Hertigdömet Västerbotten har fått en ny hertiginna med tilltalsnamnet som är Ines och inget annat, vilket framkom efter några minuters ovisshet. Hertigdömet är lika med landskapet Västerbotten och betydligt mindre än länet med samma namn. Tidigare var prinsessan Sibylla (1908-1972) hertiginna av Västerbotten. Lite om jordbruket i Ines hertigdöme:
År 2023 fanns i landskapet Västerbotten:
1 636 jordbruksföretag. Det innebär att ungefär 3 % av landets
jordbruksföretag fanns i Västerbotten. Av dessa jordbruksföretag hade
598 djur av något slag.
55 233 hektar åkermark vilket motsvarar 2 % av landets åkermark. Det
fanns också 1 147 hektar betesmark vilket är en betydligt mindre andel
0,3 % av Sveriges betesmark.
9 903 mjölkkor motsvarande 3 % av alla mjölkkor.
1 499 köttkor vilket motsvarar 1 % av alla köttkor.
Runt 160 företag brukade minst 100 hektar åkermark. Ungefär 30 900
hektar av åkermarken fanns i den gruppen. Hälften av företagen i
Västerbotten ungefär 800 företag brukade mindre än 10 hektar åkermark.
Ungefär 4 800 hektar av åkermarken fanns i den gruppen.
Idag är det samernas nationaldag. Så passande att ikväll lyssna till Mats Jonsson som berättade om sina två senaste serieböcker: När vi var samer och Stor- Stina. Den första boken är en fängslande berättelse om att söka sina rötter och hur historien kan tystas ner.
Åsså tänker jag på de berättelser jag hört härifrån bygden - om hur samer och bondbefolkning levde sida vid sida vintertid vid förra sekelskiftet. Men också hur hatet eskalerade i samband med Renbetesmålet i Nordmaling som jag skrivit om. Högsta Domstolens utslag i den mångåriga tvisten om renbetesrätten här vid kusten avgavs 2011 till samerna fördel.
En ny parkeringsanläggning planeras i Brunnshög, Lund, med beräknad
färdigställning i slutet av 2025. Projektet innefattar återbruk av
kasserade vindkraftsvingar från Vattenfalls nedlagda danska vindpark
Nørre Økse Sø, vilka ska användas som fasadmaterial.
Vindkraftsvingar består av kompositmaterial som glasfiber och kolfiber, vilket gör dem svåra att återvinna.
-Att ta något som är fullt fungerande, förmodligen
ett av de bästa materialen i världen – mer eller mindre oförstörbart –
och bara begrava det i marken är ett sådant fruktansvärt slöseri, säger
arkitekten Jonas Lloyd som ritat parkeringshuset.
Genom att använda vindkraftsvingar som fasadmaterial
minskar behovet av andra byggmaterial med potentiellt höga
klimatavtryck, såsom betong eller stål.
-Vi ville skapa det som kallas synlig hållbarhet.
Att det ska vara något som verkligen skriker hållbarhet. Människor
kommer att gå förbi och säga, ‘titta på det, de har använt
vindkraftsvingar i fasaden’, säger Jonas Lloyd.
Parkeringshuset kommer att utrustas med solpaneler
på taket för att generera el till laddstationer för elbilar. Batterier
kommer att lagra den producerade energin för användning vid behov,
vilket bidrar till en effektivare energianvändning.
-Även om våra mål fokuserar på återvinning, tar vi
ett cirkulärt angreppssätt och tittar på olika strategier i linje med
avfallshierarkin. Även om en produkt har nått slutet av sin livslängd ur
vårt perspektiv kan den vara värdefull för någon annan i en ny
applikation eller som material för en ny produkt, säger Gustav Frid,
miljö- och hållbarhetsspecialist på Vattenfall.
Projektet är ett samarbete mellan flera aktörer, inklusive LKP, Lloyds arkitektkontor, Hifab, Kingo och Vattenfall.
Skissat förslag
Mer om Niels Bohr Huset kommer bestå av 6 våningar med totalt ca 265 platser. Ungefär 40 st av platserna erbjuder laddmöjligheter för eldrivna fordon. Trapphuset kommer att vara inglasat, vilket tillsammans med vingarnas mönster på fasaden bidrar till ett ljust och parkeringshus. Utöver vingarna kommer fasaden även bestå av
växtväggar, som förutom att bidra till områdets grönska och biologiska
mångfald även tillgodogör koldioxid och hjälper dagvattenhanteringen. Arkitekt: Lloyds arkitektkontor. Entreprenad: Wästbygg Beställare: LKP
*
Vad gör man av alla övriga vingar som kommer att kasseras framöver? Inte parkeringshus väl! Om några år har vi 120 vindkraftsvingar som måste kasseras även i denna bygd.
För några dagar sedan åkte vi för att lyssna till utredaren Göran Enander. Det finns mycket att säga om skogsbruket av idag ur så många synvinklar. Utredaren
hade fått fyra aspekter att ta hänsyn till: säkerställa en så ekologisk,
ekonomisk, social samt andlig och
existentiell hållbar skogsförvaltning som möjligt.
Det finns oerhört mycket att skriva om Svenska kyrkans förvaltning av sina skogsegendomar.
på 460 000 hektar. 20 procent av arealen föreslås avsätts helt för förbättrad biologisk mångfald och
ökad kollagring, 30 procent till naturnära skogsbruk
utan traditionell kalhyggesteknik. För resterande skog föreslås
”anpassat” trakthyggesbruk. Frågan är inte enkel men om något organ bör föregå
med gott exempel i det här fallet så är det väl Svenska kyrkan.
Utredningen har mött motstånd hos stiftsjägmästarna samt
kyrkopolitiker som tillsatt en utredning som ska utreda Enanders
utredning! De avfärdar förslaget på mer hållbart skogsbruk.
En liten del av det som sades var att generellt inte ta ut
allt virke utan främst timmer (till hus, möbler och sådant som har lång
hållbarhet), inte sådant som går till massaindustrin (papper och förbrukningsartiklar). Att vara måttfull och ha mod till det. Det skulle kunna gälla även för oss privata skogsägare.
En video om Svenska Kyrkans skog producerad av föreningen Skydda Skogen.
Här är hantverkarna som så förtjänstfullt hjälpte oss med fasadarbetena första säsongen. Företaget,vars arbetskläder de använder, var på ett planerat besök en tidig våtdag och gjorde ett reportage. Fotot ovan är lånat från reportaget som finns att läsa HÄR där en proffsfotograf tagit bilder och filmer.
Det är alltså ett reportage i reklamsyfte men det stör inte berättelsen om kunniga hantverkare som jag ser det. Även på Instagram finns foton från fasadarbeten. Emil S har sedan reportaget gjordes flyttat till Gräsmyr och byggnadsvårdar med sin familj en äldre gård med flera byggnader där i byn.
Året började med att en nockplåt på ladugården behövde fästas efter att ha blåst loss. Mannen på taket fixade det utan fallolycka.
I april började det stora arbetet med att få fasader färdiga. Två panelades i fjol. Nu återstod resten och det gick som en dans. Vi anlitade Västerbottens Bygghantverk till hjälp.
Först togs Masoniteskivor med träläkt bort, sen 45 mm gullfiberisolering. Masoniteklädda hus minskar raskt och beslutet hade tagits under flera år av moget övervägande. Det finns inget rätt eller fel i den här åtgärden men nu liknar huset mera det hus som morfar lät bygga och som stod klart 1913.
På timret spikades 25 mm hårda Hunton-skivor Det innebär att synliga tunna svenska oljehärdade träfiberskivor byttes ut mot norska hårda träfiberrskivor gömda bakom dubbelfasspont!
Slamfärg ska målas när det är 10 grader plus eller mer. Det var det inte i april så vi såg till att lagården/verkstan höll lagom temp för målning. Inplastning av maskiner och golv var viktigt som skydd mot färgstänk. Det var lite trixigt att få in de där långa panelbrädorna genom den smala dörren. Men det fixade vi...
... och när det blev varmare målades resten av panelen i lagårdsporten där de sen ställdes upp på tork. Här någon gång kom storspovarna till byn och deras drillar trevliggjorde målningen än mer. Den första strykningen med slamfärg hjälptes vi båda åt med. Ett tag målade vi på rätt ordentligt för att hinna med bygghantverkarnas behov av målad panel.
Farstun var ursprungligen kallställd och byggd med stolpverk. Den isolerades troligen med sågspån från början. Nu använde vi Huntons tjocka styva träullsmattor, på vissa ställen kompletterade med böjliga mattor av linisolering. (Lin till vänster i bild, träull till höger.) Utanpå detta 25 mm hård Hunton träfiberskiva som på huset i övrigt.
Leverans av isolering kom från Norrlands EKO i Överboda utanför Umeå.
När panelningen började och bottenvåningens fönstren var bytta, startade också kvällspasset för oss. Dubbelfassponten skulle målas ytterligare en gång och då på plats efter spikningen. Det var mitt jobb att måla allt det röda på den sågade panelen.
Den söta husvagnen t v som Emil på Västerbottens Bygghantverk kom med agerade "byggbod".
Snön smälte och försommaren kom och med den också ladusvalorna som
hittade tillbaka till sina bon under takåsarna i ladugården. Svalornas
älskvärda svirrande hör sommaren till!
Hyvling för hand med oxhyvel.
Och den tålmodigare av oss målade all ljus linoljefärg. Grundning och ytterligare två strykningar på hyvlat trä.
Fönsterfoder och knutar målades inte nere på marken. Här skulle färgbytena göras som förr i tiden när hus målades när allt var färdigbyggt. Därför målades foderbrädornas och knutbrädornas kanter röda med två lager färg. Det är lättare med färgbyte i ett ytterhörn än i ett innerhörn om fodren är fastspikade när målningen påbörjas. Så är det. Knutbrädan är bara grundad med linoljefärg på bilden.
Hammarslag hördes över nejden. Vi ville inte att spikpistol skulle användas, inte heller fasspont med spårad baksida.
Målet närmar sig. Balkongen från 1970-talet är borta och likaså balkongdörren som ersatts med fönsterbågar som fanns kvar i ett uthus. Nu har båda gavlarna likadana fönster. Levar snickeri tillverkade den tredjedel av karmen som saknades.
Men en viktig "detalj" saknas - nämligen ny ytterdörr. Jag har ritat den och den finns i den fysiska verkligheten. Den kommer på plats framöver.
Vi hann också kapa och klyva lite björkved som är bra att ha. Vedboden är tömd och skall få en invändig översyn och därefter fyllas på med ved allt eftersom.
Det gamla ventilationsgallret återanvändes då det är helt ok och lättare att slamfärga än aluzinkgaller eller färdiglackerade galler. Likaså återanvändes förzinkade fönsterbleck.
En av ventilationsgluggarna behövde muras med nytt rör och nät då det förstördes när de bakre delarna av betongbron revs. Så kalkbruk blandades till och röret murade min händige man på plats mellan grundens huggna granitstenar.
Som vanligt varje år tog vi hand om gräset. Det är rätt mycket arbete med det. Gräset ska slås, vändas ett par gånger för att torka (om det regnar tar det än längre tid), lassas på kärra och tas om hand.
* * *
Många som reparerar sitt äldre hus brukar säga att det är gjort som det såg ut förr. Spröjsade fönster träfasad osv. Och detta trots att fönstren kan ha helt andra mått och proportioner än de ursprungliga, de kan vara av vipptyp. ha "dött" speglande floatglas, fasaden har kanske lockpanel istället för locklistpanel, taket har betongpannor eller svart trapetskorrugerad plåt och inte spån eller lertegel som när huset var nytt, mm mm.
Med den kunskap och noggranna efterforskningar jag gjort kan jag inte uttrycka mej så. Allt är inte som det såg ut när huset var nytt. Till exempel hade morfars hus spåntak, en skorsten med vackert murat krön utan regnskydd, konsolerna vid fönstren var mer barockt profilerade, klippspik användes då - inte trådspik som nu, ingen isolering fanns bakom panelen av årgång 1913 och dörrens överljus var större (högre) än den nya ytterdörrens överljus.
Men nöjda är vi med 2024 års arbeten. Som jag längtat efter att få detta utfört men så många andra åtgärder var mer akuta och semestertiden begränsad. Byggnadsvård är delar av vårt liv, restaurering mitt yrkesval.
Här är min mamma på tur i sportig vinterutstyrsel något år på 1940-talet. I bakgrunden bondskog som den såg ut då, olikårig och enbart uttag av rotposter, i förgrunden en rejäl snödriva eller plogkant. Kan tänka mig att det är mars månad, före jul brukades det inte åkas skidor när det gällde friluftsliv.
Jackan har här varierats med en yllekjol, yllestrumpor och raggsockar vikta över skoskaften, basker och stickade tumvantar. Hon kisar mot solen och ler in i kameran. Var uppe på "fjellet" foto är taget vet nog ingen, på skylten står 1921 3-7. Att det är här hemma i trakten syns på natur och landskap. Uppland, Värmland eller Stockholm går bort även om mamma hade arbeten där.
Hur trevligt är det inte att titta på äldre fotografier...
JORDBRUKARNAS GENOMSNITTLIGA ÅLDER 1999, 2020 och 2023.
År 1999 fanns det ungefär 77 000 företag som var fysiska personer. Företagarnas genomsnittliga ålder var knappt 54 år.
år 2020 fanns det ungefär 53 000 företag som var fysiska personer. Företagarens genomsnittliga ålder var 58,5 år.
År 2023 fanns det 50 700 fysiska personer. Företagarens
genomsnittliga ålder var 59,1 år. De senaste 25 åren har alltså
genomsnittsåldern ökat med 5 år medan den ökat litet drygt ett halvår de
senaste två åren.
Skolradion fredagen den 11 december 1964 hade tema julbordet. Så är presenterades detta i bild. Årets julbord var inte heller oävet men nu kan vi väl säga att julen snart är över. Till Tjugondedag Knut är det slut. Gott och trevligt var det i alla fall. Som vanligt stod torkat kalvkött högst på ranglistan tillsammans med Mor Ragnhilds goda limpa. Välkommen åter julen!
Julrosor är väl fantastiska ändå - de blommar trots snötäcket som döljer dem. Väl inne i värmen blir de så här vackra när de öppnar sig. Skira och okänsliga för kyla.