Skylta upp kulturminnen

MARVIKSSTUGAN

 Den stuga som låg här hyrdes under lång tid av Gåsinge sockens fattigvårdsnämnsd. Från 1850 och fram på 1900-talet hyste man in såana hjon som något sånär kunde sköta sig själva. Vid mitten av 1800-talet ägdes stugan av Malmström i Anders Carls-stugan,Laxne. Han fick tio kr i månadshyra.

Stugan har haft många namn, allt efter dem som bodde där. "Uddstugan" efter soldat Udd "Saras hål" efter mor Sara - Tok-Gustafs, som var klok fram till detsoldat Walter slog honom i huvudet med en tallgren.

Då vägen rätades fylldes Marviksstugans boplats delvis över. Stugan var då riven. G-D Hembygdsf. har foto på stugan och mor Lina som då bodde där.

Gåsinge-Dillnäs Hembygdsförening

Detta är en rejäl metallskylt som beskriver att en stuga funnits här långt tidigare.

 Skylten syns inte så lätt från vägen - men den finns där för den som söker.

 *

När kalhuggning av några av byns allmänningar var på tapeten för tre år sedan föreslog jag att en skylt skulle sättas upp där Lill-Emmas stuga stått. Hon var den sista som bodde där men den timrade stugan fanns där före 1870. Den togs ner på 1950-talet då Emma flyttades till äldreboende och dog ganska snart därefter. Även Norrbys´Soff (Sofia Norrby f. Sandman 1807-1873) hade haft sin boning där tidigare, som jag förstår det i samma stuga eftersom Sofia-gärdan ligger i direkt anslutning till stugans plats.

Förvånad är jag över att byastyrelsen vill kalhugga området. Inte förvånad men bedrövad är jag över den historielöshet och ointresse för vår gemensamma historia. Förståelse för kulturhistorien och hembygdshistorien finns inte, den ser ut att saknas bland dagens hemmansägare. I vissa fall har man växt upp i familjer där både intresse för historien saknats eller där man inte vill avslöja familjehemligheter. Eller så saknas insikter om att även fattigdom är värt att berätta om för oss själva och eftervärlden.Det är inte fult att vara fattig eller hur?

När jag tidigare skrivit om Emma här på bloggen fick jag veta att prostituerade kvinnor skulle man inte skriva om utan hålla inne med. Vår by är en FIN by där inga osedligheter ska berättas enligt Tomas E. som skällde ut mig ordentligt. Och jag undrar - varför vara skenhelig? Putsa och släta över? Varför trycka ner och försöka förändra vår historia?

Kan vi inte istället se det som att vi ska vara oerhört glada över att ingen har det så knapert ställt dag att prostitution är enda utvägen för en kvinna? Så sammanfattade min man det hela när vi gick hemåt från byastämman.

* * *

Om några personligheter

Förklaringsmodell

Tack U för förklaring till att samfällighetens delägare inte tillfrågades om upplåtande av bygemensam mark! 

Det var brådskan som inte medgav inflytande från medlemmarna eftersom projektet kom till så hastigt att det inte hanns med att förankra bland medlemmarna. Några i byn hade sökt pengar till projektet från vindkraftsföreningen och när beslut om tilldelning kom måste pengarna utnyttjas under kalenderåret. Därför blev delägarna inte vidtalade (överkörda) och projektet beskrevs aldrig på en stämma i efterhand. Däremot skulle vi delägare inse på en stämma ett par år senare vad det handlade om då en muntlig fråga ställdes till delägarna ifall projektgruppen fick fälla ett litet träd som stod i vägen - detta ansågs räcka som projektredogörelse enligt den förklaring vi delägare nu fått. Absurt.

Ja, projektet är till gagn för alla. Det må vara hur bra som helst, det är inte det jag vänder mig mot. Det är tillvägagångssättet. Att först ta upp frågan på en stämma och därefter söka vindkraftspengar hade varit rätt projektgång. Med den förklaring som lämnades till oss delägare - brådska -  inser man att detta kan inträffa fler gånger. Att skyndsamt bränna ekonomiska medel ger inte tid till demokrati.

Det har hänt flera gånger att vi medlemmar blivit överkörda av styrelsen eller ordföranden trots att vi alla är "självägande bönder" och inte torpare eller statare som förväntades stå med mössan i hand och tacka och ta emot vad som än erbjöds.

* Kalavverkning av bygemensam mark
* Markberedning tvärs emot stämmobeslut om att det inte skulle utföras
* Användandet av hela kassan i en vägsamfällighet utan att den ekonomiska frågan över huvud taget fanns med i kallelse eller dagordning.

"Badar-grôbba" på 1970-talet.

Jag gick runt och fotograferade platser som var fina året innan jag flyttade söderut.

Att engagera sig i hembyn utan att bo här permanent är suspekt. Varför bry sig? Det gör långt ifrån alla utbor.

Jag fick 2003 i förtroende veta av den dåvarande ordföranden när jag besökte honom i hans hem att ingen säger något på stämmorna, men hemma vid köksborden pratar man på. Detta utnyttjas naturligtvis till att driva igenom lite vad som helst, ingen protesterar. Av rädsla, av okunskap om vad som gäller eller att man helt enkelt inte bryr sig. Jag upplevde ett existerande människoförakt.

Den föreningskultur som finns i byn har under min tid som delägare funnits oberoende av vem som sitter som ordförande. Visst har förbättringar kommit till (alla delägare blir kallade till stämmorna, i två av samfälligheterna har alla ett exemplar av stadgarna t ex) men det är inte helt och hållet styrelsernas förtjänst.

 *

Samtidigt som dessa tankar kommer till uttryck vill ge en eloge till sekreteraren i skogsbilsvägens sff som i samband med en enkel ändring i stadgarna visste att beslut i en så´n fråga skull tas vid två stämmor och att ändring ska sändas till och stadfästas av Lantmäteriet. Allt har genomförts som sig bör. Tack för den kunskapen om tillvägagångssätt. Det behövs inte mer än så för att göra mej glad!!!

Självklarheter kan tyckas

I samfällighetsföreningar gäller bland annat att:

*  Samtliga medlemmar ska kallas till stämma. 

Det dröjde 7 år innan jag blev kallad trots att jag skrev och bad om att bli kallad och skickade adresserat kuvert med porto! Detta negligerades och först när jag drivit igenom att en samfällighetsförening bildades kom kallelser. Beslut fattades innan dess över mitt huvud och beslut som jag inte kände till trots att det i en föreningsförvaltning måste råda konsensus bland medlemmarna i alla beslut.

* Andelstal får inte ändras utan lantmäteriförrättning. 

Detta har inträffat innan jag blev hemmansägare/medlem och två försök har gjorts under min tid som medlem vilka jag förhindrat genom den kunskap jag införskaffat.

* Styrelsen ska hålla ett aktuellt medlemsregister som ska vara tillgängligt för alla medlemmar. Registret ska innehålla fastighetsbeteckning, fastighetens (samtliga) ägare med namn, adress, telefonnummer och kanske e-postadress om styrelsen fått tillstånd av personer med e-post att använda denna vid kontakt. Registret ska naturligtvis även innehålla andelstal i samfälligheten.

Detta nekade ordföranden i bysamfälligheten att ställa samman för tre år sedan av ren och skär okunnighet. Det var jag som medlem som måste bevisa för henne och styrelsen vad som gäller.

* Inför varje förändrad uttaxering ska en medlemsförteckning med samtliga medlemmars andelstal och ny uttaxering upprättas och hållas tillgänglig för medlemmarna.

* Försäljning eller upplåtande av samfällighetens egendom får inte göras utan medlemmarnas medgivande. Det finns regler för tillvägagångssättet. 

Så skedde inte då försäljning av mark gjordes till nuvarande ordföranden. Vad såldes och vem satte priset? Dokument vi medlemmar aldrig fick se om de nu finns.

 * Justering av stämmoprotokoll ska inte göras tillsammans med någon eller några ur styrelsen.

Justeringspersoner ska agera självständigt och läsa igenom stämmoprotokoll enskilt och därefter skriva under eller skriva en kommentar om vederbörande anser att något i protokollet inte stämmer. Justeringspersonerna är medlemmarnas säkerhet för att de beslut som är nedtecknade i protokollet stämmer med det som sas på stämman.

Från bildandet av bysamfälligheten 2007 till 2019 skedde justering gemensamt med styrelsemedlemmar trots att jag nästan varje år sa ifrån, justeringspersonerna ska inte vara "lydiga knähundar" till styrelsen. Datum för justering beslutades på stämmorna. 2018 fick jag, i samband med min protest, till svar av den dåvarande ordföranden att skriva en reservation angående detta. Det var ordförandens mor Vera J som instiftade denna regelvidriga praxis och ingen (!) i styrelsen eller någon medlem protesterade förutom jag.

* Självfallet ska det finnas stadgar i en samfällighetsförening och samtliga medlemmar ska ha dem. 

Det var inte så i någon av de tre samfällighetsföreningar jag automatiskt kom med i när jag blev hemmansägare. Jag såg till att få kopior på stadgarna för skogsbilvägen via Lantmäteriet och såg till att de delades ut till samtliga medlemmar. Såg till att en samfällighetsförening med stadgar bildades i byn, såg till att en samfällighetsförening med andelstal efter båtnad återinfördes för Kustlandsvägen (någon gång på tidigt 1990-tal togs andelstalen bort, oklart när då stämmoprotokollen inte säger något i frågan). Den föreningen använder fortfarande inga giltiga stadgar vilket jag påpekat!

 

Andra självklara  saker inom föreningslivet över huvud taget:

* Samtliga ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något (under "Övriga frågor" t ex) utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman ska därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.

* Inkomna motioner ska skickas med i sin helhet i kallelsen till stämma/årsmöte, de ska inte formuleras om av styrelsen eller underlåtas att skickas med. Allt detta har inträffat så många år under min tid som medlem. (Motion kallas det medlemsförslag som lämnas in till styrelsen inom den tid som stipuleras i stadgarna. Ett förslag utarbetat av styrelsen kallas styrelseförslag eller ibland proposition.)

    Har inga motioner inkommit kan punkten tas bort från det årets dagordning eller så förklaras under punkten att inga motioner inkommit. Står bara punkten "motioner" på dagordningen vet medlemmarna inte om motioner inkommit eller ej och inte heller vad de behandlar. I de samfällighetsföreningar i min hembygd där jag är medlem behandlas detta vårdslöst.

* Styrelseförslag ska vara så tydligt formulerade att medlemmarna kan rösta om dem  med ja eller nej. De ska inte utformas som diskussionsfrågor där utfallet kan bli vad som helst. I ekonomiska frågor ska icke beslutas utan att reella förslag från styrelsen lagts fram i kallelsen. Sådana frågor ska absolut inte tas upp under "Övriga frågor", en punkt som bör undvikas.

* Inga beslut i ekonomiska frågor får tas om styrelseförslaget eller medlemsmotionen inte står med i kallelsens dagordning. Summan ska klart anges.

* Valberedningens förslag ska finnas utskrivet med namnförslag i varje års dagordning som sänds ut tillsammans med kallelse till stämma även om ingen personförändring föreslås. När jag för två år sedan bad att valberedningens förslag skulle sändas ut i kallelsen sa den nya ordföranden att visst skulle man göra så. Nästa år gjordes det i bysamfälligheten men inkonsekvent nog inte i den vägsamfällighet hon är styrelsemedlem i.

 * Styrelsemöten innebär att styrelsemedlemmarna och ev. suppleanter möts fysiskt. Alternativt i flerpartssamtal eller videomöte.  Gemensamma möten är viktiga för att frågor som ska beslutas om blir genomlysta och diskuterade i hela styrelsen. Separata telefonsamtal kan inte räknas som  styrelsemöte då samtliga styrelsemedlemmar inte hör vad de andra säger. Otillbörlig påverkan kan ske av den som ringer upp.Tyvärr är det mer regel än undantag i samfälligheterna här vilket beskrivs i verksamhets-berättelserna. Samtidigt skrivs det ofta som slutord att byn/föreningen "sköts efter bästa förmåga" utan att uppkomna frågor alltid diskuteras vid gemensamma styrelsemöten utan genom enskilda telefonsamtal. De ordinarie styrelsemedlemmarna är arvoderade.

*

Jag har suttit många timmar framför Lantmäteriets datorer och sökt material, har läst böcker om samfällighetsföreningar och om föreningskunskap och praxis, gått kurs, ringt och mejlat myndigheter och kunniga i föreningsliv eller samfälligheter, Riksförbundet Enskilda Vägar inte minst avseende gamla Kustlandsvägen, allt för att få klarhet i vad som gäller. Allt det där det som hör till en styrelses uppgift. Utöver det har jag har många års erfarenhet av styrelsearbete att luta mig mot.

Att köpa bysamfälld mark

Du sitter i styrelsen för byns samfällighetsförening. Du har bestämt att du vill köpa en del av byns gemensamt ägda mark. Du pratar med de övriga styrelsemedlemmarna.  Så klart du får det säger männen. Du kontaktar lantmätare som sköter avstyckning med areal, belägenhet osv

Styrelsen tar upp försäljningen i kallelse till kommande stämma, där står att du vill köpa ett visst område till en angiven kostnad. Inga som helst dokument avseende köpet bifogas eller lämnas ut. Att det är medlemmarna du köper av inser du inte det eftersom övriga styrelsen varit så positiva till försäljning. På stämman säger en av medlemmarna att det där måste gå om, det går inte att fatta beslut på så litet underlag. Vad är det vi säljer? Andemeningen innebär krav på omtag: gör om, gör rätt till nästa års stämma.

Nästa stämma och kallelse till den går till på exakt samma sätt, inga dokument i förväg, inga delades ens ut på stämman, inga förklaringar. Du anser att allt är tydligt då övriga styrelsen sagt ja. Att det ev. kan betraktas som jäv att sitta i styrelsen och anse styrelsens acceptans till köpet vara tillräckligt förstår du inte. Du inser inte att det är medlemmarna du köper av, inte styrelsen. Ingen öppenhet sker, inga dokument på bordet vilket innebär att medlemmar/hemmansägare inte får veta och förstå vad de säljer, vad du köper av dem.

Du förlitar dig på det auktoritära och patriarkala systemet, du är kvinna. Jag blir uppbragt och ber på stämman att åtminstone få se en karta med marken jag och de andra hemmansägarna säljer till dig. I tio sekunder får jag möjlighet att se kartutsnittet som du har i din ägo sedan lantmätaren lämnade över den. Jag sänder runt kartan som vi som är närvarande har möjlighet att titta på några sekunder vardera. De hemmansägare som inte är närvarade har inte sett något dokument alls någonsin. Och ingen av oss har fått veta hur och av vem priset för marken satts. Var det du själv??? Var det styrelsen?? Lantmätaren? Hanteringen är inkompetent men det inser du antagligen inte. Styrelsen har ingen koll på hur det ska gå till, har inte läst sig till det i böcker om samfälligheter, inte frågat kunnig rådgivare.

Du känner till hur lätt rykten sprids i sådana här små bymiljöer. Att det sades att din far rev större delen av ladugården då den stod på bysamfälld mark. Själv hörde jag det för första gången i samband med ditt markköp. För att rykten och illvilja och förtal inte ska uppstå gäller det att handla korrekt. Att vara källkritisk. Att från säker källa ta reda på vad som gäller för en samfällighetsförening. Nog borde du kunna bättre! I min värld arbetar styrelser för att se till att demokratin lever och att alla vågar uttala sin mening i en fråga. Mig har du förbjudit att med dig tala om saker som gäller samfälligheterna i de två styrelser du nu sitter i. Det liknar diktatur, du går för långt. Så då skriver jag väl om det här på bloggen då. Byåldermannens envälde borde vara förbi i samband med att byalagen övergick i samfällighetslagen SFL 1973. Många felaktigheter har skett/beslutats under mina 24 år som hemmansägare.

Det var jag som 2007 föreslog dig till bystyrelsen då föreningen äntligen kom till genom en formell lantmäteriförrättning efter att ha saknat stadgar och regler sedan 1973. Äntligen och för första gången satt en beläst person med högskoleexamen i styrelsen, en "klassresenär". På min fråga sa du 2007 att du kunde det här med styrelsearbete då du suttit i en styrelse för en fackklubb på din arbetsplats.

Att påpeka hur fel t ex markköpet gick till skulle få dig att vända taggarna utåt ytterligare så det gjorde jag inte. Men nog trodde jag att en person med högskoleutbildning på fyra år, en "livsvisdom" som 50-plussare skulle ge mer insikt. Det var dumt av mej!

När jag någon gång påtalat hur galet något har gått till i samfälligheterna har jag fått svar av dej som:

• Det är väl inte så farligt! eller
• Det var ju bara en engångsföreteelse! eller
• Det visste jag inte!

Sitter man i en samfällighetsförenings styrelse ska man veta vad som gäller. Hela styrelsen är tillsammans ansvariga att känna till vad som gäller i en samfällighetsförening.

Att du ändrat uppfattning och numera tycker att markberedning inom skogsnäringen är av godo även på våra gemensamt ägda marker är din ensak precis som att du inte är kulturhistoriskt intresserad. Det är tillåtet att tycka olika i sådana frågor. Men när det gäller kunskap i föreningsliv och styrelsearbete har jag större krav på en välutbildad person än någon med folkskola. Därmed inte sagt att den med den gamla folkskolan i bagaget  har mindre kunskap i de här frågorna, det kan vara tvärtom.

 *

Du vill kanske väl. I samband med att jag föreslog dej till byastyrelsen och du valdes in lånade du min bok om "Samfälligheter". Snart nog fick jag tillbaka den, troligen oläst. Samma bok delades ut till styrelsen i samband med föreningsförrättningen. Har ni i styrelsen över huvud taget läst den. Okej, den har sina svåra partier men det finns andra handböcker om samfälligheter som är mera lättförståeliga. Själv betalade jag för en kurs som Lantmäteriet anordnade för länge sen i en mellansvensk stad. Jag ville veta, jag ville förstå hur samfällighetslagen är utformad och om bystyrelsen handlar rätt och rättvist. Mycket har gjorts fel - saknas kunskap förstår man inte det och är lätt att lura.

Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen.

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin

* *

Här kommer korta utdrag ur två böcker om samfällighetsföreningar som jag har med på bloggens sida "Böcker jag haft nytta av".

KALLELSENS INNEHÅLL
I kallelsen ska alla ärenden som ska behandlas på stämman finnas med. Det är lämpligt att bifoga dagordningen för föreningsstämman.
(...)
Orsaken till att alla ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman ska därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.
(...)
En medlem ska kunna få titta på dokument före den ordinarie föreningsstämman. Ska stämman godkänna en uttaxering ska även debiteringslängden finnas tillgänglig för medlemmarna i förväg. Gäller även försäljning av samfälld mark.
Om inte dessa dokument bifogas kallelsen ska kallelsen innehålla en uppgift om vart medlemmarna kan vända sig för att få titta på dem. 

ÖVERLÅTELSE AV FAST EGENDOM
För att beslut att överlåta eller söka inteckning i en fastighet eller att
upplåta en fastighet med nyttjanderätt för längre tid än fem år fordras minst
två tredjedelar av de avgivna rösterna, såvida det inte står något annat i
stadgarna.
(...)
För att förvärvaren ska få lagfart på en fastighet som samfällighetsföreningen
har överlåtit måste det framgå av protokollet att beslutet på föreningsstämman
har tagits med minst två tredjedels majoritet.

 *

KALLELSEN
Kallelsen skall förutom tid och plats för stämman innehålla uppgift om vilka ärenden som skall avgöras. Skall stämman godkänna uttaxering skall kallelsen innehålla uppgift om var debiteringslängden finns tillgänglig för den som vill ta del av den. Inför ordinarie stämma skall i kallelsen också anges var medlemmarna kan ta del av förvaltningsberättelsen, revisionsberättelsen, utgifts- och inkomststaten samt eventuella motioner. Det är i många fall lämpligt att bifoga dessa handlingar till kallelsen.

FÖRSÄLJNING AV MARK
Samfällighetsföreningen kan även försälja sin fasta egendom. För sådana
beslut krävs två tredjedels majoritet, om inte annat föreskrivs i stadgarna.
Försäljningen kan avse en hel fastighet som föreningen äger eller ett
område som avstyckas i samband med försäljningen. Belastas det avstyckade
området av rätt enligt AL måste den rätten upphävas genom fastighets-
reglering i samband med avstyckningen. Avyttring från marksamfälligheter
kan också ske genom en fastighetsreglering vid vilken den aktuella
marken överförs till någon närbelägen fastighet.

SKYDD FÖR ENSKILDA INTRESSEN
(...) En annan trygghetsfaktor är att stadgar är obligatoriska vid
föreningsförvaltning och att lantmäterimyndigheten är skyldig att granska
att stadgar eller stadgeändringar överensstämmer med reglerna i SFL.
Visare föreligger krav på kvalificerad majoritet för vissa beslut av
större betydelse för medlemmarna, t.ex. vid försäljning av fast egendom
och stadgeändring.
(...)
Vidare kan medlem eller styrelseledamot, som anser att ett föreningsstämmobeslut
inte har tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot SFL, annan
författning eller mot stadgarna, klandra beslutet genom att väcka talan mot
föreningen hos fastighetsdomstol. Talan kan även föras mot uttaxering.

Att försöka luras

Jag har med säkerhet blivit lurad flera gånger i mitt liv. Ibland har jag upptäckt det, ibland har det förmodligen gått mej förbi. Men aldrig nånsin har man försökt lura mig och andra medlemmar så klumpigt, så oraffinerat, som i byns föreningar eller numera samfälligheter.

Två gånger har styrelsen försökt lura oss medlemmar i den ena av vägsamfälligheterna att fatta beslut om ändrade andelstal.

Året var 2010 och min barndomskamrat kom och hälsade på när jag anlände till byn. Vi möttes utanför lagårdsknuten och snart nog sa hon glad i hågen att vid den förestående vägstämman skulle styrelsen i skogsbilsvägens samfällighet, Fäbodvägen, föreslå att andelstalen skulle tas bort. Styrelseföreslaget var en enhetstaxa vartannat år. Min barndomskamrat sitter sedan 2008 som kassör i styrelsen.

Jahada tänkte jag som trodde att hon som välutbildad kunde vad som gällde för samfällighetsföreningar. Jag hade själv året innan, då bysamfälligheten bildades genom lantmäteriförrättning förslagit henne som suppleant.

Det kommer att bli mycket rättvisare om alla betalar samma summa, jag får till exempel lägre avgift vid utdebiteringar eftersom mitt andelstal är rätt högt, fortsatte hon.

Vad ska man säga? Vet du inte vad som gäller för samfällighetsföreningar? Nå, jag sa att andelstalen är olika för att de speglar den nytta (båtnad) av varje enskild medlem har av vägen och att de är framtagna vid en lantmäteriförrättning just för att få rättvisa. Senare tog jag en kopia på vad lagen säger om andelstal och lämnade denna till henne. Hoppas hon läste detta.

Det här var när vindkraftsbolaget var som intensivast i försök att använda Fäbodvägen som tillfart till området, anläggningsarbetena påbörjades 2010. Hon är en av de markägare som har kontrakt med bolaget och i kontraktet lovar markägaren att underlätta för bolaget att få nyttja privata tillfartsvägar: "I den mån fastighetsägaren inte har full rådighet över vägar på fastigheten skall fastighetsägaren verka för att arrendatorn genom överenskommelse med berörda parter erhåller rätt att använda sådan väg för arrendeställets nyttjade."

Egen vinning är en faktor att ta hänsyn till för att förstå maktmänniskors viljor och förslag. Förstår man inte det, om  man inte är källkritisk, blir man en människa som går i andras ledspår och hjälper till att driva igenom felaktigheter utan att själv förstå bakomliggande anledningar.

https://morfarshus.blogspot.com/2015/05/budbarare.html

Andra gången man ville ändra andelstal var för ett par år sedan då styrelsen försökte lura medlemmarna att rösta igenom detta.

En motion! från ordföranden! som kom medlemmarna till del efter att motionstiden gått ut.

En ordförande ska väl ändå inte gå sin egen väg, köra över andra styrelsemedlemmar och komma med ett eget förslag. Styrelsen ska gemensamt komma med förslag till medlemmarna inför stämman. Nå, jag är övertygad om att både  kassör och sekreterare kände till ordförandens förslag. De två har båda höga andelstal och ville undvika stora utgifter i samband med att kostnaden för nya vägtrummor skulle utdebiteras. Min barndomsvän, som sitter i styrelsen,  kände till att andelstal inte får ändras utan lantmäteriförrättning, efter den förra gången styrelsen försökte göra förändringar i andelstal som berättas ovan.

https://morfarshus.blogspot.com/2021/05/trippelfel.html

 Hur tänker i styrelserna?

Som sagt: Jag har med säkerhet blivit lurad flera gånger i mitt liv men aldrig nånsin så klumpigt, så oraffinerat, som i byns föreningar eller numera samfälligheter. Och det här är bara två av alla de gånger som egen vinning eller okunskap fått råda.

Båda gångerna satt min gamla barndomsvän i styrelsen, båda gångerna har förändringarna varit till hennes fördel. Det inger inte förtroende.

Styrelsen ska vara vaksam och se till att föreningsstämman inte fattar beslut om att göra något som inte är tillåtet enligt lagen eller stadgarna. I så fall måste styrelsen klargöra att den inte kommer att verkställa beslutet.

Om föreningsstämman ändå vidhåller sitt beslut, kan styrelsen ställa sina platser till förfogande och stämman får försöka skaka fram en ny styrelse som kan tänka sig att genomföra beslutet.

Om styrelsen följer stämmans direktiv och verkställer ett beslut som strider mot lagen eller stadgarna, kan ledamöterna bli ansvariga. Man kan inte skylla på stämmobeslutet. Trots att styrelsen är underställd stämman, får styrelsen inte verkställa ett sådant beslut.

Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter § 35.

I lagen står inget om det motsatta förhållandet: hur man som medlem ska bete sig om styrelsen föreslår något som är emot lag eller stadgar. Det har hänt rätt många gånger nu under min tid som hemmansägare att så har hänt. Så klart man blir trött på denna okunskap och inkompetens.

En högskoleexamen bör innebära att läsförmåga, läsförståelse, analysförmåga av omvärlden bör finnas hos den som genomgått en sådan utbildning (åtminstone om den är två-tre decennier gammal, nyare examinationer har jag förstått har lägre krav, där är universitetens genomströmning av studenter viktigare än vad som lärs ut.)

Insikten om källkritiskt tänkande och att känna till var lösningar på  problem ska sökas brukar även det följa med en högskoleutbildning.

För många år sedan, 1991/92 långt innan jag blev hemmansägare, beslutades att andelstalen i gamla Kustlandsvägen som går genom två byar här, skulle ändras. Stämman beslutade så utan lantmäteriförrättning. Avgifterna bestämdes utan lantmätare inblandad. Långt om länge kom en Lantmäteriförättning till stånd 2013 för att justera avgifterna. Hade det gått rätt till 1991 hade ingen förrättning krävts 2013. Fortfarande har vägsamfälligheten stadgar som inte gäller utan är tagna ur luften, odaterade, utan underskrift och utan vissa väsentliga stadgepunkter. De finns inte hos Lantmäteriet. Skriver en som har många års erfarenhet av styrelsearbete i bagaget.

OKUNSKAP ÄR MAKT  här i byns samfällighetsföreningar. 

 

"Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen."

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin.

 Carina Thavelin

En enkel och självklar begäran

 För en samfällighetsförenings styrelse gäller:

Styrelsen ska se till att det hela tiden finns en aktuell förteckning över de fastigheter som är delägare i samfälligheten. Denna förteckning är basen för förslaget om uttaxering som ska lämnas på varje föreningsstämma. Medlemsförteckningen ska innehålla uppgifter om:

·         Fastighetsbeteckning

·         Fastighetens ägare med namn, adress, telefonnummer. Har fastigheten flera ägare, ska samtliga vara med i förteckningen. Och numera kanske e-postadress om styrelsen fått tillstånd av personer med e-post att använda denna vid kontakt.

·         Andelstal i samfälligheten

Detta självklara står att läsa i Samfälligheter av Björn Lundén. Det är hela styrelsens skyldighet att se till att det finns en aktuell medlemsförteckning,  alltså styrelsens gemensamma uppgift. 👍

Det har hänt en del när det gäller ägande - köp och sammanslagningar av hemman i byn sedan jag blev hemmansägare år 1999.

Därför begärde jag av styrelsen att en ny uppdaterad medlemsförteckning skulle delas ut till medlemmarna. Det som sedan delas ut på förra stämman var flera lappar med namn på samtliga medlemmar. That´s all!  När jag senare påpekar att fastighetsbeteckning och andelstal borde väl ändå finnas med i förteckningen får jag till svar av ordföranden att "Ulla sa att man inte får föra register över medlemmarna."

Vad menar du? säger jag och förstår genast att GDPR spökar. Eftersom det inte går att tala någon i styrelsen till rätta genom att förklara vad som gäller för i en samfällighetsförening, ställer jag en fråga via mejl till företaget som givit ut den bok som refereras till ovan.

Hej!

Jag har en fråga efter att ha köpt och läst Samfälligheter. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik.

Styrelsen i dels en bysamfällighet, dels en vägsamfällighet där jag är medlem vill inte lämna ut en medlemsförteckning med de uppgifter den ska innehålla. Vad den ska innehålla är väl beskrivet i boken Samfälligheter från Björn Lundén AB  - fastighetsbeteckning, fastighetsägarens/-nas namn o adress mm samt andelstal i samfälligheten.

Fastigheter i samfälligheterna har bytt ägare och fastigheter slagits samman genom lantmäteriförrättningar sedan föreningarna bildades genom lantmäteriförrättning 2007 resp 1984.

Styrelsen hänvisar till GDPR - att förteckningar över personer inte får sammanställas.

Samfälligheterna har inga hemsidor där uppgifter kan läggas ut. Uppgifterna kan möjligtvis finnas lagrade i en dator men inte på Internet eller i "molnet". Om medlemsförteckning överlämnas på en stämma behöver de heller inte sändas per mejl.

Vad gäller för samfälligheters medlemsförteckningar i förhållande till GDPR och till utlämnande av medlemsförteckning till medlemmarna? Är medlemsförteckning endast en angelägenhet för styrelsen?

Tacksam för svar då GDPR inte nämns i utgåvan från 2017 som jag har.

Vänliga hälsningar

S xxx

 

Svaret blir som följer:

Detta vidarebefordras till ordföranden som jag verkligen hoppas tar till sig de fakta som presenteras av någon annan än jag som hon inte lyssnar till.

Då styrelsen lyssnar mer på varandras okunskap än tar reda på vad som verkligen gäller genom att läsa sig till det eller fråga kompetenta personer utanför bykretsen blir det här i byn så lätt galet.  👎👎

Läsförmåga, läsförståelse, förmåga att dra slutsatser, källkritskt tänkande, vetskap om var kunskap och svar på frågor ska sökas måste finnas i en samfällighets styrelse. (Särskilt om någon i styrelsen, numera ordföranden, är så att säga välutbildad.)

(Att andelstalen inte får ändras förutan ny lantmäteriförrättning är en annan grundläggande kunskap som en samfällighets styrelse normalt måste känna till.)

I en annan bok om Samfälligheter står nedanstående att läsa om medlemsförteckningar.

Sekreteraren eller kassören ska föra en förteckning över de fastigheter
som har del i samfälligheten. Förteckningen skall förutom den officiella
fastighetsbeteckningen innehålla uppgift om med vilket andelstal
fastigheten äger del. Förteckningen skall också innehålla uppgift om vilka
som äger delägarfastigheterna samt deras adresser. Uppgifterna behövs när
man skall kalla till föreningsstämma eller om det blir fråga om omröstning
på en föreningsstämma. Förteckningen kan normalt läggas upp med ledning
av förrättningshandlingarna som upprättats när samfälligheten kom till.
Dessa uppgifter måste sedan uppdateras när förhållandena ändras.

Samfälligheter  av Tommy Österberg

Ovanstående bok delades ut till styrelsen då sff bildades genom lantmäteriförrättning 2007.

Upplysning behövs. 

Anna-Carin Åsbrink i Järvsö har tillverkat den här ljusstaken av återbruksmaterial.

En självklar begäran

Jag tar det här en gång till, det tål att påminnas om. Under flera år efter att ha blivit hemmansägare så fick jag ingen kallelse till byastämmorna. Jag och min man var självklart intresserade av att bli kallade, att få veta vad behandlades på stämmorna och vad som beslutades. Jag har anknytning till byn och är intresserad av att få veta vad som händer med byns gemensamma egendom där vi är delägare.

Är det måhända någon som läser detta blogginlägg som detta tycker att det är konstigt?

Så jag skrev till "ordföranden" i den "förening" som då var delägarförvaltad, dvs inte hade en regelrätt bildad styrelse utan alla beslut ska tas i konsensus med alla delägare närvarande. Delägarförvaltning hade man på den tiden då det utsågs en ålderman i byn som hade stor makt. I min hemby upphörde detta 1973 men ingen regelrätt samfällighetsförening bildades.

Den som svarade på min begäran var "sekreterare" Erik Johansson som nekade mig att få veta när årets stämma skulle gå av stapeln. Erik är min granne, en hel del år äldre men bevisligen innebär inte ålder detsamma som visdom. "Låtsasordförande" och "låtsassekreterare" är polis och pensionerad industriarbetare.

Annons infördes i lokaltidningen som jag inte hade tillgång till. Att underförstått begära att jag skulle prenumerera på den tidningen under året för att läsa en enda annons var ren dumhet och inkompetens från styrelsen. Att stämmorna alltid hålls i april, som Erik skriver, är även det en sanning med modifikation.

Vi motionerar till stämman 2006 om att alla delägare/medlemmar ska bli kallade till stämmor. Detta avslås (!!) inkompetent nog av stämman. Det var inte klokt. Det var minst sagt obildat.

2007 bildas så genom lantmäteriförrättning byns samfällighetsförening efter min påtryckning. Jag vet att det räcker om en enda delägare i en delägarförvaltning önskar bilda en samfällighetsförening så måste detta ske. Lagen är tvingande.

Efter bildandet av sff har det blivit något bättre, dvs alla blir kallade till stämmorna, men i övrigt finns oerhört mycket att önska.

Jag är så otroligt förvånad och skrämd över att så lite kunskap finns och att invånare i byn tillåter sig att köras över, toppridas, utan att protestera.

Okunskap är makt!!! 

I kallelsen ska alla ärenden som behandlas på stämman finnas med.
(...)
Orsaken till att alla ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman får därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.

Något lite ur SAMFÄLLIGHETER. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik av Björn Lundén. En informativ bok värd att läsas av styrelser i sff .

Kommunikation

 

"Information är vaccin mot propaganda.
Det går inte att lura ett upplyst folk."

 

 

 

Jag har säkerligen blivit lurad ett antal gånger i mitt liv.

Har jag inte märkt det har det varit skickligt gjort och det har inte bekommit mig.

Som fastighetsägare här i byn har jag flera gånger försökt luras att tro felaktiga saker.

Det har skett klumpigt och varit väldigt lätt att genomskåda på direkten.

Detta får mig tyvärr att tro att på små orter på landsbygden är kunskap i flera stycken låg.

Även om jag vet att det på intet sätt stämmer överallt.

Men kanske är det lät att tro på den som har stadigaste rösten och tar det hen säger för sanning.

Trots förändringens vindar lever man kvar i byåldermannens tid.

Inte i en demokrati.

Föreningsvidriga beslut fattas eller försöker trumfas igenom.

Samhällsutvecklingen har gått vidare, utbildningsnivån bland befolkningen har ökat, källkritiken tillkommit.

 

Hur ska t ex en försäljning av mark som ägs gemensamt av bysamfälligheten gå till på ett regelrätt sätt? Kan man t ex ändra andelstalen hur som helst?

Kan man t ex besluta att utdebitera medlemmarna 90 000 kronor utan att summan står i kallelsen och utan att samtliga medlemmar är närvarande på stämman? Och hänvisa till att det är bråttom. 

Det är några exempel på vad en styrelse inte känner till här.

Men man man läsa sig till detta

- om man vill.

Det finns det sakkunniga att fråga om man är osäker utan att det kostar pengar.

 

Om jag tror på demokrati och tillsammansansvar och allas lika värde men om ingen annan gör det

- hur ska jag då agera när felaktigheter och odemokratiska förslag dyker upp?

Bildning behövs mer än någonsin.

Vad kan man begära av människor?

Kan man begära mer av en tonåring än av ett litet barn? Det kan man.

 

Kan man begära mer av en välutbildad människa än av en grundskole- / folkskoleutbildad person?

Nej, det kan man inte när det gäller moraliska och etiska spörsmål. Där har varje vuxen individ inom samma kulturella bakgrund likartade insikter och förstånd om vad som är rätt och fel, vad som skadar en medmänniska eller inte. Där betyder utbildning inget. Etik- och moralregler känner alla friska människor till lika väl.

Kan jag begära att en vuxen människa ska inse, vilja undersöka, ha förmågan att analysera, välja att ta reda på vad som gäller i en specifik situation? Ska jag ta för givet att kunskapsnivån är lika för alla i samma åldersgrupp? Naturligtvis inte. 

 

Jag begär mer insikt av en vuxen människa än av ett barn. Jag har högre kunskapskrav på en vuxen. Om det gäller akademiska kunskaper begär jag generellt mer insikt i sakfrågor som den utbildade har kompetens i än av någon med mindre erfarenhet och lägre utbildning. Är mina krav för höga? Sitter jag på "höga hästar"? Det finns nog de som anser det. På flera håll är det förbjudet att påskina att klassamhället existerar.

Det hävdas att individer med högre utbildning har lättare att lösa problem, har god läsförståelse, har analysförmåga, kan ta itu med okända problem genom att ha kunskap om var svaren kan sökas. Kanske kan man säga: är mer vetgirig  - eller borde vara det.

 

Att ha drivkraft, att ha förmåga att analyserande sätta in sig själv i ett samhällsperspektiv, kan vara samhällsomstörtande, ja farligt för makten. Det är så långt från hustavlans idé man kan komma. Det gäller inom nationer likaväl som inom en liten social sammanslutning som en by är.

Efterfrågan på kunskap minskar när alla är sig själva nog, och även anser sig veta och vara kompetenta. När kunskapen utarmas ökar efterfrågan på enkla lösningar och våldsamma åtgärder.

Att en välutbildad människa ska stå på de svagares sida är det ingen forskning eller realitet som bekräftar, lika ofta drar en välutbildad nytta och fördel av att utnyttja andra, inte berätta vad hen känner till, inte informera, och på så sätt föra andra bakom ljuset för egen vinnings skull. Personligen tycker jag att det är obehagligt att inse, men det är långt ifrån ovanligt. Inte heller i min lilla by.

 

 

Jag minns min uppväxt i en familj utan akademiska meriter, där analytiska diskussioner vid middagsbordet inte förekom, det var vardagliga och reella spörsmål som avhandlades, vi barn trimmades inte till att nå hög insiktsnivå i filosofiska frågor eller till att erhålla bildning, vi hade inte pressen på oss att se till att "få det bättre, nå högre i samhällshierarkin" än våra föräldrar. Kanske var det därför barndomen upplevdes som lycklig. Vi gick inte heller i lekskola, dagis eller fritids eftersom det inte fanns på den tiden och vi behövde därför inte konkurrera med jämnåriga i tidig ålder. Därför påstås 50-talisterna vara tillbakadragna, tystlåtna, vaga i konturerna. En blek och "snäll" generation. Det är verkligen inte alltid jag känner mig sådan. Med just de epiteten har bondbefolkningen karaktäriserats i industrialismens slutskede. 50-talisterna är den allra sista bondegenerationen.

Bildningsfrågan är viktig för mej då jag ser hur okunnighet utnyttjas i det lilla sammanhang jag vistas i emellanåt. Det är ytterst sorgligt och mest arg, förbannad och ledsen blir jag då människor med minst treårig eftergymnasial utbildning utnyttjar situationen till sin egen fördel och faktiskt underkuvar sina medmänniskor (utan att dessa inser det).

 

Tänk om en del av de "bygdemedel" som delas ut från vindkraftsindustin i byn användes till kompetenshöjning om hur föreningar ska skötas demokratiskt, om filosofiska tankegångar genom tiderna och annat intellektuellt tankearbete. Inte enbart till nya älgpass, utökade älgslakthus, jaktkojor, nya köksmaskiner, golv och el i bygdegårdar, nya trummor och grusning av vägar mm mm... Att använda ekonomiska medel för att höja kunskapsnivån inom områden som gynnar demokratin i byn. Det är att ta ansvar tillsammans och stärka grundläggande mänskliga värden.

Gummans röse

 

Rishög som minner om en gummas död.

Ett skört minne.

GUMMANS RÖSE
Här vid gamla vägen mellan Åkers bruk och Skottvångs gruva fanns en så kallad kasthög (offerkast).
Enligt folkmun skulle en gumma ha ramlat av en skenande hästskjuts och förolyckats just här. Till minne av gumman lades här färska kvistar eller blommor. Gamla ortsbor berättade att denna tradition levde kvar tills långt in på detta sekel.

Tyvärr försvann högen när vägen byggdes om.

Kan traditionen kanske återupptas?

Jo, återupptagits har traditionen som synes.

Gamla vägen syns i markerna där har markberedning inte genomförts. Vilken himmelsvid skillnad det är mellan denna plats och min gamla hembygd.

Skogsmarken där gummans röse finns ägs av Åkers Häradsallmänning är belägen söder om Strängnäs, en samfällighetsförening som den i min hemby. Åker häradsallmänning har 265 delägare. Delägarna är jordbruksfastigheter med mark i de gamla socknarna Fogdö, Helgarö, Härad, Länna, Strängnäs, Vansö och Åker.

Min far satte upp en liknande metallskylt fast mindre, på lämningarna efter Grans samebys vinterviste hemma i byn  på 1980-talet. De sköra lämningarna av vintervistet var belägna i skogsmark. Skylten är borta sedan länge och inte ersatt av någon annan förklarande skylt. Arran (eldstaden) var delvis förstörd när jag senast besökte stället, kanhända är allt borta numera.

Att delägarna i samfälligheten skulle gå samman och göra något liknande som i Sörmland är inte att tänka på. Förståelse för kulturhistorien finns inte. Kanhända gäller det särskilt minnen av samisk närvaro här men det gäller även annat vet jag. Synd på så rara ärtor.

Till skydd för de svaga

Regler (och lagar) finns för att skydda de svaga i samhället. I en demokrati gäller det både på ett nationellt plan såväl som i lokalsamhället. Att bortse från regler och skapa sig egna lagar är att tänka på sig själv och/eller sin elitistiska grupp och därmed bortse från de svagare ("dom andra") som var avsedda att skyddas.

”Jeg kan ikke forstå, hvad en regering skal gøre godt for, hvis det ikke er for at hjælpe de svage. De stærke skal sgu nok klare sig!” Kim Larsen

(Vad gott gör en regering (eller en föreningsstyrelse) om den inte hjälper de svaga. De starka ska nog klara sig själva.)

 

Sonen i La Famiglia är numera bysamfällighetens ordförande. När datum för gemensam justering av protokollet bestämdes under byastämman 2018 protesterade jag mot att justering sker med ordföranden, sekreteraren och de två justeringspersonerna tillsammans hemma hos sekreteraren (jämför med en kaffebjudning). La Famiglia införde det hela och fortfarande sa sonen/ordföranden att om jag hade något emot tillvägagångssättet måste jag skulle lämna in en skriftlig reservation. Anders är kommunpolitiker och bör veta vad som gäller!

Hur många år har jag inte försökt få bort denna felaktiga, regelvidriga, integritetskränkande fars som pågått från 2008, där styrelsen bakbinder justerare. Samfällighetsföreningen bildades 2007 genom lantmäteriförrättning  och jag var pådrivande till föreningsbildande för att få stadgar att hålla sig till och förhoppningsvis slippa "vilda västern" där allt skedde hipp som happ. Som ett exempel fick jag som medlem i samfälligheten inga kallelser till årsstämmorna trots att jag bad om att bli kallad! (Det gällde inte bara en förening kan tilläggas.)

Nå, jag tog mig tid till att skriva en reservation efter årsmötet och knackade ett par dagar senare på hos sekreteraren och lämnade reservationen till henne. Hon är välutbildad och skulle ju själv kunna ta reda på vad som gäller inom föreningslivet. Tycker jag. Som var den som såg till att hon blev invald i styrelsen 2007.

Min reservation:

„

Reservation av beslut taget vid Xx by samfällighetsförening årsstämma den 14 maj 2018.

Jag reserverar mig mot beslutet att justering av stämmoprotokoll ska ske gemensamt med ordförande, sekreterare och båda justeringspersonerna samtidigt vid en given tidpunkt. Detta för att skydda enskilda medlemmars och justeringspersoners integritet och värdighet.

Det är viktigt att värna om justeringspersonernas integritet, vid beslut ska justeringspersonerna stå fria och arbeta för föreningsmedlemmarnas bästa, inte styras av ordförande och sekreterare som kan ha annan syn på frågan än det som är bäst för föreningen. Vi har haft sådana problem i föreningen tidigare och därför föreslog Vera Jonzon vid 2007 års stämma att justeringen skulle ske gemensamt vilket också beslutades. På så sätt kan påtryckning och styrning utövas på justeringspersonerna. Jag tänker på kommande generationer och menar att det för byns framtid är viktigt att människor känner sig fria och inte styrda för att vilja engagera sig.

Då Vera Jonzon argumenterade för justering i grupp hävdade hon att man i Nordmalings kommun brukar göra så. På mötet den 14 maj 2018 framfördes samma argument från ordföranden. 

Enligt kommunallagen får nämndprotokoll justeras gemensamt av ordförande och justeringsperson (normalt väljs endast en justerare och då från annat block/parti än ordföranden) i slutet av ett sammanträde där protokollet redan finns färdigskrivet. Detta då man vet hur samtliga ledamöter kommer att rösta i dagordningens punkter.

”I brådskande fall kan beslut justeras omedelbart vid sammanträdet. Ett färdigt beslutsförslag ska då finnas och det omedelbart justerade protokollet bör skrivas under på själva sammanträdet av ordföranden och justeringsperson. Det ska framgå av protokollet att det är omedelbart justerat.” 

Sådan är inte situationen i Xx bys samfällighetsförening. Inget färdigskrivet protokoll finns att justera vid mötets slut och två justeringspersoner väljs. Därför bör, för att värna enskilda medlemmars och justeringspersoners integritet och värdighet, justering inte ske gemensamt i grupp.

Undertecknat med mitt namn

„

Nästa år, vid stämman 2019, togs inte frågan om datum för gemensam justering upp. Efter 12 år. Men jag litar inte på att det går rätt till  alla fall. Förtroende raseras snabbt men tar tid att återupprätta.

Byatämma. Bild härifrån

Jag tror att hemmansägarna många gånger var kunnigare om vad som gällde under bondesamhällets tid än på vissa småorter idag.

När de många saknar källkritiskt tänkande och tror på ord som flyger i luften varifrån de än kommer, när man inte ifrågasätter, när man gör som någon säger åt en att göra utan att ifrågasätta. När lögn blir sanning, då kunskap saknar värde och vetenskap är något fullständigt onödigt. Då är det fara å färde för demokratin både i det stora och det lilla.

§

Vad är civilkurage
Vad är rättspatos
Vad är mod
Vad är egen vilja 

 

 

 Justeringspersoner under stark påtryckning

m.h.p.p.

 

Trippelfel

 Vem har varit med om något liknande? Jag är idel öra.

En kallelse till en föreningsstämma i vägsamfälligheten kommer med datum för mötet och en dagordning. Inget konstigt med det. Inga motioner finns medtagna - kanske har ingen kommit in, det får man aldrig veta i förväg i denna samfällighetsförening för punkten "motioner" finns alltid med i dagordningen oavsett. Inget förslag från valberedningen - inte heller kutym här i samfälligheten. Men i det stora hela inget annat att säga om kallelsen. Den kom i tid med angivelse av tid och rum.

Några dagar senare kommer ett brev med handskriven adress till den ene av de båda delägarna i den här familjen. Det är från samfällighetsföreningens ordförande och överskriften är MOTION. En motion från ordföranden långt efter att motionstiden gått ut? Vadå? En styrelse skriver ett styrelseförslag (proposition). Och styrelsen formulerar detta tillsammans. Här hade ordföranden brutit sig ur och skrivit något som borde vara ett gemensamt styrelseförslag och finnas med i kallelsen.

Tidpunkt för när en motion ska vara inlämnad till styrelsen står i stadgarna. Motionen ska komma in i god tid före stämman för att styrelsen ska ha tid att behandla motionen: dvs föreslå stämman/medlemmarna att anta motionen eller avslå den.

Här kom "motionen" in efter att kallelsen sänts ut och den var skriven av ordföranden som även var den som skickade ut den. Ordföranden föreslog dessutom i "motionen" något så regelvidrigt som att andelstalen skulle fördelas om till förmån för de med högsta andelarna. En omfördelning av andelstalen är något som ska göras vid en lantmäteriförrättning - inget annat.

I böcker som jag läst om hur samfällighetsföreningar ska skötas, brukar det stå att styrelsen ska se till att inga lagstridiga beslut fattas. Det innebär att styrelsemedlemmarna måste var kunniga i frågor som rör samfällighetslagen och föreningsregler, kunnigare än medlemmarna om så är.

„

Styrelsen ska vara vaksam och se till att inte föreningsstämman fattar beslut om att göra något som inte är tillåtet enligt lagen eller stadgarna. i så fall måste styrelsen klargöra att den inte kommer att verkställa beslutet.

Om föreningsstämman ändå vidhåller sitt beslut, kan styrelsen ställa sina platser till förfogande och stämman får försöka skaka fram en ny styrelse som kan tänka sig att genomföra beslutet.

Om styrelsen följer föreningsstämmans direktiv och verkställer ett beslut som strider mot lagen eller stadgarna, kan ledamöterna bli ansvariga. Trots att styrelsen är underställd stämman, får styrelsen inte verkställa ett sådant beslut.    § Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter § 35.

„

Styrelsen har förut, med samma ordförande, försökt ändra andelstalen. Denna regelvidrighet satte jag mig emot och det hela genomfördes inte. Ingen annan medlem sade något den gången pga okunnighet eller rädsla. Det ska inte behöva vara en enskild medlem som förhindrar att styrelsen och/eller stämman fattar regelvidriga beslut. Styrelseledamöterna ska kunna sin sak, vara kompetenta inom föreningsteknik och veta vad en samfällighetsförening innebär!

Haha, i samfällighetsföreningarna här är det en enskild medlem om får ta stöten och påpeka att förslaget strider mot lagen om samfälligheter. Jag är j-gt less på det. Det gäller inte bara denna gång och denna fråga vill jag tillägga. Okunskapen ser ut att vara djupgående bland de flesta. Och de som vet vad som gäller utnyttjar att de flesta inte har kunskap och försöker på så sätt genomföra förändringar för egen vinnings skull.

Utöver allt annat fick vi på stämman veta att ordföranden på egen hand hade, utan övriga styrelseledamöters kännedom, tagit beslut om en åtgärd som kostar 76 000 kr! utan att samråda med övriga styrelsemedlemmar och framför allt inte fråga medlemmarna på en stämma. Han kunde inte förklara hur och varför detta skett.

Jag hävdar dock att det inte var ordföranden som kommit på idén att ändra andelstalen även om det var han som skickat brevet med "motionen". Det första min man sa när vi läste förslaget var - "det är någon annan än ordf. som ligger bakom detta".  Och ja, vi är övertygade om att hela styrelsen ligger bakom men har påverkat ordföranden att ensam skicka ut förslaget.

På en annan plats i landet skulle ordföranden inte kunna sitta kvar. Jag önskar innerligt att det endast är min by som har så okunniga samfällighetsmedlemmar och styrelser (det här var långt ifrån första gången något sker mot lagar och regler). I så fall kan det ev. vara möjligt att åtgärda inom några generationer då bildningen ökat. Är okunskapen väldigt utbredd på vår svenska landsbygd ser jag inget hopp om framtiden och demokratin. Då kommer splittringen mellan stad och land öka ytterligare. Och minns - det är inte jag som driver på den utvecklingen. Jag försöker få till en utveckling mot rättvisa för alla medlemmar. I vilken bostadsrättsförening i en stad skulle detta gå igenom utan att någon yttrade sig om det orätta i att ändra andelstal utan lantmäteriförrättning?? Bostadsrättsföreningar faller också under samfällighetslagen.

Angående rubriken trippelfel: 1. ordf. skriver "motion" som övriga styrelsemedlemmar säger sig inte känna till, 2. motionen handlar om att förändra andelstalen, 3. ordf. tar beslut i en ekonomisk fråga utan förankring i stämma eller den egna styrelsen.

Så här gick det till den gången styrelsen 2010 försökte ta bort andelstalen.

Klassresenärens verklighet

Sedan jag köpte morfars hus har jag börjat läsa litteratur om och av klassresenärer. I mitt tidigare liv stötte jag inte på de stora skillnader som finns mellan människor i olika socioekonomiska grupper så tydligt som nu. Det beror säkert på att jag blivit äldre, att samhällsklimatet förändrats så att klassklyftorna ökat. Samt att jag under många år umgåtts i grupper med samma värdegrund som jag själv har men nu kommer i kontakt med fler olika grupper med helt andra värderingar.

Det liknar algoritmerna som skapar vår verklighetsuppfattning på internet, algoritmerna väljer ut vad de menar att du är intresserad av och vad du vill veta. Det gör att annan information hamnar under radarn och din verklighetsuppfattningen blir skev.Visst är det nyttigt att möta hela skalan av värderingar men att möta den okunskap som jag inte visste, och knappast heller trodde fanns, blev en skrämmande insikt. Och att denna okunskap är många människors verklighet.

"Även om inget hölls hemligt levde jag ett slags dubbelliv. Mellan högskolevärlden och vardagen hemma var skotten vattentäta. Under mina sex år som student på Göteborgs universitet växlade jag mellan olika roller. På högskolan var jag student och hemma var jag pappa och bagare. Den ena världen visste i princip ingenting om den andra. Och jag hade ingen att tala om mina upplevelser med, ingen jag kände eller ens visste om hade gjort samma resa. Visst var det jobbigt, men på inget sätt plågsamt."

"Problemet är att kunskaper inte syns på utsidan. Den som kommer från ett sammanhang där bildningens värde är lågt, vilket i och för sig inte gäller i mitt fall, ser ut som den samme när hen återvänder, men ingen talar om för en att det inte finns någon väg tillbaka." Läs mer HÄR.

Det här är något som man inte vet  att man måste förhålla sig till framöver, när man som ung påbörjar klassresan. Du kommer från en familj, en släkt, ett socialt sammanhang där de frågorna aldrig någonsin lyfts.

 

Att se på sig själv och sin gamla omgivning med helt andra ögon, med andra preferenser kan vara både en angenäm och tråkig insikt. Att våga stå för sina åsikter som grundar sig på kunskap och andra erfarenheter än de gängse. Att arbeta för gruppens bästa utan egen vinning i åtanke. Att tåla att bli kritiserad, ja negligerad, utan stöd från andra som inte är källkritiska. Att ändå inte ändra inställning till det man tror på, inte tystna/stryka medhårs/vända kappan efter vinden - det finns tillräckligt med detta i världen ändå. Men visst är det asjobbigt att tvingas se sin gamla omgivning med nya ögon, att omvärdera de människor man trodde man kände och kanske inse att en grav felbedömning skett. Allt det där kan ingen utom klassresenären själv förstå, den som inte har någon återvändo på livsresan.

Egenansvar

"Det är tryggt och enkelt att följa regler, särskilt om man gör det okritiskt och överlåter ansvaret för det man gör på andra. "Jag följde bara order", kanske känns bekvämt att säga, men vad får vi för samhälle om det är så vi förväntar att medborgarna och anställda i statlig tjänst ska agera. Idag är styrning och ledarskap, kontroll, kvalitets- och målsäkring svaren på väldigt många frågor. Allt färre får allt mer ansvar, och den stora majoriteten följer order uppifrån och fokuserar på mål som formulerats av andra. Vill man sänka skatten är det kanske ett bra sätt att agera, men är det ett långsiktigt hållbart samhälle man vill bygga är det inte det, eftersom ett samhälle som bygger på okritiskt följande av regler skapade av några få och mäktiga ledare riskerar att urarta.

Människan är social och har därför lätt att anpassa sig efter andra. Att slippa ta ansvar och att kunna skylla på någon annan är bekvämt. Så är det och det går inte att ändra på, men bara för att det är så betyder inte att det bör vara så; eftersom det finns stora risker med kollektivt, okritiskt följande av order och regler har alla att ansvar att bjuda motstånd och försöka att inte falla för frestelsen. Ett hållbart samhälle kan bara växa fram mellan människor som är och tänker olika men som samarbetar för det gemensamma bästa. Mångfald och delat ansvar är viktiga förutsättning för och beståndsdelar i ett hållbart samhälle."

Texten kommer härifrån.

De här frågorna har engagerat mej mycket på senare år. Var jag än läser finns referenser till den svenska nutidsmänniskans förhållningssätt. Att bortse från regler och skapa sig egna lagar eller att inte följa de som redan finns, är att tänka på sig själv och/eller sin elitistiska grupp och därmed bortse från de svaga ("dom andra") som var avsedda att skyddas av just den lag eller regel som det struntas i.

Bild från internet.

Att sitta i en styrelse och bara tänka på sitt eget bästa istället för medlemmarnas är nog inte helt ovanligt. Att tänka och agera för kollektivets bästa är förfärligt underskattat idag enligt min erfarenhet här i byn. 

Det ligger ett stort ansvar på de som har makt och kunskap även lokalt. Har man inte kunskap ska man skaffa sig den enligt mitt sätt att se. Det är inte oöverstigligt idag. Under 1800-talet hade folk bättre kontroll och vetskap än idag om de regler som gällde - även de "minsta" i lokalsamhället visste. Det tycker jag mig se i de många dokument som jag läst och som finns i arkiv och byakistor.

Att utbildningsnivån i Sverige har ökat sedan länge är statistiskt belagt. Men det innebär inte nödvändigtvis att kunskapsnivån är högre nu än förr.

**

Hur ser du på dig själv?:
Följare, följd eller medresenär

.
.