Visar inlägg med etikett vägsamfällighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vägsamfällighet. Visa alla inlägg

11 mars 2024

Att försöka luras

Jag har med säkerhet blivit lurad flera gånger i mitt liv. Ibland har jag upptäckt det, ibland har det förmodligen gått mej förbi. Men aldrig nånsin har man försökt lura mig och andra medlemmar så klumpigt, så oraffinerat, som i byns föreningar eller numera samfälligheter.

Två gånger har styrelsen försökt lura oss medlemmar i den ena av vägsamfälligheterna att fatta beslut om ändrade andelstal.

Året var 2010 och min barndomskamrat kom och hälsade på när jag anlände till byn. Vi möttes utanför lagårdsknuten och snart nog sa hon glad i hågen att vid den förestående vägstämman skulle styrelsen i skogsbilsvägens samfällighet, Fäbodvägen, föreslå att andelstalen skulle tas bort. Styrelseföreslaget var en enhetstaxa vartannat år. Min barndomskamrat sitter sedan 2008 som kassör i styrelsen.

Jahada tänkte jag som trodde att hon som välutbildad kunde vad som gällde för samfällighetsföreningar. Jag hade själv året innan, då bysamfälligheten bildades genom lantmäteriförrättning förslagit henne som suppleant.

Det kommer att bli mycket rättvisare om alla betalar samma summa, jag får till exempel lägre avgift vid utdebiteringar eftersom mitt andelstal är rätt högt, fortsatte hon.

Vad ska man säga? Vet du inte vad som gäller för samfällighetsföreningar? Nå, jag sa att andelstalen är olika för att de speglar den nytta (båtnad) av varje enskild medlem har av vägen och att de är framtagna vid en lantmäteriförrättning just för att få rättvisa. Senare tog jag en kopia på vad lagen säger om andelstal och lämnade denna till henne. Hoppas hon läste detta.

Det här var när vindkraftsbolaget var som intensivast i försök att använda Fäbodvägen som tillfart till området, anläggningsarbetena påbörjades 2010. Hon är en av de markägare som har kontrakt med bolaget och i kontraktet lovar markägaren att underlätta för bolaget att få nyttja privata tillfartsvägar: "I den mån fastighetsägaren inte har full rådighet över vägar på fastigheten skall fastighetsägaren verka för att arrendatorn genom överenskommelse med berörda parter erhåller rätt att använda sådan väg för arrendeställets nyttjade."

Egen vinning är en faktor att ta hänsyn till för att förstå maktmänniskors viljor och förslag. Förstår man inte det, om  man inte är källkritisk, blir man en människa som går i andras ledspår och hjälper till att driva igenom felaktigheter utan att själv förstå bakomliggande anledningar.

https://morfarshus.blogspot.com/2015/05/budbarare.html

Andra gången man ville ändra andelstal var för ett par år sedan då styrelsen försökte lura medlemmarna att rösta igenom detta.

En motion! från ordföranden! som kom medlemmarna till del efter att motionstiden gått ut.

En ordförande ska väl ändå inte gå sin egen väg, köra över andra styrelsemedlemmar och komma med ett eget förslag. Styrelsen ska gemensamt komma med förslag till medlemmarna inför stämman. Nå, jag är övertygad om att både  kassör och sekreterare kände till ordförandens förslag. De två har båda höga andelstal och ville undvika stora utgifter i samband med att kostnaden för nya vägtrummor skulle utdebiteras. Min barndomsvän, som sitter i styrelsen,  kände till att andelstal inte får ändras utan lantmäteriförrättning, efter den förra gången styrelsen försökte göra förändringar i andelstal som berättas ovan.

https://morfarshus.blogspot.com/2021/05/trippelfel.html

 Hur tänker i styrelserna?

Som sagt: Jag har med säkerhet blivit lurad flera gånger i mitt liv men aldrig nånsin så klumpigt, så oraffinerat, som i byns föreningar eller numera samfälligheter. Och det här är bara två av alla de gånger som egen vinning eller okunskap fått råda.

Båda gångerna satt min gamla barndomsvän i styrelsen, båda gångerna har förändringarna varit till hennes fördel. Det inger inte förtroende.

Styrelsen ska vara vaksam och se till att föreningsstämman inte fattar beslut om att göra något som inte är tillåtet enligt lagen eller stadgarna. I så fall måste styrelsen klargöra att den inte kommer att verkställa beslutet.

Om föreningsstämman ändå vidhåller sitt beslut, kan styrelsen ställa sina platser till förfogande och stämman får försöka skaka fram en ny styrelse som kan tänka sig att genomföra beslutet.

Om styrelsen följer stämmans direktiv och verkställer ett beslut som strider mot lagen eller stadgarna, kan ledamöterna bli ansvariga. Man kan inte skylla på stämmobeslutet. Trots att styrelsen är underställd stämman, får styrelsen inte verkställa ett sådant beslut.

Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter § 35.


I lagen står inget om det motsatta förhållandet: hur man som medlem ska bete sig om styrelsen föreslår något som är emot lag eller stadgar. Det har hänt rätt många gånger nu under min tid som hemmansägare att så har hänt. Så klart man blir trött på denna okunskap och inkompetens.

En högskoleexamen bör innebära att läsförmåga, läsförståelse, analysförmåga av omvärlden bör finnas hos den som genomgått en sådan utbildning (åtminstone om den är två-tre decennier gammal, nyare examinationer har jag förstått har lägre krav, där är universitetens genomströmning av studenter viktigare än vad som lärs ut.)

Insikten om källkritiskt tänkande och att känna till var lösningar på  problem ska sökas brukar även det följa med en högskoleutbildning.

För många år sedan, 1991/92 långt innan jag blev hemmansägare, beslutades att andelstalen i gamla Kustlandsvägen som går genom två byar här, skulle ändras. Stämman beslutade så utan lantmäteriförrättning. Avgifterna bestämdes utan lantmätare inblandad. Långt om länge kom en Lantmäteriförättning till stånd 2013 för att justera avgifterna. Hade det gått rätt till 1991 hade ingen förrättning krävts 2013. Fortfarande har vägsamfälligheten stadgar som inte gäller utan är tagna ur luften, odaterade, utan underskrift och utan vissa väsentliga stadgepunkter. De finns inte hos Lantmäteriet. Skriver en som har många års erfarenhet av styrelsearbete i bagaget.

OKUNSKAP ÄR MAKT  här i byns samfällighetsföreningar. 

 

"Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen."

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin.

 Carina Thavelin

7 juni 2023

Tudelad verklighet

 

Blommande maskrosor och rödbläror - hur vackert är inte det och väldigt trevligt att få uppleva igen.

När jag riktar kameran neråt ligger där i diket längs gamla Kustlandsvägen en nerfallen gatlampa och blänker i solen, snart dold av växtligheten.

Jag väljer att ha den här bilden på näthinnan som i verkligheten var mycket vackrare än kameran fångat.

19 mars 2023

Okunskap är makt

Att de andelstal som spikades då en lantmäteriförrättning genomfördes inte ska ändras utan ny förrättning är något som varje styrelse och för den delen även varje medlem bör känna till. Viktigast är nog ändå att ledamöterna i styrelsen har den kunskapen. I Mellansverige är jag medlem i en vägsamfällighet där kunskapen hos styrelsen är hög.

I den ena av vägsamfälligheterna här i norr som vi är medlemmar i har styrelsen två gånger försökt ändra andelstalen. Min barndomsvän sitter i styrelsen och bör absolut känna till vad som gäller - ändå går det snett.

Budbärare 2010 ville man förändra andelstal (till styrelseledamots fördel)

Det kommer att bli mycket rättvisare om alla betalar samma summa, jag får till exempel lägre avgift vid utdebiteringar eftersom mitt andelstal är rätt högt, sa min barndomsvän. Hon förstod inte eftersom kunskap om vad som gäller för en sff saknas.

Trippelfel 2021 ville man ändra andelstalen för andra gången (till styrelseledamöters fördel).

Vad är jäv?
Vad är att sitta i en styrelse och gynna sig själv, se till sin egen vinning?


I den andra vägsamfälligheten, gamla Kustlandsvägen, var andelstalen ändrade något decennium innan vi blev medlemmar då den ingående fastigheten blev vår. Även nya vägavsnitt hade blivit medtagna 2004 utan att medlemmarna underrättats, än mindre säga sitt. En ny förrättning skedde 2013 då två vägsamfälligheter slogs ihop. I den styrelsen sitter nu en kommunpolitiker som ordförande, en person som bör veta hur föreningsliv går till. Men styrelsen inte bryr sig om (eller ha kunskap om) vad som gäller i form av transparens och medlemmars insyn. Vilka stadgar styrelsen lutar sig mot är osäkert.

 

Styrelsen ska vara vaksam och se till att föreningsstämman inte fattar beslut om att göra något som inte är tillåtet enligt lagen eller stadgarna. I så fall måste styrelsen klargöra att den inte kommer att verkställa beslutet.

Om föreningsstämman ändå vidhåller sitt beslut, kan styrelsen ställa sina platser till förfogande och stämman får försöka skaka fram en ny styrelse som kan tänka sig att genomföra beslutet.

Om styrelsen följer stämmans direktiv och verkställer ett beslut som strider mot lagen eller stadgarna, kan ledamöterna bli ansvariga. Man kan inte skylla på stämmobeslutet. Trots att styrelsen är underställd stämman, får styrelsen inte verkställa ett sådant beslut.

Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter § 35.



I lagen står inget om hur man som medlem ska bete sig om styrelsen föreslår något som är emot lag eller stadgar. Det har hänt rätt många gånger nu under min tid som hemmansägare att så har gjorts.

Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen.

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin

Det kan inte fungera så här illa i alla små norrländska byar. I längden är det förödande för förtroende människor emellan i så fall. Vem kan man lita på? Är det någon skillnad på om man har folkskoleutbildning eller en högskoleexamen?

8 januari 2023

Snösvängen

 

Undrar varför snösvängen kör med skopa och inte plog? Det tar mycket längre tid då skopan var 50:onde meter måste tömmas jämfört med en plog som med kraft föser snön åt sidan.

Kanske är snöplogen trasig? Frågorna hopar sig ;-)

 

Denna snöiga dag har nollan hållits.

23 december 2022

Torsten och Jan med var sin gran

Året är 1974.

Jag ser dom på avstånd genom vardagsrumsfönstret, två skidåkare med var sin gran på väg hem längs Kustlandsvägen/Gammvägen. Springer ut med kameran i högsta hugg och fångar Torsten Rönngren med sonen Jan.  Man bodde i generationsboende, så vanligt här i byn ännu på den tiden, så ena granen var till farmor Alma och den andra till familjen på övervåningen dit Torsten och Jan hörde.

Söderut, i bakgrunden syns mellan dem syns gaveln på Oskar Öbergs faluröda uthus och till höger i bild skymtar Sven Sandmans faluröda garage. 

Att detta var 1974 vet jag eftersom jag gick en fotokurs i ett studieförbunds regi det året och detta svartvita foto finns i samma mapp som övriga foton från kursen. 

Året därpå, 1975, flyttade jag till Stockholm. Där kunde en julgranköpare se ut så här i denna gråvinterstad. Foto P. Kymén. Hur kul ser det ut? Som en socialresaistisk mardröm. Tacka vet jag livet på landet en sådan här gång.

30 april 2022

Kommunikation

 
"Information är vaccin mot propaganda.
Det går inte att lura ett upplyst folk."
 
 
 
Jag har säkerligen blivit lurad ett antal gånger i mitt liv.
Har jag inte märkt det har det varit skickligt gjort och det har inte bekommit mig.
Som fastighetsägare här i byn har jag flera gånger försökt luras att tro felaktiga saker.
Det har skett klumpigt och varit väldigt lätt att genomskåda på direkten.
Detta får mig tyvärr att tro att på små orter på landsbygden är kunskap i flera stycken låg.
Även om jag vet att det på intet sätt stämmer överallt.
Men kanske är det lät att tro på den som har stadigaste rösten och tar det hen säger för sanning.
Trots förändringens vindar lever man kvar i byåldermannens tid.
Inte i en demokrati.
Föreningsvidriga beslut fattas eller försöker trumfas igenom.
Samhällsutvecklingen har gått vidare, utbildningsnivån bland befolkningen har ökat, källkritiken tillkommit.
 
Hur ska t ex en försäljning av mark som ägs gemensamt av bysamfälligheten gå till på ett regelrätt sätt? Kan man t ex ändra andelstalen hur som helst?
Kan man t ex besluta att utdebitera medlemmarna 90 000 kronor utan att summan står i kallelsen och utan att samtliga medlemmar är närvarande på stämman? Och hänvisa till att det är bråttom. 
Det är några exempel på vad en styrelse inte känner till här.
Men man man läsa sig till detta
- om man vill.
Det finns det sakkunniga att fråga om man är osäker utan att det kostar pengar.
 
Om jag tror på demokrati och tillsammansansvar och allas lika värde men om ingen annan gör det
- hur ska jag då agera när felaktigheter och odemokratiska förslag dyker upp?

25 augusti 2021

Gamla vägar och informationstavlor ♥ ♥ ♥

DENNA VÄG
BYGGDES
1933 - 35

Skyltens text (som är värd att läsa):

"Under 1920- och 1930-talen rådde i vårt land stor arbetslöshet under långa tider. Dåvarande Statens Arbetslöshetskommission hade som främsta arbetsuppgift att organisera och genomföra så kallade AK-arbeten eller "nödhjälpsarbeten", som de också kallades i folkmun. Tack vare dessa AK-arbeten gjordes många samhällsnyttiga insatser: upprustningar av kulturminnesmärken, reparationer och nyanläggningar av idrottsplatser, broar och byggnader, järnvägar och vägar. Även i dessa trakter genomfördes flera AK-arbeten, till stor nytta och glädje även för dagens samhällsmedborgare. AK-arbetet Pukalovägen 177 är ett utmärkt exempel på detta.

Pukalovägen är ursprungligen en transport- och handelsväg, som sträcker sig från Lönneberga till byarna Flenshult och Hässlehult i närheten av Pauliström. Den gamla Pukalovägen slingrar sig fram i tvära kurvor och branta backar och är flera hundra år gammal.

Den "moderna" Pukalovägen är den landsväg som sträcker sig från vägskälet vid Entsebo/Pauliström/Karlstorp till Lönneberga samhälle. Minnesinskriptionen gjordes av vägarbetaren Valter Gustafsson från Järnaforsen tillsammans med några av de arbetskamrater som genomförde byggandet av den sista etappen av vägen under åren 1933-35. Arbetet med hela Pukalovägen skedde under åren 1931-35.

Minnesinskriptionen, som höll på att förstöras vid breddnings- och beläggningsarbeten av vägen under slutet av 1970-talet, räddades av Ingvar Karlsson i Lövhult, genom att han ur berget sprängde ut detta klippblock. Tack vare Vägverket i Kalmar Län och genom lokala initiativ restaurerades klippblocket under 1997 samt ställde man i ordning denna minnesplats. Samtidigt upprustades också rastplatsen med kvarnsten vid Rakenäs, där den officiella invigningen ägde rum 1934.

I samråd mellan Vägverket, Lönneberga Hembygdsgille och lokala markägare genomfördes samtidigt vissa försköningsarbeten av den gamla stenvalvsbron på den ursprungliga Pukalovägen vid Qvarnöbäcken, belägen vid Qvarnö kvarn. Denna kvarn har också renoverats och rustats upp under senare tid. Bron och kvarnen är belägna 100 meter från denna plats i riktning mot Lönneberga.

Vägverket i Kalmar Län och Lönneberga Hembygdsgille, maj 1997."

Den gamla grusvägen som ersattes med AK-vägen. Det finns rikligt med skyltar in mot den gamla vägen som gör att man kan välja att köra den grusvägen som finns kvar på båda sidor om AK-vägen. Både Vägverket (nuvarande Trafikverket),  hembygdsföreningen och markägare var med om besluten!

Den nya raka asfalterade vägen uppfördes som Arbetslöshetskommissionsarbete på 1920- och 30-talet.


Här, där den gamla rastplatsen rustats upp med kvarnstensbord och pallar av stenar samt rödmålat avbärarräcke av träplankor monterade på stenpollare, finns en skylt med samma text som ovan. Här invigdes en gång den raka AK-vägen. Så här såg rastplatser ut i bilismens relativa ungdom. Och jag kunde glädja mig av samma syn på min swemesterresa.

Jag tänker på och jämför med Riks 13 genom bygden och gamla Kustlandsvägen från 1600-talet. Tänk om alla gamla sträckor av Kustlandsvägen genom länet skulle ha skyltas upp i tid. Så lär det inte bli - många sträckor har beskogats bara under min levnad. Till och med delsträckor av Riks 13 kan vara svåra att finna. Jag kan konstaterar att människors mentalitet skiljer sig åt mellan norra och södra Sverige. Kan gälla både privatpersoner och myndigheter.

* * * * * * * 

När jag stod där framför skylten och läste kom i tankarna något jag läst och sparat ner om en kulturväg i Västerbotten som renoverats och reaktionerna på detta.


På Facebook kunde man läsa detta här då en enda väg i Västerbotten ska rustas upp på kulturhistoriskt rätt sätt. Av de kommentarer jag fick med var 75% negativa till projektets idé:

Tankegångarna känns igen, kulturhistorien är inte mycket värd på landsbygden här i norr! I städer finns fler med insikt om kulturhistoriens betydelse. Eller ...?

15 maj 2021

Trippelfel

 Vem har varit med om något liknande? Jag är idel öra.

En kallelse till en föreningsstämma i vägsamfälligheten kommer med datum för mötet och en dagordning. Inget konstigt med det. Inga motioner finns medtagna - kanske har ingen kommit in, det får man aldrig veta i förväg i denna samfällighetsförening för punkten "motioner" finns alltid med i dagordningen oavsett. Inget förslag från valberedningen - inte heller kutym här i samfälligheten. Men i det stora hela inget annat att säga om kallelsen. Den kom i tid med angivelse av tid och rum.

Några dagar senare kommer ett brev med handskriven adress till den ene av de båda delägarna i den här familjen. Det är från samfällighetsföreningens ordförande och överskriften är MOTION. En motion från ordföranden långt efter att motionstiden gått ut? Vadå? En styrelse skriver ett styrelseförslag (proposition). Och styrelsen formulerar detta tillsammans. Här hade ordföranden brutit sig ur och skrivit något som borde vara ett gemensamt styrelseförslag och finnas med i kallelsen.

Tidpunkt för när en motion ska vara inlämnad till styrelsen står i stadgarna. Motionen ska komma in i god tid före stämman för att styrelsen ska ha tid att behandla motionen: dvs föreslå stämman/medlemmarna att anta motionen eller avslå den.

Här kom "motionen" in efter att kallelsen sänts ut och den var skriven av ordföranden som även var den som skickade ut den. Ordföranden föreslog dessutom i "motionen" något så regelvidrigt som att andelstalen skulle fördelas om till förmån för de med högsta andelarna. En omfördelning av andelstalen är något som ska göras vid en lantmäteriförrättning - inget annat.

I böcker som jag läst om hur samfällighetsföreningar ska skötas, brukar det stå att styrelsen ska se till att inga lagstridiga beslut fattas. Det innebär att styrelsemedlemmarna måste var kunniga i frågor som rör samfällighetslagen och föreningsregler, kunnigare än medlemmarna om så är.

Styrelsen ska vara vaksam och se till att inte föreningsstämman fattar beslut om att göra något som inte är tillåtet enligt lagen eller stadgarna. i så fall måste styrelsen klargöra att den inte kommer att verkställa beslutet.

Om föreningsstämman ändå vidhåller sitt beslut, kan styrelsen ställa sina platser till förfogande och stämman får försöka skaka fram en ny styrelse som kan tänka sig att genomföra beslutet.

Om styrelsen följer föreningsstämmans direktiv och verkställer ett beslut som strider mot lagen eller stadgarna, kan ledamöterna bli ansvariga. Trots att styrelsen är underställd stämman, får styrelsen inte verkställa ett sådant beslut.    § Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter § 35.


Styrelsen har förut, med samma ordförande, försökt ändra andelstalen. Denna regelvidrighet satte jag mig emot och det hela genomfördes inte. Ingen annan medlem sade något den gången pga okunnighet eller rädsla. Det ska inte behöva vara en enskild medlem som förhindrar att styrelsen och/eller stämman fattar regelvidriga beslut. Styrelseledamöterna ska kunna sin sak, vara kompetenta inom föreningsteknik och veta vad en samfällighetsförening innebär!

Haha, i samfällighetsföreningarna här är det en enskild medlem om får ta stöten och påpeka att förslaget strider mot lagen om samfälligheter. Jag är j-gt less på det. Det gäller inte bara denna gång och denna fråga vill jag tillägga. Okunskapen ser ut att vara djupgående bland de flesta. Och de som vet vad som gäller utnyttjar att de flesta inte har kunskap och försöker på så sätt genomföra förändringar för egen vinnings skull.

Utöver allt annat fick vi på stämman veta att ordföranden på egen hand hade, utan övriga styrelseledamöters kännedom, tagit beslut om en åtgärd som kostar 76 000 kr! utan att samråda med övriga styrelsemedlemmar och framför allt inte fråga medlemmarna på en stämma. Han kunde inte förklara hur och varför detta skett.

Jag hävdar dock att det inte var ordföranden som kommit på idén att ändra andelstalen även om det var han som skickat brevet med "motionen". Det första min man sa när vi läste förslaget var - "det är någon annan än ordf. som ligger bakom detta".  Och ja, vi är övertygade om att hela styrelsen ligger bakom men har påverkat ordföranden att ensam skicka ut förslaget.

På en annan plats i landet skulle ordföranden inte kunna sitta kvar. Jag önskar innerligt att det endast är min by som har så okunniga samfällighetsmedlemmar och styrelser (det här var långt ifrån första gången något sker mot lagar och regler). I så fall kan det ev. vara möjligt att åtgärda inom några generationer då bildningen ökat. Är okunskapen väldigt utbredd på vår svenska landsbygd ser jag inget hopp om framtiden och demokratin. Då kommer splittringen mellan stad och land öka ytterligare. Och minns - det är inte jag som driver på den utvecklingen. Jag försöker få till en utveckling mot rättvisa för alla medlemmar. I vilken bostadsrättsförening i en stad skulle detta gå igenom utan att någon yttrade sig om det orätta i att ändra andelstal utan lantmäteriförrättning?? Bostadsrättsföreningar faller också under samfällighetslagen.

Angående rubriken trippelfel: 1. ordf. skriver "motion" som övriga styrelsemedlemmar säger sig inte känna till, 2. motionen handlar om att förändra andelstalen, 3. ordf. tar beslut i en ekonomisk fråga utan förankring i stämma eller den egna styrelsen.

Så här gick det till den gången styrelsen 2010 försökte ta bort andelstalen.

5 mars 2019

Telefonmöten (så kallade)

Numera är det mera kutym än undantag att i verksamhetsberättelser i byns samfällighetsföreningar att skriva att man haft styrelsemöten i form av telefonmöten.

Det jag vet är att dessa telefonmöten inte är flerpartssamtal - alltså att samtliga styrelsemedlemmar är uppkopplade samtidigt mot varandra och alla hör och kan diskutera varandras åsikter samtidigt.
Telefonmöten innebär oftast att ordföranden ringer upp var och en av styrelsemedlemmarna och talar för sitt förslag. Den i andra änden säger ja till förslaget. Därefter ringer ordföranden upp näste styrelsemedlem som säger ja. Någon gemensam diskussion om för- och nackdelar med förslaget blir det inte.Vem vet var suppleanterna kommer in i sammanhanget...

Det där är påtryckning. För gott slutresultatet för föreningsmedlemmarna är ett gemensamt rådslag det enda rätta. Genom att träffas fysiskt, vilket inte är alltför svårt när man bor si så där 300 meter från varandra, alternativt ha flerpartssamtal per telefon. Då kan samtliga styrelseledamöter komma till tals samtidigt och besluten bli bättre.

Här i byn är hemmansägarna så vana att en bestämmer att ingen verka ifrågasätta detta. Det härstammar säkert från tiden före 1973 då man utsåg en byålderman som hade bestämmanderätt.

Idag ser kunskapen om föreningsliv här i byn ut att i många fall vara lägre än på 1800-talet. Då hade hemmansägarna kontroll över vad som gällde för den gemensamt förvaltade mark- och vattenområdena påstår jag och man bevakade sina rättigheter. Det kan man utläsa av äldre domstolsprotokoll och kontrakt. När mark och skog blev mindre värdefulla, då självhushållningen upphörde, försvann detta kunnande. Där är vi nu.
.Nordmalings landsbygd.
.

17 maj 2016

Chockartat

Igår fick jag en smärre chock då jag öppnade kuvertet med den handskrivna adressen som kom med posten. Nä, det kunde bara inte vara sant det jag såg - det kunde inte vara sant. Men det var det.

Däri fanns protokollet från årsmötet i samfälligheten för skogsbilvägen!!!! Det här är stort ska ni veta!

Årsmötet hölls i mars och jag kunde inte delta. Det är inte var dag som någon skickat ut ett protokoll från ett årsmöte i någon av de fyra föreningar jag är med i i mitt nordliga hemland. Aldrig att bysamfällighetens styrelse, Kustlandsvägens styrelse, bygdegårdsföreningens styrelse eller skogsbilvägens styrelse någonsin skickat ut protokoll till medlemmarna. Förr fick jag inte ens kallelse till samfälligheternas årsmöten men mot La Famiglias vilja drev man (jag) igenom det eftersom lagen står på min sida.

Men nu kom ett välkommet protokoll från samfälligheten för skogsbilvägen. För första gången i historien. DET HÄR ÄR STORT!!! RIKTIGT STORT.


Det brukar väldigt ofta vara otydligt vad som beslutats, medlemmarna vet inte, minns inte, har inget protokoll att gå tillbaka till och inte heller minns styrelserna så väl, vilket innebär att det är allmänt förvirrat och även odemokratiskt på många sätt i föreningarna. Av okunskap ibland, av beräkning ibland, gör styrelserna så här. Att hålla inne information är ett av många sätt att härska, behålla makten. Att gå till sekreteraren och be att få läsa protokollen ses med oblida ögon, man får en känsla av att göra något brottsligt. Så illa är det. Det är horribelt att det ska vara så. (Jag har insett hur det är att leva i en diktatur.) Så fatta hur j-a glad jag blev igår för ett protokoll på ett A4-ark.

Det måste vara så att den nye sekreteraren har föreningskunskap och använder sig av den. Kan det vara så att La Famiglias makt börjar minska i denna förening, att styrelsen inte slaviskt och utan reflektion följer deras direktiv. Kan det vara så? Att det börjar så smått bli lite mer d-e-m-o-k-r-a-t-i-s-k-t. Trots att Fru Famiglia sitter i valberedningen och alltid väljer in personer i styrelserna som normalt står direkt i familjens tjänst. Jag bidar tiden an.

Tack Nils!

En  tulipanaros direkt från min trädgård..
.

14 april 2016

En vägstens innebörd

Jag är mycket förtjust i gamla vägar, deras sträckningar och det som hör ihop med äldre tiders vägväsende. Under en resa till det vackra jordbrukslandskapet i Bråbygden passerade jag den här vägstenen.

Grusvägen slingrade sig fram genom välskött skog och efter en kurva uppenbarades den här ristade stenen och intill denna skylt. Jag stannade och läste.

Alla jordägare var förr skyldiga att delta i de allmänna vägarnas underhåll. Stenen är ett gränsmärke som utvisar den punkt varifrån ett halvt hemman i Valstorp haft skyldighet att underhålla vägen på en sträcka av 497 alnar söderut. (Omkring 300 meter.)

1734 års lag stadgar att landsvägs bredd skall vara 10 alar inklusive diken och renar och att vägen skall: "årligen fyllas och höjas, så at vatten därå ej stannar".

Om någon slarvade med vägunderhållet kunde Kronobetjänten "med våld hans vägstycke bättra för lego och taga av honom ut som tredskas". Brast underhållet vid en bro och någon kom till skada löd lagtextens bud till den skadeståndsskyldige: "gälde läkarelön och halv fårabot".

Holmen skog satte upp skylten med denna lärorika information och ser även till att vägstenen har markerats och behålls intakt.


Tänker på gränsstenen vid gamm´vägen /Kustlandsvägen (foto ovan) samt på Plogbacken hemmavid som var gräns för byarnas snöröjning i gången tid. Hur många känner till denna vår gemensamma hembygdshistoria?

När jag nyss börjat blogga och skrivit lite om gamm´vägen sa Anki, uppvuxen här i byn och lärare på grundskolan i Lögd´ (nu nedlagd) då vi träffades under en byastämma, att hon använde lite av det jag skrev i undervisningen i sin klass. Det var ju kul. Tanken är helt rätt, det gäller att börja med barnen för att bygga upp en positiv känsla för hembygden.

Och jag tycker än mer att det är oerhört viktigt att det finns ett "sällskap" här som tar tag i de här grundläggande hembygdskunskaperna för att göra folk stolta. Litegranna historieskrivning har vi att värna om kan jag fortfarande tycka. Den hembygdsförening som fanns har övergått till att bli en bygdegårdsförening vars mål är att hålla en allmän samlingslokal öppen för alla. Inget mer.

Under den här våren har jag varit på två föredrag om historiska vägar i min nya kulturtäta mälarhembygd som släktforskarföreningen arrangerat i stadsbibliotekets samlingslokal. Gamla kommunikationsleder är livet ;-)
.
.

22 mars 2016

Saknad tvättstuga

Bilden på en ytterligare en av byns tvättstugor (som jag tror funktionen har varit) är funnen. Den är byggd intill en liten bäck till höger, en rännil som inte finns markerad på dagens karta. Ingen av tvättstugorna som finns kvar i byn har (kvar) skorsten vilket annars är ett kännetecken för hus med den funktionen. Liksom för smedjor som även ligger avsides från gårdsbebyggelsen och om möjligt nära ett vattendrag.  Den här byggnaden är äldst av de tre jag skrivit om.
Där, till vänster, ser ni det timrade lilla huset invid en av byns äldsta vägar. På Stenklyfts karta från 1640-talet är vägen markerad, då en smal väg för kärror. Det är den äldsta kartan som finns över byn (finns inte med här i inlägget).

Det vindkraftsbolag som har uppfört kraftverk i byn, ville använda denna väg, som längre upp övergår i en skogsbilväg från 1980-talet (Fäbodvägen), för transporter vid anläggandet. Var det någon i byn som protesterade mot detta? Få satte sig in i vad som planerades, man trodde på byns starke män som förnekade att så planerades. Den som var väl insatt i projektet och förstod att läsa och tolka handlingarna insåg vad som planerades. Detta avstyrdes av några av oss här i den bildade föreningen mot vindkraftsprojektet, det var vi som talade för våra byars bästa under förhandlingarna med Mark- och miljödomstolen. Domstolen lyssnade till oss bland annat när det gällde tillfartsvägarna till förtret för tillskyndarna av vindkraftsprojektet.
https://lh3.googleusercontent.com/-gS6jvJPvUHk/VubfnDPnVWI/AAAAAAAANR0/QGvhlPt2EhI0jX61dDO6vqQ_CPcTtPzUgCCo/s750-Ic42/tv%25C3%25A4ttstuga%2Bvid%2BLindgrens.jpg
Klicka på kartorna för förstoring.
Laga skifteskartan från 1865-69. Vid den rosa ringen ligger idag tvättstugan. Kanske är det samma byggnad idag som den på kartan.
https://lh3.googleusercontent.com/-QAg-SyIUvRw/Vubfl62kbkI/AAAAAAAANRs/TxK7htD-wYAmtXYaIOvLHa2ShwKEb27HQCCo/s934-Ic42/1819_web.jpg
Här har vi lantmätare Sellins karta över byn från 1819.
https://lh3.googleusercontent.com/-Dk5HRyj43kM/VubfmAaUK3I/AAAAAAAANRw/ci7E_k7BJVICT_wX8RPQP7Io3gPanSrCQCCo/s934-Ic42/1819_web_v%25C3%25A4gen-genom-byn.jpg
Här har jag prickmarkerat vägen genom byn med blått.
https://lh3.googleusercontent.com/-I-kKcAB5Ggg/Vubfo3zek4I/AAAAAAAANR4/OOqjJOlfSUAcM8k91dkmMZb09suzn2pXgCCo/s934-Ic42/%25C3%25A4ldre%2Bv%25C3%25A4gar%2Bi%2Bbyn.jpg
Fram till laga skiftet ingick den sträcka av Kustlandsvägen som rundar Hallberget inte i byn. Den sträckan tillhörde grannbyn och är ovan markerad med heldragen blå linje. Vägen upp mot äldsta delen av byn är prickmarkerad blå. Ungefärlig sträckning av Riks13 från 1942 är rosamarkerad. I samband med att Riks13 anlades skars den gamla vägen av och den sköts sedan dess av olika fraktioner i byn. Jag var gammal innan jag förstod att det ursprungligen var samma väg.

Flygbild från 1957 över gården som tvättstugan tillhör. Den lilla bäcken rinner till höger utanför fotot där även tvättstugan finns. Här bodde Axel och Fanny Lindgren då jag var barn.
.
.

16 mars 2016

Äldsta ladugården då

Delar av byns äldsta ladugård har jag dokumenterat här. En gång i tiden tillhörde den Erik Olofsson/Ors´n. Långt där bakom syns Gotthards hus som ersatte en parstuga någon gång på 30-talet antar jag. De timrade resterna av lagår´n revs 2006 med tillhörande bostad. Nu är här igenslyat på denna urgamla boplats, en av de äldsta i byn.
En flygbild från 1957. Det måste ha varit sista bilden på filmen eftersom bilden blivit så dålig, MEN den finns och det är bra. Det är den vinklade delen längst till höger som jag fotade på bilden överst. Vägen som skär genom diagonalt genom bilden är den asfalterade Riks13 (som sköts av Trafikverket). Man ser hur Kustlandsvägen, en gammal grusväg från 1600-talet - och som ingår i en vägsamfällighet - böjer av upp i bild. Sträckan av Riks13 som går till vänster byggdes ny 1942.  På den högra delen sammanfaller Riks13 med gamla Kustlandsvägen.

Det var den grusade vägen härifrån och en bra bit bort som vägsamfällighetens styrelse tänkte tillmötesgå La Famiglia och göra en förrättning för att privatisera sträckan som den skulle komma att tillhöra familjen. En kupp skulle göras utan att först samråda med medlemmarna. Som kulturhistoriker satte jag mig naturligtvis emot detta efter att en liten fågel pep om vad som var i görningen i mitt öra. Vad som hände har skrivit om detta här på bloggen - vägen ingår fortfarande i samfällighets-föreningen och sträckan är tillgänglig för alla. Men ingen annan engagerade sig, inte heller byns "kulturelit" eftersom Fru Famigia hör till denna pyttelilla gruppen och familjen inte tillåter sig bli emotsagd. Och jag säger det än en gång, fastän det är mycket kontroversiellt: vad har man för nytta av en utbildning om man inte kan, vill eller törs försöka få till en förändring till det gemensammas bästa? Om man inte försöker få till stånd förändringar till det bättre som ökar demokratin och människors självkänsla? För min del handlar det om att bevara och peka på de små kulturhistoriska rester som finns kvar. För inte så länge sedan var det människor med insikt eller utbildning, förhållandevis många lärare som ju är fördelade i hela landet, som startade olika typer av föreningar och projekt för att bevara det gamla. Nu inte.

Kolla in hinkflöjeln vid brunnen där i lagårdsvinkeln. När jag ser de gamla fotografierna påminns jag än en gång om hur otroligt lite vi har kvar av vår kulturhistoria här. Det är så väldigt annorlunda i mitt andra boende och i huvudstan så klart. Där forskas det och skrivs, inventeras, skyddas, "museas" och "hembygdsföreningas". Insikt om vad som ger människor värde och förankring i en bygd/stad saknas inte.

Jag har sagt det förr och säger det åter igen: det är inte lätt att få gehör för de kulturhistoriska värdena i en historielös bygd. Och jag ser inte till mitt egenintresse när jag agerar utan till människors bästa men motarbetas väldigt. Jag vet ju att kunskap om den egna historien gör människor stoltare. Och stolta bybor önskar jag. Kanske är det särskilt viktigt i glesbygden, ja i en "norrländsk" landsbygd/glesbygd. Men det får man inte prata om här i byn.
.
.

25 maj 2015

Vad pågår?

Sekreteraren i vägsamfälligheten för skogsbilvägen knackade på i början av maj för att överlämna senaste årsmötesprotokollet. Vad har hänt? Förra året kom det med brev med exklusivt handskriven adressering. För första gången i historien. Jag förstår inte vad som inträffat? Kan den nye sekreteraren vara orsaken? Inte vet jag. Vad som än är orsaken är det fantastiskt bra att protokollen delas ut. Till samtliga medlemmar hoppas jag.

Och bygdegårdsföreningen skickade ut program och verksamhetsberättelse med papperspost. I maj. Vad händer? Har inte hänt tidigare som jag minns. Kan en ny ordförande vara orsaken?

(Jag gick med som medlem då föreningen bildades 1980, då som hembygdsförening. Det var i samband med att hembygdsboken gavs ut. Någon gång, okänt när eftersom ingen info gick ut, har föreningen övergått till att vara bygdegårdsförening. Tyvärr inte en hembygdsförening som är till för att stärka den lokala och kulturella identiteten och därmed arbeta för människors stolthet över hembygden, vilket intresserar mig.)

***
Men något positivt verkar pågå.
Öppenhet.
Transparens.
Kontakt med medlemmarna.
Inkludera medlemmar utanför informationstavlans räckvidd.
Ni skulle se mig - ser förmodligen ut som en gapande fågelunge...
.
.

12 maj 2015

Förbättring av lågspänningsnätet

Vattenfall ska gräva ner luftledningarna i delar av byn. Projektering pågår, förprojektering utskickad till oss berörda. Vi gick igenom översiktsritningen när den kom igår. Den är utförd utan att någon projektör varit på plats och sett verkligheten. Frågor uppstår. Jag ringer idag, tisdag förmiddag, och möter en otroligt kompetent och van fältprojektör som ska ut i verkligheten för att titta. Jag nämnde bland annat de björkar som jag och mina två grannar har längs tomten mot gammvägen och som bildar en allé. Vi diskuterade lösningar och jag tror det kan gå vägen att inte skada dem eller deras rotsystem. Åtminstone lät projektören förstående. Men kanske vill grannarna hugga ner sina björkar, det kan naturligtvis vara så och då det är deras beslut.

Vem trodde att jag skulle berömma detta stora företag :-) Men jag imponeras av Vattenfall som inte försöker köra över någon genom att inte informera eller informera i ett alltför sent skede då allt är låst och klart.
Ett annat sådant bolag har vi erfarenhet av här i byn.
Som projektör vet jag hur viktigt det är med information. I alla sammanhang.

http://morfarshus.blogspot.se/2009/03/flygfotohistoria.html
På flygfotot från 1957 ser man att även Kalle och Hildur Sandman precis planterat björkar längs vägen (längst till höger i mitten).
http://morfarshus.blogspot.se/2009/03/flygfotohistoria.html
.
.

6 maj 2015

Budbärare

Året var 2010 och min barndomskamrat kom och hälsade på när jag anlände till byn. Vi möttes utanför lagårdsknuten och snart nog sa hon glad i hågen att vid den förestående vägstämman skulle styrelsen i skogsbilsvägens samfällighet, Fäbodvägen, föreslå att andelstalen skulle tas bort. Styrelseföreslaget var en enhetstaxa på 350 kr vartannat år. Min barndomskamrat sitter sedan 2008 som kassör i styrelsen.

Jahada tänkte jag.

Det kommer att bli mycket rättvisare om alla betalar samma summa, jag får till exempel lägre avgift vid utdebiteringar eftersom mitt andelstal är rätt högt, fortsatte hon.

Jojomensan.

Vad ska man säga? Vet du inte vad som gäller för samfällighetsföreningar? Nå, jag sa att andelstalen är olika för att de ska spegla den nytta (båtnad) av varje enskild medlem har av vägen och att de är framtagna vid en lantmäteriförrättning just för att få rättvisa. Senare tog jag en kopia på vad lagen säger om andelstal och lämnade denna till henne. Om hon läste den är osäkert.

Det här var när vindkraftsbolaget var som intensivast i försök att använda Fäbodvägen som tillfart till området, anläggningsarbetena påbörjades 2010. Hon är en av de markägare som har kontrakt med bolaget och i kontraktet lovar markägaren att underlätta för bolaget att få nyttja privata tillfartsvägar: "I den mån fastighetsägaren inte har full rådighet över vägar på fastigheten skall fastighetsägaren verka för att arrendatorn genom överenskommelse med berörda parter erhåller rätt att använda sådan väg för arrendeställets nyttjade."

I hennes ord till mig hörde jag en upprepning av det jag förstår var Rolf Jonzons ord på det styrelsemöte där detta bestämdes. Han sitter med i styrelsen. Hon framförde hans idé direkt av. Det är ofta så La Famiglia agerar – inte direkt utan genom en budbärare.

Jag är övertygad om att Rolfs tanke var att om medlemmarna hade en fast årlig avgift skulle det vara lättare än annars att föreslå och få igenom att låta vindkraftsbolaget använda vägen, låta dem köra genom byn, kanske till och med låta dem ta över vägen för då slipper medlemmarna de regelbundna avgifterna och ser en vinst med att slippa dem. Vindkraftsbolaget skulle få ”frälsa oss” från framtida utgifter för vägunderhåll om de i gengäld fick tillåtelse av oss hemmansägare att köra genom byn. Jag har, liksom övriga medlemmar, betalat avgift till Fäbodvägen enbart två gånger sedan år 2000 då jag blev hemmansägare, inte ofta alltså.

Nå, nu såg jag faktiskt till att förslaget inte kunde genomföras. Det var mycket hårt, det var på inget sätt behagligt men ett måste. Civilkurage krävdes.  Rolf var obehaglig. Han psykstirrade för att få mig ur balans, använde olika härskartekniker för att smutskasta mig, han sa även att han var med i flera föreningar som tagit bort andelstalen, han gjorde allt för att försöka genomföra beslutet men vågade inte eftersom han vet att jag kan samfällighetslagen och skulle gå till Fastighetsdomstolen om styrelsens förslag antogs. När mötet var slut fick jag ett tyst tacksamt erkännande av gamle ordförande Lindgren vilket gladde mig. Han insåg situationen, han kunde föreningsregler, men sa intet på stämman. Ingen vågar gå emot La Famiglia.

Vid samma stämma närvarade för första och enda gången Erik Jsn (sekreterare i bysamfälligheten). Han är inte medlem eftersom han inte har skogsmark längs vägen och därmed ingen nytta av den. Han var med för att göra ja-sidan röststark och vinnande trots att han inte får rösta. Ett fult trick.

När min barndomskompis kom med info om förslaget att ta bort andelstalen för Fäbodvägen vet jag inte vilken bevekelsegrund hon hade. Jag ser två alternativ men kanske finns det fler:
  • Hon ville med sin ”vänskap” lura mig för att underlätta för vindkraftsbolaget att nyttja vägen.
  • Hon var okunnig och trodde verkligen att styrelsen hade ett bra och rättvist förslag.

Rolfs idé förstår jag mycket väl. Han hade baktanken att hon skulle underrätta mig om styrelseförslaget i förväg och säga att det var fördelaktigt för henne. Han trodde inte att jag skulle vilja gå emot ett förslag som ger en barndomsvän fördel. Vänner ska man hålla om ryggen. Men för mig är rättvisa för alla föreningsmedlemmar viktigare.

Det är viktigt med källkritik och att förstå sin roll och situation. Förstår man inte, reflekterar man inte, blir man lätt någons marionett. Men som sagt, jag vet inte vilka hennes intentioner var. Vill helst inte tro att hon medvetet försökt lura mig men så kan det vara.

I den socioekonomiska grupp vi kommer ur finns ingen vana att tala om och analysera immateriella skeenden. Att ha den snäva normbildande miljön inpå sig gör inte saken lättare - man vågar inte säga ifrån även om man inser att något är fel. Detta är en vinkling av att vara klassresenärer som är en ganska ny insikt för min del.


Jonzons hade gjort ett tidigare försök att få oss medlemmar att upplåta vägen till vindkraftsbolaget genom att på vägstämman 2007 få medlemmarna att ta ett beslut att tömma kassan (35 000 kronor) genom att grusa en avstickare till skogsbilvägen. Förslaget fanns inte med på dagordningen. Och att ta beslut i ekonomiska frågor utan att de finns med i kallelse och dagordning är att gå emot samfällighetslagen. Det demokratiska tillvägagångssättet i samfällighetsföreningar är att allt som har med ekonomi att göra ska finnas i dagordningen för att kunna röstas igenom, detta för att samtliga medlemmar ska ha möjlighet att tänka till i förväg vad man anser om förslaget och bestämma sig för om det är viktigt att gå på årsmötet eller inte. Eftersom beslutet att tömma kassan drevs igenom och protokollfördes utan att Vera och Rolf lyssnade till vad vi hade att säga om föreningsdemokrati, reserverade jag och min man oss och gick till Fastighetsdomstolen vars beslut blev att föreningen inte får ta medel och tömma kassan till något som inte funnits med på dagordningen. Jonzons blev rasande.

Även stämmobeslutet att tömma kassan var en förberedelse inför ett förslag att få medlemmarna att godkänna och överlåta nyttjandet av skogsbilvägen till Svevind och därmed slippa uttaxering. Naturligtvis skulle samtliga inblandade förneka detta vid direkt fråga, inget går att bevisa men med många sådana små händelser ser jag ett mönster.

Jag tror ingen förstår vad som planerades förutom Jonzons och den tredjedel av markägarna som arrenderar ut mark till vindkraftverk. Själv är jag nöjd över att ha kunnat undvika att Fäbodvägen användes av vindkraftbolaget och därmed oerhört många och tunga transporter genom byn. Nu blev man hänvisad till E4 och en lämpligare och kortare väg till anläggningsområdet.

Att känna sina motståndare är viktigt för att förstå hur de agerar och varför. Och ja, för mig är det lättare att förstå hur politikerfamiljen La Famiglia tänker än att förstå  agerandet hos någon som är deras förlängda arm och kanske inte själv förstår avsikterna.
.
.

1 maj 2015

Om att två sin högerhand

År 2008 sattes detta anslag upp på byns informationstavla. Grusning av byns allmänna och samfällda vägar skulle ske. Informationen är undertecknad av styrelsen för bysamfälligheten.
Nå, någon grusning blev det nu inte.
Den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers konkurs 2008 fick hela världsekonomin att stanna av. Så även vindkraftsprojektet på Gabrielsberget. Och det var ju vindkraftsbolaget som skulle se till att gruset kördes ut; alltså blev ingen grusning av.
Året därpå, 2009, kom ett nytt anslag upp. Här står samfällighetens ordförande ensam som undertecknare.

Till saken hör att på stämman 2008 hade ett majoritetsbeslut körts över av styrelsen med La Famiglia i bakgrunden. Familjen agerar mestadels i bakgrunden och skickar fram högerhanden som genomför, skriver under, uttalar sig osv. Så även denna gång där bysamfällighetens gemensamma skog hade avverkats utan medlemmarnas kännedom och två år senare, 2008, markbereddes ytan tvärs emot majoritetens stämmobeslut. För att förstå vidden av övertrampet måste man vara insatt i hur föreningar ska skötas. Jag vet att det finns läsare som förstår vad som skett.

På byastämman/samfällighetens årsmöte 2009 påstod Tomas att han fått grus för 300 000 kronor från Botniabaneprojektet. Detta grova skulle bytas till väggrus och Svevind (vindkraftsexploatör) skull se till att vägarna grusades.

Se där - stämmoprotokoll från 2009.
 "Tomas Erixon informerade om att det grus han fått av Botniabanan och skänkt till byn det har han bytt ut mot ett grus som passar bättre på vägar med Svevind och det kommer att köras ut på byavägarna till hösten." Så skriver sekreterare Johansson, även han med intresse av att vindkraftbolaget ska snarast kunna anlägga vindkraftparken.

Det där med att "Tomas fått grus" lät lurt och jag kontrollerade med Botniabanans platschef i N-ling om man generellt gett bort makadam till privatpersoner och specifikt till Tomas. "GLÖM DET!!!" blev det raka och tydliga svaret från Anders Månsson. "Polis Erixon representerar byalaget." Jag fick även namn på andra byars kontaktmän som erhållit grus till sina byar.

Några dagar efter byastämman cyklade jag iväg och knackade på hos Tomas för att få se det kontrakt/avtal han på årsmötet påstod sig ha med Svevind, angående grusning av vägar. Detta vägrade han i att visa. Jag cyklade därifrån utan att veta om något avtal över huvud taget fanns. Jag är ändå medlem i den bysamfällighet vars styrelse påstods ha skrivit avtal med vindkraftsföretaget och har rätt att få veta vilka avtal styrelsen gör. Styrelsen och ordföranden känner inte till vad som gäller inom föreningslivet, av ren inkompetens eller så vill man undanhålla något som vi medlemmar inte bör få veta! Samtliga styrelseledamöter utom Tomas har kontrakt med vindraftsbolaget. I samband med att vissa vägar grusades grusades även Tomas egen infartsväg.

Vindkraftsbolaget ville i detta skede använda skogsbilvägen (s.k. Ålidvägen eller Fäbodvägen) för transporter till anläggningsområdet och styrelsen ville hjälpa företaget med detta. Det låg i företagets intresse att ha en väg som skulle klara tunga transporter.

Jag minns denna vecka i mitt liv väl av olika anledningar. Samma vecka kom till min kännedom det jaktbrott ordföranden dömdes för.

Nå, anledningen till att inte hela styrelsen stod som undertecknare på anslaget på informationstavlan torde bero på att man (La Famiglia) trodde att det skulle vara ett bra sätt att öka ordförandens popularitet igen efter att styrelsen kört över ett majoritetsbeslut bland medlemmarna. Skänker Tomas grus för 300 000 kronor till byn borde han väl ändå bli förlåten.

Samma förenings årsmötesprotokoll från 2011.

Två år senare tackades Tomas för "det grus han fixat till byns vägar."  En  blomsterkvast överlämnades av ingen mindre än Rolf Jonzon! En en rungande applåd ingick också i tacket. Om någon av medlemmarna förstod vad som pågick förtäljer inte historien. Allt var nu förlåtet, högerhanden rentvådd!

***

Historiens märkliga efterdyning inträffade för två månader sedan. Då kom Tomas fram till mig i samband med ett annat möte och sa att han hade ett kvitto på gruset han använt till sin gårdsplan. Va!!!? Men han påstod sig inte hitta det eftersom det fanns hos hustruns nyligen avlidna faster. Jag sade inget men undrar hur det kommer sig att han fått ett kvitto på hur gruset som han fått av Botniabaneprojektet används? Man måste väl få köra ut sitt eget grus som man fått???  Här är en hund begraven som man säger...

Det finns många sådana här små exempel på tillvägagångssätt inom bysamfälligheten. Man måste se mönstret, gå på årsmötena, förstå bevekelsegrunderna, veta vilka hemmansägare som arrenderar ut mark till vindkraftbolaget osv. Man måste se strukturerna i byns organisation, veta vilka som har den reella makten och måste ha hängt med i mängden skrivelser som vindkraftsprojektet alstrat för att förstå. Man måste ha samtliga protokoll från vägsamfälligheten och från bysamfälligheten för att inse strukturen. Att ha bra minne underlättar också.

Tyvärr delges ingen protokollen, ingen (utom jag) begär att få läsa dem. Inte heller läses de upp i samband med följande års stämma. Alltså vet inte många vad som står där förutom styrelsen och respektive års justeringspersoner. Sådana är vi i byn. Tyvärr har vi inte "Uppdrag granskning" i hasorna.
.
.

28 januari 2015

Skillnader?!


http://agata99.blogspot.se/2008/06/vackert-virkverk.html
Klicka på bilden för att se varifrån jag hämtat den.

Hur gör samfällighetsföreningar då de byter stadgar helt och hållet efter att en ny förrättning har skett? De gamla föreningsstadgarna har decennier på nacken och ingen i styrelsen har haft dem tillgängliga, så mycket mindre de enskilda medlemmarna. För att få veta vad som stod i dem åkte jag till lantmäteriet och betalade en liten summa för att få fram dem.

För att genomföra stadgeändring finns regler. Javisst. Tanken är att det hela ska demokratiskt och rättvist till väga för samtliga medlemmar.

I vägföreningen här kallas till årsmöte och då man kommer till punkten om stadgeändring läser kassören upp de nya stadgarna som det förväntas att stämman genast ska godkänna. Utan att vi medlemmar fått läsa stadgarna i förväg än mindre sett de gällande. Inte heller planerar styrelsen att göra enligt kutym och regler: att man ska ha två årsmötens godkännande innan de nya stadgarna kan sägas vara antagna. Jodå, förra året var de närvarande årsmötesdeltagarna beredd att godkänna de nya stadgarna. Jag protesterade. Jag anses antagligen besvärlig. Jag söker genomlysning och rättvisa för medlemmarna, vill undvika att någon/några bestämmer allt utan att vi medlemmar får ha åsikter eller i värsta fall inte ens får kännedom om besluten. Undrar om någon förstår detta? Mitt verktyg är att känna till vad som gäller i föreningslivet och be styrelsen/stämman följa detta vilket innebär stånk och stön (inte från mig). Således godkändes inte de nya stadgarna på förra årsmötet. Okej, jag vet att föreningsliv inte är något som drar människor som flugor till socker men för den skulle ska väl en styrelse agera klanderfritt.

På årets stämma kommer det säkerligen att bli så att kassören, eller någon annan i styrelsen, åter läser upp de nya stadgarna som man totat ihop. Vi medlemmar anses ska godkänna dessa utan att vi fått dem presenterade för oss skriftligen i förväg, inte haft en chans att läsa dem. Jag tror nog det  blir så. Vem hinner höra om något förändras eller är tokigt vid en uppläsning?

På samma sätt tog jag upp att indexreglering inte räknats upp på en avgift som framgår av förrättningsprotokollet årligen ska göras. Kassören påstår att det inte behövs för det är sådan liten summa. Om 10 år är summan inte lika liten och kassören är en av dem som tjänat på detta. Det gäller att ha förstå vem som framför ett budskap och i vilket syfte.

Gissa vem som är besviken på att behöva erkänna okunnighetens styrka. Egentligen vill jag ju inte tro att det är så. Vill inte inse skillnaden som jag hoppades inte fanns. Men ju fler år som går inser jag att jag har tvingats att bli tysk ôm bena, kanske i detta lilla lokalsamhälle betraktad som en knäppgök. Jo, så illa kan det vara. Men det kan väl inte enbart handla om skillnad i utbildning, något annat finns där i bakgrunden. Det är detta jag söker svar på.

Hur ska Norrlands glesbygd någonsin kunna leva gott då invånarna själva undanhåller information sinsemellan, aldrig samarbetar och ingenting vågar ifrågasätta? Eller kan man inte ifrågasätta därför att man inte vet vad som gäller? Och inte tar reda på det. Som jag ser det är detta till nackdel för landsbygdsutvecklingen.

En annan skillnad mellan norra delen av landet och det sydligare är en betydligt charmfullare sak: i norr säger man pannlapp, i söder har jag lärt mig att det heter grytlapp :-)
http://grytlapp.blogspot.se/2012/06/trikolor.html
Klicka på bilden med pannlappar för att se varifrån jag hämtat den.
.
.