25 juni 2012

Lysrör

I masoniteköket finns originalbelysningen kvar. I taket över matbordet sitter en lysrörsarmatur.
Kåpan är ganska kort och rymmer två stycken lysrör. Det blir rejält ljust av detta. Utöver lysröret sitter en glasglob med glödlampa över elektriska spisen. Den ger ljus vid matlagning och diskning. Det var all belysning som fanns i köket en gång i tiden. Jag tycker att det är intressant att bevara den ursprungliga rumsupplevelsen som blev under kvällstid med den belysning som fanns i ett rum. Tillägg kan man göra men varför ta bort originalen? Det här är ett rum från sen funktionalism, ja. Tänk er ett 1700-talskök - utan elektricitet. Båda rummen är lika intressanta att uppleva. Både i dagsljus och med konstljus alternativt ljus från öppna härden eller från talgljus. Tycker jag :-) Okej då, det här är inget kulturhistoriskt värdefullt hus men för den skull värnar jag om det som ändå finns av det genuina och söker finna reversibla lösningar. Detta är ett honnörsord för en byggnadsvårdare vare sig man arbetar med herrgårdar, arkitektoniska 1900-talspärlor eller ett litet lantbruk :-)
Jag är normalt inte så förtjust i lysrörens vita, starka ljus men här hör det hemma och skall inte plockas ner.
Höljet är av randat plast opalglas med rundade kanter. Detta är 50-tal. Som tur var är lysrör som ljuskälla till den här typen inte svåra att få tag i. Ännu.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

  1. Jag håller helt med. Det behöver inte vara kulturhistoriskt värdefullt för att vara värt att bevara. Jag har också svårt för lysrörsljus, men det passar på något konstigt sätt i den där miljön. Jag kommer ihåg flera lysrörskök av just den där sorten, med pärlgrå väggar, släta dörrar och kallt ljus. Jättefint!

    Var tid har sin charm.

    SvaraRadera
  2. Ovanligt snygg lampmodell. Lysrör är bra, men jag kompletterar gärna med någon annan lampa med mer mysigt ljus.

    Apropå springa, så började jag i smällkalla januari med att springa på löpband inomhus. Sedan flyttade jag ut när det blev mildare utomhus.

    SvaraRadera
  3. Likt nästan inget annat kan lysrörsbelysning för mig framkalla en oerhört stark känsla av trevnad och gemytlig samvaro. I min barndoms 60- och 70-tal spred lysrören sitt karaktäristiska ljus över allas kök, farmors, moster Annies, ja överallt där kaffe, bullar, kortspel och prat förekom. Då kunde man passa på att låtsassova på kökssoffan och få del av vuxenlivets märkvärdigheter.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...