Stenimitation å vägg från 1800-talets mitt.

Det ni ser här är timmerväggar klädda med papp som handmålats med stenimitation. Ovanpå detta en tryckt papperstapet.

Det är en frodig och lekfull kulturhistoria från 1800-talets mitt.

På en slätbilad stock på vinden i samma byggnad står skrivet med blyerts:

"Nils Olof Hörnsten den 11 Augusti 1866"

Väggmålning och blyertsskrift fanns kvar till 2006 då huset revs. Byggnaden benämndes då  Erik Or´s (Olofssons). Den var uppförd i in hemby.

1866 är ett viktig årtal. Främst för att det var i juni detta år som ståndsriksdagen med adels-, präst-, borgar- och bondestånden upphörde. Samma år invigdes Nationalmuseum och världsutställningen i huvudstaden gick av stapeln. Hur allt detta mottogs och spreds i den avsides belägna norrländska byn har jag ingen aning om men skulle bra gärna vilja forska fram. Hade någon tidning? Stambanan genom Övre Norrland stod färdig först 1894 så information spreds inte snabbt ännu. Från predikstolen framförde präster statliga påbud och kungörelser. Det är kanske mest troligt att Nils Olof Hörnsten och andra sockenbor fick information den vägen.

Rakt fram ses huset där Nils Olof Hörnsten med familj bodde. Fotot är från 1950-talets mitt. Till höger syns den smedja vid Kustlandsvägen (Gamm´vägen) som hörde till hemmanet. Vinkelrätt mot Erik Or´s, som var en tillbyggd förmånsstuga, stod fram till 40-talet huvudbyggnaden, en "västerbottensgård". Den gick till kolning.

Här syns samma byggnad till höger. Riksväg 13 har nyligen anlagts, delvis med samma sträckning som gamla Kustlandsvägen (Gamm´vägen). Precis framför Hörnstens eller då för tiden Erik Or´s, skiljs sträckningarna åt och Kustlandsvägen viker av ner till vänster.

Hade jag kunnat välja skulle jag ha sett till att födas i en bygd där respekten för vårt kulturarv är hög. Jag fick besked per telefon av en äldre person i byn att Erik Or´s höll på att rivas, det var med gråt i rösten vederbörande sa det. Så jo, visst finns någon som uppskattar historien och det äldre byggnadsbeståndet, men vi är så få.

Det jag har kvar från äldre, rivna byggnader, är sådant jag tagit vara och det är en marginaliserad bråkdel av de byggnader/material/redskap som förötts bara under min levnad. Delar av stenimitationen har jag i mitt förvar. Så klart.
.
.