Bonn´fejk

Jag har en byrå. En allmogemöbel. Den är fejk. Provinsiellt fusk. Inte så att det inte går att använda den för förvaring - nejdå. Den rymmer en hel del om så är. Men den låtsas vara något annat än den är.

Den låtsas vara en stilig fanerad sak men fejk är vad det är. Den är målad. Ådringsmålad för att ge sken av att ha en yta av mahogny och kanske är det björk.

Det nedersta beslaget av pressad mässing och gjutet draghandtag är dessutom trasigt. Det underlättar inte precis när lådan ska öppnas. Den här byrån är inte mycket värd. En byrå med äkta fanér skulle naturligtvis vara mer värd i reda pengar. En som hade sin proveniens från något av de sydligare belägna herrgårdslandskapen eller så där. Bör jag inte införskaffa en sådan istället för att markera min klassresa? Något som inte är så bondsk? Lite fiiinare. Lite mer fri från skavanker. Lite mer högrestånds liksom. Lite mer. Helt enkelt.

Nä, glöm det. Den här har tillhört en nära släkting. Varför skulle jag överge min bakgrund!?

Det blir till att försöka få tag i ett likartat mässingsbeslag. Med dagens näthandel samt alla byggnadsvårdsbutiker som numera finns tror jag inte det blir så svårt.

Det inte helt lätt att ådringsmåla, det finns stor hantverkskunskap även bakom den här byrån även om det inte är lika många timmar nerlagda som på en fanerad möbel. Under arkitektutbildningen fick vi prova på att imitationsmåla - både ådra (imitera trä), marmorera (imitera sten) och måla al fresco (kalkfärg på torr putsyta). Jag hade jättekul! Vi arkitektstuderande fick verkligen insyn i hantverket allt för att vi skulle förstå och uppskatta hantverksskickligheten bakom verket. Det här är sådant man kommer i kontakt med vid restaurering av fast inredning t ex i kyrkor och högreståndsmiljöer.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om ådring, marmorering, imitation av ädla träslag, bondemiljö, herrgårdsmiljö