Söndagskvällens (7/4) Babel, den litterära talkshowen på tv, handlade om att återvända hem.
Det sas att i den samtida svenska litteraturen med tema hemvändande flyttar hemvändaren motvilligt tillbaka och blir först glatt överraskad av hur mysigt det är att komma hem (ex. Wähä, Smirnoff, Samuelsson, Backman).
Mycket är sig likt samtidigt som mycket förändrats i hemvändarens blick.
Tillvaron i byn är mörk och kantas av en fientlighet mot den som kommer utifrån.
Alkoholiserade män, frikyrklighet, familjehemligheter och tystnadskultur är vanliga.
Det blir lätt en sårig uppgörelse för hemvändaren.
Några frågor på det?
Västerbottens landskapsdjur
Oj, missade Babel i söndags. Måste kolla i efterhand. Men redan nu kan jag berätta om mitt lämnande och hemvändande. Det var på något sätt en naturlag att man (=de flesta ungdomar) skulle lämna hemorten, vidare till studier på annan ort och sen jobb långt hemifrån. Rätt skön att slippa den extremt effektiva sociala kontrollen. Men sedan, när jag återvände ungefär trettio år senare tyckte jag det kändes tryggt och trevligt att vara igenkänd. Om jag tar en simtur på morgonen kan jag mötas i ICA-kassan av ett: "Var det varmt i vattnet idag?"
SvaraRaderaDet låter gemytligt. Men det du beskriver känner jag inte igen mig i. Olika landsändar skiljer dig åt.
Radera