En stor del av fäbodplatsen har barbariskt kalhuggits och markberetts tvärs mot markägarnas beslut.
Majoritetsbeslutet på stämman blev att inte markbereda ytan som tidigare kalhuggits utan stämmobeslut. Som den patriark han är brydde sig inte ordföranden om beslutet att inte markbereda. Att inte bry sig togs tillsammans med La Famiglia som styr byn och för att vara ordförande måste man vara följsam. Idag sitter tredje generationen av La Famiglia som ordförande i bysamfälligheten. Han är även ordförande i Kustlandsvägens vägsamfällighet, Fjärdvägens vägsamfällighet m m. Hans mor försökte även få in honom i styrelsen för "Fäbodvägens vägsamfällighet", en väg där han inte har någon andel. Detta lyckades undertecknad förhindra. Den gången. Alla andra medlemmar på mötet satt tysta den gången också. Mitt förtroende för samfälligheternas styrelser är litet. Var finns analyserna av situationen, var finns kompetensen i hur samfällighetsföreningar styrs?
Nå, på årsstämman 2019 kom planer för fäbodarna upp. Man vill kalhugga och markbereda ännu en yta eftersom skogsbruksplanen som man bekostat och låtit ett skogsbolag upprätta (utan beslut på årsstämma) säger så. Kalhuggning på en sådan yta är jag emot men höll käften denna gång. Det är ingen idé, hela styrelsen låg bakom förslaget, så även min välutbildade barndomsvän. Åter igen.
Men jag höjde rösten då det gällde markberedning eller inte. Naturligtvis utan gensvar. Styrelsen hade ju bestämt oss medlemmar för vad vi ville.
Det kulturbärande jordlagret är förstört för alltid efter en m markberedning.
Men vad betyder det i en bygd där kulturellt kapital saknas.
Ordförande Anders frågar om jag inte tyckte att det växte bra på den yta som för några år sedan kalhöggs och markplöjdes (alltså tvärt emot stämmans beslut) och insåddes med tall? "Är det något fel på återväxten tycker du?"
Skulle jag idas svara på frågan... Anders skulle absolut inte förstå någonting av vad jag sa. Inte heller någon annan på årsmötet antar jag. Mitt argument mot markberedning är inte att boniteten* blir låg utan att vid markberedning förstörs kulturbärande lager och fornlämningar i marken. Fäbodplatsen är registrerad i fornminnesregistret. Det är svårt att förfäkta kulturhistorien i en bygd som min hemtrakt. Kanske är det så i alla kulturfattiga landsändar i nordaland?
Fundera gärna över vad kulturellt kapital innebär!
* Bonitet är skogsmarks bördighet, eller markens naturliga virkesproducerande förmåga. Boniteten uttrycks i skogskubikmeter per hektar och år.
Skogsbruk (och även jordbruk) har jag absolut ingen som helst erfarenhet av. Men jag kan se när något är alldeles bedrövligt misshandlat och förstört. Hur kan man vandalisera natur och kultur på det sättet??? Jag skulle vilja skrika i korus med den såriga jorden.
SvaraRaderaJa, vad annat finns att göra när det är utfört? Många skogsägare saknar insikt, eller skiter i, sin egen kultur/kulturhistoria.
RaderaJag är ingen vän av markberedning, eller kalhyggen. Det är en våldtäkt mot naturen och såren läker aldrig. Det är som fyrhjulingar på myrmark. Det går fort att förstöra för eviga tider. Jag skulle tro att det växer bättre på försiktigt brukad skogsmark, där träden får växa i sin egen takt, i skydd av äldre träd som finns kvar. Det är inte konstigt att det blir så mycket betesskador av älg när stora ytor planteras med endast tall på kalhyggen, d et kan ju inte bli annat än betesskador. morr med stort M.
SvaraRaderaVisst kan jag förstå att skogsägare ibland vill maximera vinsten och kalhugga, särskilt om man köpt loss marken och behöver pengar för att betala av lånet. Och om man bor miltals borta från kalhygget. Det blir inte alltid så bra för de som bor nära men det bryr sig inte en sådan skogsägare om, han är ju inte en parkförvaltare. men vi skogsägare har olika syn på vårt ägande och med stora maskiner är allt möjligt sedan några decennier tillbaka.
RaderaI fallet som jag beskriver i inlägget kan inte inkomsten från skogen ha varit det viktiga. Vi i bysamfälligheten har inga stora utgifter, endast inkomster. Som inte behöver maximeras på bekostnad av kulturminnen i vår skog.