10 december 2018

Gymnasiet i Härnösand - en nyklassicistisk pärla

Gymnasiet i Härnösand är en vacker byggnad att vila ögonen på. Den ritades av Stockholms-arkitekten Olof Tempelman 1785. Skolbyggnaden är numera rådhus.


Redan år 1587 omtalas skolundervisning i Härnösand, då endast en så kallad barnaskola, de norrlänningar som önskade högre bildning vände sig till Gävle och Gävle gymnasium. År 1650 började Härnösands gymnasium sin verksamhet.

Syftet med den nya skolan var framför allt att utbilda präster till Norrland, med särskild tonvikt på kristnandet av samerna, och huvudämnena var teologi och latin. År 1791 flyttade man in i Olof Tempelmans nyklassicistiska byggnad.

Det gamla Härnösands stift omfattade Medelpad, Ångermanland, Härjedalen, Jämtland, Västerbotten och Lappland, alltså mer än hälften av Sveriges nuvarande yta. Inom hela detta område var Härnösands gymnasium länge den enda bildningsanstalt som utexaminerade elever till universiteten; detta gymnasium har därför genomgåtts av nästan alla akademiskt bildade män under denna tid inom den norra delen av Sverige. Detta förhållande ändrades vid mitten av 1800-talet. Fullständiga läroverk tillkom nämligen i Östersund 1847, Umeå och Luleå 1858 och Sundsvall 1877.

Wikipedia ger fler uppgifter om Härnösands gymnasium.
.
.

9 december 2018

Prisat hus

Arkitekturen är landsbygden i dag främst en plats för exklusivt turistande; lokal byggnadskultur har sällan med arkitekter att göra. Men det finns undantag:

 Foto: Mikael Olsson
 Foto: Bert Leandersson

 
Foto: Bert Leandersson

Vinnaren i Rödfärgspriset 2018:
Späckhuggaren i Kärna, skapat av Bornstein Lyckefors med Andreas Lyckefors, Per Bornstein och Johan Olsson som ansvariga arkitekter. Läs mer HÄR.
.
.

8 december 2018

Som jag ser det

Nu har jag ordnat det så som jag inspirerats till under årens lopp. Först och främst en mörk/svart tapet med glimrande guldinslag. En fotogenlampa som lyser lagom starkt och ger möjlighet att njuta av mörkret och rofyllt reflektera över tillvaron. Vita, gamla spetsgardiner av bomull som dämpar övergången mellan fönstrets dagsljus och den mörka tapeten. Fönstren är original med vackert profilerade fönsterfoder och bågar samt gammalt ojämnt glas.


Inspirationen kommer bland annat från det här rivna huset i grannbyn. Där på bottenvåningen mot söder, i husets mitt, låg en kammare. (Ett av kammarens två fönster var dolt av en hägg som slagit rot vid stenfoten vilket inte hjälpte upp husets konstruktiva status.) Den där kammaren hade en av de vackraste tapeter jag sett, då, när jag besökte huset. För att inte tala om trapphallen med den elegant svängda trappan med det vackra räcket. Den där upplevelsen i kammaren fanns kvar länge och slutligen fick mitt eget hem också en guldglimrande upplevelse.

Den där gamla tapeten var magisk, de vackra blåsta glasen förtjusande, fönsterprofilerna gränsöverskridande, rummen hade vackra proportioner, trapphallen ovanligt majestätisk för att finnas just här. Så var det!

Huset är borta sedan flera år tillbaka och bostadshuset från 60-talet som skymtar till höger där bakom fick för ett par år sedan en utsikt mot en mörk fönsterlös modeindustrilokal uppförd av sandwichelement och med en stor, svart, obearbetad asfaltyta framför.

Den asfalterade ytan ligger mellan modeindustrilokalen och det äldre, vackra men rivna huset. I mina ögon ett nerbyte. Det här är ett lämpligt exempel eftersom det rivna och det nybyggda fanns/finns inom ett stenkasts avstånd. Men så många fler exempel skulle gå att visa på när det gäller nybyggande. Jag har en känsla av att man här på "norrländska" landsbygden tycker om det "rör sig", om "det händer något" är detta bra eftersom arbetstillfällen skapas. Jovisst, men för trivseln är även byggnadens skönhet eller estetik viktig.

Jag är glad över att få access till den där byggnaden som gav mig inspiration.

Landsbygd i små kommuner behöver en styrd och genomtänkt arkitekturpolitik. Det sägs att det går snabbt att få bygglov i små Norrlandskommuner och det är förvisso sant. Vem har kompetens att granska ritningarna? För att inte tala om rivningslov, det behövs knappt. Finns ingen fast bygglovsarkitekt utan en ambulerande sådan, som servar ett tiotal små kommuner, finns heller inte någon som har känsla för platsen, landskapet, samhället. Man tillåter rivning av goda, miljövänliga, vackert proportionerade traditionella byggnader. Man tillåter byggande av okänsliga volymer på fel platser.

Idag är arkitektur på landsbygden främst exklusiva retreats och designhotell, en plats för turister och influgna konferensdeltagare som vill njuta av natur, tystnad, mörker, kanske snö. Borde det inte satsas på de landsbygdsboende som bor permanent istället för de tillresta? Men lokal byggnadskultur, av och för landsbygdens invånare, har numera sällan med god arkitektur att göra. Jag kan känna en sorg över detta, att det satsas arkitektur och skönhetsupplevelser på andra än de landsbygdsboende själva. Visst är det så.

Tree hotel i Harads
Hotellidé vid Vindelälven
Bastun Solar egg 
Vad kännetecknandet för en plats, en by?

Visst är det viktigt för en by, likväl som för företag, med storytelling. Att bli stolt över sin historia.
.
.

7 december 2018

Eldningsförbud

Använd elektriskt lyse, inte levande låga. Hör ni det!
 Skylt från en stockholmsk vindstrappa i ett hus byggt 1934, inramad med funktionell rostfri ram.

https://historiskamedia.se/bok/ut-ur-morkret/
Just nu läser jag boken på bilden: Ut ur mörkret. Ljusets och belysningens kulturhistoria. Den ger väldigt mycket bra fakta om livet i Sverige före och efter uppfinnandet av elektrisk belysning.

Morfars hus fick sin första elektriska belysning 1924 i form av sex glödlampor med elektricitet levererad av Lögdeå Elektriska Aktiebolag med kraftverk i älven. Glödlamporna var uppsatta både i bostadshuset och i ladugården. Den el som levererades till hushållen, främst till lampor, var av lägre kvalitet än den som vi vant oss vid idag. Strömförsörjningen var ojämn. Mamma har berättat om blinkningar och spänningsfall. Ju närmare kraftverket man bodde, desto jämnare var elleveransen. 1959 lades kraftstationen ned efter att Vattenfall övertagit anläggningen.

Strax före jul samma år, 1924, tändes den första neonskylten utomhus i Sverige - NK-emblemet i röd neon på Nordiska Kompaniets fasad vid Hamngatan i Stockholm.

Detta här med elektrisk belysning var något helt nytt för mina mor- och farföräldrars generation. Det var en verklig revolution. Det är så lätt att glömma bort det med tanke på all ljusnedskräpning som förekommer idag, vi är så översvämmade av ljuspunkter.

Sagolikt dumma
tindrar därnere
lysmaskar och
världsstäder.
Werner Aspenström 1972

Bild från NASA, Defense meteorological satellite program.
Det är vi i västvärlden som gör av med mest energi och exploaterar omgivningen mest.

När jag tänker efter var jag själv har mött verkligt mörker så dyker upplevelser på Österlen, i Istanbul, på italienska landsbygden med stora lantegendomar och i en fäbod i Dalarna upp. Och på gården i Mellansverige kan jag fortfarande se stjärnorna ganska ostört och det uppskattar jag oerhört. Karlavagnen brukar emellanåt vara parkerad ovanför hustaket :-)
.
.

6 december 2018

Gräva i jord

I år blev odlingslandet höstgrävt rekordsent - under första veckan i december. Innan dess har det varit regnigt och därmed lerigt och svårt att gräva. Sen kom kylan men nu var jorden redo att möta spade och grep. Samtidigt skördades palsternackorna som växt bra i sommar. Persiljan får stå kvar. Vitlöksklyftorna sattes ner för ett par veckor sedan, sent även det. Nu så - tjälen får komma.

Samma dag började åkermarkerna här inpå att plöjas. Finns det något bättre än levande jordbruk med vall- och sädesodling och naturligtvis kossor? Och tuppar som gal... Nä, tänkte väl det.

5 december 2018

En påse nötter

Ett par vänner kom förbi. Lyckliga. Deras valnötsträd, som planterades för några år sedan, gav skörd för första gången i år. De delade med sig av den välsmakande lyckan.
.
.

4 december 2018

Advent är här

Den skönaste första advent man kan ha, har passerat. Adventstiden består ännu några veckor och här ska njutas! Det är en av de bästa tiderna på året tycker jag. Förväntan ligger i luften.

Jag startar till första advent, inga saker som påminner om julen kommer fram innan dess, det är inte kul att "suga för länge på karamellen". Tjusningen ligger i varats korthet. Det är väl därför jag inte heller gillar konstgjorda växter. I år blev det egen glögg med egen äppelmust som råvara. Kak- och bullbak i dagarna två inför adventsbjudningen, juliga växter inhandlades som t ex amaryllisar som stänglar och en stor krukad lök samt hyacinter. Adventsstaken med "nature morte", ett par adventsstjärnor. Det räcker långt och fram till jul ökar intensiteten när ytterligare saker kommer fram. Gocken Jobs julbonad är ett måste. Julrosen på bilden är en gåva så den behövde jag inte köpa :-)
.
.

3 december 2018

Lyx är en liten stuga i skogen

Varje år brukar ArkDes (tidigare Arkitekturmuseet) i Stockholm ha en pepparkakehustävling och en utställning där samtliga tävlingsförslag visas. Så även i år. Årets tema är LYX. Fantasin har flödat...

Bland de bilder som visas från utställningen valde jag ut den här ovan. Arketypen av ett hus. Tävlingsbidragets titel är:
"Skidturen. För oss är lyx en ren och välmående natur och att som människa känna sig som en del av den. Lyx är också en stilla vrå och ett varmt, välkomnande hem att komma hem till."
Här ser man förslaget som ÖVERBLICKSBILD. Spana in det! Verkligen ett jättefint förslag.
.
.