Hanna & August i Övik

Här har vi ett gammalt uthus i Örnsköldsvik. Jag tycker det är fint med sin brädfordring och papptak. Men byggnaden behöver varsam vård för att överleva. Inte för mycket, då försvinner husets själ.
Ser ni det grå staketet med spetsade och ojämnt långa toppar som böljar fram. Det har varit vitmålat med linoljefärg tycker jag mig kunna se. Så vackert, långt ifrån dagens breda jämnhöga, rakt avskurna och låga villastaket som kan köpas som metervara.

Här lekte min mamma lekt med sin kusin. Till Ö-vik tog man sig per buss och senare kunde det bli en cykeltur på 5,5 mil. Ett annat liv utspelar sig i min inre tankevärld då jag tänker på gamla Kustlandsvägen som går ner och upp för Tävrabackarnas grusbemängda yta. har ni kört bil där? Det har jag. Tänk er att cykla där... Att träffa på en okänd luffare längs vägen i skogen kunde kännas lite skrämmande förstod jag av berättelserna jag fått mej till livs.

Ser ni tvättlinorna? Ingen torkvinda här inte, nej, nej... Det är en modern företeelse.
Ser ni dungarna med gul praktlysing? Så vanlig förr. Den gör sig bra i mängd, är lättskött, ja praktlysing har irriterande lätt att sprida sig kan någon tycka.

Bostadshuset är uppsnofsat men uthuslängan verkar ganska orörd.
Här bodde mammas morbror och moster August och Hanna. August var son till Per och Amanda i Levar. Kusin Valdy, som var äldsta barnet, var mammas goda lekkamrat och väninna. Jag har hört berättas om då de lekte oförsiktigt nere vid kajen och mamma ramlade i vattnet. Hur hon och Valdy ropade på hjälp och hon fick hjälp upp av en man som promenerade förbi. Detta var ett minne för livet. Valdy flyttade till Stockholm, kanske ungefär samtidigt som mamma flyttade söderut. Någon riktig koll på detta har jag inte. Men att det blev en chock för min mor då Valdy, efter en rätt kort sjukdomsperiod gick bort i cancer, har jag förstått.

 

Här är grannhuset vars gamla ekonomibyggnader är borta.

Tänk er att detta fortfarande och än så länge finns kvar. Det är lite ofattbart så inträngt av nya bostäder som det ligger. En pärla jag tittar till ibland :-) Oförstörda släktplatser finns det få av i min släkt, jag anar att det delvis är ett norrlandsfenomen.
.

Kanske har även andra bloggare åsikter om 1920-tal, 1930-tal, ekonomibyggnad, uthus, autentiskt, tvättlinor, praktlysning, Örnsköldsvik