Jag har varit hemmansägare i 25 år. Två och ett halvt decennium. Att det skulle innebära insikt om den okunskap som finns hade jag absolut inte anat. Att klassresan skulle ha den vinklingen på tillvaron. Ingen ska tro att det här inlägget har varit lätt att skriva.
Ingen kallelse skickades ut då byn var delägarförvaltad. I en delägarförvaltad förening krävs konsensus i alla beslut och då måste samtliga delägare vara kallade. Efter min påtryckning gjordes 2007 en lantmäteriförrättning där samfällighetsföreningen bildades. Som suppleant föreslog jag min barndomskamrat vilket också röstades fram. Det var 20 år sen.
Året innan gjordes avverkning av gemensamt ägd skog utan att medlemmarna fick veta det.
Samma år som sff bildades utfördes markberedning av den avverkade arealen mot majoritetsbeslut på stämma.
Försäljning av gemensamt ägd mark har gjorts och medlemmarna fick inte se någon karta över vilket markområde det gällde och ingen kände därför till exakt areal delägarna skulle sälja. Vem som satte priset fick vi inte heller veta. Köperskan satt i styrelsen för byns samfällighet, kanske var det styrelsen som beslutat om pris för marken utan att tillfråga delägarna. Vänskapskorruption är inte någon bra utgångspunkt i en öppen gemenskap. När frågan om försäljning kom upp sade jag att vi delägare vill veta mera, frågan måste tas om och göras på rätt sätt nästa år. Det kommande året fick vi delägare inte veta något mer, inga fler dokument visades eller informerades om. Jag som hade trott att min barndomskamrat, som var köpare, hade mer kunskap och var mer kompetent än så. Långnäsa åt mej!
Nyttjande av vår gemensamt ägda mark beslutas utan att delägarna tillfrågades. En av de som beslutat att utan eftertanke använda marken sitter i styrelsen. Inkompetens. När de inblandade tre paren efter några år berättade om projektet menade den ena inblandade att de som ifrågasatte handlingssättet var ogina. Hon behövde inte mer kunskap i frågan hur en samfällighetsförening sköts eftersom hon har bra utbildning och det räcker. Min tanke var: "Visa det då."
Medlemmarna blir överkörda, man kan tro att det är på den tid då byåldermannen var högsta beslutande organ, innan samfällighetslagen trädde i kraft. Byns styrelse hänger inte med i tiden. Kanske är det vanligt på riktigt små orter där tiden står stilla och där kunskap saknas och man vägrar lära något nytt?
Stämmoprotokollen justerades under ett par decennier med ordförande och sekreterare som höll i justeringspersonerna som marionetter utan talan. Det innebär att människors integritet inte respekterades. Jag protesterade mot detta i åratal men ingen förändring skedde. Till sist skrev jag en motion där förhållandet klargjordes. Då beslutades om förändring. "Ja, du har väl rätt" sa min gamla kamrat i styrelsen. Hur styvnackad får man vara, det är styrelsens sak att kunna sådana frågor och kan man inte är det styrelsens sak att ta reda på vad som gäller när något sådant påpekas.
Två gånger har försök gjorts att ändra andelstal godtyckligt utan lantmäteriförrättning. Båda gångerna har min barndomskamrat suttit i styrelsen. Vem vill bli lurad av någon man känner väl? HELA styrelsen är ansvarig för det som sker, man kan inte skylla ifrån sig på andra om det blir skarpt läge.
*
Hur många instanser, myndigheter, riksförbund har inte jag ringt och
mejlat för att skaffa mig kunskap i de här frågorna? Förutom att gå
kurs och prata med insatta. Tror ni att medlemmar i en bostadsrättsförening i en större stad skulle ha tillåtit att styrelsen sitter kvar trots alla övergrepp mot delägarna?
I en sff där det är så lågt i tak, där att arbeta tillsammans är okänt, sker ingen reell utveckling. Det är likadant som i en autokrati som vi ser växa fram i t ex USA just nu. Att vara rättvis, delge samtliga medlemmar information och ta gemensamma beslut passar inte samfällighetsföreningarna här. Det syns som om Okunskap ger makt. I min värld får en hel styrelse inte visa en sån inkompetens under så många år när de får hintar om felaktigheter.
Struntar man i regler och lagar visar det på vilken människosyn man har. T ex att alla är inte lika mycket värda och alla får därför inte delta i beslut. Det är sorgligt och gör mej ledsen att styrelserna i byns samfällighetsföreningar försökt lura mej och andra delägare så många gånger i tron att ingen av oss förstår, vet, kan...
Det handlar till syvende och sist om moral, alltså förståelsen för vad som är rätt eller fel. Samt vilken etisk svansföring man har dvs. om man vill leva efter de fyra etiska principerna:
- göra gott
- inte skada
- vara rättvis
- respektera självbestämmande och integritet
*
Jag minns den hemliga klubb vi hade som barn, lekkamraten och jag. Sen dess har åren gått. Reglerna som gällde finns nerskrivna och jag återfann dem när vi arbetade med övervåningen i huset.
.
REGLER.
1. Vi ska inte ljuga!
2. Vi ska inte viska, så att den andra inte får höra.
3. Vi ska alla hjälpa till med jobbet!
4. Vi ska göra roliga saker tillsammans!
5. Vi ska inte kasta papper runt kojan!
6. Vi ska inte ta mer än 50 öre med oss om vi samlar
in pengar!
7. Vi ska meddela om vi inte kan komma till klubb-
mötet!
8. Vi måste ta med märkena!
9. Vi måste kunna lösenordet!
10. Vi ska ha en egen sång!
När jag fann det där barnsligt naiva papperet för 11 år sedan berättade jag om det så här:
https://morfarshus.blogspot.com/2014/06/foreningsregler-demokrati-transparens.html
