Som litet barn satt jag i finrummet i den röda fåtöljen med vacker färgglad antimakass och lyssnade på barnprogram i väntan på tomten. Jag satt rakryggad i klänning med benen med de tjocka strumporna rakt utsträckta som det blir när man är kort. Kanske var skorna röda, jag tror det. Och alldeles intill stod den klädda granen och strålade av de 16
julgransljusen av märket Luma.
Barnprogrammet fick väntan att kännas mindre lång. I huset var allt
julstädat, nya dofter omgav mig, mörkret föll, ljus tändes inomhus och
allt var pirrigt spännande och speciellt. Föräldrarna var fullt upptagna
med annat, mamma kanske var i lagårn för att
stell kossorna. Det
var jag, radion och granen och den förtätade stämningen för att det var
julafton och därmed en förväntan så eljest än de andra dagarna på året.
Faktiskt kan jag känna den fina stämningen också nu för tiden trots erfarenhet av många jular.
Ha en fin jul!
.
.
Radion då var lika viktig som TV och internet är idag. Jag minns med glädje och stor saknad julaftonsmorgnar med "Lill-Per" (som sändes i radio mellan 1942 och 1956) och "Nicke Lilltroll" (sändes 1957-1965). Dessa båda var ett måste den 24 december.
SvaraRaderaÖnskar dig och din familj en skön och fridfull jul.
En sådan radio hade vi också. Jag kan fortfarande känna i händerna hur det kändes att trycka ner de där knapparna.
SvaraRaderaOch du har lärt mig två nya ord: antimakass och frontespis :) Tack för det!
Så berörande beskrivning av din väntan där på stolen och radion med dofter och pirr! Julgransljusen som vi noggrant fick lägga ner i asken så gick det som smort nr det var dags igen. Antimakass .... läggs till i ordlistan :-)
SvaraRadera