Nu gör rullgardinen tjänst igen i masoniteköket på övervåningen. Mot sol och mot mörker. Det var ett fasligt sjå att få till det därför att papperet är skört och hade gått sönder längst ner. Jag drog ut den tunna träribban och klippte bort det trasiga, placerade ribban på plats, vek runt papperet och häftade fast det i ribban. Ja, jag och jag är fel uttryck. Vi var två som måste samarbeta för att få till det utan ännu mer trasig papp. Men nu är pappersrullisen på plats och fungerar igen efter 54 år. Den har legat hoprullad i ett uthus sedan 1971 och det var ytterst häftigt att finna den. Även dragsnöret med träknopp är original från tiden.
Sjöbjörnen på målningen Grumset farvann finns nu också där så snart som rullgardinen dras ner. Typ av rullgardin/solskydd/insynsskydd är verkligt viktigt för att få en autentisk upplevelse av en interiör. När bottenvåningen stod klar 1913 användes inte rullgardiner utan halvgardiner av bomull.
När mörkret föll och rullgardinen drogs ner lystes masoniteköket upp av lysrörsarmaturen i taket och glasgloben med glödlampa ovanför Husqvarna-spisen som utgjorde arbetsbelysning vid spis och diskbänk.
Vad fint med en riktig rullgardin med "knyck". Jag har några kvar som jag ska försöka renovera på samma sätt, pga trasig nederdel. Plus en i väv som är full av minnen: en dag i femtonårsåldern ville jag bara inte gå till skolan. Jag sa till min mamma att jag visserligen inte var sjuk, men ville stanna hemma. OK, sa hon. Och så ägnade jag hela dagen åt att måla olika löv på rullgardinen. Blev faktiskt riktigt snyggt!
SvaraRaderaMinnen finns lagrade i föremål. Jag agerar scenograf.
RaderaFint både av dej och din mamma det där med, att din mamma insåg nödvändigheten med en skolledig dag och att du använde tiden till skapande av något vackert! Underbart.