Mänskor som gått före

18 juni 2010

ArgArgareArgast

Läser på nätet om ladors bevarande i ett projekt.
I min by är det kanske bara jag som ser något värde i lador. Inte många finns kvar av dem som fanns då jag var liten. Det är jag ledsen för. Och aningens arg, faktiskt... Kultur och historia är svårt att sätta en peng på och därför är alla lador hemma i farozonen. Jo så är det. Och eftersom så många mangårdsbyggnader och uthus och lador rivits har det kulturhistoriska värdet av hela byn minskat. Är något över huvud värt att bevara?
Lada målad med oljepastell av Christina Ärlestig.

Ska man skylla på befolkningens dåliga insikt eller på stat och myndigheter som inte lyckas få ut sitt budskap? Ni anar ett stänk av bitterhet i mitt inlägg, eller hur? Skulle vilja bo i en bygd där man går samman och värnar om dåtid, nutid och framtid för invånare och landskap. Sådana trakter finns. Men här kalhugger man skogsmark där jag är delägare utan att över huvud taget ta upp det på byastämma, markbereder tvärt emot stämmobeslut, man exploaterar bygemensam sandtäkt utan att ha täkttillstånd, man... Här lever man kvar i att en byålderman ensam har beslutanderätt. Den demokrati som en samfällighetsförening är tänkt att innebära är satt åt sidan. Diskussion, samtal och gemensam planering för byns framtid existerar inte. I maj fick jag veta att en privat bergtäkt planeras direkt angränsande mot vår bys endaste sjö, Vinsjön, som är bygemensamt ägd. Om detta nämndes inte ett ord på byastämman. Tur jag har en reträtt i en kulturbygd söderut. Jo, jag är riktigt arg då jag tänker på hur byn och gemensam mark och vatten sköts bara sen jag blev hemmansägare. Är detta en klassresenärs dilemma eller?

HÄR kan man läsa igen om att pengar till bevarande av lador kan erhållas. (Den första kommentaren är typisk, så typisk.)

3 kommentarer:

  1. Anders Nordström18 juni 2010 kl. 22:00

    Så sant som det är sagt. Projektet för bevarande av ladorna i Klabböle startade för tre veckor sedan och är nu i full gång. Arbetet går att följa här http://historiskahus.se/system/visa.asp?HID=96&FID=166&HSID=912&ActMenu=21351

    SvaraRadera
  2. Anders, det gläder mej att lador sparas och att du är en av dem som hjälper till med det. Kulturlandskapet är väldigt vackert var det än finns kvar.

    Brukar passera Norrala nära Trönö i Hälsingland där statliga pengar också hjälpt många lador att överleva. Men tänk om det gick att få människor så stolta och med stor självtillit så att man på eget bevåg lät sina ekonomibyggnader och lador finnas kvar.

    SvaraRadera
  3. När jag läser vad du beskriver om byn, förstår jag att du är arg och ledsen. Det är ju även min hemtrakt och jag tycker det är tråkigt det som händer där. Min pappa skulle stiga upp ur graven om han kunde höra detta. Hans rekreation var fäbodarna, aspfjället och aspängarna. Idag verkar det som pengar och toppstyre genomsyrar samhället i många sammanhang, inte minst på arbetsplatser med omorganisationer. Snart finns det ingen lugn och ro någonstans! Tremänning Susanne

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...