6 mars 2010

Forntidens kapsyler

Den svenska kapsylen finns icke mer. Kronkorken har numera ersatt andra förslutningar på öl- och läskedrycksflaskorna. Till kronkorken behövs öppnare. Alka-korkarna har gått i graven. De som hade ett ytterhölje av metallfolie och under detta, mot flasköppningen, en rund korkplatta med en mindre vit plastskiva. De man öppnade med ett speciellt handgrepp, utan öppnare.
Minns ni greppet som behövdes för att öppna kapsylen, öppna alkakorken? Fliken, eller tungan, revs av motsols. Tungan hölls i ett säkert grepp mellan höger tumme och pekfinger samtidigt som vänsterhanden höll flaskan om halsen och tummen på kapsylen. Minns ni???

I min lilla samling av alka-korkar har jag separerat kapsylplåten och korkinläggen. Av korkinläggen har jag t ex gjort grytunderlägg och en duk! Kapsylerna, alfa-korkarna, kommer från 70-talet och är således inte från min barndom. Tidsandan syns på typsnitt och logo-typer. Sailor-kapsylerna kan dock ha designats tidigare. Även Pommac med vit triangel mot röd botten och svart text tycker jag mig minnas från tidigare år. Att jag sparat de här beror nog på pop-konsten. Det är mängden som gör det. Och kunde Andy Warhol 1962 måla av Campbell´s soppburk, en trivial konservburk, varför skulle jag inte kunna spara några kapsyler????


Drickesbil´n kom en gång i veckan på sommar´n. Den stannade på gammvägen, den grusade Kustlandsvägen från 1600-talet. Där ställdes tombackar av trä fyllda med tomglas samt tomma svagdricksflaskor (ni minns de stora av brunt glas med porslinskork och egen bärställning av trä???). Jag vill minnas att det var Till-bryggerier som körde ut dessa efterlängtade läskedrycksflaskor. På den tiden fanns många lokala bryggerier, inte heller där hade centraliseringen nått så långt som den gjort idag.

Det här är för min del de mest minnesvärda läskedryckerna. Utan inbördes rangordning
  • Loranga
  • Trocadero
  • Sockerdricka
  • Champis
  • Pommac
  • Fruktsoda
  • Portello
Vischyvatten ville mormor ha och det stack nå´t fruktansvärt i näsan då jag provade. Usch och fy!

Det här är som konfetti, färggrant. Mina kapsyler finns i en glasburk på hyllan där den står som prydnad. Burken har följt mej genom alla åren och alla flyttar...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

8 kommentarer:

  1. Vilka härliga gamla bilder och iakttagelser du levererar! Jag har nu tagit mig friheten att länka din blogg till Västerbottens museums fans på facebook, ca 450 pers, och hoppas att några tittar in och blir lika nostalgisk som jag själv.

    SvaraRadera
  2. Men hörjeligen, he hadd ja då int tänkt me då ja börje skriv. Att kômma te se fint e sammanhang. Tack för he!

    Fast mine minnen börj ju på bli museala förstås...

    (Jag försökte lägga in en bild här, men det verkar inte gå att göra i en kommentar.)

    SvaraRadera
  3. Kapsyler med namnet TILL kom 1961, innan dess var det troligen Umeå ångbryggeris namn på dom, U ångbr hade nederlag i Nling en bra bit in på 70-talet vad jag minns.
    Här något som Ni yngre troligen inte vet om kapsylerna. Vi smågrabbar älskade ju allt som kunde smälla och vi skalade bort tändsatsen på vanliga tändstickor och fyllde dessa aluminkapsyler (korkskivan borttagen)med tändsats, vek noga ihop kapsylen. Sedan lade man den fyllda kapsylen på ett hårt underlag, oftast en sten, och så slog man till ordentligt på densamma med en annan sten. Jädrans vilken smäll det blev om man träffade rätt, oftast stack det till ordentligt i fingrarna av "krutstänket". Där ser Ni en lyckad återanvändning av kapsyler !!!
    RuneÖ

    SvaraRadera
  4. Nog är minnet en spjuver. Men i mitt ryms en kapsyl som fanns mellan den där fliken revs av motsols och den kapsyl som krävde en öppnare av metall.

    Man drog fliken rakt över flaskans öppning. Den tunna metallen var förberedd så att ett "band" tvärs över öppningen drogs bort.
    Den här varianten blev inte så långlivad.

    Om det inte är någon annan som minns den här varianten så har den skapats i min fantasi, för i mitt minne finns den i vart fall.

    GW

    SvaraRadera
  5. En sann historia.

    För en del år sedan hörde jag följande av en vän. När han var barn (ca 9 år) hade han någonstans uppsnappat ett budskap som sa att om man samlade i hop en stor mängd kapsyler (typ äldre) så kunde man få en ledarhund. I granngården bodde en blind kvinna som han tyckte väldigt mycket synd om.

    Han började samla kapsyler --- hemma, hos kompisar, släktingar, på gatan, på festplatser i papperskorgar, osv.
    Så småningom efter flera påsar med kapsyler började han undra vart han skulle skicka alltihop.

    Det visade sig att det var ingen som var intresserad. Han hade gått på en mina. Eller ska vi säga en myt. Smärtsamt men kanske en nyttig lärdom.
    Vår livsmiljö är full av myter. Ju förr man inser det desto bättre. Eller ...
    Hälar
    GW

    SvaraRadera
  6. Haha RuneÖ, krutstänk på fingrarna... Vi småjänter brukade dra bort fliken helt och vika kapsyler runt fingertopparna. Det blev fantastiska "naglar"!

    GW - den där sortens kapsyler har jag några av också. Det får kanske bli ett kapsyl-inlägg till!

    Hade det varit idag hade 9-åringen samlat ölburkar och verkligen fått pantpengar, stackarn. "Håll Sverige rent"-kampanjen, som startade 1962, har gett resultat.

    Myternas vara eller icke vara kan ju diskuteras. Att leva i med livslögner kan aldrig vara bra men en viss sorts myter kanske behövs? Att dissekera hela tillvaron i vetenskapliga beståndsdelar kan bli tråkigt. (Jag kan njuta av stjärnhimlen utan att ha namn på varje stjärnbild eller veta avståndet till varje stjärna. Kanske är det ett dåligt exempel?)

    SvaraRadera
  7. Det värsta med de där kapsylerna var då man råkade dra fliken snett så den gick av utan att man lyckats öppna korken. Då satt man där med ett litet helsicke om man ville ha sin dricka. Funkade inget annat fick man be farsan att få låna en plattång.

    SvaraRadera
  8. Ja Anders, hände det var det var situationen inge vidare. Men oftast behövde man inget verktyg, inte ens en kapsylöppnare och det tyckter jag var lättsamt.

    SvaraRadera

Hejsan, trevligt att få besök!

Alla ni knapptryckare som hittat min blogg och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer... ja, allas åsikter!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...