Visar inlägg med etikett byggnadsvård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett byggnadsvård. Visa alla inlägg

15 januari 2024

Fasadarbeten 2023

Årskrönika 2023.
Den 2 maj påbörjades de fasadarbeten som fått vänta då de endast är estetiskt betingade. Allt sedan vi övertog hela ansvaret för fastigheten har det varit viktigt att ta hand om ekonomibyggnaderna som behövde vård. Nu var det bostadshusets tur och de fasadarbeten som jag planerat och projekterat sedan ett tag tillbaka, men som pandemin satte en liten käpp i hjulet för.

 

På Valborgsmässoafton körde vi upp till byn och med oss hade vi de nya fönster jag ritat. De lastades på vid det lilla fina uppländska snickeriet i samband med färden norrut. Upphandlingen av fönstertillverkare gjordes mycket noggrant, tog rätt lång tid - och slutresultatet blev mycket väl godkänt. De sju fönstren är av typen enkelbåge med lös innerbåge (som tas bort sommartid) precis som det var ursprungligen. I ytterbågarna sitter härligt vågigt restoverglas och i innerbågarna energiglas. Både ytter- och innerbågar har genomgående träspröjs.

I bilen fanns också några burkar slamfärg. Vi kom "hem"sent på kvällen och hade hunnit se en hel del majbrasor under färden.

Den 2 maj restes byggställningar vid två fasader av Västerbottens bygghantverk som var det företag vi anlitat.

 

Den 3 maj kom leveransen med dubbelfasspont i två dimensioner med tjockleken 25 mm (1") och utan spårad baksida. Panelbrädorna beställde vi från Västmanland, med levererans via Bygma här i kommunen.

Samtidigt började rivning av det befintliga fasadmaterialet, Masonite med träläkt, och isolering med 45 mm glasfiberull inköpt mellan 1969-1973.





Panelen bar vi in under tak och strykningen med slamfärg körde igång. Allt målningsarbete skötte jag och min man till storspovens drillar och ladusvalornas kvittrande ankomst.

Den slamfärg som vi efter marknadsundersökning till slut hade valt var ljusröd och utan linoljeförstärkning.

 

På fotot har väggarna strippats och liggtimringen med laxknutar blev synlig och kunde inspekteras. Allt byggnadsarbete utfördes av Västerbottens Bygghantverk. Emil är timmerman med utbildning från Da Capo i Mariestad (sorteras nu in under Göteborgs universitet). Utbildningen är bra och man lär ut ett sätt att tänka kring restaurering som är hänsynsfull och varsam mot originalet vilket är viktigt för oss. De flesta andra byggnadsarbetare lär sig  montering av byggmaterial, utan inriktning på byggnadsvård.

Västerbottens Bygghantverk anlitade två andra timmermän, Jorma och Gustaf, med samma arbets- och tänkesätt. De var ett bra gäng och det var tryggt "att lämna huset" i deras händer.

 

Här har 25 mm fasade Hunton-skivor spikats direkt på timringen och några spikreglar är på plats.

Att byta ut masonitskivorna till dubbelfasspont är noga överlagt och avvägningarna och masoniteutförandet kommer jag att beskriva i ett kommande inlägg.

Från ställningen målade jag ytterligare ett varv med ljusröd slamfärg och min händige man skötte målningen med linoljefärg. Vi körde igång på kvällarna när byggarbetena var färdiga för dagen, ljuset och temperaturen var perfekt för det. Här är fönster på bottenvåningen bytta, fasaderna rödfärgade och foder med listverk linoljestrukna med bruten vit kulör.
 
Att se försommaren så sakteliga slå ut var bara det en gammal dröm. Det var länge sedan jag var här uppe i 6 veckor på raken. Snön smälte och björkarnas grönska slog ut, rödblärorna blommade i cerise och maskrosorna i gult.


Slamfärg är väldigt dryg samt trevlig att måla med. En gammal kaffeburk av plåt med järntråd som handtag passade till den frekvent använda anstrykaren/rödfärgspenseln som tar upp mycket färg i borsten. De gamla hornsuggorna näns jag inte använda :-)



Utformningen av midjelisten/mittelbandet samt konsolerna var det som krävde mest tankearbete på plats eftersom deras utformning var inte färdiglöst. Jag ville inte ha alltför pråliga och bondbarockiga konsoler vid fönstren och diskuterade detta med Emil som var till stor hjälp i beslutet. Det blev stillsammare empireformade konsoler till slut som min man såg och fotograferade i Umeå. När det gäller färgbytena hade jag ett gammalt hus i kommunen som förlaga. Självklart är allt dokumenterat både i ord, bild, kostnader. Att vara  projektledare för arbete på sitt eget hus var stimulerande. Alltihop gick över förväntan och förhoppningsvis går nästa etapp lika elegant bra. Dessutom stod vädret oss bi.
 
När den här etappen var klar och arbetsplatsen avvecklad sa en av timmermännen att det varit kul att arbeta med ett så nördigt projekt.
- Nördigt? undrade jag.
- Ja, att få använda hammare och spik.

En av många saker jag ansåg viktigt och därför skrivit in i arbetsbeskrivningen var just detta, spikpistol skulle inte användas utan hammare och blank trådspik. Morfar använde klippspik på sin tid.

*

 
På ett litet väggavsnitt visste jag att panelen från 1913 var kvar under masoniten, det hade jag förhört mig om med pappa långt innan han dog. För två år sedan öppnade vi upp och se, där fanns originalpanelen. Det var bara att mäta upp och därefter beställa likadan.

Sommaren 2021 förbereddes fasadarbetena på så vis att vi rev farstukvisten från 80-talet som jag aldrig tyckt om.

Ny träbro snickrades av Jorma på Ledusjö timmerhus i oktober 2021 efter min ritning. En traditionell västerbottnisk träbro (entrétrappa).

*

Att välja hantverkare från Västerbotten var självklart. Det finns så många fler kompetenta hantverkare som kan äldre byggnadsteknik nu än då vi startade byggnadsvårdsarbetena med syllbyte på rökbastun 2009. Men det är svårare att känna till hantverkare, snickare, timmermän, byggvaruleverantörer här i norr än i Mellansverige där jag byggt upp ett kontaktnät med olika kategorier inom byggbranschen. Här befinner jag mig endast den del av året som är min fritid. Byggnadsvård Norr, vars medlemmar restaurerar byggnadsverk och kulturmiljöer, var till god hjälp när det gällde att finna timmermän.

31 december 2023

Nytt år

 

Vilket innehållsrikt  år det varit. De här bilderna är från januari 2023 och sedan dess har mängder med snö fallit och mycket vatten runnit under broarna.

Gott Nytt!

25 november 2023

Skogen mår bäst när man kör med häst

Timmerkörare. Pappersklipp 1939.

Som jag letat efter ett foto från ett projekt i Hälsingland som jag arbetade med där hästar användes i skogen vid drivning, avverkning av rotposter. Men jag har inte hittat den än. Det var där jag såg rubrikens slogan för första gången. Även i Bohuslän arbetade jag med ett häftigt projekt där ett par fjordingar användes för att hyvla stickspån vilket finns på film.

Det är så givande att träffa på landskapsvårdare och skogsägare som tror på hästar som dragdjur och inte ser det som bakåtsträvande. En av de som menar att detta med hästar i skogsbruket är en tillbakagång i utvecklingen är min syster. Så olika är vi. Antagligen menar hon sig följa med i tiden, avlidna människor och därmed kulturhistoria är inte heller högt listade.

Det finns skogsbruksföretag i landet som kör med häst, de är värda all eloge. De finns t ex i mina båda hemlän.

15 oktober 2023

Hästskosöm

Föriti´n var det inte säkert att samtliga fönsterbågar var öppningsbara.


De hängde inte på gångjärn och hade inte stängningsbeslag. Bågarna var fastspikade, ofta med hästskosöm. Fotot ovan visar ett fönster på Ersk-Matsgården i Hassela.
 

Fönstret ovan sitter på mangårdsbyggnaden i Myckelgensjö, Västernorrland.

På morfars hus är gavelfönstren på övervåningen utåtgående med tre lufter (tre fönsterbågar) och nio rutor. Där är den mittersta bågen fastspikad med hästskosöm - alltså inte öppningsbar. Men den går bra att putsa inifrån trots detta.


Den mittersta ytterbågen är fäst med hästskosöm och inte öppningsbar.

Det är detta gavelfönster och det på motsvarande gavel jag skriver om. Konstruktionen är enkelglas med löstagbar innerbåge, en fönstertyp så vanlig innan kopplade fönster kom. Då byggnader med många våningar började uppföras i städerna var det lättare med underhåll och tvätt av inåtgående kopplade bågar.

Jag älskar de där kvardröjande resterna av äldre byggnadsteknik, äldre rumsfunktioner som jag upptäcker här på fastigheten allt eftersom. Älskar diskrepansen mellan det moderna och det ålderdomliga - och det är rätt mycket jag funnit otidsenligt men samtidigt tidsenligt.

Det ingår i mitt förhållningssätt till gamla byggnader att behålla och vårda en sådan här detalj!

10 oktober 2023

Superenkelt underhåll

 

 Inoljning av utsida dörrblad pågår.

Detta är sommarstugans ytterdörr med karosseripanel. Den målades 2010 med ny linoljefärg. Sommaren 2017 strök jag den med linolja. En dag under sommaren som gick inoljades den ånyo med linolja. Det är ett bra sätt att fräscha upp linoljefärg och låta den fortsätta att skydda karosseripanelen. Busenkelt.

Jag brukar göra på samma sätt med utsidan av fönsterbågarna i permanentboendet. Enklare och snabbare underhåll / byggnadsvård får man leta efter.

4 juli 2023

Ljusinfall av olika sort

 
Husets ögon 2023 vs 1972. Den som har ögon att se med, hen ser skillnaden.
 

Ordningen återställd.

17 mars 2023

Restaureringskonst

Vårt äldre byggnadsbestånd står inför omställningar. Kungl. Konsthögskolan i Stockholm erbjuder vidareutbildningskurser på avancerad nivå i Restaureringskonst år 2023 :

RESTAURERINGSKONST

 

EKLEKTICISM VID SEKELSKIFTET 1900

Arkitekturen och den byggda miljön utgör en del av ett fysiskt arv som tidigare generationer lämnat efter sig. Restaureringskonst innebär att utifrån en arkitektonisk och konstnärlig praktik synliggöra, beskriva och utveckla kulturarvet så att detta kan bestå och stärkas över tid. I kursen fördjupar vi oss i hur och på vilka sätt kulturhistoriska värden kan lyftas in i framtiden och hur vårt byggnadsarv kan bidra till att möjliggöra ett långsiktigt hållbart samhällsbygge. Genom att kritiskt granska olika bevarandefrågor utvecklar vi tillsammans restaureringskonstens kunskapsfält och stärker disciplinens relevans. Under läsåret studerar vi eklekticism vid förra sekelskiftet och undersöker vilka utmaningar detta relativt stora byggnadsbestånd står inför idag.

 

OMBYGGNADSKULTUR

 

ARKITEKTUR I OMPRÖVNINGENS TID

Årets fokus för Ombyggnadskultur är postmodernismen. Byggnadsbeståndet från denna tidsperiod är mycket omfattande och står idag inför stora utmaningar. Det korta avståndet i tid gör det svårt att värdera de kvaliteter som finns inneboende i dessa miljöer. Kursen Ombyggnadskultur sätter fokus på postmodernismens byggnadsbestånd för att pröva och skapa förståelse för tidsepoken och dess utvecklingspotential inför framtiden.

 

RESTAURERINGSKONST 

 

FÖRDJUPNINGSKURS

Du som tidigare har läst restaureringskonst får nu möjligheten att bidra med din kunskap och fördjupa den i en studie av restaureringsfältets metodik. I kursen ställer vi oss frågan och diskuterar: Får behovet av omställning till ett mer hållbart samhällsbyggande konsekvenser för restaureringskonsten eller kan restaureringskonstens metoder rent av vara en katalysator för nya synsätt i samhällsdiskussionen?

Som arkitekt blir man aldrig färdig med sin kunskap. Postmodernismen var i sin höjdpunkt det decennium jag tog examen. Att förstå den riktningens både stil och teori helt och fullt under samtiden var inte helt lätt trots tidskrifter, diskussioner, studieresor och utövad arkitektpraktik på ett väletablerat arkitektkontor.

Visst vore det intressant att gå kursen i Ombyggnadskultur just därför. Med den smala tidskriften Magasin Tessin - Tidskrift för arkitektur, estetik och miljökritik, som jag prenumererade på, som bredvidläsning. Något som jag menar var av godo med postmodernismen var att antikens byggnadselement  blev högaktuella igen. Ytlighet och defragmentering av tillvaron innebar dock att det var svårt att finna kärnan i postmodernismen, den saknades.

22 januari 2023

Årskrönika 2022

2022 var det inte mycken praktisk byggnadsvård som utfördes här.
Vedbodens port har setts över och målats.

En hängränna av aluzink sattes upp över porten när porten kom på plats igen.
För övrigt har det varit hjärnarbete, ritbordsarbete och planering.
Så har vi två gårdar, även husen på den andra behöver omvårdnad vilket ett par av dem fått. Det är ingen risk att man blir sysslolös med alla dessa hus att förvalta.

26 oktober 2022

Ännu ett försvinnande timmerhus

 


Pågående nermontering av ett timmerhus i bygden. Det går långsamt (fotona är från juli och oktober i år). Ska stommen flyttas? Var tog de gamla fönstren vägen? Alla dessa ödehus - så svåra att återbruka på plats då ett nytt bostadshus uppförts på fastighetens gårdstun.

Ekonomibyggnaderna har byggts till allt eftersom fastigheten bytt ägare. En för bygden ganska typisk nutida tillbyggnad till ladugården, en carport, syns till höger. Funktion regerar. Estetik är lågt prioriterad.

Den ena av grindstolparna av huggen granit ligger på marken. Kommer den nånsin upp igen? Det omgärdande staketet försvann för länge sedan.

Timmerhusens försvinnande har varit och är märkbar i bygden.

16 augusti 2022

Vedbodens dörrar

De gamla portarna till vedboden har med åren tappat färgen. I sommar tog vi tag i saken. Portarna är troligen från ladugårdens byggtid och tillverkade med  pärlpont. Kanske några brädor som blev kvar från det gamla köket?

På sina ställen behöver pärlspontbrädorna spikas fast igen i tvärslån, spikarna nådas på baksidan.
 
 
 Och ett annat gångjärn fästs med små bultar med muttrar.
 

Dörrarna halvoljas (hälften kokt linolja, hälften balsamterpentin) på utsidan, träet suger massor så de ströks tre gånger med torkning mellan strykningarna.

Strykning med utspädd linoljefärg. Den här gången kommer färgen från Engwall & Classon AB.

Därefter en strykning med linoljefärg direkt ur köpeburken. Allt målningsarbete utfördes för säkerhets skull under tak.

Porten på plats men markarbeten återstår. Ett annat år fixar vi skevheten, lyfter en stolpe.

Tänk att jag inte kan vänja mig vid det nymålade som ofta är lite intetsägande och utan patina. Tur att pärlspontbrädornas ojämna (och i mångas ögon skadade) nederkant är kvar. Det livar upp.

28 maj 2022

Fönsterrenoveringens dag 30 maj

Det jag kan se är att det finns fler äldre fönster bevarade i mellersta- och södra delen av landet. I Norrland har många bytts ut under senaste decennierna, särskilt efter oljekrisen 1973. Kallare klimat i Norrland med övertygande försäljare, annonser och byggvaruhandlare är förklaringar, viljan till modernitet efter andra världskriget i Lubbe Nordströms anda, är andra förklaringar. (Lubbes reportageserie för radion - Lort-Sverige - sändes 1938 och samma år kom den ut i bokform.)


 

Kunskapen om väl fungerande äldre material och teknik har väl nått samtliga boende här i landet nu. Åtminstone hos en yngre generation än min egen. Glädjande är ordet! Fönsterrenovering har blivit en stor sak sedan bilderna ovan producerades (http://www.varsamt.org/). Kurser hålls titt som tätt och fönsterrenovering har till och med fått en egen dag - den 30 maj varje år. 

Hur man gör när träfönster renoveras - kolla här!

Finns det något vackrare glas än de äldre hantverksmässigt tillverkade? Love them. Och träet i äldre fönstersnickerier är noga utvalt och av bra kvalitet. Låt dig inte förledas av krakelerad färg på ytan. Äldre fönster är värda att vårdas och få lite kärlek.

1 maj 2022

Vintern rasat ut...

Valborgsmässoeld och manskör - det som krävs på valborgsmässoafton.

Vintern rasat ut bland våra fjällar
Drivans blommor smälta ner och dö
Himlen ler i vårens ljusa kvällar
Solen kysser liv i skog och sjö
 
Snart är sommarn här i purpurvågor
Guldbelagda, azurskiftande
Ligga ängarne i dagens lågor
Och i lunden dansa källorne
 (...)
ur Längtan till landet av Otto Lindblad
 
Första maj och flaggan fortfarande i topp.
Träff med likasinnade byggnadsvårdare.
På hemväg fika i en vitsippsbacke.



Allt blev mitt
Jag var hos våren
Jag var vacker
Jag var älskad

Högt och länge
sjöng jag
i ljusgröna skogar –
för våren
min älskare

Så gick jag hem
till sist.
Till matematiken.

Sedan
har jag aldrig mött våren
ensam
och aldrig
känt mig så älskad

Dikt av okänd

5 februari 2022

Kammarlås

 

Ska vi tro att det här kammarlåset är flyttat från bostadshuset till en sekundär funktion i ett uthus? Ska vi tro att det gjordes 1948 då mormors och morfars boende moderniserades? Ska vi tro att den ljust gröna linoljefärgen har funnits någonstans i bostadshuset? Men var? Eller är detta lås återbrukat från annat håll? Spänningen hålls vid liv.


Det här är det enda kammarlås som finns kvar på gården. Det har suttit här så länge jag minns. Självfallet är jag förtjust i det där det sitter monterat på den enkla bräddörren.

*

I mitt andra boende är samtliga kammarlås på innerdörrarna kvar. Samtliga spegeldörrar  har nyckel att öppna med på gångjärnssidan och äggvred eller mässingstrycke på anslagssidan. Om de kommer att bytas ut? Nej, varför det?

27 januari 2022

En ögonblicksbild

 

Januarisolens strålar lyser in och genom den glesvävda halvlinnegardinen på masonitedörrens Trycko- beslag och limfärgstapeten från 50-talet. Att det lilla rummet på övervåningen är klart sedan några år känns så bra, likaså är det berikande att ta tillvara på tillvarons små ögonblick. Som när solskuggor uppstår på det man uppskattar!

18 januari 2022

Årskrönika 2021

Det har inte hänt mycket med byggnaderna här under året som gick förutom att en ny träbro byggdes i oktober. Och innan dess togs farstukvisten och den gamla betongbron väck.


Den nya bron/entrétrappan är byggd helt i trä och ersatte betongbron från 1950. En kunnig timmerman/snickare utförde arbetet efter min ritning. Den färdiga bron halvoljades två gånger som skydd men helst skulle jag vilja att den grånar så snabbt som möjligt. I många sammanhang finns det inget vackrare än grånat trä. När bron var klar undrade timmermannen vad vi trodde att folk som såg den nya bron skulle tycka var märkligast...?

- Att det var dumt att riva farstukvisten kanske??? tyckte jag.
- Nej, jag tror de flesta undrar över varför inte tryckimpregnerat virke har använts. 

Haha, han kan ha helt rätt. Denne timmerman vet hur tyckandet och snacket går här. Men tryckimpat virke är ett material som inte ens dykt upp i mitt medvetande. För övrigt hade vi ett intressant samtal om skogsbruk, skogsvård och virkesuttag för första gången med någon här uppe med liknande tankar som vi har.


Detta är utsnitt ut ett par gamla fotografier som visar hur bron såg ut en gång i tiden.

Vi äger två släktgårdar och gracerna fördelas mellan dem. Att jämföra olika byggtekniker, materialval, planlösningar, gårdsformationer och omgivande landskap är väldigt intressant, ja även människors mentalitet.

Självfallet blir det mera gjort där vi bor större delen av tiden och inte lika många stora insatser här i norr. De förutsättningar vi bestämde oss för långt tillbaka i tiden, var att här uppe var det viktigast att lägga ner tid och energi på ekonomibyggnaderna. Så har det blivit. Bostadshuset är till funktionen helt ok men rent estetiskt finns mycket kvar att göra både utvändigt och interiört på bottenvåningen. Men det får absolut inte bli ett quick-fix. Hellre då inga åtgärder alls.


Ett par hörn på rökbastun höjdes i juli. Det var 2010 som den åter placerades på grundstenarna efter byte av syllstockar.

Slåtter med lie och slåtterbalk, torka höet och köra in det i ladugårdsporten utfördes också, men det kan inte räknas som byggnadsvård, inte heller att bränna det på hösten.  Lite skogsröjning utfördes, inte heller det kan kallas byggnadsvård eller byggnadsrestaurering.