15 november 2018

Våldtäkt anno 1872

Skriet av Edvard Munch ca 1893.
"
Protokoll hållet vid polisförhör inom Lögdeå by den 18de September 1872.

S. D.   Sedan till min kännedom kommit att i dag på förmiddagen, torparen Johan Perssons i Lögdeå minderåriga doter Erika under väg från sitt hem i närheten av Rundviken och berörde by dit hon varit skickad att köpa mjölk blifvit öfverfallen af lösa ynglingen Johan Bagglund, samt släpat inåt skogen och där med något hvasst tillhygge tilldelat en mängd sår och troligen våldtagen samt jag, i anledning häraf och då fara för lifvet möjligen var at befara, anmodat Provincialläkaren herr doktor Y. Ljungberg att afresa till flickans hem för att besiktiga henne och lämna den läkarvård, som hon kunde erfordra; så, efter det en slik besigtning egt rum och Herr Doktor Ljungberg mundtligt upplyst att flickan hade 9 större och mindre sår dels i pannan, dels i bakre delen af hufvudet och dels vid venstra örat samt att synbarligen nyligen åtminstone försök till våldtäkt egt rum, hördes slutligen i sitt hem anträffade och nu hemtade /osäker transkribering/ Johan Bagglund, hvilken omsider frivilligt erkände att han i dag på morgonen å vägen mellan Rundviken och Lögdeå by upphunnit Erica Persdotter nedanför s. k. Holltesbacken och då Erica börja vara ovillig emot honom, motat henne inåt skogen och där med en hvass sten slagit i huvudet flere slag, kastat henne till jorden och mot hennes vilja med henne öfvat otukt, hvarefter han qvarlämnat Erica sanslös liggande å marken och gått till sitt hem i Lögdeå, hvarest han är boende hos sin moder ogifta qvinspersonen Greta Nylander.

Per Johansson uppgafs hafva rest till Skellefteå men hans hemmavarande hustru berättade att hennes barn, hvilket hon på morgonen sändt till Lögdeå by att köpa mjölk, frampå dagen släpat sig hem och då varit alldeles nedsölad af blod, som ymnigt flutit ur flere sår i pannan och hufvudet, till sådan mängd, att, innan första förbidningen hann ske en karott nära blifvit fylld; och barnet då uppgifvit att Johan Berglund från vägen släpat hennes doter ett stycke inåt skogen nedom Holtesbacken samt där våldtagit henne och därefter troligen för att dölja brottet, slagit henne i hufvudet med en hvass sten till dels Erica afsvimmat och Bagglund sannolikt avsett/ansett henne död. Hustrun hade och besökt stället där misshandeln skett och funnit att oaktadt slar regn föll stora blodlefrar syntes qvar i mossa som var färgad av blod; och ville Modern hafva Bagglund för båda brotten under åtal ställd.

Som Erica Persotter af mattighet inte kunde nu uppgifva de närmare detaljerna före, under och efter brottens begående, så uppsköts förhöret med henne till nästa dag; men emellertid skulle Bagglund genast tagas i förvar.

Den 19de September

Då nu det å gårdagen påbörjade polisförhöret angående Erica Persdotters misshandel skulle fortsättas, befanns Erica ännu svagare än igår, hvadan rannsakningen ytterligare under några dagar måste uppskjutas, men Bagglund skulle på grund af hvad mot honom förekommit insändas till Cellfanget /cellfängelset (min anmärkning)/ i Umeå i afbidan på rannsakning i saken inför Domstol.

Den 21 September

Inställde sig undertecknad åter hos Per Johansson i Lögdeå, hvarest hans dotter Erica ännu fanns sängliggande med ombundit hufvud, men dock så pass mycket återställd att hon om tilldragelsen kunde afgifva följande berättelse.

Onsdagen den 18de dennes på morgonen vid pass 9, hade Erica med 2ne mjölkhämtare af sin  moder blifvit sänd till Lögdeå by för att köpa mjölk; Kommen ett stycke utåt den väg, som dit leder hade hon upphunnits af Johan Bagglund, hvarefter båda under tystnad fortvandrat vägen framåt till dess de hunnit mot foten av det så kallade Holtesberget, då Bagglund utan att säga något, fattat Erica i armen och under ohöfviska åtbörder sökt draga henne från in i skogen på venstra sidan af vägen. Erica hade väl af alla krafter sökt göra motstånd men Bagglunds öfverlägsna styrka segrade dock och sedan han släpat henne vid pass 40 alnar på sidan af vägen, hade Bagglund ikullkastat henne och sökt uppdraga hennes kjortlar; och då Erica börjat skrika och ropa på hjelp, hade Bagglund tillsagt henne vara tyst, men då hon detta icke efterkommit utan fortfarande gjort motstånd, hade Bagglund, som redan lagt sig ofvanpå henne, med ena handen qvarhållit henne under sig och stuckit den andra handen in i hennes munn och därigenom hindrat hennes nödrop att framtränga, hvarefter och sedan Ericas motståndskraft, efter någon stund minskats, hade Bagglund fått upp hennes kläder samt sedan hon blifvit alldeles utmattad af Bagglund skändad. Efter det brottet hvar begånget och emedan Bagglund ännu qvarlåg på henne, hade Bagglund med knuten näfve tilldelat henne flere slag i ansigtet, så att hon nära nog förlorat all sans, därefter uppstigit och dragit henne efter marken ännu ett stycke längre inåt skogen hvarest han med en sten slagit henne flere gånger i pannan så att blod börjat ymnigt flyta och därefter förmärkte att hon ännu hade lif, fastän alldeles vanmäktig; hade Bagglund vändt om henne och nedtryckt ansigtet i den underliggande marken, hvarefter han ytterligare med en sten tilldelat henne flere slag på bakhufvudet så att hon omsider mistat allt medvetande. Hurulänge hon därefter låget sanslös kan Erica ej uppgifva; men då medvetandet återvände befann hon sig ensam och ehuru svag hon än var, hade dock rädslan att Bagglund skulle återkomma och äfven fullborda mordet styrkt henne så pass att hon skogledes kunnat draga sig fram till hemmet.

Förklarade Erica, på fråga att, under det hon i sällskap med Bagglund, vandrat vägen framåt, de icke mött någon person och att ej heller då våldet begicks någon främmande person synts till, men att, nu närvarande arbetarna Eric Jacobsson och Jacob Jacobsson jemte flere andre sett det Bagglund ifrågavarande morgon gått straxt efter Erica vägen framåt mot Lögde, hvilket sistnämnde förhållande jemväl af dem vitsordades.

Slutligen begärde Erica Persdotter att Bagglund skulle för båda brotten till laga ansvar ställas.

Omsider antecknades och att Bagglunds små syskon, vid hans hemkomst berörde dag på f.middagen, bemärkt det Bagglund varit blodig på händerna.
"
https://lh3.googleusercontent.com/jGriFIfSOkZ7Qluy2RlICbo0CTReM-lrvcBTcDgFzAV1z1xru1yHxrNy-_PmPr8MOWtFmZXGnmRK-RGedsaEQFxFZEDcZW8r9WddXWUmgmOpi1VUGcwlIkOGXsrTnXeOkLs8iV4hnhGVh-A94J32B6r3uE73kPsHGOMGcF5796A82TJEFFs3IpEBq_xETcgGy5r7aGlRLzMVSyFPEpH3g8s0ePp-1-bO1vWtSjs8GBCia5_sNPql1E17Z_QWGp50CsnUwkMVQ3NL6HQdotMMfxtzxRGxFhnHEfWnfEDScsWDdrkRZBGzaIJiqMi7RZjz67jdXk4_an2PcHDOztrXkp17quiISTldeTNsgRRqsOqOo0RmmknuwIfuNHpu3yhHmhuSXkgN3y6_unVZ3jUmhaYjM1HPYyF88BMrxjFL_McXCPUxlP51ltSXbeLb0Afe4e8xdfzE_Fe3X8BrdHWWCZRZ6bHkCHFZLCXpZ_VJcz1V3utBaJF0hGL-TsGYIZLHe0iYtwZUO0H0XLM1yS-TGVNGZk1tpDDO6xArrAVB2j26Xlw6qTtc9SIpKmYDCk72y9XEQLdVO62uTK7oM3f9i4IcdmlW36xfbe131y0mpiyQHI1-PYLehMnh6huJenyBD-bdDGJV--xzSQ_4V8EU6HmRyw=w1000-h661-no
Utdrag ur polisförhöret.


En flicka under 15 år blir våldtagen och misshandlad den 18 september 1872.
Hon gick ensam på en skogsväg i fullt dagsljus. Detta är också hembygdshistoria. 
Sån´t man oförhappandes kan finna i arkiven.
.
.

14 november 2018

Tänk att ha en ombonad läshörna

Jag minns så väl ett av mina första möten med en kulturmänniska ur en annan socioekonomisk grupp än min familj. En kvinna med många hyllmeter böcker. Det var en av mina kamrater som tog mig med till sin släkting boende i en tätort utanför hemkommunen.

I det hemmet fanns ett vardagsrum med ombonade bokhyllor och en läsfåtölj. Jag tror det var en Lamino med fårskinn samt tillhörande fotpall, klassikern som Yngve Ekström designade 1956. En pläd låg över fåtöljen. Pläden var inte "draperad" för att se chic ut, den gjorde nytta som värmare. Det var så skönt och vackert.

Så hade jag aldrig upplevt bokhyllor hemma. Visst hade vi bokhylla från golv till tak i vardagsrummet, och i den stod inte endast prydnadssaker och porträttfotografier som så ofta hos andra familjer i vår samhällsklass. Nej, här i huset fanns många böcker.

Men hemma hos oss fanns ingen skön fåtölj med nackstöd att krypa upp i där man kunde leva sig in i en annan värld med en bok i famnen alternativt lära sig mer intressanta fakta.  Soffgruppen fick duga och då satt man inte uppkrupen för sig själv, i soffgruppen förväntades man oftast umgås med andra. Tv:n fanns helt utanför gemenskapen i vardagsrummet, i ett annat rum, tack vare min insiktsfulla mor.

Jag behövde mycken egentid och det innebar att jag ofta låg i sängen och läste. Helgmorgnar och veckokvällar utan läxor kunde det bli. På eller under täcket. En läskudde var helt nödvändig att ha.

Det var inte Starlet jag läste.

Jag hade aldrig problem med ljus som tidigare kunskapstörstande människor kunde ha. Elektrisk belysning har funnits under hela min levnad och det var ingen skillnad på stad och landsbygd. Det var inte begränsad tillgång på lampljus som när Ivar Lo-Johansson (1901-1990) beskriver sin ungdom i Analfabeten (1951):
"Om kvälln satt jag i köket bland de andra.
Jag försökte luta på lampskärmen för att få läsljus.
- Varför gör du så? frågade min mor.
- Jag ska läsa.
- Vad ska det tjäna till? (...)
- Det är för att slippa arbeta, sa min bror.
- Jag kan väl få läsa på min fritid?
- Man blir förstörd av läsning, sa min mor.
Hon trodde det på fullt allvar."
.
.

12 november 2018

Dagsljus

SÖMNAD, 1924 av Stefan Jonsson (1876-1955). 
Originalet finns på Thielska galleriet, Sthlm.

Ljuset försvinner allt tidigare om kvällarna så här på senhösten. Man vill gärna ta till vara på det sittande med en bok eller sömnad intill ett fönster. När det är för mörkt för arbete eller läsning firar man skymning en stund och låter allt bli lugn och ro. Så gjorde man förr innan elektrisk belysning, radio, telefon, tv och web var uppfunna. Det är bara vi som bor på den lågt stående solens breddgrader som kan göra det - och det kan verkligen rekommenderas.
.
.

10 november 2018

Folkhemmets lekplats

Så här såg lekparken dära Vall´n när jag var barn och även då jag gick i högstadiet på orten.
Det var en saklig, geometrisk anläggning i funktionalismens anda. Gungor på gungställning, balansgunga, karusell, rutschkana, sandlåda samt parkbänkar för mammorna. Minst en sida kantas av en blomrabatt. Allt på sandunderlag. Platsen är central i tätorten, i övre änden av lekparken går Kungsvägen på vars andra sida nya prästgården ligger och ytterligare en bit till vänster medeltidskyrkan med den vackra fristående klockstapeln av bottnisk typ. Till höger utanför bild löper Nygatan med många affärslokaler och bensinstation.

Det finns något fint och vältänkt över den nya anläggningen. Som idag är ett ingenting, ingenmansland. Foton finns men jag ska inte belasta er med det.

Som barn lekte jag inte här, landsbygden med sin fria och fantasifulla natur, och kanske en och annan lekstuga, var vad jag och mina kamrater höll oss till. Det var under högstadiets håltimmar vi slank förbi här efter att ha köpt en krämbulle på Näslunds konditori eller på väg att köpa godis på Häggströms kiosk.
.
.

7 november 2018

Asp-gôbben

De flesta av oss barn i byn på 50- och 60 talen blev varnade av de vuxna för Asp-gôbben. Han var något mörkt, opåtagligt, stort som bodde i bäcken. Ett väsen. Ett väsen att vara försiktig med så att han inte drog oss ner i bäcken och åt upp oss om vi kom för nära det rinnande vattnet.

Vi ville vara i säkerhet och höll oss på avstånd från Asp-gôbbens tillhåll.
Asp-gôbben var trygghetsskapande trots den rädsla han fick oss att känna om vi kom för nära hans tillhåll: bäcken. Bara vi var på tillräckligt avstånd kunde hans armar inte nå oss. Tji fick han!
Vi barn kunde röra oss över stora arealer, tomtgränser fanns sällan, skogen var till för alla, bilvägarna var farliga men vi lärde oss att titta åt båda håll innan vi gick över. Kustlandsvägen var bästa lekplatsen på våren när vägen var fuktig och urgröpningar för kulspel, rutor för hoppa hage och  gränser i "jag begär krig" kunde göras. Okej, jag blev lätt påkörd av en moppe en gång men det blev ingen skada av den händelsen. Ingen kan påstå att vi var överbeskyddade. Ändå överlevde vi barnaåren.

Asp-gôbben hade med säkerhet sin beskärda del i de vuxnas strategi för vår överlevnad.

Människans behov av skräck är lika stort idag som på 50/60-talen eller under tidigare sekler. Det har bara andra uttryck.
.
.
.
.
.

.
.
.
.
.

.
.

6 november 2018

Mjölkfilter

Jag åkte med en kompis på kvällsloppis i Gideå med omnejd en onsdag i juli. Vi hade fullt upp med att åka hela långa sträckan mellan byarna, inte hann vi stanna på samtliga ställen med secondhand-försäljningar. Jag fann en Termo-skål från Bo Fajans med design av Allan Ebeling för 5 kr. Det var ett fynd.

Men titta vad jag hittade på en gård inne i Gideå: en förpackning med mjölkfilter, öppnad men nästan oanvänd. Där i ligger runda nonwoven-filter till mjölksilen som finns här från tiden då här fanns kossor. Den stora silen placerades ovanpå  mjölkkrukan och ett engångsfilter placerades i denna och detta hölls på plats med en rostfri sil med stora hål som skruvades fast med bajonettfattning vill jag minnas. Därefter hälldes mjölken över.

Förpackningen är genial, lätt att återförsluta och från tiden då plast inte användes. Trodde väl aldrig att jag skulle få se sådana här mjölkfilter igen. Förpackningen blev min för 20 kronor. Absolut trevligaste köpet.

Det var mamma som stod för mjölkhanteringen. Just idag är det hennes födelsedagsdatum (och Gustav II Adolfs dödsdag). Tänk att jag haft förmånen att vara med om livet på ett litet jordbruk.

Foto: Sune Jonsson (1930-2009), Västerbottens fotograferande etnolog.
.
.

4 november 2018

Ladugården

Ladugården
Akvarell av Carl Larsson 1905

Ser ni glada Johanna, som handmjölkar, där hon tittar fram?

Den här akvarellen hör inte till en av dem jag sett mest frekvent. På 70-talet var många Larssonska akvareller avbildade på vykort, planscher, brickor - ja på allehanda ting. Till sist blev man lite less på de där hårdexploaterade bilderna. Men den här avbildade var inte så vanlig.

HÄR finns fler av Carl Larssons fina akvareller ur Spadarvet där han dokumenterat bondelivet.
.
.

2 november 2018

Öre gårdsbageri

Så glad man blir som kommunbo i förskingringen att läsa så här positivt om ett företag i kommunen. I Svenska Dagbladet som kom i lådan i söndags (28/10 2018) fanns en blänkare om Öre gårdsbageri.


Jag har ännu bara varit till bageriet en gång under öppettid de två år det funnits. Då inmundigades det potatispizza. Äter gärna där fler gånger eller köper med mig bröd.
.
.

1 november 2018

Jordbrukets marginalisering

Den här bilden vill visa på en av de få platser i bygden där plöjd åkermark ännu kan ses. Här finns åkerbrukare. För åtta år sedan plöjdes den sista åkern i hembyn - jordbruket har dött ut. Så annorlunda jämfört med mellersta och södra delarna av landet där marken ännu hävdas i stort. Där är landsbygden inte lika ödslig.

Det är intressant att bläddra i  en rapport om hur svenskarna vill bo. Hur tillförlitlig rapporten är kan jag inte gå i god för men så här svarar man på två av frågorna:

Vad vill svenskarna ha nära sitt boende?
Natur- eller grönområde 53 %
Mataffär 27 %
Hav/sjö 9 %
Skola, förskola, lekplats 5 %
Gym 1 %
Takeaway-restaurang 1 %
Fotbollsplan, badhus, ishockeyrink 0 %
Kafé 0 %
Vet ej  5 %


Var finns ditt riktiga drömboende?
På svenska landsbygden 28 %
I en mellanstor svensk stad 21 %
I skärgården 14 %
Vid Medelhavet/annat hav utomlands 13 %
I en svensk storstad 12 %
I storstad utomlands 4 %
I fjällen/alperna 3 %
Annat 2 %
Vet ej 3 %
Landsbygden lockar oss svenskar. Många drömmer om att bo på landet. Om inte annat ser man det i många livsstilsmagasin. Är landsbygden "levande" lär den vara än mer attraktiv.
Källa: Svensk fastighetsförmedlings Trendrapport 2018
.
.