Visar inlägg med etikett skolan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skolan. Visa alla inlägg

27 april 2023

Tvättbyk

Hårt smutsade blåkläder ligger i blöt i ett laggkärl före tvätt.

Vittvätten kokas i vedeldad pannmur. Här rör man om med träkäppar för att inte bränna sig.

På klappbryggan ligger tvätterskan på knä, sköljer i sjön, tar upp klädesstycket och klappar ur vatten med ett klappträ för att slippa vrida ur det.

Vittvätt på tork. Just nu signalerar tvätten att tvätterimuseet Hagalund är öppet. Museet ligger i Masmo, nedanför Myrstuguberget i Vårby i de södra förorterna till Stockholm vid Albysjön. Här drev en familj tvättinrättning och tvättade innerstadsbornas byk. Och många fler tvättinrättningar fanns i grannskapet.

Läs mer på hemsidan för Vårby-Fittja Hembygdsförening

Strykjärn står i rader men bara översta raden kom med på foto eftersom jag tycker installationen med trådarbeten var viktigare att visa, en vacker konstinstallation. Trådarbetena är till för att ställa ifrån sig de heta strykjärnen på.

Surf, Sulfo, Lux, Tend är syntetiska tvättmedel jag minns.

I tvätterimuseet finns en betydande samling av klädnypor i plast från olika delar av världen. Ja, även de äldre typerna av träklykor finns naturligtvis (men inte på min bild).

Själv samlar jag också något lite på klädnypor.

 
Tvätt förr i tiden är intressant att fördjupa sig i, särskilt som jag varit med om mycket av proceduren som barn. Innan den elektriska tvättmaskinen slog igenom här. På fotot mamma framför en stor vittvätt som kokats utomhus i "vattenvärmaren" som vi sa. Det är kulturhistoria nu.
 

Ett enkelt hjälpmedel vid kokning av tvätt, här kallat grytroder.

*

I hembyn finns 2-3 tvättstugor kvar. En av dem sköts om. När Lillie Söderström var dåvarande hembygdsföreningens ordförande samlades några kvinnor inklusive jag i hennes fina lilla tvättstuga intill Degermyrbäcken, för att tvätta som förr i tiden. Tvätten lades överst i pannmuren med björkaska i botten med ett tygstycke över. Därefter östes tvätten flera gånger med det kokheta sodavattnet, textilierna låg stilla utan att röras om. Senare, då bomull blev vanligt i textilier, rördes tvätten om i det kokheta vattnet. Linnefibrer bryts om de rörs under tvätt. Det hela var mycket intressant.

När Vera Jonzon tog över ordförandeskapet i hembygdsföreningen anslöts föreningen till Bygdegårdarnas Riksförbund vilket innebar att all kulturhistoriskt innehåll upphörde. Hembygdshistoria blev oviktig i bygdegårdsföreningen. Detta saknar jag intensivt. Tror inte att någon föreningsmedlem förstod vad en anslutning till Bygdegårdarnas Riksförbund innebar förutom Vera. Hon är pensionerad lågstadielärare, det som förr kallat småskollärare, är inte född i byn och kulturhistoriskt ointresserad trots sin utbildning.  Det har jag insett efter att ha gjort arkivsökningar tillsammans med henne.

Förr i tiden var det lärarskrået som var kulturelit och förde kultur- och lokalhistoria vidare i små byar. Men det var länge sedan.

Andra platsers kulturhistoria förs vidare i föreningsform. Jag gläder mig och söker mig dit - till exempel till tvätterimuseet.

Edit:

Fick en kommentar från tvätteriets föreståndare som meddelar att:
nästa gång museet har öppet är torsdag 18/5 med Kvällsbyk och Försommarbyk söndag 21/5. Mer info på www.tvatterimuseet.se.
/Olle Magnusson föreståndare för Hagalunds Tvätterimuseum 

Det är väl värt ett besök om man har möjlighet"

20 mars 2022

Om bildning

"Har vi blivit obildade? Folkbildning är inte längre en svensk paradgren, istället är kunskap och specialiserad utbildning politikens prioritet. Men vad händer med ett samhälle som överger tanken om bildning, som i en klassisk definition är det som ska hjälpa en människa att bli fri? Sverker Sörlin menar i den nya boken ”Till bildningens försvar” att någonting väsentligt gått förlorat i vår förståelse och måste återtas – och det är bråttom."
 

Klicka på länken och lyssna på ett intressant samtal.
om skillnaden mellan kunskap, utbildning och bildning.

Så här presenteras boken Till bildningens försvar : den svåra konsten att veta tillsammans

Bildning har varit ett centralt begrepp för det moderna framstegets tidevarv en väg för den enskilda människan att lära och växa alltsedan 1700- talets upplysning. Den gör att vi kan överskrida de begränsningar som ryms i nation, kön, religion, etniskt ursprung eller andra identiteter. Bildning har blivit än mer viktig, i en tid när mörka skuggor drar över världen. När sanningen privatiseras och allt fler stängs inne i åsiktsburar. Vi har mer kunskap än någonsin men vi vet allt mindre tillsammans.

Boken har därför ett nästan provocerande angeläget ärende: Det behövs en uppdaterad förståelse, en bildning om det som angår oss alla och som gör oss friare och samhällen säkrare.

Jag lånade boken på närmsta bibliotek. Det är en angelägen bok i nutiden när New Public Management (NPM) och individualism blivit viktigare än bildning i vårt samhälle. Som väl är börjar röster i samhället tala om bildning som gemenskap och tillsammanshet. Sörlin är en av de rösterna.

13 mars 2022

Vad kan man begära av människor?

Kan man begära mer av en tonåring än av ett litet barn? Det kan man.
 
Kan man begära mer av en välutbildad människa än av en grundskole- / folkskoleutbildad person?
Nej, det kan man inte när det gäller moraliska och etiska spörsmål. Där har varje vuxen individ inom samma kulturella bakgrund likartade insikter och förstånd om vad som är rätt och fel, vad som skadar en medmänniska eller inte. Där betyder utbildning inget. Etik- och moralregler känner alla friska människor till lika väl.

Kan jag begära att en vuxen människa ska inse, vilja undersöka, ha förmågan att analysera, välja att ta reda på vad som gäller i en specifik situation? Ska jag ta för givet att kunskapsnivån är lika för alla i samma åldersgrupp? Naturligtvis inte. 
 
Jag begär mer insikt av en vuxen människa än av ett barn. Jag har högre kunskapskrav på en vuxen. Om det gäller akademiska kunskaper begär jag generellt mer insikt i sakfrågor som den utbildade har kompetens i än av någon med mindre erfarenhet och lägre utbildning. Är mina krav för höga? Sitter jag på "höga hästar"? Det finns nog de som anser det. På flera håll är det förbjudet att påskina att klassamhället existerar.

Det hävdas att individer med högre utbildning har lättare att lösa problem, har god läsförståelse, har analysförmåga, kan ta itu med okända problem genom att ha kunskap om var svaren kan sökas. Kanske kan man säga: är mer vetgirig  - eller borde vara det.
 
Att ha drivkraft, att ha förmåga att analyserande sätta in sig själv i ett samhällsperspektiv, kan vara samhällsomstörtande, ja farligt för makten. Det är så långt från hustavlans idé man kan komma. Det gäller inom nationer likaväl som inom en liten social sammanslutning som en by är.

Efterfrågan på kunskap minskar när alla är sig själva nog, och även anser sig veta och vara kompetenta. När kunskapen utarmas ökar efterfrågan på enkla lösningar och våldsamma åtgärder.

Att en välutbildad människa ska stå på de svagares sida är det ingen forskning eller realitet som bekräftar, lika ofta drar en välutbildad nytta och fördel av att utnyttja andra, inte berätta vad hen känner till, inte informera, och på så sätt föra andra bakom ljuset för egen vinnings skull. Personligen tycker jag att det är obehagligt att inse, men det är långt ifrån ovanligt. Inte heller i min lilla by.
 
 
Jag minns min uppväxt i en familj utan akademiska meriter, där analytiska diskussioner vid middagsbordet inte förekom, det var vardagliga och reella spörsmål som avhandlades, vi barn trimmades inte till att nå hög insiktsnivå i filosofiska frågor eller till att erhålla bildning, vi hade inte pressen på oss att se till att "få det bättre, nå högre i samhällshierarkin" än våra föräldrar. Kanske var det därför barndomen upplevdes som lycklig. Vi gick inte heller i lekskola, dagis eller fritids eftersom det inte fanns på den tiden och vi behövde därför inte konkurrera med jämnåriga i tidig ålder. Därför påstås 50-talisterna vara tillbakadragna, tystlåtna, vaga i konturerna. En blek och "snäll" generation. Det är verkligen inte alltid jag känner mig sådan. Med just de epiteten har bondbefolkningen karaktäriserats i industrialismens slutskede. 50-talisterna är den allra sista bondegenerationen.

Bildningsfrågan är viktig för mej då jag ser hur okunnighet utnyttjas i det lilla sammanhang jag vistas i emellanåt. Det är ytterst sorgligt och mest arg, förbannad och ledsen blir jag då människor med minst treårig eftergymnasial utbildning utnyttjar situationen till sin egen fördel och faktiskt underkuvar sina medmänniskor (utan att dessa inser det).

 
Tänk om en del av de "bygdemedel" som delas ut från vindkraftsindustin i byn användes till kompetenshöjning om hur föreningar ska skötas demokratiskt, om filosofiska tankegångar genom tiderna och annat intellektuellt tankearbete. Inte enbart till nya älgpass, utökade älgslakthus, jaktkojor, nya köksmaskiner, golv och el i bygdegårdar, nya trummor och grusning av vägar mm mm... Att använda ekonomiska medel för att höja kunskapsnivån inom områden som gynnar demokratin i byn. Det är att ta ansvar tillsammans och stärka grundläggande mänskliga värden.

10 februari 2022

Skoltid och konfirmation

Klass 1 i Rundviks skola 1924. Pappa sitter i mitten på första raden. Ännu hade han inte fått glasögon trots sin dåliga syn.

Det här är de manliga konfirmanderna den 5 april 1931, en snöig dag några månader efter att folkskolan var avslutad. Kyrkan och klockstapeln i bakgrunden. Nu var pojkarna vuxna och skulle ut i arbete, ny kostym och kanske en hatt markerade övergången från pojke till man.

På gruppfotot är pappa sittande på första raden som fyra från vänster. Han ser liten ut och den ende som dinglar med benen eftersom han inte når ner till marken. Nu var det jobb på brädgården som väntade.

Hur många av de här gossarna som fortsatte till högre utbildning vet jag inte men jag anar att det var ett fåtal. Men många, särskilt arbetarbarn, tog Hermodskurser eller brevkurser från NKI-skolan för att stilla sin vetgirighet. Kunskapstörsten var stor och min far fanns i den gruppen. Folkrörelserna och folkbildningen stod stark vid denna tid.


7 februari 2022

Skolresa till Stockholm för 90 år sen

Jag läste ett maskinskrivet ark med uppgifter om en skolresa år 1929. Det var en resa som min pappas bror, min farbror, gjorde med sina klasskamrater i Rundviks skola. Skolresan gick av stapeln fredagen den 14 till onsdagen den 19 juni 1929. Klassen åkte tåg till Stockholm och lite kryptiskt står det "hemresa med tåg (med båt, om kassan så medgiver). Hur det blev förtäljer inte historien.

Jag är mäkta imponerad över allt som skulle beses i huvudstaden: betydelsbärande byggnader och museer ("måsten"), kvarnen på Hästholmen (nuvarande Kvarnholmen) och ett tidningstryckeri. 

Så intressant att få tillgång till detta maskinskrivna ark som finns kvar.

***

Året därpå, 1930, gjorde pappa med klasskamrater en skolresa till Stockholm. Något program för den resan har jag aldrig sett, men jag tar för givet att det var ganska lika året innan. En del har jag fått berättat för mig. Klassresan kostade 35 kr per person, en summa som varje elev själv samlat ihop. I det ingick resa, logi och mat. Utöver detta hade pappa fått 5 kr i fickpengar hemifrån.

Affisch för Stockholmsutställningen 1930 av Sigurd Lewerentz
(utställning om honom på ArkDes som pågår till 28/8 2022)

Klassen åkte den 5 juni från Nyåkers järnvägsstation och var borta en knapp vecka. Ett arrangemang man bevistade redan första dagen i Sthlm var Svenska Flaggans Dag på Stadion den 6 juni. Gustav V befann sig på Stadion där marscherande, gymnastiserande och musicerande stod på programmet.

Ett äventyr var tunneln genom Brunkebergsåsen vid Tunnelgatan, nu Olof Palmes gata. 5 öre eller något sådant kostade det att gå igenom. En del av barnen föredrog att ta trapporna.

Av skolresan mindes han också att genom att köpa någon liten del på NK fick man, genom att visa upp kvittot, åka gratisbuss till det stora utställningsområdet på Djurgården. Bussen var en dubbeldäckare inlånad från England och självklart satte sig hela klassen på övre däck.

Skollärare Johansson med fästmö Valdy var med på resan, även skollärare Eriksson med respektive. Eriksson var även med året innan då brorsans klass gjorde resan. Syftet med klassresorna till huvudstaden vid den här tiden kan ha varit att ungdomarna skulle få se och uppleva byggnader och museer med stort nationellt värde och Stockholm som sådant, för att sedan välja att stanna hemmavid och inte flytta från hembygden.

Själv skulle jag gärna ha gått omkring där på utställningsområdet. Den nya tiden, den nya folkhems-arkitekturen och formgivningen hade sin självklara plats där. Framtidstron var stor.

acceptera! den föreliggande verkligheten var parollen för Stockholmsutställningen 1930, då funktionalismens stilideal för första gången visas upp storskaligt i Sverige. 

I princip allt revs efter utställningssommaren 1930.



En Konsumbutik, Kooperativa, och en telefonkiosk var uppbyggd på plats.

Och se där - en paviljong av och med det nya materialet Masonite fanns också där. Ni vet den där nymodiga träfiberskivan Masonite från Rundviksverken vars tillverkningsteknik importerats från USA. Undrar just om skoleleverna kände stolthet att bo på den plats där detta framtidsmaterial tillverkades som enda plats i Sverige just då. Jag kan nog tänka mig det.

Samtliga bilder från Stockholmsutställningen 1930 har jag googlat fram. Flera av fotografierna är tagna av Stockholmsfotografen Gustaf W. Cronquist,

Något minne att ta med hem köpte inte min far vad jag känner till. Av de 5 kronorna i fickpengar hade han 3.50 tillbaka hem. De blev dellikvid för köp av ett luftgevär. Resterande pengar till geväret, som kostade 7 kronor om han mindes rätt, fick han av föräldrarna. Så småningom lånade han ut luftgeväret men fick det aldrig tillbaka. Så var det med det. Allmogevapen kom senare att bli ett av hans stora intressen.

*

25 april 2021

Flickdröm?

Det här är ett alster från textilslöjden (syslöjden), tror det var i högstadiet. En rosa ros av bomullsväv med kronblad av filt i två gröna kulörer och en styv stjälk virad med grönt bomullsband, snedremsa. Bomullsband har även limmats runt kanten på den runda spegeln som döljer sig på andra sidan. Allt för att skydda spegelkanten och från fingrar att skära sig.

Rosa kulör, romantisk ros, en spegel att spegla sig i för att kunna jämföra sig med andra - skolan hjälpte till att forma flickor in i en given könsroll. För vissa var det svårt att anpassa sig...
 

14 september 2020

Bildningsförakt

Slö, slapp och likgiltig - den harangen minns jag från 70-talet. Om det var en norm på landsbygden att slänga sig med den vet jag inte. För mig tyder den idag på bildningsförakt. Ville man lära sig något annat än den norm som gällde blev en ung människor kallad glasögonorm eller knäppgök men jag vill i sammanhanget nämna att jag inte utsattes för dessa förklemande ord. Det var tufft att vara slö, slapp och likgiltig. Kanske visade det även på ovilja att följa pålagda direktiv uppifrån, gå sin egen väg och det kan väl då eventuellt betecknas som modigt.

Bildningsföraktet finns kvar. Naturligtvis inte hos alla - men det finns. I olika åldrar. Hur ska en bygd eller ett samhälle kunna utvecklas om man ser ner på kunskap? Går det?

Arbetarklassen sökte bildning under första halvan av 1900-talet. Den bildning som inte stod till buds genom studier vid högskolor och universitet på grund av ekonomisk omöjlighet. Man sög istället i sig bildning genom brevkurser och bildningsförbund. Man ville framåt för sin egen skull men även för kollektivets skull. Ensam är inte stark. Jag hittar i gömmorna brevkurser efter min pappa. Nykterhetsrörelsen var en rörelse där bildning kunde fås. Läste i somras om en nykterhetsloge i hembygdsboken Rönnholm och Kronören : anteckningar ur byarnas historia och utveckling / Roland Eriksson, Sigurd Nygren m.fl. 

Med hjälp av politiska reformer kom arbetarklassen att bli ekonomiskt välbeställd, hela kollektivet har gjort en klassresa. Då tog bildningsintresset slut.

Bildning är den vetenskapligt grundade nyfikenheten, upplevelsen av att livet är ett gigantiskt lärandeprojekt och att vi blir bättre människor…  skrivs i Pedagogikmagasinet.


För kvinnor ur min klass var framtiden under och efter andra världskriget att bli hemmafru. Ju mer ståndsmässigt man gifte sig, desto bättre såg framtiden ut rent ekonomiskt. Det synsättet fanns fortfarande kvar bland många ungdomar när jag själv var ung i kommunen. Att plugga på lanthushållsskolan dära Vall´n - "Pullis"-  var ett steg ditåt. Jag har träffat en hel del (unga) kvinnor vars högsta önskan har varit att få barn och familj. Några var paniska och gav sig in i utsiktslösa förhållanden. Stannar kvinnor kvar på en liten ort blir man i stor utsträckning ung förälder. Alla har inte den önskan, fler kvinnor än män flyttar till städer för utbildning och för att finna en partner med annan bakgrund. En partner som inte enbart studerat vid livets hårda skola eller vid University of Awesomeness.

Efterfrågan på kunskap minskar när alla dels är sig själva nog, dels anser sig veta och vara kompetenta. Och när kunskapen utarmas och forskare betraktas som ett särintresse ökar efterfrågan på enkla lösningar och drakoniska åtgärder.     (Från bloggen Flyktlinjer den 18/8 -20.)

Varför lära sig något nytt när man kan själv? Spelar det någon roll om en blind leder en blind och båda hamnar i gropen - om de inte själva märker det? Bildningskomplex och bildningsförakt ligger nära varandra.

Tillägg: Nykterhetslogen i Rönnholm hade namnet 3699 Skärgårdsrosen och bildades 1906.


5 mars 2020

Fake news

Betydelsen av fake news blev allmängods när USAs nuvarande president valdes 2016. Han påstod att medierna kom ut med falska nyheter, att de betrodda medierna inte är att lita på, inte heller "etablissemanget".

Det var omvälvande.

Men... när jag tänker efter är det trots allt medieföretaget Sveriges Radio som kommit med felaktiga uppgifter. Hur många vet jag inte men det jag kan referera till skedde för flera år sedan, 2013, och handlade om en politikermisshandel i Nordmaling. Kommunpolitikern Liza Jonsson (S) hade blivit överfallen i sitt hem av en privatperson. Detta skulle ha skett, enligt Liza Jonssons (nu Johansson) eget uttalande, på grund av att hon stod bakom beslutet att lägga ner ett antal byskolor. Public service kom ut med nyheten men man hade inte kontrollerat fakta fullt ut.

Lokaltidningen skrev om fallet, det var hett. Senare visade det sig att misshandeln inte var politisk utan handlade om ett triangeldrama som jag senare förstått. Men kommunalrådet och Liza J hade kokat ihop en annan historia som passade dem bättre.

Det hela innebar att socialdemokraterna i Nordmaling splittrades och ett nytt parti bildades, Fria demokraterna. I valet 2014 fick Centern 36,1%, i valet 2018 hela 42,7%. Det innebär också att det nu knappt finns någon opposition i kommunen.

Men hur ska man som oinsatt privatperson kolla upp vad som är fake news när betrodda medier går ut med felaktig information?

Jag kom att tänka på den där händelsen när ett liknande fall nyligen kom upp, den 17/2 2020. Det var kommunalrådet i Älvkarleby (S) som misshandlades. Ett politiskt motiv hävdade hon själv. SVT lokalt, Sveriges Radio, DN m fl tidningar gick ut med den nyheten.

Polisens förundersökning visar dock  att det i nuläget inte finns något som tyder på att bråket ska ha haft politiska motiv. Vilket DN dagen efter skrev. Det kan ha varit ett fyllebråk.


Förut spelade medierna en viktig roll i granskningen av samhällets makthavare och försvaret av yttrandefriheten. Idag är inte riktigt så, det ansvaret har till stor del tappats bort och tidningsutgivning är som vilket företagande som helst: målet är att tjäna mycket pengar på kort tid. Det ser jag i de lokaltidningar jag brukar läsa. Dessutom har den lokala bevakningen nästan försvunnit.

Tidigare granskade medierna makten, nu behöver inte bara samhällets makthavare utan även medierna granskas. Det är ett demokratiproblem. Vem ska granska makten för att jag som individ ska få rätt nyheter och inte falska sådana??
.
.

29 september 2019

Slö, slapp och likgiltig

Kommer ni ihåg det där uttrycket från 70-talet? Slö, slapp och likgiltig.

Naturligtvis var det en ungdomlig provokation att använda det - för vem ville betraktas som slö, slapp och likgiltig. Det var väl det sista man ville vara och bli!

En stelnad individ, förslöad i tanken, med bortblåst nyfikenhet, inskränkt, bornerad, trångsynt... Nä fy. Alert, förstående, nyfiken och engagerad är bättre.

"För att förstå fordras först iakttagelse. Namn eller beskrivning på det iakttagna. Det börjar med den nyfikenhet som finns bos barn. All undran är skapande. Den får inte förloras för det är den som bygger vår värld omkring oss."
Ur Gubbas hage av Kerstin Ekman (sidan 118) 

Att leva för livet är att leva för att lära.


En provocerat lustig skylt på dörren till ett ungdomsrum då på 70-talet.
.
.

4 september 2019

Statistik och forskning

Jag tycker det är så himla intressant att staten har sådan koll på oss medborgare. Det har pågått allt sedan Tabellverket inrättades 1749, det statliga verk som 1848 blev Statistiska Centralbyrån. Av all insamlad data gör man sedan statistik som kan vara både intressant och underhållande. Eller så kan den utnyttjas i fel syften, den kan också feltolkas. Tänka sig! Är nyttjande av algoritmer nästa steg i kartläggningen av befolkningen?

Jag hittade en sida med befolkningens utbildning 2018 som jag fann intressant. Där har statistik på befolkningens utbildning vridits och vänts på.

Befolkningens utbildning 2018
2018-04-19
"Drygt en fjärdedel av befolkningen i åldern 25–64 år är högutbildad. De bor oftast i storstadskommuner och residensstäder. Majoriteten av kommunerna med allra högst utbildningsnivå ligger i Stockholms län där en tredjedel eller mer av befolkningen har minst treårig eftergymnasial utbildning i nio av kommunerna.

Andra kommuner med hög utbildningsnivå är Lund, Lomma, Uppsala, Umeå och Linköping."

Utdrag ur rapporten Samband mellan barns och föräldrars utbildning
"Andelen unga som gör en klassresa genom att skaffa sig högre utbildning än den högst utbildade föräldern har successivt minskat i och med att föräldragenerationen fått allt högre utbildning.

I alla åldersgrupper är det väsentligt mycket vanligare att skaffa sig en högre utbildning om någon av föräldrarna haft eftergymnasial utbildning. I rapporten ges en översikt över högsta fullföljda utbildning för befolkningen 2014-12-31 mot bakgrund av deras föräldrars utbildning."

Jag gjorde ett utsnitt med tre kommuners befolkning i arbetsför ålder och dess utbildningsnivå. Kommunerna jag valt är Stockholm, Umeå och Nordmaling samt riket som helhet. Sammanställningen får tala för sig själv. Källan finns här: Utbildningsnivå efter kommun och kön 2018 

https://lh3.googleusercontent.com/AbNaFRUFT4W_6bIg2VnG_o71mCJVKNBZ5yv8cgU3cXY134xheTUtiTIAe7IPuAiiw372KIcmz8cknAsj69-XhmufICKM7PmvPaiRmfOCsgxRWlyjX0isd4Sw-CQicqdy3fAYdcGS0uQ4p_QYZ3ZbZSF5hIa2au2X2KBucZ21d4h4kEb0i4IBl7IX7n10CwTBoTK6JdCwDtJEgA4nXGAtz3cPVx7nMLGU5qlNKPpVUhSHPF6zRkClV4AarDsI0eCzC6Qr-yqtOfG-V_8URrdzoXAhSOIDavDfvfJH5cNrn_zQpW8kNLU8ka_aucTHkAv70MoB9WcxrJLH0pVybXdgO0J8LdONlgzCClmDmgucN9x-svbVzVYHgK0AG_a8ZtGBuW1hfN1gsye4m1PUKy91I1t-e873Qyk9cuRwkaQ5t0mnpl-lKWe3byIzZdqql1X4I1r9c2cUCpK24VuywK1sRQj7qXbn0y9uhvqxHQCZqXnM_5tC_7qNF78csHAbVn5ylmKjemT6KDR9iJCYRlylUB0AG2OrMGnunEc2-FtM_aF0k-7aj1TFvmSFPkqtLO9pKsN1Z96j3L3bmDAzOARHChO3DtmmKTWIZyublHdl-Ur9I-qFiaujSFiJ_ULFj4Fdpr_H1hUDooMzmUyDI0aA_J4-EWKS3GOM=w789-h533-no
Klicka på tabellen för förstoring.
***


Varför finns färre högutbildade kvinnor än män på landsbygden? Vertikals har ett blogginlägg från 2014 som har samma relevans idag tror jag nog. Ett utsnitt:
"Professor Lena Edlund skrev i ett paper redan 2005 hur kvinnors överrepresentation i städer också är en reflektion av äktenskapsmarknaden. Utgångspunkten är att en välutbildad man i högre grad kan tänka sig att gifta sig med både en högutbildad och en lågutbildad kvinna, medan högutbildade kvinnor i högre grad enbart gifter sig med högutbildade män. Det gör att högutbildade män flyttar till städer för att få en högre inkomst. Även högutbildade kvinnor flyttar till städer för att få en högre inkomst, men också för att ha en större chans att hitta en partner. Samtidigt flyttar också lågutbildade kvinnor till städer och till den äktenskapsmarknad som dessa erbjuder. Kvar utanför städer blir därmed i högre grad män med lägre utbildning."
Här på Timmer & masonite har problemet med kvinnors flykt från landsbygden tagits upp tidigare. Om och hur problemet ska lösas kvarstår. Men att det inte enbart gäller att det finns attraktiva arbeten är jag säker på, andra stimulerande utbud för behövs också för att behålla eller få välutbildade kvinnor att återvända i högre grad än de gör nu.

https://morfarshus.blogspot.com/2011/05/blir-du-lonsam-lille-van.html
.
.

1 september 2019

Sommarens aktiviteter då

Teckning av Carl A. Jacobsson - JAC. Riksarkivet.
Jac var pseudonym för Carl Agnar Jacobsson (född 1884 i Värmland, död 1942 i Stockholm), 
en svensk tecknare och illustratör.

Teckningen visar sommarsemesteraktiviteter som de kunde te sig med hjälp av tidningsillustratören Jac:s penna. Kan tro att det är sommar på tidigt 1930-tal. Radion spelar musik, Radiotjänst AB startade 1925 och Sven Jerring var den förste hallåmannen.

1938 lagstadgades om semester i Sverige. Då fick alla arbetare rätt till två veckors betald semester per år. Semestern dock högst 12 vardagar per år och på den tiden arbetade man 6-dagars vecka, endast söndagen var ledig. Även jag gick till skolan på lördagar mina första grundskoleår. Men det var en lättsam halvdag med "roliga timmen" eller fröken som hade högläsning ur någon bok som borde roa oss elever.

Skolavslutningen i början av juni var alltid mycket välkommen, sen var det obegränsad lek för hela slanten. Sommarlovet var oändligt långt för ett barn. Det var bad, höräfsande, höet ladades och roligt hoppande i hö blev det då, kojbyggande, kurragömma, ett år var en vattenfylld ketchupflaska vi jagade varandra med, senare blev det leksaks-revolvrar med plastskott i magasinet som fick oss att fascineras, klippdockor blev till då det regnade, fiskafängen, kanotpaddling. Ja, sommaren kändes som en evighet. Jag hör dock till dem som tycker mycket om våra olika årstider - sommar året om vore förfärligt...
.
.

13 mars 2019

Källkritikens dag

Idag är det källkritikens dag ser jag.

Frågan är om jag inte ska läsa Tara Westovers (f. 1986) självbiografi "Allt jag fått lära mig" som kom ut nu i dagarna. Apropå källkritisk hållning och utbildning - en klassresa om man så vill. Och livsval. Om självständighet. Om vad det kan kosta att ifrågasätta sin tillvaro. Att vara källkritisk.

 Bild härifrån.

På en gård i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. Familjen lever avskärmade från samhället. Tara är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy eller Martin Luther King.

I en recension jag läst berättas att Westover skildrar både sin modiga, envisa, ensamma kamp för att förstå sig på världen och hur hon slits sönder av lojalitetskonflikter. Hon kan inte ta avstånd från allt hon vuxit upp med, hela sin familj. I vid bemärkelse handlar boken med andra ord om vad det innebär att tillhöra en grupp med stränga övertygelser, att vara fattig och utsatt, att våga bryta sig ut och det höga priset för det. Hur mycket måste vi ge upp för att passa in i en familj, i en grupp?

När hon ser sin bror krascha med sin motorcykel och skadas lyder hon inte sin far som säger att hon ska köra hem brodern till mammans örtmedicinbehandling. Hon väljer istället att köra brodern till sjukhuset. När hon väljer att gå i skola innebär det att delar av familjen tar helt avstånd från henne och betraktar henne som farlig. Hon har förändrats som person. Westover skriver att: 
"Man kan kalla detta nya jag för många saker. Förvandling. Metamorfos. Falskhet. Svek. Jag kallar det utbildning."

Med hjälp av vidsynta och hjälpsamma lärare blir hon erbjuden studier vid Cambridge. Hon är en forskarnatur men hör inte heller hemma i den världen. Hon hör inte hemma någonstans. Hon doktorerade i idéhistoria vid universitetet i Cambridge 2014.
.
.

2 oktober 2018

Kompetens och förebilder

På lokaltidningen VK:s insändarsida fann jag insändare om hemkommunen förra våren. De var alla tre välskrivna och med tänkvärt innehåll! Insändarna var av så god kvalitet att jag sparat ner dem, de berör en viktig fråga. Det är sådana frågor jag mer än gärna skulle diskutera med mina bekanta i byn men gensvar saknas. Små kommuner i glesbygd har svårt att hävda sig och få kompetent personal till sina egna verksamhetsområden. Tyvärr lockar en kommun med stad och högre utbildningsnivå mera för många unga och även medelålders i karriären. Hur ska kommunen göra för att locka till sig kompetens som även utgör förebilder för unga? Kan en universitetsutbildad person som tar en tjänst i glesbygdens hemkommun göra en förändring? Då tänker jag på intellektuell nivå, inte pragmatisk.

Som jag ser det ger 3-4-5 års utbildning i en stad 5 mil från hemorten inte tillräckligt med nedbrytande av inlärda normer, vid ev. återflytt till byn finns samma tänkesätt och omgivande normer som innan och det innebär att den med högre utbildning inte vågar bryta de mönster som krävs för att förändring. Jantelagen är dessutom stark.

Det viktiga är att vara orädd för påtryckningar, att vara stark nog att våga säga sin egen mening, ha ett eget förhållningssätt, tro på rättvisa och inte ta parti för den starke därför att det är lättast. Det viktiga är att inse vilka normer som måste brytas. 3-5 år är alltför kort tid om avståndet till hembygden är 5 mil. Visst, man har man en stark anknytning till bygden och stannar därför lättare kvar på sin tjänst än den lika högutbildade som tar en tjänst och pendlar 10 mil dagligen tur och retur. Den personen stannar ofta kortare tid på sin tjänst såvida boendemiljön upplevs så positiv att flyttlasset går till den mindre kommunen. Det där är problem som en liten kommun har att lösa. Hur landsbygdskommunen ska gentrifieras.

Med mitt synsätt är tankeförändring/teoretisk fördjupning lika viktiga som pragmatisk förändring på ytan. Tanken/idén kommer före handlingen. Här i byn är praktiska förändringar med t ex grusade vägar (1000 poäng) viktigare än teoretisk kunskap om vad det t ex innebär att justera ett årsmötesprotokoll (0 poäng). Det handlar när man kokar ner det hela om vilken syn man har på människan, vilket människovärde som tillräknas enskilda individer (återkommer nog till ämnet framöver). För min egen del är praktisk och intellektuell kunskap jämbördiga.

Av nedanstående insändare på insändarsidan i VK står den sista reflektionen överst. De här insändarna har ovanligt mycket stuns och tydliga argument i sig.


11 september 2018

Klasskillnad

Det är intressant att läsa om hur klasskillnader beskrivs och hur man präglas av dessa skillnader. Här kommer ett exempel:

De två systrarnas resa till några av Kultursveriges mäktigaste positioner började i en liten by vid Ångermanälven, Prästmon, i Kramfors kommun, är omgivet av blå åsar och hade i början av 60-talet ett par hundra invånare. I ena änden av byn bodde lärarfamiljerna, de som jobbade på traktens folkhögskola. Det var vänstersinnat och kulturradikalt folk som drack rödvin, käkade borsjtj och blinier medan de diskuterade världsläget. På andra sidan av byn bodde bönderna, och i mitten möttes ortens 23 barn i den lilla skolan.

Systrarna växte upp i en av lärarfamiljerna. Pappa Erik undervisade på Hola folkhögskola, debuterade som författare med diktsamlingen Farstu ett år innan Eva föddes och skrev så småningom också litteraturkritik i DN.

Barnen förstod tidigt att det var något speciellt med pappa eftersom han skrev i tidningen. Jordbrukarfamiljerna hade dock inte Dagens Nyheter hemma, utan oftare tidningen Land eller Året Runt.
(...)
För barnen blev pappa en guide in i kulturen. Han kunde berätta om Dostojevskij eller Tolstojs liv och med hjälp av anekdoter öppna upp litteraturen och göra den spännande. Överlag tog man kulturen på allvar i det B-a hemmet. Man diskuterade, läste och lyssnade på musik som en del av familjegemenskapen.
Hela artikeln fanns att läsa i tidningen VI.


Riktigt så var det inte i den här byn på 60-talet. Någon radikal kulturelit fanns absolut inte här. I kommunen finns ju varken folkhögskola eller gymnasium, än mindre högre lärosäten.

 
.
.

5 juni 2018

Humaniora kontra naturvetenskap

"
Förenklat kan man säga att skillnaden mellan naturvetenskap och humaniora är att naturvetenskapen bygger vidare på och adderar kunskaper från tidigare generationer till det gemensamma kunskaps- och utvecklingsprojektet, medan humaniora handlar mycket mer om kunskaper och insikter som varje individ och varje generation och samhälle måste skaffa sig på egen hand, om och om igen. (...)

Humanioras kunskapsobjekt är människan och livet så som det levs i vardagen. Vad är människan och mänskligheten för typ av "objekt" och hur fungerar kultur? Humanister letar inte så mycket efter svar som efter förståelse och målet är inte att bevisa hur det är utan att undersöka förutsättningar för förändring. (...)

Humaniora är inget man blir färdig med, det är mer en inställning till livet, ett sätt att leva, än en uppsättning kunskaper. Det finns inga genvägar till filosofins eller litteraturens klassiska verk, för att tillägna sig insikterna som texterna bär på måste man läsa dem själv, det går inte att ta del av framstående tänkares arbeten genom att läsa sammanfattningar. Det är själva arbetet med texterna och bearbetningen av tankarna som är poängen; det är där, i den typen av processer och i samtal om innehållet som värdet med humaniora uppstår och sprids. Kompetensen att läsa och reflektera är viktigare än vad man läser och reflekterar över.
" 

Läs hela skrivningen om Olika typer av framsteg och kunskapsutveckling på bloggen Flyktlinjer.

I en miljö där enbart pragmatiska och praktiska ting pratas om är det svårt att få acceptans för idébaserad diskussion. Det är inte möjligt att lyfta frågor till en annan nivå än den rent praktiska är min erfarenhet. Till exempel är frågan Vilken plan har vi hemmansägare med fäbodplatsen? inte möjlig att diskutera bland en grupp praktiker.

SAOB: Pragmatisk: som har avseende på l. gäller praktiska ting l. det praktiska livet; som har praktiskt syfte; praktisk; motsatt: teoretisk

Svensk ordbok:
pragma´tisk  adjektiv ~t  
som har att göra med praktisk nytta eller resultat 
JFR odogmatisk .

24 maj 2018

Fakta om svensk utbildningsnivå

Befolkningens utbildning 2017

Drygt en fjärdedel av befolkningen i åldern 25–64 år är högutbildad. De bor oftast i storstadskommuner och residensstäder. Majoriteten av kommunerna med allra högst utbildningsnivå ligger i Stockholms län där en tredjedel eller mer av befolkningen har minst treårig eftergymnasial utbildning i nio av kommunerna.

HÄR kan man hitta 2017 års uppgifter om samtliga kommuners population 25-64 år, samt fördelningen på kön i kombination med utbildningsnivå inom varje kommun.

FAKTA

1,4 miljoner högutbildade i Sverige

Av befolkningen i åldern 25–64 år har 43 procent någon form av eftergymnasial utbildning. En dryg fjärdedel, 27 procent, har minst treårig eftergymnasial utbildning, vilket motsvarar 1 395 000 personer. De senaste åren har andelen högutbildade ökat med omkring en halv procentenhet per år.

Unga kvinnor högst utbildade

Kvinnor har högre utbildningsnivå än män. Fler kvinnor än män har eftergymnasial utbildning och färre har endast förgymnasial utbildning. Däremot är det fortfarande fler män än kvinnor som är forskarutbildade. Av de forskarutbildade i åldern 25–64 år är andelen kvinnor 43 procent.
Bland kvinnor i åldern 25–34 år har mer än hälften en eftergymnasial utbildning. Andelen högutbildade kvinnor uppgår till 36 procent medan knappt en fjärdedel av männen i samma åldersgrupp är högutbildade. Denna skillnad beror på att fler kvinnor går vidare till högskoleutbildning. För närvarande är drygt 50 procent fler kvinnor än män registrerade vid svenska universitet och högskolor.

***
Antalet universitet i landet har ökat och är nu 16 stycken. Högskolor finns ungefär lika många. Se HÄR. Snedrekryteringen är stor. Slutsatsen från Universitets- och högskolerådet är att studerande från studieovana hem på mindre orter bör prioriteras i arbetet med breddad rekrytering.


Statistiken som presenterats är intressant.
Slutsatsen som presenteras på slutet är långt ifrån ny.

.
.

18 maj 2018

En skolgård på våren

Igår passerade jag över en skolgård.
Det var rast.
Tjo och tjim och härligt livat.
Där hoppades långrep.
Där blåstes på de första gröna grässtråna mellan tummarna, ni vet.
Det är vår och riktigt härligt frenetiska ljud.

Inget tycktes förändrat sedan jag gick i grundskolan.

 Bild härifrån

 
Från Digitalt museum, se HÄR
.
.

5 februari 2018

Ritbord

Foto Åke E:son Lindman
Min första kontakt med ritandets konst var i årskurs 8 som pryoelev en vecka på ritkontoret vid Masonitefabriken i Rundvik :-) Där användes lutande ritbräde med ritmaskin.

Nästa möte med ritmaskin och ställbart ritbord var när jag efter gymnasiet några månader arbetade som ritbiträde på Hägglunds i Örnsköldsvik där jag lärde mig tuschritning genom att rita maskinritningar efter maskiningenjörerna skisser.

De där justerbara ritplankorna innebar bra arbetsställning, vare sig man satt eller stod var arbetsställningen ergonomisk. Den enda svårigheten var att placera ritverktygen på en plats där de låg kvar och inte dråsade i golvet. En horisontell bordsyta eller en hurts vinkelställd mot ritbordet krävdes.

Efter detta har jag använt horisontella ritbord, fasta eller höj- och sänkbara.

Ritbordet med ritmaskinen på bilden har tillhört den svenske möbelformgivaren Bruno Mathsson. Där syns mer av saker som krävs för att göra en ritning. Skisspapper för utkast. Under min tid med handritande användes en plastfilm för själva renritandet. Både skisspapper och plastfilm tejpades fast med ritbordstejp. Flera lager kunde det vara, skisspapperet var genomsiktligt och man såg underliggande streck och därmed bearbeta utkastet till något ännu bättre. Arkitekten söker sig på så sätt fram till bästa lösningen på ett problem. Kvalitén på skisspapper, plastfilm och även tejp skulle jag kunna orda en hel del om. De måste ha speciella egenskaper för att fungera maximalt bra.
.
.

14 mars 2017

På väg bort

Det stod en gång en lada i alla år mitt emot grundskolan i Lögd´. Den befann sig på andra sidan landsvägen, f d Riksväg13. Jag fascinerades av spåntaket från unga år. Och de sista åren insåg jag att det antagligen var det sista helt synliga spåntak som fanns att se på en helt upprättstående byggnad i bygden. Formen på ladan var traditionell och enkel med sadeltak och rejäla takskägg. Väggarna var panelade och rödfärgade. Ladan tillhörde bondgården i bakgrunden som ligger i byns mitt. Skolan står direkt till höger utanför bild.

 

Jag fotodokumenterade när den var på väg bort. Helt plötsligt kunde man se att den var timrad men förhöjd med reglar för att rymma ordentligt med hö som ju är skrymmande då det inte balas. I samband med förhöjningen fick den takstolar istället för åsar som bar upp taket.

Det syns även att den tidigare var indelad i två avdelningar. Och vad mer är - man ser de långsmala horisontella öppningarna på ena gaveln och jag inser då att detta var tidigare en rökbastu där kornet torkades.

Plötsligt minns jag storhässjan som stod i öst-västlig riktning ut från den röda gaveln på lagårn där borta när jag var barn, och inser historiens gång med rökbastun som ersätts av en storhässja (kornhässja) och då får bastun funktion som hölada. En rökbastu placerades en bit från gården eftersom den eldades upp vid torkning av säden och därför var brandfarlig.

Delar av storhässjan på flygfoto från 1957. Rökbastun stod då till vänster utanför bild.
 

Jag förmodar att den "såldes på rot" för att bli del av något annat. Det vore intressant att veta hur många av alla de rökbastur en gång fanns, som ännu finns kvar i kommunen idag. Ingen av alla de mer sentida storhässjor som fanns här i bygden är kvar, de är väldigt utsatta konstruktioner som håller kortare tid än en timrad byggnad som en rökbastu. 

Det var vintern 2006 som ytterligare en av jordbrukets byggnader försvann, en byggnad med mycket lång historia. Hejdå!
.
.

10 januari 2017

Bröl i skogen

Den här broderade tavlan var en av de saker jag hittade ute i ett gammalt ådringsmålat skåp i vedboden då vi la om golvet i lagårdsporten.

På baksidan är påskrivet mammas namn samt klass 6 med blyerts. Broderiet borde vara från 1934. Detta är alltså ett verk i syslöjden under sista året i den lilla byskolan och före fortsättningsskolan. Nu har tavlan med naturmotiv kommit fram i ljuset och fått en tillfällig plats på väggen denna jul.
.
.

.
.