... nöt och får, som är idisslande djur, släpper ut mellan 15 och 25 kilo växthusgaser per kilo kött? Gris och kyckling står för cirka 5 respektive 2 kilo växthusgaser per kilo kött. En stor fördel med idisslare som betar ute är att de hjälper till att hålla marker öppna som annars skulle växa igen (till skillnad mot gris och kyckling). Det gynnar också den biologiska mångfalden.
Som mest fanns enligt uppgift här i byn 127 kossor på knappt 40 jordbruk i ekologisk balans. Det ger i snitt 3 kor i varje lagård. Det handlar helt klart om en fattig småbrukarbygd. Det var på 1930-40-talen. Nu finns ingen kossa här. Ni fattar vad det innebär!? Ska man förekomma slyet genom att välja att plantera granar på åkermarken? Lägdor skoggår och plantering har påbörjats sedan länge här i byn. Det här är inget som diskuteras på plats, nej diskussionerna och planeringen pågår i regeringskansli och myndighetsverk där koll finns på varenda bonde och jordbruk(sföretag) i landet. När vi gick med i EU sas att Sverige skulle komma ner på 1700-talets nivå i öppen jordbruksareal. Vet ni hur er hembygd såg ut för 300 år sedan?
Ur boken KOR, foto R. Magnusson.
Vi påverkar vår omgivning och landskapet också genom vårt val av vad vi äter.
Vi påverkar vår omgivning och landskapet också genom vårt val av vad vi äter.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om idisslare, öppet landskap, jordbruk, småbruk, EU, nötkött, kor
Jag läste det här inlägget innan det föregående och tänkte tipsa om artikelserien i DN, men det var ju överflödigt såg jag. Sorgligt är vad det är!!
SvaraRaderaSorgligt var ordet.
SvaraRaderaJa. Sidan om Harrström by som jag hittade och länkade till hade ju många bilder på förr och nu. Jag fascineras över hur öppet det var ännu när farmor levde. Grannarna som skaffat får för ett par år sedan har haft dem att gå i hagen/backen här runt oss och tänk så vackert det blev!
SvaraRaderaJa Sabina, genom att titta på äldre fotografier och gamla kartor kan man göra sig en föreställning om hur det såg ut förr och hur livet levdes förr. Harrströms hemsida är guld värd, jag önskar det fanns intresse för något liknande här i bygden.
SvaraRaderaTrevligt att Du gillar gamla svartvita foton. Man lär sig oerhört mycket om livet då och NU genom dem :-)