31 december 2013

Framtiden

Snacka om härligt lugn storhelg. Tulpanerna har slagit ut och blommat över i värmen från vedelden.
Låt oss hoppas på ett gott nytt år!!!
.
.

25 december 2013

Vinterhälsning!

Med en bild från ett annat år och ett annat län och landskap vill jag bara snabbt få till ett inlägg så ingen tror att jag kolat av.
Det här byggnadsminnet finns fortfarande i svenska folkets ägo och Riksantikvarieämbetets förvaltning. Utredningen "Statens kulturfastigheter - urval och förvaltning för framtiden" som nyligen presenterades föreslår utredaren att närmare en tredjedel av de statligt förvaltade kulturbyggnaderna ska kunna avyttras, bland annat Enångers gamla kyrka på bilden. När kulturarvet väl är sålt finns ingen återvändo. Många med mig anser att staten bör ta sitt ägaransvar istället för att avyttra.

Fortsatt god julhelg!
.
.

17 december 2013

Nätverk

Jag och min man kände inte till vad andra i bygden tyckte då det utökade samrådet om vindkraft på Gabrielsberget påbörjades och vi skrev vårt inlägg. Vi bodde ju inte där och kunde höra rykten eller ta emot mun-mot-mun-information. Självfallet blev vi chockade över miljardplanen i den lilla byn.
Då jag strax efter samrådstidens utgång den 28 september återvände söderut från en arbetsresa i norra delen av landet, Norge och Finland stannade jag till hos pappa hemma i byn. Det var i början av oktober 2003 och jag åkte även in dita Vall´n och stegade in på kommunkontoret. Jag ville läsa övriga inkomna synpunkter, det ville informera mig om detta.

Blev hänvisad till den person som hade hand om de inkomna skrivelserna och framförde mitt ärende. Det jag fick veta av kvinnan var att det var tveksamt om jag skulle få läsa dessa, de kunde vara konfidentiella. Men snälla, det är ju offentliga handlingar som kommit in och kommunen ska väl inte hindra mej att få ta del av dem! eller något sådant utbrast jag, och insåg sorgset att så här okunniga är denna kommuns tjänstemän. Tveksamheten hos kvinnan satt i men till slut, under uppsikt i en trång korridor, fick jag snabbt ögna igenom inkomna skrivelser. Jag blev betraktad som en brottsling trots att jag bara gjorde det jag har rätt till som medborgare i Sverige. Att kopiera var inte tal om. Och att ingen journalist var intresserad av materialet visar på ortens litenhet menar jag.

Så lite känner Nordmalings kommun (och för den del stor del av medborgarna har jag förstått) till om offentlighetsprincipen och att kommunen är till för medborgarna och inte tvärtom. Det här inskränkta, felaktiga och juridiskt förkastliga synsättet har jag stött på fler gånger senare inom kommunen. Någon förändring verkar inte finnas i sikte trots fagert tal.

Nå, jag hann se att en enda skrivelse hade kommit in från privatpersoner, utöver vår egen. Noterade en namnunderskrift och lade det på minnet. Undrar just vilken utbildning han skaffat sig som formulerar sig så, tänkte jag. Ringde upp senare och talade för första gången med en person som också hade funderingar om hur bra detta projektet egentligen var, någon som ifrågasatte. Fick i samma veva veta att det var Robert Erixon som formulerat skrivelsen, som arbetade som miljöinspektör i Ö-viks kommun. Hans far är hembyns ålderman, tillika polis i kommunen. Robert skrev dock inte själv under utan lät en kompis ta det ansvaret. Utöver kompisens namn fanns fem handskrivna underskrifter på skrivelsen som jag inte har kopia på. Det digitala originalet fick jag sänt till mig med e-post längre fram i tiden.
På det här sättet kom jag i kontakt med yngre människor som inte var födda då jag flyttade från byn.
I januari 2004 bildade vi ett nätverk. Förutom jag, Emanuel och Robert var det Roberts kusin Anna med sambo Per, som då nyligen köpt ett hus i byn, och Berit, den allra modigaste av kvinnor som bor i en grannby. Som jag minns det.

På den tiden krävdes att en förening hade varit verksam i 5 år och att medlemsantalet var minst 200, för att ha talerätt i miljömål. Där var vi inte. Jag bodde långt ifrån och hade inga kontakter med t ex medier. Det sköttes av andra i det lösa nätverket. Hur processen normalt går till var jag insatt i eller tog reda på allt eftersom.
.
Robert Erixon, Anna Eriksson, Anna Engman, Per Engman .

10 december 2013

Apropå ingenting

Jag uppskattar bygdemål vilket ingen som läst bloggen från början bör ha missat. Kyrkbesök är något som jag ofta tillåter mig, kyrkorna är en stor kulturhistorisk skatt som vi har här i landet. I somras besökte jag Vibyggerå gamla kyrka i Härnösands stift. Denna medeltida stenkyrka ligger på en höjd ovanför Docksta samhälle, Ångermanland.
http://lagring.files.wordpress.com/2013/12/bygdemc3a5l-pc3a5-skylt.jpg
Klicka på bilden för större text.

Endast kyrkans port in till vapenhuset var öppen. Väl så, oftast är hela kyrkan stängd. Därinne fanns en handskriven uppmaning som räckte för att få mig väl till mods, se skylten till vänster.

(Detta inlägg apropå ingenting medan jag filar på nya inlägg och tittar på sommarens bildskörd.)

Då det gäller dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) beslutade regeringen i oktober detta år om nedläggning. Arkivsamlingarna ska flyttas till Uppsala. Vi norrlänningar måste åka till Uppsala för att forska och bredda kunskaperna om det norrländska folkets språk och kultur. Så typiskt för den nordliga "kolonin".
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,  

6 december 2013

En stor människa

     Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss; skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande?
Egentligen, hur kan vi undgå att vara det?
Du är ett barn av Gud.
Att du spelar liten gör inte världen bättre.
Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra.
Vi föddes till att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss – den finns i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedelbart andra tillåtelse att göra detsamma.
När vi gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria.”


Hämtat ur det tal Nelson Mandela höll när han blev det fria Sydafrikas första president.
Orden är inspirerade av den amerikanska författaren och föreläsaren Marianne Williamsson.

En stor människa har gått ur tiden, kanske är det 1900-talets allra största och klaraste personlighet; Nelson Mandela, 1918- 2013. Genom medierna har jag uppfattat honom som okuvlig, utan hämndbegär, en förebild bättre än de flesta. Han visade sig som en fredsman som kunde förlåta men samtidigt tog till vapen för att krossa apartheid.

För sina åsikters skull satt han 27 år i fängelse stämplad som terrorist både av sitt hemlands  regim och av stormakter som USA och Frankrike. Detta för att han stödde kampen mot apartheidregimen, för rättvisa och likavärde för alla människor oberoende av hudfärg. Efter frigivningen 1990 blev han vid det första fria valet 1994 vald till president i sitt hemland, i Sydafrika.

Inte förrän i samband med sin nittioårsdag 18 juli 2008 plockades Mandela slutligen bort från USA:s terroristlista, där han varit uppsatt sedan 1980-talet. Hans ärliga försök att rensa ut gammalt groll genom en sannings- och försoningskommission anser jag vara en förebild. Han visste att det inte hjälper att förtränga minnen, det ger varken hela människor eller enade stater.
Hat går i arv.
Vare sig det gäller en afrikansk stat eller en norrländsk by.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

White flash lightning

Angående hinderbelysning på vindkraftverk med högre totalhöjd än 150 meter kom först 2011 denna motion med förslag till riksdagsbeslut. Då fanns två vindkraftparker med verk högre än 150 meter i landet. Motionen kom upp med tanke på planeringen i Markbygden i Piteå med 1101 vindkraftverk på statlig mark.

Bestämmelserna från Transportstyrelsen säger att för vindkraftverk högre än 150 meter ska vitt blixtljus med 40-60 blinkningar per minut finnas på vindkrafttornets högsta höjd (inte högsta vinghöjd). Ljusstyrkan ska dagtid vara 100 000 candela och nattetid 2000 cd. Telemaster har röd fast belysning med 30 candela som jämförelse.
Vill inte påstå att jag hänger med i senaste regelverket för hinderbelysning längre men det tycks som politikerna blev tagna på sängen efter beslutet att bygga ut vindkraften. Hinderbelysning för rörliga konstruktioner var och är inte löst. Landskapsbilden förändras även nattetid.

Det jag vet är att mörker har ett värde i sig. Och mörkret tas i anspråk av blinkande lampor, vare sig de är röda eller vita.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 december 2013

Red light district

Hösten 2003 fick vi ett brev till vårt permanentboende. Jag blev djupt skakad, säg chockad. I min hemby skulle 40 vindkraftverk byggas. Jag och min man torde vara de sista som kände till planerna. Skrivelsen innebar att ett utökat samråd angående detaljplanen var igångsatt, det tidiga samrådet hade genomförts utan vår vetskap. Vi hade tre veckor på oss att inkomma med synpunkter (8-28 september). Materialet fanns utställt i hemkommunen, miltals från permanentboendet. Jag ringde kommunen för att få materialet skickat. Det gick inte alls, det var digert. Fick veta att det låg på vindkraftsföretagets hemsida och kunde laddas ner därifrån. Adressen till hemsidan angavs med stor osäkerhet av tjänstemannen.

 
Vi hade bredband i det permanenta boendet och jag kunde till slut ladda ner detaljplan, planbeskrivning och miljökonsekvensbeskrivning samt senare googla runt för att leta efter den då begränsade informationen på internet om vindkraft. Tack vare bredband hade jag möjlighet till denna granskning av projektet, utan bredband hade jag stått mig slätt. 15 MB gick inte att ladda ner med 56K-modem och uppringt internet. Som arkitekt är jag van att granska planer och har kunskap om processens gång vilket också gav fördel. Dock var detta ett annorlunda projekt ur processsynpunkt då två processer pågick parallellt – en detaljplaneprocess som kommunen handhar och en miljöprövning som faller på miljödomstolens lott. Detta har alliansregeringen numera ändrat på för att snabba på utbyggnaden.

Detaljplanens utsnitt var sådant att man inte såg byarnas bostadsbebyggelse och därför hade svårt att orientera sig, förstå var kraftverken skulle placeras, vilket gör planen svårbegriplig även för boende här. Dessutom var texten så liten att fastighetsbeteckningarna inte gick att läsa ut (om man inte hade en digitalversion och kunde förstora planen på skärmen). Det var knappast någon i byarna nedanför berget som hade bredband. Datorkunnandet och datorinnehavet var lågt. Bredband kom att byggas ut senare i byarna och många äldre personer har än idag inte dator.

Detaljplanen som samrådshandling 2003-09-03

Mkb:n såg gedigen ut med sina 56 sidor i fyrfärgstryck, kommunalrådet såg det som en tursitbroschyr. Men under den glättade ytan visade det sig att det fanns uppgifter som saknades eller var felaktiga. I princip varje ledig kväll och helg under de tre veckor det utökade samrådet pågick, satt jag och läste den digra miljökonsekvensbeskrivning som jag laddat ner till datorn och filade på en samrådsskrivelse till kommunen. Funderade, ringde samtal till olika myndigheter för att få mer kunskap i olika frågor, diskuterade med min man. Och bekanta. En kollega som är kommunantikvarie kände inte till stora projekt, utan slet med gårdsverk som skulle komma att störa en kulturhistorisk byggnad, en kyrka, i södra delen av landet. Det var allt.

Det jag/vi värnade mest om var landskapsbilden, inte den egna fastighetens belägenhet i projektet. Det blev en senare fråga hur det i mkb:n under rubriken ”Tidigt samråd” kunde stå att min bys ”byamän diskuterade vindkraftetableringen även på årsmötet 2003-04-24. Inga synpunkter i negativ anda framfördes, utan byborna ställer sig positiva till projektet och ser stora utvecklingsmöjligheter för bygden och har stora förhoppningar om att vindkraftprojektet skall kunna genomföras. Markägarna anser sig ha fått mycket god information om planerna. Markområdet ses som lämpligt då ingen störning för bebyggelse kan uppstå.”

Markägaren innebär här markupplåtarna, de som har kontrakt med kraftverksföretaget. Det stod att byamännen diskuterat detta på ett årsmöte – ett årsmöte vi inte varit kallade till och där frågan inte stod på dagordningen visade det sig vid kontroll. Vår (det man patriarkaliskt nog kallar ”byamännens”) gemensamma mark var då under delägarförvaltning och inga giltiga beslut kunde tas utan att alla var ense och givetvis kallade till stämman. Hur det hela gick till kom jag att undersöka senare och fann en total oordning, inkompetens och överförmynderi hos styrelsen som till 2/3 stod under La Famiglias inflytande.

Detta var länge sedan, 2003. Fyrtio stycken vindkraftverk var den då största planerade vindkraftsparken i landet, ett projekt som övriga delar av landet inte kände till. Vindkraftsindustrin låg i sin linda men var mycket offensiv.

här blev vår skrivelse.


Jag kunde inte läsa något om hinderbelysning i handlingarna. Vid telefonkontakt lät jag informera mig av berörd myndighet att brytpunkten för de olika typerna av hinderljus ligger vid 150 m höjd på konstruktionen. Lågintensivt rött ljus eller högintensivt vitt blixtljus var det som gällde då. (Under projektets gång utarbetade staten regler gällande rörliga konstruktioner som vindkraftverk.)

Detaljplanens maxhöjd och miljökonsekvensbeskrivningens överensstämde inte. Detaljplanen medgav högre verk än 150 meters totalhöjd. Detta påtalade vi och menade att samordning borde ske samt att landskapsbilden påverkas olika beroende på om detaljplan eller mkb följs. I vindkraftsföretagets kommentarer till inkomna skrivelser vid det utökade samrådet skriver man: ”Mycket riktigt tillåter planen högre verk än de som föreslås. Anledningen till detta var för att skapa ett framtida handlingsutrymme.” Man ändrar detaljplanens text till ”Vindkraftverken får uppföras till en högsta totalhöjd av 150 m.” Jag kan tänka mig hur kommunens politiker och tjänstemän, länsstyrelsens representanter och företaget diskuterade. Och jodå, visst kan man som enskild person påverka ett miljardprojekt!!!

Projekteringsföretagets planarkitekt Thomas Strömberg bemöter inkomna synpunkter. Utdraget nedan gäller vår skrivelse. Mina rödmarkeringar.
"

Förslag till detaljplan för del av Gabrielsberget, Nordmalings kommun
Redogörelse av inkomna synpunkter

Kommentar:
De angivna föreskrifterna avseende maxhöjd står på
detaljplanekartan medan planbeskrivningen beskriver
de verk som nu föreslås lokaliseras i området.
Mycket riktigt tillåter planen högre verk än de som
föreslås. Anledningen till detta var för att skapa ett
framtida handlingsutrymme. För att i framtiden
uppföra nya verk med större effekt behövs dels
bygglov och dels tillståndsprövning av Länsstyrelsen
eller tillåtlighetsprövning av Regeringen, eftersom
märkeffekten per verk blir större än 1 MW.

De planerade verken har en totalhöjd som understiger
150 m och kräver fast rött sken på högsta
rotorbladshöjd med nuvarande bestämmelser, BCL
F-4.1. MKB:n avser verk som understiger denna
totalhöjd. Verk högre än 150 m kräver ny prövning
enligt stycket ovan. Detaljplaneförslaget har justeras
vad gäller högsta tillåtna höjd.

Avseende bullerberäkningar, se kommentarer till
Emanuel S-man mfl, Vad gäller TVmottagningen
så anger Teracom att inget stråk för
TV-utsändningar passerar området. Normalt görs
dock mätningar hos närmast boende före och efter
anläggningen är byggd och försämras TV-bilden
kompenseras detta exempelvis med slavsändare.

Författarna anför att det finns motsägelsefulla
uppgifter om vägbyggena på berget. Dels att massor
ska tas ”från området”, dels att ”relativt lite material
till vägbygget kan tas från området”.

Påpekandet om motsägelsefulla uppgifter är relevant.
Ordet ”området” har använts med två olika
betydelser. I MKB avsnitt 2.4 nämns om vägsystemet
att ”Terrängtypen på Gabrielsberget, i
huvudsak hällmark och myrmark, gör att relativt lite
material till vägbygget kan tas från området, utan
behöver fraktas dit från annat håll. Uppgrävda
massor efter vägsträckningen används som återfyllnadsmaterial”.
I MKB avsnitt 5.5 om
Konsekvensbegränsande åtgärder under uppförandet
framförs att ”Massor från området används i största
möjliga grad till vägbygget för att minska transportbehovet”.

Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i
anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och
krossning av material för anläggningsarbeten. Alla
sten- och krossmassor som kommer att behövas
kommer att tas utifrån. Däremot är det viktigt att
begränsa transportarbetet genom att ta massor från
täkter i bergets närområde. Detta har förtydligats i
avsnitt 5.5.

Vad gäller antalet myrpassager och påverkad areal
våtmark inte summerats riktigt. stämmer synpunkten.
Detta har nu rättats till.

Inventering av flora och fauna kring verk 36-39 har
inte genomförts under sommaren. Slutsatserna i
samrådshandlingen bygger på en översiktlig naturanalys
av kartmaterial och ortofoton. En översiktlig
fältinventering har genomförts under hösten 2003
och redovisas i avsnitt 8.1.

I Miljöprövningen av Miljödomstolen villkoras
uppförandet med de krav samhäller anser vara
erforderligt för ett uppförande. Ansvar för att kraven
uppfylls ligger därför hos Länsstyrelsen

Planerade uppföljningsaktiviteter är bl a kontrollmätning
av bullerspridning, ev skuggor och reflexer
kommer att ske samt mätning av TV-mottagningen i
berörda fastigheter.
"

Alltså:
Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i
anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och
krossning av material för anläggningsarbeten. Alla
sten- och krossmassor som kommer att behövas
kommer att tas utifrån. Däremot är det viktigt att
begränsa transportarbetet genom att ta massor från
täkter i bergets närområde.


I samrådsskrivelsen ställde vi frågan:
Vad garanterar att hällmark inte sprängs för att få material till delar av vägbygget?
samt
Vilka styrmedel kommer kommun och myndigheter att använda för att se till att exploatör och entreprenörer kommer att följa miljöbalkens krav på försiktighetsprincip och skälighets­princip, MB 2 kap, § 3 och § 7 om projektet genomförs?

På samrådsmötet den 10 september 2003 (där jag inte var närvarande men har fått ut ett protokoll skrivet av Arne Nilsson, Nordmalings kommun) kom frågan om varifrån fyllningsmassor var tänkta att hämtas. Svaret från vindkraftsprojektören Tryggve S, blir att frågan ännu inte är tillräckligt undersökt men han nämner att massorna kan komma från bl a Ansmark eller från Botniabanans bygge.

Det vi vet i efterhand är att länsstyrelsen genom handläggare Åsa Laurell tillät viss förändrad vägdragning över hällmark så att sprängning och bergkross därmed kunde produceras på plats. Vi vet även att Anders Jonsson, lokalpolitiker i kommunen samt hemmansägare och markupplåtare, år 2010 begärde tillstånd för att öppna en bergtäkt i direkt anslutning till bygemensamt ägda Vinsjöns strand samt till vindkraftsområdet. Detta gjordes helt utan att informera oss övriga hemmansägare och delägare i Vinsjön. Mer om detta kommer framöver.

Så här blev den slutliga detaljplanen. Jämför planbestämmelserna i marginalen. De är ändrade vad gäller totalhöjd från samrådshandling till antagandehandling. Ser obetydligt ut men är viktigare än du kanske tror.

 
Samrådshandling 2003-09-03



Antagandehandling 2004-08-12

Man kan som privatpersoner och sakägare påverka projekt i tidiga skeden. Jag har förstått att det finns folk i denna lilla bygd som tycker att denna demokratiska rättighet är fel, att det finns folk som litar till och vill ge hela makten att exploatera till privata företag, som anser att "sätta sig upp mot" en uppfattning eller ett förslag är en skam. Naturligtvis tycker inte jag det. Är det någon jag icke litar på är det företag samt de privatpersoner som tjänar ekonomiskt på ett projekt. Inte heller en liten kommun där kompetenserna när begränsade.

Här på Gabrielsberget är alla kraftverk försedda med rött blinkande ljussken, inte endast de som finns i utkanten av vindkraftparken. Vi i nätverket försökte även få till att miljödomstolen skulle villkora detta samt att belysningen skulle skärmas av så att lamporna inte syns på närmare avstånd än 5 km. Detta lyckades inte, de röda blinkningarna syns mycket väl i byarna precis nedanför berget.

Men – vitt blixtljus som Nackamasterna eller tv-masten i Vännäs kunde vi undvika. Om detta med vindkraftverkens höjder kan man ha olika åsikter. Det kan säkert betraktas om dåligt om man är markupplåtare och får ekonomiska ersättning baserat på elproduktionen för varje enskilt verk (större verk, större produktion).  Längre bort boende, i t ex Långron och Järnäs, blir kanske nöjda. men hur som helst påverkas landskapsbilden av hinderbelysning. Tyvärr.

Nu planerar samma vindkraftsföretag att anlägga 1101 kraftverk i Norrbotten på statliga Sveaskogs mark, några är redan uppförda. Två av dessa har en totalhöjd över 179 meter. Landbaserade vindkraftverk som uppförs idag kan vara 220 meter och kanske högre. Och här i bygden planerar Kraftö, med wsp som konsult, 19 stycken kraftverk högre än 150 meter i grannbyn söderut. Kanhända begåvas vi då slutligen även med vitt blixtljus.

Jag ifrågasätter verkligen att vindkraftsutbyggnaden sker utan styrning från staten, vilket företag som helst får rådighetstillstånd, precis som gruvprospektering. I vårt fall kom Energimyndigheten i efterhand och hävdade att detta område är av riksintresse för vindkraft. I efterhand - i stället för att peka ut platser i förväg. Det blir väldigt godtyckligt då styrning saknas, enbart vindkraftsföretagens översiktliga projektering och villiga markägare räcker som underlag.


'''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Transportstyrelsens författningssamling
4
Markering av vindkraftverk
12 §
Ett vindkraftverk som inklusive rotorn i sitt högsta läge har en höjd
av 45–150 meter över mark- eller vattenytan ska markeras med vit färg
enligt 19 § och vara försett med medelintensivt rött blinkande ljus under
skymning, gryning och mörker. 
Ett vindkraftverk som inklusive rotorn i sitt högsta läge har en höjd som
är högre än 150 meter ska markeras med vit färg enligt 19 § och förses med
högintensivt vitt blinkande ljus. 
Bestämmelser om utformning, placering och tekniska specifikationer om
ljus samt reducering av ljusintensiteter finns i 24–32 §§
Särskilda bestämmelser för vindkraftverksparker
13 §
I en vindkraftverkspark ska minst de vindkraftverk som utgör parkens
yttre gräns markeras enligt 12 § och enligt metoden i bilaga 2 respektive
bilaga 3. De vindkraftverk som ingår i en vindkraftverkspark och som inte
utgör parkens yttre gräns ska markeras med vit färg och förses med minst
lågintensiva ljus. 
De vindkraftverk som är belägna innanför vindkraftverksparkens yttre gräns
och som har en höjd över mark- eller vattenytan som är högre än de
vindkraftverk som utgör den yttre gränsen ska markeras enligt 12 §
.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,