Hemma hos

Kök

Kök med vedeldad järnspis och en elektriskt spis intill.

Farstu

Sal

Detta hem i Malung är/har varit ute till försäljning. Det har väckt många byggnadsvårdares förtjusning. Det gula köket är så fint och jag får lite déjà vu-känsla när jag ser det. Det har ju vissa likheter med  kök jag är glad i. Vi får hoppas att inget rivs ut, vi hoppas att här inte målas vitt.

.

.

Kyrkogårds-staket

Kring kyrkogården vid Hackås medeltida kyrka löper ett trästaket, vitmålat med diagonalställda ribbor med krsftiga stenpollare vid entrén, nu utan grindar. Luftig och öppen sekelskifteskänsla infinner sig. En trädkrans av björkar och rönnar finns direkt innanför inhägnaden och där innanför finns välansade låga häckar. Några få häckar syns vara borttagna, säkerligen efter kyrka-stat avskiljandet för att minska utgifterna för kyrkogårdsförvaltningen. Men i det stora hela välhållet och vackert. Och lite eljest med denna inhägnad runt en kyrkogård.

De här staketen var än vanligare vid bondgårdar. Här en icke-ljusmålad variant (kanske slamfärgad röd) hos bondfamiljen tvärs över Kustlandsvägen från morfars hus. Fotot bör vara från sent 1920-tal. Den stora parstugan med vacker glasveranda i två våningar som trästaketet omgärdade, är borta sedan åtta decennier.

.

.

Att hantera en lie

Äntligen!

Kurs i ängsslåtter (länk - läs mera)

28 juli 2020

Lundbergska gården, Vebomark 65, 93294 Lövånger

Du får lära dig slåtterteknik, slipning och bryning, jordläggning och övrig inställning av lien mot orvet. Vi lär oss också om restaurering och skötsel av ängsmarker samt ängens flora.

Du får lära dig historiken om kulturlandskapets viktigaste redskap, lien och orvet. Kjell visar och lär ut lieslåtter och går bland annat igenom rätt orvlängd, skärpning med vinkelslip och hur man kan göra en slipsten rund igen. Under förmiddagen och eftermiddagen tar vi lämpliga pauser.

Ta med de liar och orv som du har i din ägo. Det finns även lieblad och orv till försäljning. Vi är utomhus hela tiden så ta ”kläder efter väder”. Egen lunch- och fikakorg medtages. Tillgång till vatten samt toalett finns i byggnaden intill. Kursen vänder sig såväl till nybörjare som till dig som slagit med lie men vill förbättra tekniken.

9.00–9.15 Inledning - Hanna Lindgren, betesmarkssamordnare på Länsstyrelsen Västerbotten.
9.15–12.00 Lien och slåtterteknik – Kjell Gustafsson, Ängagärdet Natur och Kultur
12.00–12.45 Egen medhavd lunch
13.00–15.30 Lien och slåtterteknik forts.

Kursen är GRATIS!

Kursen är bra! Har gått den på två platser tidigare anordnad av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Bild lånad från nätet

Vi har gjort klart sommarens lilla slåtter till heder åt de som förut i generationer brukat marken och för bevarande av ängsfloran och den biologsika mångfalden. Slå med lie i hagen, hägna, räfsa strängar, torka på bredden, låta blommorna fröa av sig, ta in i höladan. Alternativt på gården använda slåtterbalk (viktigt med skärande redskap), räfsa i strängar, torka, vispa runt höet igen, ta upp på höskrindan, köra in på skullen. Blåklockorna sparas, de börjar blomma sist och har inte satt frön ännu.

.

.

Härliga Härjedalen

Det hampade sig så att det blev en obokad övernattning på anrika Hotell Härjedalen i Sveg. Jag tycker om att resa utan att ha bestämda etapper och uppbokade hotellrum, man kommer dit man kommer och där ordnar man någonstans att bo.

De gemensamma salongerna var stilfullt möblerade och ljussatta. Här var originalfönstren kvar med enkelglas och innerbåge och med fina gamla beslag. Men dem visas inte på bild men fångade av kameran blev de.

Korridor med reception. Men det jag fastnade mest för händer där utanför pardörrarna till trapphuset.

Har aldrig sett så vackert arrangerad skallerreva eller vandrande jude. Att denna krukväxt, som så lätt blir skräpig, kan vara så fin rätt omhändertagen.

Hotellet drivs av en växtvän, så mycket är säkert. Här fanns så många fler stora krukväxter än de som syns på bilderna.

På hotellrummet hängde en glaskrona i taket. Ful och kul venetianska typ. Skön säng, inget trafikoväsen trots läget vid E45:an.

Där, i burspråket, blev vi serverade köfri, bufféfri frukost. Underbart stressfritt och skönt med frukost i lugn och ro. En perfekt start på en upplevelserik dag.

Storhässjor

Jag kom körande genom en skog. I slutet av en stor uppförsbacke med granar på båda sidor av vägen öppnade sig himlen, en stor slätt på platån öppnade sig. Där var himmelskt vackert. Jordbruksbygden var välskött, välhållen. Det är inte alltid jag blir så glad när jag kör genom den norra delen av landet.

Och där ser jag en storhässja...

 ...en stor träkonstruktion där man en gång i tiden torkade kornkärvar på hösten. Och betänk - denna by är inte ett museum utan i bruk.

Tänk att bo i denna lustgård!

Färden fortsatte. Det här är en museal storhässja, även den i Västernorrland/Ångermanland. Den finns på en gård där alla kulturintresserade norrlänningar säkerligen har varit. Det fina är att storhässjan och alla byggnader finns på den plats där de en gång för länge sedan uppfördes, de är inte flyttade till ett friluftsmuseum. Denna gång blev det myggfritt fika i sommarnatten ur medhavd spånkorg på bron till mangården. Svårslaget!

.

.

Industrimiljö

Äldre industrimiljöer är alltid spännande. Lite rost, lite lagningar, några varningsskyltar, högt i tak, traverser... Jag har ju arbetat några månader i en industrimiljö som var i bruk -  Masonitefabriken med den pysande, ångande boardpressen där allt luktade gott av träfibrer. Det är historia nu.

De här bilderna är från Frövifors pappersbruk. I museidelen finns denna pappersmaskin från 1903. Den är historia sedan länge.

.

.

Tapeternas historia

Jag var på en sommarutställning om tapeternas historia på Frövifors pappersbruksmuseum förra veckan. Utställningen tog upp både gobelänger och  gyllenläder men koncentrationen låg på papperstapeternas historia. Där fanns mycket intressant att se, bland annat en dokumentationsfilm från 1923 om hur blocktryck av tapeter gick till. Yrkesskickligheten var stor.

Denna papperstapet är tillverkad av tapetmakaren Anders Jonsson Sandström från Sörfors i Västerbotten.

Fragmentet hittades i Mullsjö i Nordmaling i Västerbotten. Det har även setts på andra ställen I Västerbotten och på Åland.

Här ett tapetfragment från 1840-talet. Det har suttit i professorn och riksdagsmannen Johan Henrik Thomanders förmak. Han var en modemedveten kändis på sin tid och frotterade sig med andra celebra människor så det var viktigt att hålla sig ajour med modet för dagen. Rutmönstrade tapeter var högsta mode och många tapeter efterliknade de moderna textilierna under den här tiden.

Här ett nytryck med fragmentet som förlaga. Thomanders gård står numera på Kulturen i Lund där interiören har rekonstruerats med tapeter från Lim och Handtryck i Mölndal.

.

.

Dialekter är inte fult. Dialekter är kulturarv!!!

Va roligt att så många tittade på det tidigare inlägget från den 29 juni 2020 om dialekten. Dialekter, dialektala ord och uttryck är kulturhistoria. Betänk att dialekter nu betraktas som ett immateriellt kulturarv!

I mina minivaxböcker har jag antecknat huller om buller fakta om byggnader, om människor och en del  dialektala uttryck. Eller ja, kalla det sociolekt. De flesta som flyttat härifrån försöker nog bli av med sin dialekt, sin bonnska som många kallar det. Därför att så här talade man inte i en grupp med högre social status/ högre utbildning - och det är dessa andra man vill efterlikna. På så sätt försvinner ett kulturarv.

Ur Västerbotten årgång 1954.

Här är några ord som bör höras när jag uttalar dem men det låter sig inte göras på bloggen. Jag har inte heller lärt mig fonetisk skrift så även där uppstår ett problem när någon annan orden ska uttalas på rätt sätt och med rätt betoning.

ala
anchônsch
rettônsch
anvar
barnan
bergsega
bläckt, bläkt, bläkte på
borta rita
brest - bräst
bröfjala
bös:
darrme)
dryck se
duva
dyngstavarn
dômmder
han farke mê
fattaskift
flöj (Va du  flöj!)
gå fot om fot
fälen
gapahars
gocke - nu äré gocke
gôrmitt
govillit
gresst
grämen
gval
he
hov ôm drov
huslommricken
ka:ritt, ka:ret

att kappes

klommer, storklommer
krôchell, krôtejll
kvamn å
(i) kvällst:
lang kakesen (lang katjes´n)
lög
magafar/magafare
magahov:
mjölkkärrela
mörjus
napp, napp ôppe
nalta
napp ôpp nalta
napp blåberra

ohôga

pjöllritt
pjöllerforen
rej, räj
schaljes
schardôggen
seka

skrata (ôpp)

skryp
skuffen
skôfäll

tôfäll

snyta

stula vän
sôgagryn
sôl
fali på sôll
ströj
styp (te)
tjurtjartel
tôsit
tycktest
vingen
åtkômm (He ä e åtkômm ve...)
åt môrnum
äffsingen

Sådana här små vaxböckerna (10 x 15 cm) är jättebra att ha med sig i väskan eller fickan tillsammans med en bra penna. Skriver man upp viktigheter så minns åtminstone jag dem bättre. Där finns säkert även missförstådda ord och företeelser men anteckningarna är välmenta för mig till minne och kunskap.

Här är en anteckning om  fiske förr i tiden. (Troligen ska där stå trålnät.)

.

.

Bemärkelsedag

Den här ynglingen skulle ha fyllt 103 år idag om han levat. Fotot kan inte vara taget alltför många år efter konfirmationen, alltså är han i (tidiga) tonåren. Eftersom cykeln finns med på fotot antar jag att det är hans egen och att den är ganska ny. I efterlämnade anteckningsböcker där allt från arbetstimmar, arbetsuppgifter samt egna och andras diktverser finns med står längst bak antecknat "Min cykels tillverkningsnummer: 396788 samt cykelinreg. nummer: 14903.

Det läser jag i boken som påbörjades 1937 (han var då 20 år) och avslutades 1942. Under de åren hade han även köpt en ny cykel med tillverkningsnummer: LE86627 samt en Rex med tillverkningsnummer: R308052. Det var ordning och reda, löning på freda´.

Han kom att bli min pappa långt om länge efter att kortet togs.

.

.

Sädesfält

Väg genom sädesfält, Bertil Almlöf 1984

"Moderniseringens landvinningar eller det av människor och djur övergivna, överexploaterade landskapet? Bertil Almlöfs målning från 1984 kan ses både som en civilisationskritisk kommentar och en vacker bild av ett moget sädesfält i högsommarvärmen."

Så lyder bildtexten till denna målning ur fembandsverket "Det svenska jordbrukets historia" band 5 - Jordbruket i välfärdssamhället.

Är man intresserad av jordbrukets historia men inte har bokverket eller delar därav analogt, finns det att ladda ner på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens (KSLA) hemsida.

* * * 

Själv minns jag de små korn- och havreåkrarna som odlades här i byn fram till 80-talet. Insmugna bland lägdorna, vallen, som gav hö till korna. De mogna kornfälten med sina långa strån på axen kunde verkligen bölja likt vågor, den speciella doften av mogen säd och elledningarna där svalorna samlades inför sensommarens flytt söderut - det är sensommar, höst, skolstart för mej. Det var vackert. Ett överexploaterat landskap var det inte. Jag minns det som småbrutet, småskaligt, vackert och välskött. Det skördade kornet togs ibland till kvarnen i Olofsfors och där fick vi eget kornmjöl att baka eller koka den av föräldrarna omtyckta kornmjölsgröt´n av. Den småskalighet som det inte finns plats för idag med den nuvarande jordbrukspolitiken. I längden torde de här landskapen växa igen då växtligheten inte behövs som foder till kreatur.

Nu bor jag längre söderut med sädesfält omkring mig, mest vete och råg. Det är vackert. Täckdikningarna medför monokulturer och inte samma variation som Västerbottens småskalighet. Det är färre dikesrenar med livsmiljö för insekter och fåglar men de finns eftersom det även här är ett småbrutet landskap. Vackert är vad det är.
.
.

Dialektalt

Dialekter är spännande, viktiga och intressanta. Dialekter är kulturhistoria. Institutet för språk och folkminnen i Uppsala har en 37 minuter lång intervju med dialekten från min lilla del av världen. Det är Alma Rönngren (1890 - 1978) som intervjuades 1977.

Det är ett 37 minuter långt snack om barndomsminnen från omkring sekelskiftet 1900. Skolminnen om mobbning och att barnen retades med de äldre i byn samt om bysmeden som skrämmer barnen.

HÖR HÄR.

Detta är det mål jag är uppvuxen med. Jämmerligen så fin dialekt det var. När intervjun gjordes hade jag flyttat till Stockholm men dialekten har jag inte glömt, den är en del av mig.

Hur mycket förstår ni?

Min oas

Det blommar frenetiskt i den skyddade zonen.

Juninatt blir aldrig aldrig av,

liknar mest en daggig dag.

Slöjlikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort mot ljusa hav.

Ur Juninatten av Harry Martinsson, ur Cikada, 1953

Tröstefullt

•  För alla som drömmer om att flyga - om boken.
• Om Berta Hansson
• Om fjällboskap
  

.
.

Till nytta eller nöje...

Vattenkannan står där och är romantisk. Gammal och av galvaniserad grönmålad plåt. Vem använder vattenkannor numera då droppslangar och vattenspridare finns, vatten som kopplas på och av med hjälp av timer. Vem använder en gammal 10-liters vattenkanna nu för tiden? Förutom till skönt blickfång i den vildvuxna trädgården, kanske för att efterlikna Tasha Tudors trädgårdstänk.

Vem älskar inte en gammal vattenkanna som funnits på gården allt sedan förra sekelskiftet? Och vem älskar inte alla dessa gräsarter?

.

.

Om loggbok på webben

Jag har använt och undersökt ett par olika gratisvarianter av bloggverktyg.
Wordpress.com och blogger.com
Det finns skillnader dem emellan.

wordpress - lättare att göra personlig med bakgrund och headers t ex.
blogger - har en mer bunden utformning

wp - krångligare att lära sig (även om man har förbättrat användarvänligheten efter hand).
blogger - mycket lätt att börja använda

wp - uppdateras och förbättras ständigt. Bloggaren äger innehållet och kontrollerar vilken information som går till tredje part.

blogger - uppdateringar har länge stått stilla när bloggandet minskat. Bloggaren äger inte innehållet, Google gör det. Men så händer det. Just nu håller Blogger på att uppdatera sitt gränssnitt. Det ska förändras till det bättre förmodar jag. Det äldre gränssnittet finns tillgängligt som alternativ fram till sista juli. Efter detta datum går det gamla i graven och användarna tvingas in i det nya. Wp har som policy att locka över sina användare på ett smidigare sätt till deras nyheter, man sätter inte ut datum som slutpunkt för möjlighet att använda det gamla gränssnittet.

wp - bilder lagras i wp-media och det gör dem säkrare från otillåten användning. Lätta att ladda upp till wp:s egen medialagring.
blogger - bilder lagras inte i bloggverktyget utan hos google vilket innebär att upphovsrätt saknas. Det tar längre tid att jobba med bilder och få in dem på bloggen, bilder har strulat en del på sistone

wp och blogger - båda verktygen ger numera viss möjlighet till val av fonter

wp - pingar automatiskt
blogger - manuell pingning krävs

Antal besökare beror på vad man skriver om och ifall man kommenterar på andras bloggar. Men automatisk pingning hjälper upp besöksfrekvensen.

wp - går lätt att säkerhetskopiera bloggens textinnehåll. Bilder kan numera sparas ner för sig.
blogger - går lätt att säkerhetskopiera bloggens textinnehåll. Bilder sparas inte.

wp - lätt att se om en kommentar skrivits genom en markering på frontsidan om man är inloggad.
blogger - omständigare att se nya kommentarer, kommentarer kan missas

Det är lättare för läsare att ge respons på wp än på blogger genom en gilla-knapp där man kan se en gravatar fär vem som uppskattat inlägget. Det gör det lättare att hitta blogg-gelikar.

wp - reklam och annonser kan bara väljas bort genom att årligen betala till företaget wp. Som användare kan man inte välja vilken typ av annonser som ska synas.

blogger - reklam och annonser slipper man om man inte vill ha dem. Godtar man reklam på bloggen får man betalt beroende på hur många besökare man har. Man kan till viss del välja inriktning på reklamen.

wp - man kan välja bort att tillåta kommentarer. Eller välja att tillåta, antingen eller.
blogger - man kan begära kommentarsgranskning på samtliga kommentarer vilket jag har. Det går även att välja att inte tillåta kommentarer på enskilda blogginlägg. Ibland en bra möjlighet.

Eftersom jag är nyfiken ville jag testa olika bloggvertyg. Det blev dessa två. Wp står sig bra i konkurrensen, inte enbart i bloggverksamhet. Det enda negativa med deras taktik är att jag som bloggare måste betala för att få bort annonserna i gratisversionen wordpress.com.

***

Här är exempel på kommentarer jag icke besvarat:

Nu har jag suttit här och kollat på din blogg i några månader (...) Det jag inte kan förstå är vad familjen "La Famiglia" har gjort för något, du skriver väldigt mycket om dom men skulle du kunna förklara i ett inlägg alla saker dom gjort och varför det dom har gjort är fel? Anonym 2014-11-22 Detta var en kommentar jag aldrig svarade på. Eftersom jag hade förklarat i många inlägg alla ojusta grepp familjen använt mot mej och i bysamfälligheterna för att få sin vilja fram. Hade av bekanta (kalla det kontrollgrupp) som läst mina inlägg fått veta att de förstod vad som hänt. Kunde inte kommentatorn förstå det jag beskrivit, var det ingen idé att fördjupa sig och upprepa allt igen i ett långt inlägg. Populistiska kommentarer går också bort. Det är min blogg och jag bestämmer vad som ska synas. . .

Kyrkogårdar med olika prioriteringar

Jag besökte en kyrkogård i en närbelägen stad härförleden för att se till en grav. En välhållen kyrkogård kan man lugnt säga. Häckar, gravkvarter, gräsytor och träd är välskötta.

Här hittade jag en rödblommande kastanj.

Nordmalings nya kyrkogård från 1894 ser ut så här i början av juni månad. Grönskan har inte kommit lika långt av naturliga skäl och en stor del av gräset har råkat ur för "tjalabränna". Det kommer att ordna sig. Men blicken har inget att fästa sig vid utan irrar runt bland låga gravstenar utan rumslighet. På denna kyrkogård ligger några av mina släktingar begravda, bland andra mormor och morfar. Det är ingen fröjd på något sätt att komma till denna ogästvänliga stenöken vars kvarter tidigare avgränsades av häckar och solitära buskar. Att det blivit så här tror jag inte enbart går att skylla på att stat och kyrka skildes åt år 2000.

Mellan den lutande raden av gravstenar till vänster fanns ända till någon gång efter 2005 en rad björkar. Alla dessa björkar togs bort, stubbfräsning utfördes och  nya björkar planterades med längre avstånd sinsemellan. Men ganska snart togs även samtliga av dem bort av för mej okänd anledning. Gissa vem som blev bestört? Hur och varför länsstyrelsen gav tillstånd till detta är okänt. En häck planerades, den tog sig dåligt och togs bort efter ett par år. Senare planterades ännu en ny häck av annat växtmaterial. Hurra, äntligen får vi ett rumsskapande element som leder blicken bort från gravstensöknen när man går in genom grinden tänkte jag. Även den häcken är borta nu sedan något år tillbaka. Varför lyckas man inte, varför får kyrkogården misshandlas så? Hur kan länsstyrelsen i Västerbotten godkänna detta, att det ser ut så här?

1986 gjorde en tidigare länsantikvarie en genomgång av träden vid kyrkan och gamla kyrkogården, prästgården samt nya kyrkogården. När det gäller nya kyrkogården kom man fram till ovanstående. Björkraderna skulle vara kvar men allt eftersom ersättas med nya björkar med något glesare avstånd sinsemellan. Träd bland gravstenarna var svårare att hitta plats för. (Häckar var givna vid detta tillfälle.)

Kartskiss över behandlade trädplanteringar. Nya kyrkogården längst till höger.

***

När behövs tillstånd från Länsstyrelsen? Alla förändringar i kyrkan eller på kyrkogården kräver tillstånd enligt kulturmiljölagen.

För förändringar på kyrkotomt och begravningsplats krävs tillstånd att

• utvidga eller på annat sätt förändra
• uppföra eller ändra byggnader, murar, portaler och andra fasta anordningar
• större förändringar av planteringar, beläggning på gångar med mera

***

Nedan publiceras några foton från två av de kyrkogårdar jag brukar besöka relativt regelbundet. Att jämföra med kyrkogården ovan.

Här har häckar tagits bort efter att stat och kyrka skildes åt då många gick ur svenska kyrkan och församlingarnas ekonomi därmed försämrades - men långt ifrån alla häckar är borttagna. Det planteras till och med en ny! Bild från  juni 2019.

De tre nedersta bilderna från en kyrkogård i en stad är tagna i år.

Här ligger en annans mormor och morfar begravda.

.

Syringa vulgaris

Bondsyréner

Första sommardagen och syréner:
skamsna vänder sig byborna bort,
ännu inte vanda vid det sköna.
I mörkningen smyger de ut,
bryter fumligt några kvistar.

    Werner Aspenström

Aspenström kände väl till landsbygdens livsvillkor. Han föddes 1918 i Torrbo i Bergslagen och växte upp med sin mor Anna och två äldre bröder. Hans far Karl dog strax efter Werners födelse i spanska sjukan. Då hade den influensaepidemin tagit 27 000 svenskars liv. Första världskriget hade precis tagit slut och under de fyra år det pågått hade nära på 20 miljoner européer dött direkt av kriget. Familjens sistfödde överlevde men var så klen som nyfödd att han nöddöptes i ett tvättfat. Att Aspenström kände till landsbygdens människor. Jag tycker mycket om hans diktning.
.

Rabarbertider

Rabarbern växer snabbt och fint. Det har blivit många pajer denna försommar.

De har avnjutits med kokkaffe både på tu man hand och i corona-anpassat utomhusfika. Gott vilket som.

Av ett mäkta stort rabarberblad göt jag ett fågelbad för några år sedan. Det kommer till användning varje sommar.

För övrigt är det starfamiljerna som hörs och syns mycket just nu som med sitt tjattrande flyger i flockar och söker föda i gräset på gården. De är ett fint inslag så här i början av juni.

Edit. Minns att mamma gjorde rabarbersavarin. En så´n skulle jag kanske också passa på att baka.

.

.

Enkla tillskott för en vackrare tillvaro

Det behövs inte mycket för att liva upp rummen. Enkla pioner i köket och löjtnantshjärtan till finrummet.

Spänna papp

Året var 1997. Jag skulle spänna papp på väggarna för första gången i livet. Internet befann sig i sin linda - där fanns inte mycket att hämta om praktisk byggnadsvård och absolut inte om pappspänning. Inte fanns mycket tryckt i böcker heller, bäst var nog Gysinge byggnadsvårds lilla katalog.

Sen dess har jag, med benäget bistånd av mannen, pappspänt fyra rum till samt ett tak. Mycket har vi fått lära oss genom praktisk erfarenhet. Pappspända väggar är mycket vanliga i byggnadsvårds-sammanhang, numera bland en helt ny generation byggnadsvårdare. Det var ett bra sätt att få släta väggar till en bit in på 1900-talet. Pappen kan sedan målas eller tapetseras. Jag ser med spänning fram emot detta i morfars hus...


pappspänna facebook

Tekniken med pappspänning dog ut när plywoodskivor, träfiberskivor, spånskivor och gipsskivor gjorde entré på byggmaterialmarknaden. När morfars hus byggdes fanns inte alla de där skivmaterialen. Därför bör pappspänning vara rätt val på väggarna i bottenvåningen i timmerhuset.

Pappspända väggar finns kvar i det rum som användes som sommarrum för barnen i en ekonomibyggnad här på gården. Den pappen är tjock, kraftigare än vad som finns idag. Den är målad med vit limfärg.
.
.