussion om detta, särskilt nu efter valet då landsbygden äntligen kom upp på tapeten i riksmedierna. Vilken framtid har Norrland i det perspektivet?

Lyssnar på Obs i P1 om talet om storstadsnorm och sveket mot landsorten. Men vad handlar konfliktlinjen stad-land om egentligen? Och vad projicerar vi för värden på begreppet landsbygd 2014? Och hur blev Södermalm symbolen för makten?

Är makten över tanken viktigare än makten över medlen?

Där sägs mycket bland annat detta: om samhället behöver landsbygden kommer landsbygdens status att höjas. Programledaren tar exempel från Skåne och verkar inte ha en aning om förhållandena i "Norrland". Är det inte rätt typiskt!

Det talas om gentrifiering - om flykten från landsbygden och synen på att människor utan drivkraft och mål blir kvar. Det som kallades "braindrain".

En så här j-a romantisk bild använder Obs P1 för att visa på landsbygd i sitt program.

Det här är stadsbons sommarschablon för att åka till "landet".

Så trött jag blir.
Inte ser landsbygden så här levande ut överallt.

Tjugofem år på Södermalm och Gärdet påverkar. Det gör även 15 år i byn, ja säg 19 om gymnasietiden med helgerna i byn räknas in. Nu bor jag på landsorten inte alltför långt från storstan. Jag står med en fot i vardera levnadssätt. Jag vägrar välja sida. Jag går itu av ledsnad då jag ser hur det (inte) fungerar i "Norrland".
Jag jämför bland annat:

Svealandsbanan kontra Botniabanan
regiontillväxt
arbetstillfällen
utbildningsnivå
ut- och inflyttning
naturexploateringar
utbetalt EU-stöd till jordbruket
lokaltidningarnas bevakning

och hur detta påverkar människors mentalitet. Eller stolthet över sin bygd och självkänsla som jag tidigare skrivit om. Det borde riks- och lokalpolitiker och varför inte bygdeföreningarna tala mer om.
.
.

Naturromantik

En skärbräda från 40-talet kan jag tro, eller är det 30-tal? Den har alltid funnits i mitt liv och saknar ekonomiskt värde men den fascinerar mig genom den romantiska bild den visar upp med en stuga vid skogens bryn med sädesfält i förgrunden. En sådan naturromantisk tolkning man gjorde av tillvaron då. Också. Vi svenskar är fortfarande rätt mycket naturälskande, även om det ser ut att ha minskat, men det tar sig inte uttryck i massproducerade skärbrädor med glödgade motiv precis.

När jag ser skärbrädan tänker jag på Barndomshemmet som tillhör min föräldragenerations sentimentala slagdängor. Det förvånar mig att Harry Brandelius sjöng in den så sent som 1959. Men andra versioner fanns sedan tidigare.

Där som sädesfälten böja sig för vinden
och där mörkt grön granskog lyser bakom dem,
står den röda lilla stugan invid grinden
som i forna tider var mitt barndomshem.
Det var sol och sommar över gröna hagar
när som artonåring jag därhemma var.
Och de minnen som står kvar från dessa dagar
är de bästa och de vackraste jag har.

Ifrån landet uti väster tanken glider
hem till kära gamla Sverige då och då.
Fast det nu har svunnit många, långa tider
barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå.

Hela texten finns här och är en översättning av Paul Dresser´s "On the Banks of Wabash". Originalversionen spelades in första gången 1897.

Det finns kända skribenter som skrivit om sången. Här är en sann humorist. Någon som bloggar om skärbrädan har jag dock icke träffat på.

Köpa och sälja

Du äger mark.
Det finns en spekulant på en del av den.
Den presumtive köparen har tagit kontakt med dig och undrar om du vill sälja, köparen kontaktar samtidigt Lantmäteriet som på en karta markerar den av köparen tilltänkta arean och beräknar den i antal hektar. Enligt uppgift från köparen lämnar lantmätaren även en skriftlig uppgift om hur mycket det kan vara lämpligt för köparen att betala för marken.

Köparen begär därefter skriftligt ett möte med dig. I samband med detta lämnar den presumtive köparen ett eget nertecknat papper med uppgifter om area och vad denne tänkt betala dig. Men du får inte se något papper från Lantmäteriet eller något juridiskt dokument.

Du säger ja till försäljningen utan att ha sett Lantmäteriets dokument med tomtens utbredning eller föreslaget pris.
Du begär inte information om din väg, som du vet passerar tvärs genom området, ingår i köpet, alltså om du säljer ifrån dig rättigheten till den eller om ett servitut upprättas. Du som säljare kontaktar inte Lantmäteriet själv, du vet inte vem lantmätaren som sades ha genomfört avstyckningsförslaget är, du bara säger ja till allt utan att ställa en enda fråga.

Vad är information?
Vad är tilltro?
Hur vet du att du inte blir lurad?
Hur vet du att du inte kommer att stå där med långnäsa en gång i framtiden?

Så går fastighetsförsäljning och fastighetsköp till i den "norrländska" bysamfällighet jag är medlem i, i "Grundby".
Åter igen ser jag skillnad på hur olika det fungerar i olika landsändar. Skulle en bostadsrättsförening på Gärdet i Sthlm (som sorterar under samma samfällighetslag) sälja under sådana här förhållanden? Nej!
Det är skillnad.
På stad och land. Jag tror att staten vill ha det så.
.

Tidigare händelser om fastighetsförsäljning och köp i "Grundby" går att läsa om HÄR och HÄR.
.
.

Folkhemmets funkis-arkitektur

Besökte bekanta kvarter i Sthlm alldeles nyss.

 

 

YK-huset (Yrkeskvinnornas Klubb) från 1939.

 Ingen flerfamiljshus i folkhemmet utan hiss...

... samt arkitekten Sven Wallanders uppfinning sopnedkast, standard bland HSB:s hus från 30-talet.

Då balkongplattorna fick konstruktiva hållfasthetsproblem har olika lösningar, både bra och mindre bra, sett dagens ljus. Oftast byts balkongfronter och balkongräcken i samband med renoveringarna. Grova aluminiumräcken var vanligt att byta till på 70- och 90-talet, kanske som bilden ovan med frontplåt i annan korrugering/profilering än den ursprungliga. Nu har en del byggnaders renvering renoverats "tillbaka". De flesta balkongfronter har inte den här i sammanhanget grälla kulören.

Många av balkongerna hade ursprungligen sinuskorrugerad (vågformad) frontplåt, även slät var vanlig. Överliggarna var ofta smala järnrör målade i frontens kulör. Vissa finns kvar som original idag. Entrépartierna som i många fall bytts till eloxerad aluminium från 70-talet byts nu tillbaks till trä eller rostfritt.

Mitt funkisboende varade mitt i livet. Min lägenhet hade balkong över hörn, öppen spis, laboratoriekök, Reda glasbehållare, mörka Pello-strömbrytare, golv i hall och fönsterbänkar av Ekebergsmarmor, inbyggt badkar med det typiska gröna väggkaklet och ljusgrå golvklinker, inbyggd tvålkopp av porslin, Dahlénskåp och flera tidstypiska detaljer. På Gärdet bodde flera av mina vänner, några fortfarande.

Minns lägenheten som min kompis hade köpt lägenhet i kollektivhuset på John Ericssonsgatan på Kungsholmen med mathiss rätt upp från restaurang Salzer i bottenvåningen. Lägenheten hade en okonventionell planlösning. En annan av mina kompisar bodde i ett av de vackra "Per Albin-radhusen" Ålsten. Funkisarkitektur i sin prydno.

***

Här nedan visar ett par svartvita fotografier vilken vacker villa med släta masonitfasader som uppfördes i hembygden i samma anda under samma tidsperiod. Huset finns i Mo men är panelat sedan länge.

 

Titta vilken fin funkisvilla.

 Jag hann fotografera det fina lilla uthuset med pulpettak som syns på bilden ovan bostadshuset i ren funkisstil innan det panelades någon gång vid millennieskiftet. Tillhörande ladugård är byggd i konventionell byggstil.

Samma vackra funktionalistiska villa uppe i högra hörnet från ett annat väderstreck.

Flygfotohistoria har bilder från hela landet från 1957 och några bilder på hus med släta masonitefasader härifrån, det är bara att leta fram dem.

På landsbygden hemmavid byggdes flera villor med ljusmålad masonite som skulle ge en förnimmelse av slätputs, jämför med husen på Gärdet ovan. De hus jag minns är rivna eller så har de panelats med lockpanel. I länsmuseets inventering "Masonitesamhället Rundvik. Ett projekt inom Det moderna samhällets kulturarv" från 2006 står att i jämförelse med inventeringen 1985 "kan konstateras att ca 50 % av de byggnader som för 20 år sedan hade fasaderna klädda med Masonite idag är klädda med träpanel, vanligtvis lockpanel."

Insikten av att bevara det byggda moderna kulturarvet skiljer sig åt mellan stad och landsbygd. Jag har tyckt att det inte borde behöva vara så men måste ge mig för verkligheten.
.
.

Bygdemedel

Den 13 september 2014 skrev jag om bygdemedel, om Pengar från skyn.

Det ser ut som en tanke :-) att vindkraftsbolaget några dagar senare, den 17 september 2014 skrev på sin hemsida om hur bygdemedel från Gabrielsberget använts:

"Bygdemedel är ett bidrag som vindkraftsbolaget betalar ut och som ska fungera som ett stöd för utveckling av bygderna närmast vindkraftparker. Utbetalningarna sker till bildade föreningar som får ett årligt belopp vilket är baserat på föregående års produktion. Därefter kan den som har en idé vända sig till den lokala föreningen med en ansökan om ett bidrag som ska utveckla eller förbättra något som berör bygden.

På Gabrielsberget har fyra ekonomiska föreningar bildats: A(...) Vind Ek. förening, N(...) vindkraft Ek. förening, A(...) Bygdemedel Ek. förening och L(...)utveckling Ek. förening.

Föreningarna har bland annat fått in ansökningar om upprustning av bygdegård, upprustning av slakthus, lekpark, grusning av väg, hissinstallation, inköp av diskmaskin till bygdegård och bidrag till en trivselkväll. Flertalet av projekten har blivit realiserade bland annat har en luftvärmepump installerats i Lögdeås bagarstuga, en snövält har köpts in, en grillkåta har uppförts och nya impregnerade stolpar till slakthuset har köpts in.
(...)
Svevind tycker det är härligt att se vilket engagemang det finns för byarnas utveckling och är stolta över att vara en liten del i den!"

Observera att det som beskrivs som ansökningar inte har genomförts. Bolaget beskriver även att 4 vindföreningar bildats i Markbygden utanför Piteå i Norrbotten. Då ska man veta att där planeras 1101 vindkraftverk på statliga Sveaskogs mark. Arealen är 450 kvadratkilometer jämfört med Gabr.bergets 40 kraftverk på 8 kvadratkilometer. I Markbygden har ännu endast en förening fått bygdemedel eftersom få kraftverk uppförts i nuläget i det som ska bli Sveriges största vindkraftindustri.

Här syns grillkåtan som byggts för bygdemedel.

Det är den rödfärgade oktogonen uppförd intill älgslakthuset i grannbyn som jag skrev om tidigare.

Jag anser det olyckligt att vindkraftprojektet har delat bygden även då det gäller det som var tänkt som positiv återbäring och kompensation för störningar. Bygdens intresseförening som bildades på 90-talets slut för att samla byarna i en gemenskap och locka fler boende till bygden, har inte längre samma status då pengar nu finns i 4 föreningar som inte samarbetar. Det synliga resultatet blir väldigt splittrat, varken hackat eller malet. En grillkåta här, några impregnerade stolpar där. Så mycket bättre om det gått att ta större tag till bygdens bästa.

Det talas äntligen om stad kontra land efter valet. Skillnaden mellan stad och landsbygd syns tydligt då det gäller dels hur mycket bygdemedel energiproduktionen ger tillbaks till bygden, dels vad pengarna läggs på.

Ingen storstadsbo skulle gå med på att få så liten kompensation vill jag påstå. Här kom bolaget med ett förslag, en liten procentandel av energiproduktionen. Människorna bockar och tackar och ställer inte krav på högre ersättning. Kommunpolitikerna håller sig undan. På nätet läser jag om en bygdegårdsförenings ordf. i en annan del av "Norrland" som är tacksam över att man nu kunnat köpa in en projektor till bygdegården för störningspengarna. En projektor! För att landsbygden ska fortsätta leva måste landsbygdsborna, både politiker och privatpersoner, börja ställa krav, börja ryta, börja ta för sig. Ta rejält betalt för råvaran vind, mineraler, skog. Så enkelt är det. Och så svårt. Jag vill verkligen tro på landsbygden, varför i all världen skulle jag annars engagera mig i vad som händer i min hembygd!!?

Men hur statiskt och strukturellt förlamande det fungerar i min hembygd har vindkraftprojektet lärt mig. Ett sådant samhälle går inte framåt hur många grillkåtor som än byggs!

.

.

Röksvamp

Den första gången jag åt svamp plockad hemmavid var en högsommardag under slåttannan. Det var juli månad och rätt som det var hittade pappa ett antal vita bollar bland det slagna gräset då vi höll på att hässja. Han tog upp dem och senare ställde han sig i köket och skar dem i skivor varefter han stekte dem i smör i stekpannan och bjöd slåttannsfolket.

Detta var något nytt för mej:
- att pappa ställde sig vid spisen för att fixa mat.
- att äta svamp.
 Smaken var väldigt annorlunda och den tilltalade mig.

Röksvamp var ju annars något mörkbrunt i bollform som vi barn trampade på för att "röken" skulle välla ut. Det var jättekul! men vi hade även hört att om röken, sporerna, nuddade huden kunde man få vårtor. Så lite försiktiga var vi allt ;-)

Bilderna kommer från svampklubben.

Aldrig att jag minns att familjen gick ut i skogen för att plocka svamp om hösten. Nej, det var blåbär eller lingon som plockades. Eller hjortron. Svamp - det var för korna ;-) För stadsbor och andra samhällsgrupper gällde något annat.
.
.

Välanvänt

På spiselkransen står minikitteln av järn där avbrända tändstickor läggs. Som alltid. Solstickor kan man fortfarande köpa. Är det inte lite gammeldags? Lite 50-tal? Att inte använda tändare alltså. Men - det är tändstickor som går åt här. En tändsticka är cirka 47–48 mm lång, de små askarna har måtten 58×36×17 mm och jag har ett långvarigt förhållande till de där sakerna.

Min lekkamrats pappa rökte pipa och det blev många tomma tändsticksaskar i deras hem. De sparades i skafferiet och togs fram för lek ibland. Vilka härliga byggnadsverk och torn vi gjorde. Och vilket tjut och magilningar när tornen rasade. Det var barndomens "stand in" för legobitar.

Det blir många svenska stickor av en asp. Stickor tillverkas enligt Swedish Match´s hemsida i Sverige och Brasilien. Har ni besökt det intressanta Tändsticksmuseet i Jönköping?

Som tändstickor, är dom. Brinner härligt och slocknar fort. Kvar blir bara svidande rök, som ligger kvar i luften även när den inte syns. 

Dom är som tändstickor. Som bränner en på fingertopparna om man håller för länge. Men om man inte tänder dom, då får man aldrig uppleva den känslan. Riktig vänskap. 

Då samlar man bara på sig dom, i en hög. I en ask. I en vänskaps ask. Som små torra vänner.

Dom är som tändstickor, vänner. Eller kanske inte alla vänner. Kanske finns det någon för alla som alltid brinner? En tändsticka som inte slocknar. 

Dom finns. 

 Av: Tjej 17

.
.

Hur gick valet i Norrland

Ny sändning av Norrlandspodden med analys av valet 2014 i "Norrland". Lyssna här.

Jag visste inte att Norrlands flagga ser ut så här,

jag visste inte ens att Norrland har en egen flagga.

.

.

Det som var...

På buffén står porträttfotografierna som de gjort de senaste 45 åren. När kvällsljuset faller är det lätt att falla i begrundan över det som varit, det som var innan jag fanns till.

Allvarligt, jag tror det är nyttigt att tänka till emellanåt! Att känna sin historia, att försöka förstå den är att sätta in sig själv i ett större sammanhang. 

Jag väljer att göra det genom att byggnadsvårda ett släkthus, hembygdsforska och släktforska.

Tillägg: Om att inte röra i ett arv även om det är en gård som inte funnits i släkten.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Släktforskning, hembygdsforskning, självkännedom, sammanhang, ett liv

Blåsning

Klicka på bilden för större text eller läs nedan.

Vindkraftpark avvecklas 
Publicerad 2014-09-18  

Vattenfalls första havsbaserade vindkraftpark, Yttre Stengrund i södra Kalmarsund med fem vindkraftverk på 10 megawatt som har varit i bruk sedan 2001, ska nu monteras ned.

Det är ”inte ekonomiskt försvarbart att renovera dem”, skriver Vattenfall i ett pressmeddelande, och de kommer inte att ersättas av några nya vindkraftverk.

I dag fungerar bara ett av de fem vindkraftverken och det finns inga reservdelar eftersom bara 50 sådana verk tillverkades totalt, enligt Vattenfall.

”Vattenfall investerar i vindkraft där det är lönsamt. Vi väljer därför att i förtid montera ned anläggningen och återställa havsbotten och markanläggningar på ett miljömässigt korrekt sätt”, säger Torbjörn Wahlborg, chef för Vattenfalls nordiska verksamhet, i pressmeddelandet.

TT

Det här tycker jag är intressant. Endast 13 år gamla vindkraftverk monteras ner och ersätts inte. Tretton år gamla, havsbaserade men inte i saltvatten utan bräckt vatten. Bara ett av fem är i drift efter dessa år. Det talas om att vindkraftverks livstid är 25 år, ja 20 sägs emellanåt också beroende på vem som för fram åsikten och i vilket sammanhang. Restaurering av anspråkstagen havsbotten torde ske till en hög kostnad. Det drabbar statliga Vattenfall. Vad hade det inneburit det om bolaget varit privat eller utlandsägt? Visst, teknikförändring pågår men frågan är var break-even eller den kritiska punkten går för att det ska löna sig att byta kraftverk i andra vindkraftsparker?

Det är och ska bli väldigt intressant att följa vindenergiproduktionen här i Skandinavien.Och i min hemby.

Privatpersoners funderingar på andra sidan Kvarken kan man läsa här. Eller i andra delar av Ångermanland här.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, havsbaserad vindkraft, Vattenfall, Ytte stengrund vindkraftpark, avveckling

En loggbok från 40-talet

 K. seglar Svanen

 

Vaxboksanteckningar från sommarstugan vid Nabbsundet, Skåpviken 1942 - 1947 har kommit fram och jag har fått låna den, vilket jag är tacksam för.

 

För att komma till stugan på 40-talet tog man båt. Bensinen var dyrbar under kriget så motorbåt var inte vanligt att åka. Eller så gick eller cyklade man längs en kärrväg till Rönnholm (den nuvarande vägen till Rönnholm byggdes som beredskapsarbete och stod klar 1945) och därefter gick man en stig. Båda vägarna var långa. Först på 1960-talet byggdes väg från Rönnholm och längst ut till Långron.

Jag plockar ut några anteckningar ur hela den fullskrivna boken för att ge en bild av livet då. Det andra världskriget pågår. Man kan se att man hade nytta av att fånga fisk, plocka  fågelägg och bär i skogen för att äta och bunkra. Trots att man arbetade en hel del med samlandet och fångandet verkar de här ungdomarna, födda 1914-1921, ha trivts med tillvaron. De som skriver är pappa, hans bror och syster samt respektive blivande fästmö/fästman som det hette då.

För min del läggs ännu en pusselbit till historien om mina föräldrar och deras samtid. Och till hur de uppfattade och vad de gjorde under kriget. Könsrollerna hade inte påverkats av förändringens vindar. Bilderna har jag lagt till utan att alltid veta exakt vilket år de är tagna.

 Stugans läge är markerat med en cerise prick. Dåvarande väg/stig är ungefärlig.

*** 

Loggbok

för obefarna sjömän på s/s Nabbsundet.

Nedskriv alltid noggranna tidsbestämningar samt angiv fart, vind, ström samt beräknad avdrift för noggrannare kursbestämning.

1942

Den 22 juni  

for K. o jag ut hit för att fira midsommar. F. och V. var ute förut. Kvällen förut rodde jag ut ekan.
C.

Båtbyggarna med resultatet i Rundvik. Min pappa, farfar och svågern/svärsonen.

23 juni

Midsommarafton, på morron vittjades näten, resultat: 5 nät i rad från hällan, 5 abborrar. Senare på dagen lades näten åter ut.
På kvällen buro vi över ekan till Avan samt rodde över fyra stycken, balansakt!
Köpte mjölk, betalade hyran samt fortsatte ut till ”Gohamna”, letade ”tvareämna”, kokade kaffe samt letade fågelbon, fann ägg, ungar m.m. Senare rodde vi ända till Långrohamna, såg på stengravarna samt kokade kaffe en gång till. Vi gjorde kväll kl. 3.45. Någon har senare skrivit: Förlovning kl 11.55 Atlantictid.

 

Mamma plockar vita näckrosor i sjön Hemavan.

Skärgårdsmiljö på 40-talet, eventuellt Godhamn.

24 juni

Dagen började som vanligt med vittjning efter kaffet, näten 2 o 2 i vinkel lagda mellan Nabben och Stengrundet, samt ett rätt i norr om Stengrundet. 5 nät, 34 abborrar o 1 mört. I mjärden 6 ”abbarra”.
C.

Midsommardagen d. 24 avfärd från stugan kl 20.30.
F.
Myggen bit en.
V.

Här har vi firat två härliga dagar men trots det är avfärden lika tråkig som förr.
K.

27 juni

Varmt o fint väder, lagnade o var till Molins F. o jag.
V.

28 juni 

Efter kaffet vittjades 8 nät: 21 st abborrar, 4 små i mjärden, ingen gädda.
V.
…

12 september

Lördag, nu är sommaren slut o hösten är här med vinande nordan. Vi är ute på lingonjakt V. och jag. Det syns gå bara bra, konten blir säkert full innan vi far hem, ”å kanske nalta dell å”.
Nu kokar pären så vi slutar för ikväll, kl är nu 19.33 o 10 omegatid.
C.

Pappa vid Johanssons i Långron.

13 september

Söndagsmorron, upp kl 6, vittjning, 3 abborrar. Kaffe eller rättare surr(ogat) ut i lingonskogen kl 7.20. Nu är kl 10.30, potatispannan är på sin post med en annan vid sin sida som innehåller stekt lever, mums mums. På annan plats vänta tre kartonger på hemfärd. De äro: 1 Sveakronan mjölkartong, 1 från Chokladthule samt en halv Eve margarin. Hej svejs i lingonriset!
Kl 13.00 Nu slutar Gren!
Kl 14.50 Disken är bortgjord, klart för avfärd.
C.

De unga tu som skulle bli mina föräldrar. Det kan vara en sjöbod ute i Tennavan som syns.

Med sig har de en kartong med trycket "Äkta bärsafter".

 ...

1943

12 juni Pingstlördag

Är här på en snabbtur för att vittja mjärdarna. Men tyvärr var de absolutsäkert tjyvvittjade båda två. Det blev dock 20 st ätbara abborrar kvar för min räkning ändå, så man for ju inte alldeles i onödan.
Far nu hem kl 13.30
V.

14 juni

C. och jag firar pingstafton härute. Kan man bättre taga till vara på en långhelg, så sej?
Visst borde man väl känna sej tacksam över att återigen frisk och kry och i lugn o ro få fara hit ut, bort från de vardagliga sysslorna därhemma. Tänk hur många idylliska platser liksom denna, som skövlats genom krigets hemska fasor. Här går vintrar och somrar förbi utan att lämna några större spår efter sej. Träden bli kanhända lite större men så lika ändå.

C. har läst upp en hel ramsa som han naturligtvis vill ska stå här men jag tror jag överlämnar skrivningen till herrn själv, ty potatispannan kokar och så är den att vi väntar herrskapet Molin nu om det sluta regna.
K.

14 juni Annandag Pingst

Idag är det en stugdag, det har regnat hela morron o förmiddagen, men det ser ut att klarna upp lite, vinden är västlig också så det blir nog uppehåll snart. Vi for ut pingstlördag och har haft ett finare väder förut, lite regn kan ju inte skada heller, det är ju tvärt om riktigt välkommet så vi säjer väl att det är fint väder idag med. Igår var vi ut till Björnhällan och Tandhällsbådan och plockade trutägg, vi fann bara 10 st. Det var bestämt flera som hade sin hönsgård därute.
C.

 

22 juni

För andra gången i år är jag här ute, jämte I, B, C, K, och V. Vi anlende hit 8.45 i något duggregn men som det syns börjar det att klarna och efter att ha druckit ett härligt kaffe o bröd så är pojkarna uppe i sina gärningar igen, o då slutar ja för den här gången, med början till en härlig Midsommarvaka med mycke mat o mycke karameller.

F.

23 juni

Midsommarafton, vi kom hit igår kväll. Nu är klockan tre, vi skall väl snart börja klä midsommarstången. Jag har huggit en flaggstång idag samt badat. Ikväll funderar jag på att gå och hälsa på G. svåger i Gumpan.

C.

24 juni

Vi har nu i afton haft besök av sällskapet Ssn: S-E, Märta, G, M, Å samt I S. Togo kort o hade kaffe o tårta mm. Ungarna Nykvist ha f. ö. satt piff på den här midsommarhelgen.

Sammanlagt 4 st abborrar har fisket inbringat och en gädda har I. fått upp med kast. Jag fick en i mjärden.

Idag är det lugnt fast det har velat till med lite regnskvitter av finaste sort. Igår blåste det upp rätt så kraftigt fram på dagen (sydlig vind). På midsommarafton reste vi en midsommarstång, den var tjusig helt enkelt. Klockan är nu 6 och flickorna ska nu laga till kvällsmålet.

V.

24 juni

Klockan är 19.20, sista disken före avfärden pågår.

C.

 Midsommarafton 1943. 

1944

5 augusti

Här går dagen jämt för fort
Tidens hjul är riktigt smort
jag tycks nyss ha vittjat näten,
av dagens jobb går det i täten,
när det är dags att be kvälls bön
som kommer längst bak i kön.

Jag trivs så bra på denna strand
med lagom berg och lagom sand
och när tin därtill är mogen
jag måste med i blåbärsskogen.
Detta är en gräslig press
som bör få en egen vers.

Upp i otta, ut o fläng
plocka, plocka, sent i säng.
Vi få gå på knän och armar
plocka bär som tomma tarmar,
sen på vintern i vårt ”gryt”
om denna sak hörs mycket skryt.

Bäst är nog ändå att greja
med att midsommarstången feja.
Om sen Bruno och Birgitta
skulle vägen till oss hitta,
känner jag mig ganska nöjd
och från vardagslunken höjd.

På veckend en helg i augusti när månen hänger röd i grantopparna på andra sidan Hemavan.
C.

13 augusti

Nu har vi ätit surströmming, det va mycket gott. Så har vi plockat blåbär men dåligt med fiske: 7 abborrar endast. Det har stormat hela dagen nordvästlig vind. Nu håller det på lugna så vi kan ro över fjärden. Härligt väder, soligt och varmt.
I.
(C, K, B, V o Fy voro även ute denna helg, F o jag åkte med M. o S-E i deras motorbåt. V.)

1945

9 maj

Nu är jag här igen, första gången i år vid öppet vatten och nu ha vi fred igen ute i världen, Tyskland kapitulerade för två dagar sedan.
B. och jag ha följts åt, vi ha rott i deras båt.
B. vittjade sina mjärdar. Efter att ha kokat kaffe och druckit satte vi ut 8 nät.
Kväll fick vi strax efter 10.
C.

25 juli

Som så många gånger förr när jag är här blåser det väldeliga, samt regnar lite smått. Inget vidare väder för dem som har semester, det har ju inte jag, guskelov. Undrar just hur det går med badningen.
B.

25 juli

Rusk, ruskigare, ruskigast det är vädret just nu, man är frestad tro att hösten är kommen. Men efter regn kommer solsken, vad det nu kan bero på. Så den som lever till imorgon har en chans, fast nog tror jag att regnet och blåsten fortsätter även då.
Pessimisten B.

25 juli

Eftersom inget livsviktigt tarvar min uppmärksamhet just nu, ”fatar jag penan” för tredje gången på denna plaskvåta dag. Har nu burit in ved ”råga” lådan, så den goa värmen inte ska tryta. Undrar just var C. och H. befinner sig och om dom tar sej hem med någon torr tråd på kroppen. Kl. är 20.30 och det regnar bara värre och värre. V. i sängen och jag vid bordet bli åtminstone inte blöta men hungriga bli vi nog med tiden och maten är i källaren. Burr! Eja, vore den här!
B.

25 juli

Dom salta killarna har nu gått till grannas, och jag sitter ensam på Roine strand. Tur att det är så kort bit till lånebiblioteket, det innehåller bara Sigge Stark, men i brist på bröd äter man som bekant – skôrpen.
B.

26 juli

Eftersom jag är en av de överlevande från i går, kan jag vittna om att min spådom gick i uppfyllelse. Vädret är om möjligt värre, vi få nog övervintra på denna (ibland) sköna strand, som kan visa upp så många olika ansikten. Kors i Göta kanal vilket lidande.
B.

Semester 1945
He rägn ute
men ä varmt inne
å om rägne slute
vorte livet på n´pinne,
då to ve ”Svarta höken”
å körd se hä sto blåröken.
Men rägne bara öka
å vågen ä vit som a spöka,
å om int e hänne slut
könn ve int gå ut
ve få bara sett inne
blöt i hjärta å sinne
semestern ä snart e minne
ett sabla sjöblött e minne.

C, sjöblöt
(Från 1938 lagstadgades att alla arbetare hade rätt till två veckors betald semester. Den fick ju bara inte regna bort.)

Ett minne från en omtyckt plats.
Vem som karvat miniskeden är okänt. Att det är någon av de som nämns i boken tar jag för givet,
kanske min pappa eftersom den nu finns i min ägo.

Samling för fotografering framför stugan. Farfar Gottfrid är trea från höger.

.

.