I
köket stod en byrå då mamma var liten på 1920-talet. Den stod nära hörnet mot nordost. Spegelbyrå benämnde hon den då jag frågade några år innan hon dog, men jag tror att det var den här pigtittaren som stod på en byrå. Pigtittaren har varit mormors.
I lådan ligger två hårnålar. Papperet på lådans botten är inte bytt - det andas 20-tal. Juligt mönstrat! De här hårnålarna och några till använde mormor då hon satte upp sitt långa hår i en flätknut. Jag minns det som igår...
Kanske har även andra bloggare åsikter om pigtittare, hårnålar, 1920-tal
Vissa saker man hittar känns så... intima. Som hårnålar, handskar, näsdukar. Saker som en älskad människa burit och använt. Plötsligt ligger de bara där, och länken mellan nu och då går in som en stöt rakt i hjärtat. Runtomkringet blir genomskinligt och man kan känna doften av den kära människan. Höra hennes röst. Se en liten skymt av en rörelse i ögonvrån. Maskhål.
SvaraRaderaSådana hårnålar har jag alltid använt när jag sätter upp håret. "Marangnål" lär mina äldre släktingar ha kallat dem - kanske är det värmländska, kanske ett norskt ord.
SvaraRaderaMargaretha
En sådan hade min farmor. Jag minns också hur hon stod och flätade håret framför spegeln ovanför en byrå som jag nu har här hemma. Flätan blev tunnare och tunnare med åren, men egentligen inte kortare. Den nådde åtminstone ner till midjan på henne.
SvaraRadera