I byn finns ett naturreservat i form av slåtterängar som slås med lie, med skärande redskap, årligen för att bevara den mängd växter som finns där. Länsstyrelsen förvaltar ängarna och har upprättat ett noggrant skötselavtal med byaföreningen och bekostar föreningens engagemang.
Byn vid den meandrande älven är skyddsvärd kulturmiljö och björkallén är ett viktigt inslag där och ska därmed skyddas, enligt länsstyrelsen. Jooo, nog är det vackert här.
På 1800-talet, då hemmansägare ägde ängarna, förmodar jag att Per hjälpte till med lieslåttern där. Framöver kom han att ta tjänst som dräng i en by nära kyrkvallen där sockenkyrkan fanns. Där var min mormorsmor Amanda piga. Det var vanligt att barn till bönder och torpare tog tjänst som pigor och drängar hos en familj för att lära sig arbetet på en gård utanför föräldrahemmet. Sen var de förberedda att själva sköta ett eget hushåll - en slags hushållsskola och naturbruksgymnasium. Per och Amanda måste under någon period ha tjent där samtidigt för vad jag vet var det på så sätt de träffades. År 1886 fick de möjlighet att köpa hela hemmanet. Bonden Jacob Nygren med hustru, som de tjent hos, var barnlösa. Så´n tur i livet har inte alla!
Jo, det är fint, tror nog att jag och pappa körde förbi där i somras efter vi varit upp till grottorna och fäbov.
SvaraRaderaJosefin, du har säkert varit där. Den här byn ligger längre norrut än min by. Hummelholm var namnet.
SvaraRaderaÅ det är så intressant att läsa din blogg och här ler jag igenkännande. En del byar ser ut att vara släkt med andra byar.
SvaraRaderaDe här bilderna med tvillinguthusen får mig att minnas en vacker liten by,Botåsen, på Matnäset, Myssjö socken i Jämtland.
Det är vackert. Och så skönt grönt.
Så nu längtar jag norrut igen...
Nja, vi var inte förbi där, då har jag blandat ihop det med nåt annat=) Fina bilder iallafall.
SvaraRadera