Under de tre dagarna miljödomstolens förhandling om vindkraftprojektet på Gabrielsberget i Västerbotten pågick i Rundviksgården i augusti 2005, försökte domstolens ledamöter ta reda på om samråd skett med privatpersoner och föreningar i området. Vägföreningar, jaktlag osv.
En av de frågor som domaren ställde gällde ägandeförhållandena kring Vinsjövägen. Då reste sig Anders Jonsson (kommunpolitiker i Nordmaling för Centerpartiet) och sa ungefär så här: He ä pappas väg. He är han som ha grusat den. Till saken hör att Anders Jonsson tog över hemmanet 2001 men menade här att det var hans far Rolf som ägde vägen (trots detta). Jag minns inte vad jag sade - om jag över huvud taget sade något – eftersom jag blev oerhört överraskad att en bybo kunde påstå att en bygemensam väg är privat. Vägen tillhör byns hemmansägare sedan laga skiftet. Men så här kan det gå till i vilda Västerbotten - grusa en väg och den är din! Kontakt med lantmäteriet är en onödig procedur.
Då inga regler och normer finns i ett samhälle, en by, en social gemenskap, då kunskap saknas eller rädsla finns bland medlemmarna, går det lätt över styr. I min lilla hemby är det så. Kanske är det så på alla små orter men jag har inte erfarenhet av någon annan by, bara städer med en annan kunskap i sådana här frågor.
Äga väg I - här skriver jag om ett annat vägavsnitt som Rolf sade sig äga. Inte för inte kallas han "Kungen av A." av människor utanför byn har jag fått veta på senare tid.
.
.
En av de frågor som domaren ställde gällde ägandeförhållandena kring Vinsjövägen. Då reste sig Anders Jonsson (kommunpolitiker i Nordmaling för Centerpartiet) och sa ungefär så här: He ä pappas väg. He är han som ha grusat den. Till saken hör att Anders Jonsson tog över hemmanet 2001 men menade här att det var hans far Rolf som ägde vägen (trots detta). Jag minns inte vad jag sade - om jag över huvud taget sade något – eftersom jag blev oerhört överraskad att en bybo kunde påstå att en bygemensam väg är privat. Vägen tillhör byns hemmansägare sedan laga skiftet. Men så här kan det gå till i vilda Västerbotten - grusa en väg och den är din! Kontakt med lantmäteriet är en onödig procedur.
Då inga regler och normer finns i ett samhälle, en by, en social gemenskap, då kunskap saknas eller rädsla finns bland medlemmarna, går det lätt över styr. I min lilla hemby är det så. Kanske är det så på alla små orter men jag har inte erfarenhet av någon annan by, bara städer med en annan kunskap i sådana här frågor.
På latin grus grus
Äga väg I - här skriver jag om ett annat vägavsnitt som Rolf sade sig äga. Inte för inte kallas han "Kungen av A." av människor utanför byn har jag fått veta på senare tid.
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tyck till om du vill...