3 mars 2026
Ansiktsbyte
27 januari 2026
Puttersmälla
Minns ni puttersmällan av en dubbelvikt kartongbit som fästes på framhjulet på staget till stänkskärmen med en klädnypa? I klädnypan fästes ett snöre som gick upp till cykelstyret. När man drog i snöret trycktes kartongen mot ekrarna och ett härligt ljud uppstod och det var bara att gasa på.
Vi var lättroade barn!
12 maj 2025
Misstag eller planerat?
Jag har varit hemmansägare i 25 år. Två och ett halvt decennium. Att det skulle innebära insikt om den okunskap som finns hade jag absolut inte anat. Att klassresan skulle ha den vinklingen på tillvaron. Ingen ska tro att det här inlägget har varit lätt att skriva.
Ingen kallelse skickades ut då byn var delägarförvaltad. I en delägarförvaltad förening krävs konsensus i alla beslut och då måste samtliga delägare vara kallade. Efter min påtryckning gjordes 2007 en lantmäteriförrättning där samfällighetsföreningen bildades. Som suppleant föreslog jag min barndomskamrat vilket också röstades fram. Det var 20 år sen.
Året innan gjordes avverkning av gemensamt ägd skog utan att medlemmarna fick veta det.
Samma år som sff bildades utfördes markberedning av den avverkade arealen mot majoritetsbeslut på stämma.
Försäljning av gemensamt ägd mark har gjorts och medlemmarna fick inte se någon karta över vilket markområde det gällde och ingen kände därför till exakt areal delägarna skulle sälja. Vem som satte priset fick vi inte heller veta. Köperskan satt i styrelsen för byns samfällighet, kanske var det styrelsen som beslutat om pris för marken utan att tillfråga delägarna. Vänskapskorruption är inte någon bra utgångspunkt i en öppen gemenskap. När frågan om försäljning kom upp sade jag att vi delägare vill veta mera, frågan måste tas om och göras på rätt sätt nästa år. Det kommande året fick vi delägare inte veta något mer, inga fler dokument visades eller informerades om. Jag som hade trott att min barndomskamrat, som var köpare, hade mer kunskap och var mer kompetent än så. Långnäsa åt mej!
Nyttjande av vår gemensamt ägda mark beslutas utan att delägarna tillfrågades. En av de som beslutat att utan eftertanke använda marken sitter i styrelsen. Inkompetens. När de inblandade tre paren efter några år berättade om projektet menade den ena inblandade att de som ifrågasatte handlingssättet var ogina. Hon behövde inte mer kunskap i frågan hur en samfällighetsförening sköts eftersom hon har bra utbildning och det räcker. Min tanke var: "Visa det då."
Medlemmarna blir överkörda, man kan tro att det är på den tid då byåldermannen var högsta beslutande organ, innan samfällighetslagen trädde i kraft. Byns styrelse hänger inte med i tiden. Kanske är det vanligt på riktigt små orter där tiden står stilla och där kunskap saknas och man vägrar lära något nytt?
Stämmoprotokollen justerades under ett par decennier med ordförande och sekreterare som höll i justeringspersonerna som marionetter utan talan. Det innebär att människors integritet inte respekterades. Jag protesterade mot detta i åratal men ingen förändring skedde. Till sist skrev jag en motion där förhållandet klargjordes. Då beslutades om förändring. "Ja, du har väl rätt" sa min gamla kamrat i styrelsen. Hur styvnackad får man vara, det är styrelsens sak att kunna sådana frågor och kan man inte är det styrelsens sak att ta reda på vad som gäller när något sådant påpekas.
Två gånger har försök gjorts att ändra andelstal godtyckligt utan lantmäteriförrättning. Båda gångerna har min barndomskamrat suttit i styrelsen. Vem vill bli lurad av någon man känner väl? HELA styrelsen är ansvarig för det som sker, man kan inte skylla ifrån sig på andra om det blir skarpt läge.
*
Hur många instanser, myndigheter, riksförbund har inte jag ringt och mejlat för att skaffa mig kunskap i de här frågorna? Förutom att gå kurs och prata med insatta. Tror ni att medlemmar i en bostadsrättsförening i en större stad skulle ha tillåtit att styrelsen sitter kvar trots alla övergrepp mot delägarna?
I en sff där det är så lågt i tak, där att arbeta tillsammans är okänt, sker ingen reell utveckling. Det är likadant som i en autokrati som vi ser växa fram i t ex USA just nu. Att vara rättvis, delge samtliga medlemmar information och ta gemensamma beslut passar inte samfällighetsföreningarna här. Det syns som om Okunskap ger makt. I min värld får en hel styrelse inte visa en sån inkompetens under så många år när de får hintar om felaktigheter.
Struntar man i regler och lagar visar det på vilken människosyn man har. T ex att alla är inte lika mycket värda och alla får därför inte delta i beslut. Det är sorgligt och gör mej ledsen att styrelserna i byns samfällighetsföreningar försökt lura mej och andra delägare så många gånger i tron att ingen av oss förstår, vet, kan...
Det handlar till syvende och sist om moral, alltså förståelsen för vad som är rätt eller fel. Samt vilken etisk svansföring man har dvs. om man vill leva efter de fyra etiska principerna:
- göra gott
- inte skada
- vara rättvis
- respektera självbestämmande och integritet
*
1. Vi ska inte ljuga!
2. Vi ska inte viska, så att den andra inte får höra.
3. Vi ska alla hjälpa till med jobbet!
4. Vi ska göra roliga saker tillsammans!
5. Vi ska inte kasta papper runt kojan!
6. Vi ska inte ta mer än 50 öre med oss om vi samlar
in pengar!
7. Vi ska meddela om vi inte kan komma till klubb-
mötet!
8. Vi måste ta med märkena!
9. Vi måste kunna lösenordet!
10. Vi ska ha en egen sång!
När jag fann det där barnsligt naiva papperet för 11 år sedan berättade jag om det så här: https://morfarshus.blogspot.com/2014/06/foreningsregler-demokrati-transparens.html
27 december 2024
Julen 1926
Utöver den linjerade anteckningsboken skriver han att "han fick en åsna, chokladkniv, 2 pennor, bok, slips, ljusstake, ett verktygsskaft och en marsipanpojke."
Undrar just vad det var för åsna och chokladkniven - vad var det? Verktygsskaft var en förberedelse för vuxenlivet för pojken i sågverkssamhället. Jag anar att den här vaxduksboken var början till det livslånga skrivandet som kom att pågå. Boken var kanske en äventyrsbok med cowboys och indianer, vem vet... Pappa var en bokslukare i hela sitt liv och någonstans måste det ha börjat.
14 augusti 2024
Klippesdocken
Det här med att rita och formge kläder till klippdockor, eller klippesdocken som vi sa, var en trevlig sysselsättning under regniga sommardagar. Sysslolöshet fanns inte, ingenting var riktigt tråkigt och händelselöst. Som jag minns det. Temperafärger blandades och en tuschpenna eller blyertspenna användes för att fylla i konturer eller detaljer på kläderna till klippdockor som följde med och klipptes ut ur tidskrifter.
Och tänk att de platta pappersfigurerna finns kvar!
2 september 2023
Alka-korkar
Minns ni Alka-korkarna? De där kapsylerna av tunn metall som man drog av runt flaskhalsen. De hade en bit kork som anslöt mot flasköppningen och dessutom en bit rund vit plast på det?
Tar man bort metallen med varumärket och den vita rundeln återstår den runda och tunna lilla korkplattan.. De där småpryttlarna syr man sedan ihop till en "duk". Åtminstone gjorde jag det.
Min idé blev till en rätt originell sexkantig skapelse, eller vad tycks? Jag tillverkade även ett grytunderlägg och då med tre lager korkrundlar men detta är försvunnet.
25 december 2022
Julkrubban
Detta är min alldeles egna julkrubba som jag lekte med en gång i tiden. När den tas ur sin kartong luktar det alldeles speciellt, lite syrligt då den har förvarats i ett ouppvärmt rum ända fram till jul. Figurerna är schablonmässigt tillverkade och målade men som jag tyckte om alla de där figurerna och tillbehören - det var ett dockskåp som bara fick lekas med under jularna.
Jag har sett så många fantastiska julkrubbor sedan dess, katolskt överdådiga, fantasifullt roliga - men ändå finns den här spartanska och reformerta krubban kvar långt in i hjärtat med hågkomsten av fina jular. Krubban visar en agrar miljö på vissa sätt likadan som jag själv växt upp i.
15 november 2022
Bilälskare
En gång i tiden ser det ut som om jag hade tyckte för bilar. Här har jag ritat en figur som står på en bil. Underlaget för det ritade är masonite (så klart).
Idag ser jag bilen som enbart ett transportmedel. Hade jag stannat kvar i byn efter grundskolan hade min inställning till bilar varit annorlunda kan jag tro. Kanske hade jag haft flera bilar stående på gården, bilar i olika stadier av reparationsbehov. Min första bil, en Saab 96 V4, årsmodell -68, hade kanske stått som relik någonstans. Hur mycket gillade jag inte rattväxel, bakhjulsdrift och frihjul.
Nu föredrar jag bilfritt och vill helst, om det går, gömma bilen helt när den står stilla.
*
Det blev en nationell nyhet i september 2020 då ett ödehus i Hörnsjö brann ner tillsammans med ett stort antal bilar. Av huset återstod efteråt enbart murstocken. Det hela var ingen estetisk syn, varken före eller efter branden.
Foto Per Landfors, Västerbottens Kuriren 2020-09-28
Klicka på texten ovan för att förstora
Nordmalings kommun påstod, i en annan artikel, att en så stor hög skrotbilar kunde ansamlas på ett och samma ställe på grund av att kommunen inte hunnit till Hörnsjö med sin miljöinspektion. Hmm...
Jamen skrotbilar finns väl över hela landet!? Javisst är det så men i Mellansverige, där det inte finns byar, finns dessa bilar på gårdar utan intilliggande grannar. I Norrland finns de överallt - det är naturligtvis inte helt sant det jag skriver men jag upplever att fulbilar är mer exponerade i norr. Endera håller kommunerna bättre efter sina invånare eller så är människor av någon anledning inte lika benägna att samla skrotbilar i söder. Är det en mentalitetsskillnad jag undersöker?
I städer förekommer väl inte skrotbilar på tomter över huvud taget, eller... Den meste finsnickaren jag känner är bilfreak på fritiden. Han håller de bilar han arbetar med inne i sitt garage i centrala stadskärnan i en sörmländsk stad. Allt under ordnade former. Fint så.
27 september 2022
Skepp ohoj
I anteckningsboken jag hittade fanns många olika ämnen som intresserade min far som barn och ung. Till exempel olika segelfartyg och de olika seglens benämningar. Det är kul att bläddra i boken, som har sidorna paginerade för hand, och inse vad en pojke i sågverkssamhället Rundvik intresserade sig för. En pojke i en familj som även bedrev småskaligt jordbruk.
Seglens benämning.
Här har principerna för olika segelfartygs master antecknats. Skeppen är bark, skonert, brigg, skonare och galeas. Det bästa sättet att lära sig fakta och komma ihåg dem är fortfarande att skriva ner dem!
I den här boken börjar den handstil som kom att bli pappas alldeles egna att bildas. Jag gissar att det här är antecknat efter skolgången men inga årtal finns angivna här.
24 september 2022
Barnteckningar från 20-talet
Här ser vi en riddare i full mundering: heltäckande kroppsrustning samt lans och sköld. Hästen är täckt med ett schabrak. På sidan om i bakgrunden syns en del av riddarborgen med 9 våningar(!) och torn. Kan det vara takfönster på tornhuven? En ganska så omöjlig fantasi. Det är medeltiden som avbildats på teckningen.
Här på sidan 32 och 33 har dåtidens verklighet avbildats. Det är en flygmaskin sedd framifrån, ett propellerflyg med fantomen bakom spakarna - men nej, det är en pilot i skinnhuva och flygarglasögon.
Nästa avbildning är en pansarkryssare. När bilden kom till var första världskriget över men kanske florerade bilder av de pansarkryssare som tjänstgjort under kriget i tidningar. Teckningarna är gjorda av pappa som föddes 1917.
24 december 2021
Julkrubban
Stallet har tre högt sittande glasfönster! med spröjsar!, torvtak? och en skorsten som det kommer rök ur, haha... Jag ville tydligen förbättra boendesituationen för det var ju kallt utomhus till jul här hos oss i norr. Att leva sig in hur livet tedde sig i Mellanöstern för sisådär 2000 år sen är inte lätt för ett litet barn i kalla Norden, varken då eller nu.
Jesusbarnet i krubban är avbildad rakt uppifrån, utom de två pinniga benen på krubban. Så roligt det var att finna den här barnteckningen hopvikt med en notering om att jag ritade julkrubban den 22 januari 1961.
Så här ser krubban och dess figuriner ut i verkligheten:
Att teckningarna finns kvar är för mej lite otroligt. De var vikta och instoppade i en bok, tänk att jag hittade dem.
Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds välbehag.
Det föddes av en jungfru skär,
Guds Son det barnet är.
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.
Om världen ännu större var,
av guld och pärlor klar,
så vore den dock alltför klen
till säng åt dig allen.
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.
Text: Martin Luther/Olaus Martini 1617 – bearbetad av Johan Olof Wallin 1817.
28 september 2021
Tittskåpsmodell
År 2018 besökte jag försvarsfordonsmuseet Arsenalen i Strängnäs för visning. Arsenalen är ett statligt militärhistoriskt museum där Sveriges militärhistoria från 1900-talet fram till nutid visas. Ett 70-tal fordon, både på band och hjul, visas. Jag kan inte påstå att mitt intresse av detta är oerhört stort.
Ett par år efter att den väldigt fula byggnaden som inrymmer militärmuseet hade invigts 2011, besökte jag en liten stuga som flyttats dit nära intill- ett soldattorp som pliktskyldigast hör till museet och som ursprungligen var uppfört i Björkvik i Sörmland. Nära denna finns ett nybyggt litet hus som rymde en utmärkt utställning om indelningsverkets historia. Jag var där ett par gånger men längtade inte efter att se utställningen i det stora museet.
Det jag innan visningen inte visste var att på Arsenalen även finns en avdelning med tennfigurer.
"Här kan du se en stor samling handgjorda tennfigurer som visar scener från stenåldern vidare till Gustav Vasas kröning, en 1700-talsbal på Haga Slott samt 1920-talets vaktparad.Samlingen fanns tidigare i Tennfigursmuseet i Hjortnäs utanför Leksand. Det är bland annat figurer skapade av konstnären Holger Eriksson. Det är en fantastisk samling som även visar leksakstillverkningen av tennfigurer från 1700-tal fram till 1920-tal."
https://arsenalen.se/utstallningar/figurmuseum/
För mej har figurer i tenn endast inneburit soldater. Några tennsoldater från min pappas barndom finns kvar och vem har inte läst och hört om pojkars intresse för och lek med tennsoldater och indianböcker föritin´.
Det som visades i en egen avdelning gjorde mig förvånad och upprymd. Förutom att gjutformar av allehanda slag och en beskrivning av tennfigurers historia visades fanns en samling med skiftande innehåll. Där fanns allt från Haga slottsteater till en pågående egyptisk balsamering, en rit på minoisk palatsgård, slaget vid Lützen 1632, slaget vid Virta bro med Sven Dufva 1808, "3000 man kvar på fjället" dvs. karolinernas dödsmarsch 1819. Med mycket mera. Allt utsökt berättat i tittskåps-modeller.
Ljuset i modellerna var mycket mer naturtroget än på alla de bilder jag tog.
OCH vad fanns där mer - jo en modell av en fäbod där ett par fäbodstintor vallande kossor och getter. Där syntes inte ett spår av krig.
Hallå där, är det inte bedårande så säg! Jag föll pladask.
Efter detta har jag gjort ytterligare ett besök där. I september 2019 besöktes Arsenalen för att lyssna på ett föredrag om Indelta soldater och båtsmän i krig anordnat av en släktforskarförening. Det passar mej med tanke på båtsmän som jag intresserat mig för och som även finns i släkten.
"Många känner till den indelte knekten och hans soldattorp, med hur gick det till när han kallades ut i krig? Föredraget behandlar indelningsverkets soldater och båtsmän alltifrån det sena 1600-talet till början av 1800-talet. Det behandlar inte bara hur man förbereddes i fredstid, utan också när och hur soldaterna skickades ut i fält, liksom vad som hände med familjen där hemma om soldaten förblev borta. Det ges också en del tips på hur en släktforskare kan hitta uppgifter om sin förfader i fält.
Lars Ericson Wolke är professor i historia vid Försvarshögskolan."
Jomen, det var också intressant trots strulande teknik (som är så typiskt). Och numera vet jag att den trista byggnaden innehåller många vackra små välgjorda modeller.
15 september 2021
Getförbud för 300 år sen
För exakt 300 år hände sig detta i byn. År 1721 fanns säkerligen många getter här förutom kossor. Då infördes getförbud för några i byn boende kvinnor som troligen hade det svårt med att få ihop till brödfödan.
Vi känner till att åtminstone ett hemman dokumenterats som öde och övergivet vid den tiden och att det togs upp igen 1723 och att staten då gav
skattebefrielse i sju år. Det var en anfader till mig som flyttade in på hemmanet numro 1. Då hade det stått öde i 17 år (1706-23). Detta var under Karl XII:s intensiva krigföring.
Hur som helst bestämdes det så här angående de där kvinnornas getter:
Domsagoprotokoll § 7,
2 december 1721.
Per
Persson, xx, framlägger en förlikningsskrift med inhysesfolket
därsammanstädes: Jon Jonssons änka Karin Jonsdotter, pigan Anna
Larsdotter och änkan Dordi Persdotter låtit fatta, samt med sina namn
uti vittnets Erik Jonssons och Lars Erssons i L. närvaro den 3 november
1721 lydande att bemälte inhysespersoner skola intet mera hava några
getter, i anseende till den skada de göra på bybornas åker- och
svedjeland vilken förlikning efter Per Perssons begäran, samt Kungliga
förordningen av den 4 juli 1695 § 23.
Som litet barn var jag ovetande om livets reella besvärligheter. Getter var för mig glada filurer som lekte och hoppade precis som i Einar Norelius bok Petter och hans 4 getter där de färgglada getterna betar i skogen men blir uppätna av trollet Ludenben. Trots detta slutar sagan lyckligt. De tre bockarna Bruse var en annan favoritsaga. Att ha getter hemma blev en verklighet först många år senare, det var en trivsam tid. Getter kan verkligen vara fantastiska landskapsvårdare.
6 september 2021
Badtunnor men inte badkrukor
Ett par frysta ögonblicksbilder från förr...
21 augusti 2021
Lekstugor som kulturarv
Jag är glad för att jag tog mig tid att besöka Nääs slöjd & byggnadsvård utanför Göteborg denna sommar där en utställning om lekstugor pågår - Där fantasin bor - en utställning om lekstugor och kojor. Har själv länge ivrat för bevarande av lekstugor eftersom de tillhör vår kulturhistoria.
"Med utställningen Lekstugor och kojor vill vi lyfta barnens kulturarv, och utforska relationen mellan barn och byggnadsvård. Hur kan barn lära sig om och involveras i byggande och byggnadsvård? Vi tänker att lekstugor och kojor är ett bra format för att undersöka detta tema.
Utställningen finns på plats här hos oss, mellan Källnääs och sjön under perioden 8 juni till 31 oktober. Välkommen!"
Utställningen pågick utomhus med en stor mängd bilder på flera skärmar i form av små hus med rätt lite text. Den var alltså lätt att tillgodogöra sig. Några lekstugor var uppförda som kopior av äldre kända lekstugor.
Masterstudenter vid HDK-Valand (Högskolan för konst och design) hade byggt två olika lekstugor med barns önskemål och tankar. Detta i motsats till tidigare lekstugor där de vuxna byggde till barn för att de skulle lära sig vuxenlivet.
Boken Folkkära hus för småfolk med underrubriken Lekstugans resa från herrgårdspark till villaträdgård fanns till försäljning och såklart köpte jag den informationsrika lilla boken!
Den här bilden är extrem då den visar en av de äldsta lekstugorna. Den finns hos samhällets elit - i detta fall i Frognæs i Kristiania (Oslo) 1865. Lekstugan är en miniatyr av sommarboställets boningshus och på bilden har tjusiga damer och ett par barn samlats. Hovens och herrskapens lekstugor spreds med tiden till de lägre skikten i samhället.
Jag och lekkamraten Karin framför hennes söta lilla lekstuga som är riven sedan länge.
Det här var den lekstuga pappa byggde till oss barn. Den är inte riktigt klar på bilden, bron saknas och blommorna vid den saknas. Stugan hade röd slamfärgad fjällpanel med vita knutar och foder och troligen var takmaterialet oljehärdad masonite som asfaltstrukits. Lekstugan hade tre fönster mot två väderstreck och var indelad i två lika stora rum - ett kök och ett sovrum. Dörren var hög som en normal dörr dvs med höjdmåttet 2.10 meter.
Ibland övernattade vi barn verkligen här. En säng bestod av två uppochnervända potatislådor av trä samt en skumgummimadrass och sängkläder. På bilden bakom min kusin skymtar de enda möbler i barnstorlek som fanns där förutom en enkel köksbänk och leksaksspis. De där röd- och vitmålade möblerna hade pappa tillverkat. Lekstugan kom senare att skänkas bort som jaktstuga.
Se här en kort video om lekstugor från utställningen vid Nääs slott.
31 juli 2021
Molly
Dockan Molly är just nu klädd i en nystruken hemsydd klänning.
Och här står jag och stryker dockans kläder på en strykbräda i favoritköket. För länge se´n. Genom lek tränades man för vuxenlivet, för det hushållsarbete som ansågs krävas av en liten flicka när hon blev stor. Det var inget jag genomskådade då men roligt var det att leka och lära nytt.
När jag för några år sedan återfann Molly på tredjevinn´ bland kartonger och sågspånsisolering fann jag också en låda med hennes dockkläder. Då planerade jag att se över dem och den klädvården är nu utförd. Det är knappt man vill stoppa ner alla kläder i lådan igen - då blir de åter skrynkliga :-)









































