31 december 2018

Nyårsgrupp

I år blev växtarrangemanget i kopparkärlet lite snabbfixat. Tid till något mer ypperligt saknades. Så färgerna hör mer ihop med nyår än jul med tonerna i silver, vitt och grönt.

Gott nytt år!
.
.

30 december 2018

Perpetuum mobile

En spiral av metallfolie. En virvatell. Ett klassiskt julpynt. Spiralen snurrar hela tiden om den placeras över en radiator eller annan värmekälla. Nästan i evighet.

Det är stillsamt vackert.
.
.

29 december 2018

Vad vackert är

 Dagen efter danföredanföredan-kalaset...

...mötte oss detta i dagsljuset som strömmade in. Det enkla är det vackra!
.
.

27 december 2018

Traditioner att gilla

Även i år blev det julens matbröd bakat som jag bara missat två jular i mitt liv.

Här ligger två av tre färska rågsiktsbröd i den bleka julaftonens sol. Till dessa bröd hör torkat kalvkött, hela köttstycken av kalvinnanlår som torkat på svag värme i ugnen i tolv timmar eller mer. Detta är, i mitt liv, de bästa av julens smaker.

Även röda tulpaner hör numera till julens fröjder. God fortsättning!
.
.

24 december 2018

Anledningen till julfirandet

Jacobello del Fiore målade omkring 1410 en triptyk där anledningen till julfirandet berättas: Jesu födelse. En händelse som har fått djupgående konsekvenser för mänskligheten.

Då målningen utfördes hade det gått runt 600 år efter födelsen och del Fiore har förskönat händelsen en hel del med guldglorior och sidentyger. Triptyken, med ett utsnitt här ovan, finns att beskåda i sin helhet på Nationalmuseet i Stockholm.
.
.

23 december 2018

Avbrott i julstöket

Vi gjorde ett avbrott i julstöket dan före dan före dopparedan, för att besöka nyinvigda Nationalmuseet. Nu var här mindre trångt, mer konst och konsthantverk hade tagits fram ur magasinen och kunde exponeras då nya fristående väggytor hade byggts. Och framför allt var rummen så mycket färgstarkare, en trend i tiden. Att samtala i caféet var omöjligt då det var oerhört dålig akustik där. Den nedre skulpturhallen, där café och restaurang tidigare legat några år, var vackert belyst med hjälp av dagsljuslanternin och artificiell punktbelysning. 

 
Det här äkta paret fanns kvar och funnit en ny plats. Över huvud taget gick det att känna igen sig i museets våningar. Upplevelsen av det nyinvigda museet var övervägande positiv.
.
.

18 december 2018

Brusa-karameller

I högstadiet hade jag en lärare i svenska. Hon hette Gudrun och kom från Lima i Dalarna men bodde så länge jag minns i Levar. Hon var tillika gift med mammas kusin. Av henne fick jag i vuxen ålder, på förfrågan efter att ha blivit bjuden på godsakerna under en julmiddag, receptet på Brusa-karameller.

Igår kväll kokade jag årets karamellsats. De är krispigt sockriga, inte sega, och smälter i munnen. På receptet kan man se att det är gammalt. Kkp = kaffekoppar används som mått och margarin används istället för smör. 1 kkp = ca 1.5 dl.

" BRUSA KARAMELLER
3 kkp socker
1 kkp mjölk
1 msk margarin
1 msk kakao
1 msk vaniljsocker
+ hackade nötter efter behag (igår tog jag ca 1,5 dl)
Kokas ½ - 1 timme, ska bli grynigt i kanterna och pösigt på mitten. Hälles i smord form och skäres i bitar.
Recept på julgodis fått av Gullan Jacobsson, Levar."

Personrelaterade påtagliga minnen tilltalar mig, de finns kvar. Men vad ett ackusativobjekt är, är jag inte rätt person att redogöra för :-) Gullan var intresserad av hembygdshistoria och arbetade med det efter att ha blivit pensionär, om sin hemby Levar skrev hon en C-uppsats vid Umeå universitet med laga skifteshandlingar som underlag.
.
.

• • Hålslag • •

Ta matt papper, relativt kraftigt. Vik sju spetsar med längden 40 cm. Ta fram hålslaget och stansa ut hål enligt bilden - på båda sidorna. Klistra ihop. En adventsstjärna är född. Den här köpte jag av en arkitektkollega (som även tillverkat den) för si så där tjugo år sedan. Sedan dess har marknaden översvämmats av vita stjärnor, men ingen med hål stansade med hålslag ;-)

Tänk, då var det så ovanligt med stora VITA adventsstjärnor att Rebecca Tarschys (då design- och arkitekturskribent i DN) skrev en blänkare om just denna stjärntyp som spred ljus i ett arkitektkontors fönster på Kungsholmen.
.
.

17 december 2018

Allmän flaggdag för demokratin den 17 december 2018

Den 17 december 2018 är en flaggdag i Sverige beroende på att det är 100 år sedan riksdagen fattade beslut om demokrati, om kvinnlig rösträtt. Det är regeringen som beslutat om att 17 december 2018 (men inte kommande år) ska vara flaggdag.

Bild från internet.
Jag skulle till att hissa flaggan i topp i morse. I flaggstången. Men det stötte på lite problem. Flaggstångslinan var fuktig då snön och kylan kom, så den var nu stel och styv och svår att få loss från knapen. Att den skulle löpa lätt och rätt genom blocket upptill var osäkert. Så jag lät bli, kanske gav jag upp för lätt men snart nog ska julgransflaggorna fram så jag väntar tills dess.

Dagens flaggning är dock behjärtansvärd. Endast i 100 år har kvinnor i Sverige haft rösträtt. Endast i etthundra år!!! Ibland kan man tycka att jämställdheten kommit rätt långt, men lika ofta tänker eller säger jag: "Har vi inte kommit längre i detta land som påstår sig var det mest jämställda i världen!"
.
.

16 december 2018

Luciafirande 2018

Hade möjlighet att besöka Luciafirandet i Adolf Fredriks kyrka i år. Det var en återkommande tradition när jag bodde i Sthlm men på senare år har jag och min kompis träffats på Luciakvällen istället för att lyssna till skönsång i någon annan kyrka eller konsertlokal.
Men i år igen alltså tillbaka till ett arla Luciafirande. Några av Adolf Fredriks musikklasser gav oss besökare en mycket stämningsfull halvtimme. Först kom samtliga tärnor och stjärngossar in och ställde sig i koret. Efter några sånger rörde sig de yngsta ut i korsarmarna med jämn fördelning (kyrkan har korsformad plan). Det innebar att vi i kyrkbänkarna blev omvälvda med skönsång vilket är himmelskt vackert.

Att ta bilder vid sådana här tillfällen är inte kul men det blev i alla fall ett par stycken vid Lucians uttåg. Min spegelreflexkamera sänder ut infrarött ljus för att försöka hitta rätt skärpa och det tror jag nog irriterar Luciatåget. Blixt är inte att tänka på, det stör alldeles för mycket. Hur som helst var det härligt att återgå till den välbekanta traditionen i Adolf Fredriks kyrka.
.
.

14 december 2018

Om att flytta till en by

Ni skall få ett smakprov ur Kerstin Ekmans senaste bok Gubbas hage (sidan 16), om hur pass idylliskt det kan vara att flytta ut på landet till en liten by. Stor igenkänning:

Det är sällan lätt att flytta in i en by. I Valsjöbyn hade det inte varit några problem. I Själand i Ångermanland hade grannen skjutit våra katter och slängt ett hagelskott efter Börje. I fyllan får man hoppas. Hur som helst tog det inte. Man ska inte komma till byar med nya idéer och i synnerhet inte med prat om unika miljöer och skyddsvärda biotoper. För att ens ord ska gälla och ens idéer kunna genomföras i en by skall man vara barnfödd där eller åtminstone som sommarstugeägaren mittemot vår tänka garageutfart släkt med en som var det.


Det är inte ens lätt att flytta tillbaka om man är barnfödd där ifall man värnar miljö och kulturhistoria och dessutom under många år på annan ort utanför häradet har tillgodogjort sig andra normer och tankesätt än dom finns i byn.

Tankebubbla av vitglaserat porslin av Lena Ignestam. 
Bild härifrån.
.
.

13 december 2018

Stenimitation å vägg från 1800-talets mitt.

Det ni ser här är timmerväggar klädda med papp som handmålats med stenimitation. Ovanpå detta en tryckt papperstapet.

Det är en frodig och lekfull kulturhistoria från 1800-talets mitt.

På en slätbilad stock på vinden i samma byggnad står skrivet med blyerts:
"Nils Olof Hörnsten den 11 Augusti 1866"
Väggmålning och blyertsskrift fanns kvar till 2006 då huset revs. Byggnaden benämndes då  Erik Or´s (Olofssons). Den var uppförd i in hemby.

1866 är ett viktig årtal. Främst för att det var i juni detta år som ståndsriksdagen med adels-, präst-, borgar- och bondestånden upphörde. Samma år invigdes Nationalmuseum och världsutställningen i huvudstaden gick av stapeln. Hur allt detta mottogs och spreds i den avsides belägna norrländska byn har jag ingen aning om men skulle bra gärna vilja forska fram. Hade någon tidning? Stambanan genom Övre Norrland stod färdig först 1894 så information spreds inte snabbt ännu. Från predikstolen framförde präster statliga påbud och kungörelser. Det är kanske mest troligt att Nils Olof Hörnsten och andra sockenbor fick information den vägen.

Rakt fram ses huset där Nils Olof Hörnsten med familj bodde. Fotot är från 1950-talets mitt. Till höger syns den smedja vid Kustlandsvägen (Gamm´vägen) som hörde till hemmanet. Vinkelrätt mot Erik Or´s, som var en tillbyggd förmånsstuga, stod fram till 40-talet huvudbyggnaden, en "västerbottensgård". Den gick till kolning.

Här syns samma byggnad till höger. Riksväg 13 har nyligen anlagts, delvis med samma sträckning som gamla Kustlandsvägen (Gamm´vägen). Precis framför Hörnstens eller då för tiden Erik Or´s, skiljs sträckningarna åt och Kustlandsvägen viker av ner till vänster.

Hade jag kunnat välja skulle jag ha sett till att födas i en bygd där respekten för vårt kulturarv är hög. Jag fick besked per telefon av en äldre person i byn att Erik Or´s höll på att rivas, det var med gråt i rösten vederbörande sa det. Så jo, visst finns någon som uppskattar historien och det äldre byggnadsbeståndet, men vi är så få.

Det jag har kvar från äldre, rivna byggnader, är sådant jag tagit vara och det är en marginaliserad bråkdel av de byggnader/material/redskap som förötts bara under min levnad. Delar av stenimitationen har jag i mitt förvar. Så klart.
.
.

12 december 2018

Stad kontra landsbygd igen

Jag förstår inte texten men bilden talar ändå ett tydligt språk.
Har inte källkritiskt granskat sajten varifrån illustrationen är hämtad. Men jag litar på min turkiska arkitektväninna som länkade till den på facebook.

Världsvida omkring brer städerna ut sig. Jamen, folk måste ju ha någonstans att bo...!!! Eller va?
.
.

11 december 2018

Cliffhanger

Winter cabin, Mount Kanin, Slovenien.
Arkitekt: OFIS arhitecti
Färdigställt 2016

Foto: Janez Martinčič
Den lodräta skuggan i mitten är resultat av vecket i mittuppslaget.

I det karga landskapet uppe på Mount Kanins topp i de Juliska alperna har man låtit bygga en stuga med rum för nio personer. Den extrema miljön, där hårda vindar, snöstormar och regnoväder är mer vanliga än ovanliga, ställde höga krav på stugans byggmaterial. Stommen av trä är klädd med aluminiumkomposit, som tack vare sin hållfasthet kan stå emot de svåra väderförhållandena som bergstoppen bjuder på. Stugan nås endast via helikopter eller genom att klättra upp för berget.

Ur MiA - Metall i arkitekturen nr 1-2017. Utgivningen av tidskriften har tyvärr upphört.

https://www.archilovers.com/projects/194533/gallery?1755323
Foto: Alec Gregorič
Klicka på fotot för att se större, tydligare och en mäktigare omgivning.

För den intresserade finns fler fascinerande foton på den spektakulära stugan att se på Archilovers.com 

.

10 december 2018

Gymnasiet i Härnösand - en nyklassicistisk pärla

Gymnasiet i Härnösand är en vacker byggnad att vila ögonen på. Den ritades av Stockholms-arkitekten Olof Tempelman 1785. Skolbyggnaden är numera rådhus.


Redan år 1587 omtalas skolundervisning i Härnösand, då endast en så kallad barnaskola, de norrlänningar som önskade högre bildning vände sig till Gävle och Gävle gymnasium. År 1650 började Härnösands gymnasium sin verksamhet.

Syftet med den nya skolan var framför allt att utbilda präster till Norrland, med särskild tonvikt på kristnandet av samerna, och huvudämnena var teologi och latin. År 1791 flyttade man in i Olof Tempelmans nyklassicistiska byggnad.

Det gamla Härnösands stift omfattade Medelpad, Ångermanland, Härjedalen, Jämtland, Västerbotten och Lappland, alltså mer än hälften av Sveriges nuvarande yta. Inom hela detta område var Härnösands gymnasium länge den enda bildningsanstalt som utexaminerade elever till universiteten; detta gymnasium har därför genomgåtts av nästan alla akademiskt bildade män under denna tid inom den norra delen av Sverige. Detta förhållande ändrades vid mitten av 1800-talet. Fullständiga läroverk tillkom nämligen i Östersund 1847, Umeå och Luleå 1858 och Sundsvall 1877.

Wikipedia ger fler uppgifter om Härnösands gymnasium.
.
.

9 december 2018

Prisat hus

Arkitekturen är landsbygden i dag främst en plats för exklusivt turistande; lokal byggnadskultur har sällan med arkitekter att göra. Men det finns undantag:

 Foto: Mikael Olsson
 Foto: Bert Leandersson

 
Foto: Bert Leandersson

Vinnaren i Rödfärgspriset 2018:
Späckhuggaren i Kärna, skapat av Bornstein Lyckefors med Andreas Lyckefors, Per Bornstein och Johan Olsson som ansvariga arkitekter. Läs mer HÄR.
.
.

8 december 2018

Som jag ser det

Nu har jag ordnat det så som jag inspirerats till under årens lopp. Först och främst en mörk/svart tapet med glimrande guldinslag. En fotogenlampa som lyser lagom starkt och ger möjlighet att njuta av mörkret och rofyllt reflektera över tillvaron. Vita, gamla spetsgardiner av bomull som dämpar övergången mellan fönstrets dagsljus och den mörka tapeten. Fönstren är original med vackert profilerade fönsterfoder och bågar samt gammalt ojämnt glas.


Inspirationen kommer bland annat från det här rivna huset i grannbyn. Där på bottenvåningen mot söder, i husets mitt, låg en kammare. (Ett av kammarens två fönster var dolt av en hägg som slagit rot vid stenfoten vilket inte hjälpte upp husets konstruktiva status.) Den där kammaren hade en av de vackraste tapeter jag sett, då, när jag besökte huset. För att inte tala om trapphallen med den elegant svängda trappan med det vackra räcket. Den där upplevelsen i kammaren fanns kvar länge och slutligen fick mitt eget hem också en guldglimrande upplevelse.

Den där gamla tapeten var magisk, de vackra blåsta glasen förtjusande, fönsterprofilerna gränsöverskridande, rummen hade vackra proportioner, trapphallen ovanligt majestätisk för att finnas just här. Så var det!

Huset är borta sedan flera år tillbaka och bostadshuset från 60-talet som skymtar till höger där bakom fick för ett par år sedan en utsikt mot en mörk fönsterlös modeindustrilokal uppförd av sandwichelement och med en stor, svart, obearbetad asfaltyta framför.

Den asfalterade ytan ligger mellan modeindustrilokalen och det äldre, vackra men rivna huset. I mina ögon ett nerbyte. Det här är ett lämpligt exempel eftersom det rivna och det nybyggda fanns/finns inom ett stenkasts avstånd. Men så många fler exempel skulle gå att visa på när det gäller nybyggande. Jag har en känsla av att man här på "norrländska" landsbygden tycker om det "rör sig", om "det händer något" är detta bra eftersom arbetstillfällen skapas. Jovisst, men för trivseln är även byggnadens skönhet eller estetik viktig.

Jag är glad över att få access till den där byggnaden som gav mig inspiration.

Landsbygd i små kommuner behöver en styrd och genomtänkt arkitekturpolitik. Det sägs att det går snabbt att få bygglov i små Norrlandskommuner och det är förvisso sant. Vem har kompetens att granska ritningarna? För att inte tala om rivningslov, det behövs knappt. Finns ingen fast bygglovsarkitekt utan en ambulerande sådan, som servar ett tiotal små kommuner, finns heller inte någon som har känsla för platsen, landskapet, samhället. Man tillåter rivning av goda, miljövänliga, vackert proportionerade traditionella byggnader. Man tillåter byggande av okänsliga volymer på fel platser.

Idag är arkitektur på landsbygden främst exklusiva retreats och designhotell, en plats för turister och influgna konferensdeltagare som vill njuta av natur, tystnad, mörker, kanske snö. Borde det inte satsas på de landsbygdsboende som bor permanent istället för de tillresta? Men lokal byggnadskultur, av och för landsbygdens invånare, har numera sällan med god arkitektur att göra. Jag kan känna en sorg över detta, att det satsas arkitektur och skönhetsupplevelser på andra än de landsbygdsboende själva. Visst är det så.

Tree hotel i Harads
Hotellidé vid Vindelälven
Bastun Solar egg 
Vad kännetecknandet för en plats, en by?

Visst är det viktigt för en by, likväl som för företag, med storytelling. Att bli stolt över sin historia.
.
.

7 december 2018

Eldningsförbud

Använd elektriskt lyse, inte levande låga. Hör ni det!
 Skylt från en stockholmsk vindstrappa i ett hus byggt 1934, inramad med funktionell rostfri ram.

https://historiskamedia.se/bok/ut-ur-morkret/
Just nu läser jag boken på bilden: Ut ur mörkret. Ljusets och belysningens kulturhistoria. Den ger väldigt mycket bra fakta om livet i Sverige före och efter uppfinnandet av elektrisk belysning.

Morfars hus fick sin första elektriska belysning 1924 i form av sex glödlampor med elektricitet levererad av Lögdeå Elektriska Aktiebolag med kraftverk i älven. Glödlamporna var uppsatta både i bostadshuset och i ladugården. Den el som levererades till hushållen, främst till lampor, var av lägre kvalitet än den som vi vant oss vid idag. Strömförsörjningen var ojämn. Mamma har berättat om blinkningar och spänningsfall. Ju närmare kraftverket man bodde, desto jämnare var elleveransen. 1959 lades kraftstationen ned efter att Vattenfall övertagit anläggningen.

Strax före jul samma år, 1924, tändes den första neonskylten utomhus i Sverige - NK-emblemet i röd neon på Nordiska Kompaniets fasad vid Hamngatan i Stockholm.

Detta här med elektrisk belysning var något helt nytt för mina mor- och farföräldrars generation. Det var en verklig revolution. Det är så lätt att glömma bort det med tanke på all ljusnedskräpning som förekommer idag, vi är så översvämmade av ljuspunkter.

Sagolikt dumma
tindrar därnere
lysmaskar och
världsstäder.
Werner Aspenström 1972

Bild från NASA, Defense meteorological satellite program.
Det är vi i västvärlden som gör av med mest energi och exploaterar omgivningen mest.

När jag tänker efter var jag själv har mött verkligt mörker så dyker upplevelser på Österlen, i Istanbul, på italienska landsbygden med stora lantegendomar och i en fäbod i Dalarna upp. Och på gården i Mellansverige kan jag fortfarande se stjärnorna ganska ostört och det uppskattar jag oerhört. Karlavagnen brukar emellanåt vara parkerad ovanför hustaket :-)
.
.

6 december 2018

Gräva i jord

I år blev odlingslandet höstgrävt rekordsent - under första veckan i december. Innan dess har det varit regnigt och därmed lerigt och svårt att gräva. Sen kom kylan men nu var jorden redo att möta spade och grep. Samtidigt skördades palsternackorna som växt bra i sommar. Persiljan får stå kvar. Vitlöksklyftorna sattes ner för ett par veckor sedan, sent även det. Nu så - tjälen får komma.

Samma dag började åkermarkerna här inpå att plöjas. Finns det något bättre än levande jordbruk med vall- och sädesodling och naturligtvis kossor? Och tuppar som gal... Nä, tänkte väl det.

5 december 2018

En påse nötter

Ett par vänner kom förbi. Lyckliga. Deras valnötsträd, som planterades för några år sedan, gav skörd för första gången i år. De delade med sig av den välsmakande lyckan.
.
.

4 december 2018

Advent är här

Den skönaste första advent man kan ha, har passerat. Adventstiden består ännu några veckor och här ska njutas! Det är en av de bästa tiderna på året tycker jag. Förväntan ligger i luften.

Jag startar till första advent, inga saker som påminner om julen kommer fram innan dess, det är inte kul att "suga för länge på karamellen". Tjusningen ligger i varats korthet. Det är väl därför jag inte heller gillar konstgjorda växter. I år blev det egen glögg med egen äppelmust som råvara. Kak- och bullbak i dagarna två inför adventsbjudningen, juliga växter inhandlades som t ex amaryllisar som stänglar och en stor krukad lök samt hyacinter. Adventsstaken med "nature morte", ett par adventsstjärnor. Det räcker långt och fram till jul ökar intensiteten när ytterligare saker kommer fram. Gocken Jobs julbonad är ett måste. Julrosen på bilden är en gåva så den behövde jag inte köpa :-)
.
.

3 december 2018

Lyx är en liten stuga i skogen

Varje år brukar ArkDes (tidigare Arkitekturmuseet) i Stockholm ha en pepparkakehustävling och en utställning där samtliga tävlingsförslag visas. Så även i år. Årets tema är LYX. Fantasin har flödat...

Bland de bilder som visas från utställningen valde jag ut den här ovan. Arketypen av ett hus. Tävlingsbidragets titel är:
"Skidturen. För oss är lyx en ren och välmående natur och att som människa känna sig som en del av den. Lyx är också en stilla vrå och ett varmt, välkomnande hem att komma hem till."
Här ser man förslaget som ÖVERBLICKSBILD. Spana in det! Verkligen ett jättefint förslag.
.
.

27 november 2018

Novemberskt



De ännu inte förvintrade verksamheterna pågår i skogen, längs vägarna, invid fälten. Det kråkas, talgoxas, korpas intensivt denna jordiska tisdag i november...
Per Helge

25 november 2018

Slåttannskaffe

https://lh3.googleusercontent.com/FDutAfuVl0gsjTV_HPiSv453defeTvM9Zd2zkcrg2bmvUYkrzMShVHtT0Yn8oIuSnjrLvXxq9syEiLmfoD_lh2YLaNFO6BjnrhMPvksXX6-fPNUit0Yy7joFsxa3zVuIAp1439s-Tb7oD9UBUjgDHT8ny7sm9jgY1UuZNa0gtxObFbOl3f-4agbwtgl4GfE8_fa3sjzTte2i9FjkJUTvYcv_gjQ7kBcSuJj9LBlRyEosU2ksYkpkSny2FfChSrte-UbFWYdZDO3wirIQFbnSg4bI9Dpt68B0bNIOzKfAIrhmWbHl4PdIEdgNIjKPq-TGNbye_BDH4u3knyDdp0ftTik0egNjrOoRVV6X_yXOAyK0SRMMl22T6V1AOYiYSXQot4F5a2yssaPi1wstvsSmKdNpLJNinT7uDKweEyPyMpPkDoeT_xEkH0VEmW5bo99dy5ZxkWTmJ72MwkicxwONEVcgE91dIJJKPuImN1D2cXeZMoIWQh0cDgLUyxUD44lmLpsVXk3iNzH0wnOMvz-uNDyUhHRyTkgsbZAFRdjVXVPNHTSqLKlUh4ubKOiY3ssKrQ-OYFcQPsmrXhTDN64elS7V9ElcisoGTU4cLQAGh9MB2c5FXxbNzJIEFTUANkXBSnBZdwJgnpFsaHLZrRlvXAqPdQ=w1000-h599-no
Klicka för större foto.
BR 5864
Nordmalings sn
Lögdeå,
Slåttanskaffe hos familjen Asplund i Lögdeå.
Bilden från 1920-talet.

Från samma fastighet/hemman som den förra bloggposten.
Ni ser hur kvinnor på den tiden alltid bar hucklen/huvuddukar/hilkor samt förkläden. Och männen kepsar eller vegamössor och (blå) bussaronger. Såvitt man tillhörde samma samhällsklass. Allt utom männens huvudbonader var hemsydda. Konfektionsindustrins färdigsydda mängdplagg hade inte blivit var mans kläder ännu, det skedde först efter andra världskriget.

Tekla, som står skrivet på fotografiet, föddes 1902 i min hemby och var här städslad hjälp vill jag tro. Hon kom sedan att gifta sig med bildlämnaren R. Jonsson.
.
.

22 november 2018

Asplunds i Lögd´

 
 Foto: Hjalmar Lundberg, Nordmaling. Förmodligen är det Alvar Asplund som syns i förgrunden.

"BR 6177
Nordmaling sn
Öre-Lögdeå 
På 1760-talet uppförde inspektor Jacob Schröder en större gård på hemmanet nr 4 i Öre. Jacob Schröder var inspektor vid Håknäs vattensåg. Då den 1760 i Öreforsen anlagda vattensågen hade svårigheter med driften förvärvade Schröder en del av Öresågens aktier av dess grundare direktören Bergvik och landsfiskalen Strinnholm. Sågen lades ner 1765.
I början av 1800-talet kom Schröder på obestånd pga trävaruaffärer och en av hans borgenärer Jacob Jakobsson i Öre förvärvade hans herrgårdsliknande byggnad.
På 1850-talet flyttade Jakobsson gården till Lögdeå där en ättling till Jakobsson, Alvar Asplund innehade den tills den revs på 1950-talet."

Arkivtexten har angett fel årtal för rivningen. "Gården såld till bränsle för tegelbruk i Gräsmyr, riven sommaren 1962" enigt pappas trovärdiga notering på ett tidningsurklipp. Huset låg vid Utåkersvägen som jag förstår det.

Bygdens pampigaste och äldsta mangårdsbyggnad, en karaktärsbyggnad från 1760-talet, blev slutligen bränsle för tegelbränning. Tjoho. Så sent som på 1960-talet, långt efter att Statens bränslekommission upphörde 1953, gick timmerhus till spillo för behovet av energi.

Här är ett exempel från Uppland hur det tänks om gamla hus där en inspektor Wahlberg lät bygga en "karaktärsbyggning" omkring 1750.
..

20 november 2018

Spetsgardiner och pudlar


Foto E. L-n 1955. (Husbilderna av avfotograferade, därför finns skevheter och blänk.)

Så här såg östra gavelfönstret hos Lindgrens ut 1955. Detta är fönstret som vetter mot den gamla vägen genom byn, den som leder från Kustlandsvägen och upp mot "Knösen" och sedan via en spång över bäcken upp på Kustlandsvägen igen. 

Spetsgardinerna av bomull är draperade som brukligt var och de två keramikpudlarna från Staffordshire, England, tittar vaktande inåt det stora köket. Det är sommarhalvår eftersom innanfönstren inte är insatta.


På lite avstånd såg Lindgrens ut så här 1955. Här föddes min mfmmff Isac 1733, en man som många här i byn ännu härstammar från. Hans far Per, född 1687, flyttade hit från Arnäs.
.
.

15 november 2018

Våldtäkt anno 1872

Skriet av Edvard Munch ca 1893.
"
Protokoll hållet vid polisförhör inom Lögdeå by den 18de September 1872.

S. D.   Sedan till min kännedom kommit att i dag på förmiddagen, torparen Johan Perssons i Lögdeå minderåriga doter Erika under väg från sitt hem i närheten av Rundviken och berörde by dit hon varit skickad att köpa mjölk blifvit öfverfallen af lösa ynglingen Johan Bagglund, samt släpat inåt skogen och där med något hvasst tillhygge tilldelat en mängd sår och troligen våldtagen samt jag, i anledning häraf och då fara för lifvet möjligen var at befara, anmodat Provincialläkaren herr doktor Y. Ljungberg att afresa till flickans hem för att besiktiga henne och lämna den läkarvård, som hon kunde erfordra; så, efter det en slik besigtning egt rum och Herr Doktor Ljungberg mundtligt upplyst att flickan hade 9 större och mindre sår dels i pannan, dels i bakre delen af hufvudet och dels vid venstra örat samt att synbarligen nyligen åtminstone försök till våldtäkt egt rum, hördes slutligen i sitt hem anträffade och nu hemtade /osäker transkribering/ Johan Bagglund, hvilken omsider frivilligt erkände att han i dag på morgonen å vägen mellan Rundviken och Lögdeå by upphunnit Erica Persdotter nedanför s. k. Holltesbacken och då Erica börja vara ovillig emot honom, motat henne inåt skogen och där med en hvass sten slagit i huvudet flere slag, kastat henne till jorden och mot hennes vilja med henne öfvat otukt, hvarefter han qvarlämnat Erica sanslös liggande å marken och gått till sitt hem i Lögdeå, hvarest han är boende hos sin moder ogifta qvinspersonen Greta Nylander.

Per Johansson uppgafs hafva rest till Skellefteå men hans hemmavarande hustru berättade att hennes barn, hvilket hon på morgonen sändt till Lögdeå by att köpa mjölk, frampå dagen släpat sig hem och då varit alldeles nedsölad af blod, som ymnigt flutit ur flere sår i pannan och hufvudet, till sådan mängd, att, innan första förbidningen hann ske en karott nära blifvit fylld; och barnet då uppgifvit att Johan Berglund från vägen släpat hennes doter ett stycke inåt skogen nedom Holtesbacken samt där våldtagit henne och därefter troligen för att dölja brottet, slagit henne i hufvudet med en hvass sten till dels Erica afsvimmat och Bagglund sannolikt avsett/ansett henne död. Hustrun hade och besökt stället där misshandeln skett och funnit att oaktadt slar regn föll stora blodlefrar syntes qvar i mossa som var färgad av blod; och ville Modern hafva Bagglund för båda brotten under åtal ställd.

Som Erica Persotter af mattighet inte kunde nu uppgifva de närmare detaljerna före, under och efter brottens begående, så uppsköts förhöret med henne till nästa dag; men emellertid skulle Bagglund genast tagas i förvar.

Den 19de September

Då nu det å gårdagen påbörjade polisförhöret angående Erica Persdotters misshandel skulle fortsättas, befanns Erica ännu svagare än igår, hvadan rannsakningen ytterligare under några dagar måste uppskjutas, men Bagglund skulle på grund af hvad mot honom förekommit insändas till Cellfanget /cellfängelset (min anmärkning)/ i Umeå i afbidan på rannsakning i saken inför Domstol.

Den 21 September

Inställde sig undertecknad åter hos Per Johansson i Lögdeå, hvarest hans dotter Erica ännu fanns sängliggande med ombundit hufvud, men dock så pass mycket återställd att hon om tilldragelsen kunde afgifva följande berättelse.

Onsdagen den 18de dennes på morgonen vid pass 9, hade Erica med 2ne mjölkhämtare af sin  moder blifvit sänd till Lögdeå by för att köpa mjölk; Kommen ett stycke utåt den väg, som dit leder hade hon upphunnits af Johan Bagglund, hvarefter båda under tystnad fortvandrat vägen framåt till dess de hunnit mot foten av det så kallade Holtesberget, då Bagglund utan att säga något, fattat Erica i armen och under ohöfviska åtbörder sökt draga henne från in i skogen på venstra sidan af vägen. Erica hade väl af alla krafter sökt göra motstånd men Bagglunds öfverlägsna styrka segrade dock och sedan han släpat henne vid pass 40 alnar på sidan af vägen, hade Bagglund ikullkastat henne och sökt uppdraga hennes kjortlar; och då Erica börjat skrika och ropa på hjelp, hade Bagglund tillsagt henne vara tyst, men då hon detta icke efterkommit utan fortfarande gjort motstånd, hade Bagglund, som redan lagt sig ofvanpå henne, med ena handen qvarhållit henne under sig och stuckit den andra handen in i hennes munn och därigenom hindrat hennes nödrop att framtränga, hvarefter och sedan Ericas motståndskraft, efter någon stund minskats, hade Bagglund fått upp hennes kläder samt sedan hon blifvit alldeles utmattad af Bagglund skändad. Efter det brottet hvar begånget och emedan Bagglund ännu qvarlåg på henne, hade Bagglund med knuten näfve tilldelat henne flere slag i ansigtet, så att hon nära nog förlorat all sans, därefter uppstigit och dragit henne efter marken ännu ett stycke längre inåt skogen hvarest han med en sten slagit henne flere gånger i pannan så att blod börjat ymnigt flyta och därefter förmärkte att hon ännu hade lif, fastän alldeles vanmäktig; hade Bagglund vändt om henne och nedtryckt ansigtet i den underliggande marken, hvarefter han ytterligare med en sten tilldelat henne flere slag på bakhufvudet så att hon omsider mistat allt medvetande. Hurulänge hon därefter låget sanslös kan Erica ej uppgifva; men då medvetandet återvände befann hon sig ensam och ehuru svag hon än var, hade dock rädslan att Bagglund skulle återkomma och äfven fullborda mordet styrkt henne så pass att hon skogledes kunnat draga sig fram till hemmet.

Förklarade Erica, på fråga att, under det hon i sällskap med Bagglund, vandrat vägen framåt, de icke mött någon person och att ej heller då våldet begicks någon främmande person synts till, men att, nu närvarande arbetarna Eric Jacobsson och Jacob Jacobsson jemte flere andre sett det Bagglund ifrågavarande morgon gått straxt efter Erica vägen framåt mot Lögde, hvilket sistnämnde förhållande jemväl af dem vitsordades.

Slutligen begärde Erica Persdotter att Bagglund skulle för båda brotten till laga ansvar ställas.

Omsider antecknades och att Bagglunds små syskon, vid hans hemkomst berörde dag på f.middagen, bemärkt det Bagglund varit blodig på händerna.
"
https://lh3.googleusercontent.com/jGriFIfSOkZ7Qluy2RlICbo0CTReM-lrvcBTcDgFzAV1z1xru1yHxrNy-_PmPr8MOWtFmZXGnmRK-RGedsaEQFxFZEDcZW8r9WddXWUmgmOpi1VUGcwlIkOGXsrTnXeOkLs8iV4hnhGVh-A94J32B6r3uE73kPsHGOMGcF5796A82TJEFFs3IpEBq_xETcgGy5r7aGlRLzMVSyFPEpH3g8s0ePp-1-bO1vWtSjs8GBCia5_sNPql1E17Z_QWGp50CsnUwkMVQ3NL6HQdotMMfxtzxRGxFhnHEfWnfEDScsWDdrkRZBGzaIJiqMi7RZjz67jdXk4_an2PcHDOztrXkp17quiISTldeTNsgRRqsOqOo0RmmknuwIfuNHpu3yhHmhuSXkgN3y6_unVZ3jUmhaYjM1HPYyF88BMrxjFL_McXCPUxlP51ltSXbeLb0Afe4e8xdfzE_Fe3X8BrdHWWCZRZ6bHkCHFZLCXpZ_VJcz1V3utBaJF0hGL-TsGYIZLHe0iYtwZUO0H0XLM1yS-TGVNGZk1tpDDO6xArrAVB2j26Xlw6qTtc9SIpKmYDCk72y9XEQLdVO62uTK7oM3f9i4IcdmlW36xfbe131y0mpiyQHI1-PYLehMnh6huJenyBD-bdDGJV--xzSQ_4V8EU6HmRyw=w1000-h661-no
Utdrag ur polisförhöret.


En flicka under 15 år blir våldtagen och misshandlad den 18 september 1872.
Hon gick ensam på en skogsväg i fullt dagsljus. Detta är också hembygdshistoria. 
Sån´t man oförhappandes kan finna i arkiven.
.
.