Ju mer vi kan, desto mer förstår vi.
Världen vidgas helt enkelt. Det blir roligare att vara människa.
Det är lättare att lura okunniga människor men bildning ger ingen immunitet mot galenskap. Den värdegrund man vilar på är säkerligen det viktigaste. Men det är svårare att lura och förleda den som kan dra egna slutsatser. Kan man inte det blir beslut grundade enbart på känslor. Bildning är klassbunden.
Läser en intervju i tidningen VI nr1/2024: https://www.vi.se/artikel/cecilia-duringer-bildning-ar-inget-vaccin-mot-dumhet
För min del är kunskap och förmågan att tänka fritt och dra egna slutsatser viktigare än makt, rikedom och ära. Om man måste välja.
"Glädjen i ett vidgat vetande" tror jag att den hette, en bok som jag läste på 1980-talet och tyckte om för att den innehöll mycket klokskap. Och titeln var väl funnen (om jag minns den rätt). Vi-artikeln är låst, men då är det bara att gå till biblioteket och läsa. Jag blev lite fundersam över det där med att "Bildning är klassbunden". Till vilken klass undrar jag förstås nyfiket. De mest belästa och bildade personer jag lärt känna är alla utpräglad arbetarklass. Till exempel min farfars bror, sågverksarbetaren, som talade fem språk (efter att ha arbetat i USA, Cuba, Tyskland och som dessutom lyckades lära sig klassisk grekiska på egen hand).
SvaraRaderaJag förmodar att det är Karin E som skriver.
RaderaMärkligt att artikeln inte är lås för mej trots att jag inte är prenumerant. Cecilia Düringer menar, med journalisten Karin Thunbergs ord:
"Bildning är klassbunden. Kommer man från ett hem med fyllda bokhyllor och läxhjälpande föräldrar har man lättare att klara sig genom skolan. Att lära sig mer. Men även den mest lättviktiga litteratur, ner till serietidningar, har ett värde. I Cecilias gamla Kalle Anka-pocketböcker fanns många faktauppgifter invävda i äventyren.
Och Shakespeares Hamlet-citat ”Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över” lärde hon från en Lotta-bok av Merri Vik, pseudonymen som Ester Ringnér-Lundgren gömde sig bakom.
Cecilias egna föräldrar saknade akademisk bakgrund. Som så många andra i sin generation blev Cecilia den som förväntades förverkliga de drömmar som en studieovan mamma och pappa aldrig kunnat infria. Men det var inte helt lätt på östgötaslätten. Där det räckte att läsa en bok för att definieras som tönt."
Självfallet finns det undantag - jag uppfattar min pappa delvis som en sådan, han ville lära nytt hela tiden, var nyfiken. Han hörde till den grupp som läste på korrespondens, så vanligt på 30- och 40-talen. Men fem språk behärskade han inte men var en fena på att prata dialekten här, sin sociolekt. Även äldre uttryck som inte längre användes. Han ansåg så rätt att det var vår kulturhistoria.
Märkligt att Vi-artikeln inte var låst för mig heller, icke-prenumerant som jag är. Det blev intressant läsning.
SvaraRaderaJa, visst är artikeln intressant!
Radera