16 november 2019

Tunnelseende


En tunnel kan vara ett nöje att passera genom. Som Brunkebergstunneln.
.
.

14 november 2019

Så nära till ett naturreservat - men så långt borta

Norrländsk myrmark. Större delen av området utgörs av aapamyrar. I södra delen av reservatet finns en av de nordligaste högmossarna i Sverige.

 
 
Bilder från maj och juli i år. Vid det senare besöket fick jag en familj, som satt på en sten bland nedskräpningen och åt, att inse att det var fin vy om man gick några meter in från stoppet vid E4. Pappan sa, när han såg myren, att han stannat flera gånger tidigare men aldrig insett att utsikten var så pass mäktig. Småpojkarna tyckte mest det var kul att springa ikapp på spången.

Skylt till vilken nytta?
.
.

11 november 2019

Lekstugor som kulturhistoriskt fenomen

Tisdag 26 november 2019 kl. 18:00–19:00 hålls ett föredrag om "Lekstugan" på Nordanå kulturområde i Skellefteå.

Bilden kommer från Skellefteå museums samlingar, SM LS 00082.

 Lekstugan, historien om den lilla stugan med stora möjligheter
Lekstugan har älskats av generationer av barn och väcker för många kära minnen. Kanske växte du upp med en i barndomshemmet, eller har en hemma på gården för dina barn att leka med?

Den här kvällen kommer byggnadsantikvarie Pernilla Lindström berätta om just lekstugans historia och om kända och mindre kända lekstugor för allt från prinsessor till arbetarbarn.

 Eventet är kostnadsfritt.

Arrangör Skellefteå museum, Hålla Hus
***

Den här arkitektritade lekstugan uppfördes år 1918 till två små disponentdöttrar vid ett järnbruk i Mellansverige. Den innehåller kök med vedspis att elda i och zinkbänk, storstuga, vardagsrum och sovrum. Alla möbler är specialformgivna i barnstorlek för just denna lekstuga.




Storstugans matgrupp i lekstugan från 1918. På några möbler har döttrarnas initialer snidats. Lekstugorna i hembygden var långt ifrån av den digniteten på formgivningen och därför sätter man inte något värde på de där små husen. De försvinner.
Det här är min lekkamrat Karins lekstuga hemma på deras gård. Den är riven.

Småflickor skulle lära sig sköta ett hem i ett minihus och lekstugan blev ett hjälpmedel. En vanlig lek var rollspelet mamma, pappa, barn. Först skapades lekstugorna i högreståndsmiljöer och så småningom under 1900-talet spreds lekstugor för barn till enklare miljöer dit hembygdens små hus kan räknas. Min farmor och mormor, födda 1882 och 1890 hade inga lekstugor.

***
Min och syrrans lekstuga byggdes senare, den var klädd med faluröd fjällpanel, hade tre fönster och en dörr på ena gaveln. Lekstugan innehöll två rum: kök och sovrum/vardagsrum. Sängar blev det av två upp-och-nervända potatislådor (pärlåd:er) per bädd, med skumgummimadrass ovanpå och sänglinne förstås. Här kan den sagobetonade tapeten ses. Så roligt det var att vakna upp efter en natts sömn (lite skraja kunde vi vara innan vi somnade) med blå himmel och molntussar som susade förbi fönstret. Den gavs bort för länge sedan som jaktkoja.

Lekstugans köksbord och stolar av trä och masonite finns kvar även om lekstugan sedan länge är borta. Den stod där vedbacken nu är belägen. Jag tog fram möblerna för fotografering för några år sedan. Det är enkla konstruktioner i vitt (trä) och rött (Masonite). En gång väldigt omtyckta och använda. Elspisen, även den av träfiberskiva, är en köpt leksak. 

Här är den enda helt funktionalistiska lekstuga i min hembygd som jag uppmärksammat. Byggd av släta träfiberskivor med pulpettak och fin veranda/farstukvist. Den är nu borta, flyttad påstås det. Den var enkel men hade inte mindre kulturhistoriskt värde för det. Men det är tyvärr byggnader av den typen som försvinner om man inte väljer att bevara sin historia.

Nu uppmärksammas lekstugorna och deras kulturhistoria av Skellefteå museum. Ingen är gladare än jag för det. Det är behjärtansvärt då många överloppsbyggnader försvinner eftersom få sätter värde i dem. De hemmabyggda lekstugorna försvinner och ersätts av köpta friggebodar. Men vem vet, kanske kommer en lekstuga i funktionalistisk stil att visas på bild där i Skellefteå tisdag den 26 november. Nästa gång kanske föredraget hålls här i kommunen...
.
.

8 november 2019

Ångermanland

Norrlandspoddens avsnitt nr 55 handlar om Ångermanland och ångermanlänningar. Intressant att höra två personer med så olika politisk inriktning samtala och inte som så ofta i debatter eller sociala medier försöka smutskasta varandra.

Jag är själv ett fan av Ångermanland. Så klart.

.
.

6 november 2019

Riddersvik - Sini 47

Denna tavla, en olja på duk, hade mamma med sig i bagaget då hon flyttade hem till byn för att ta över föräldrarnas jordbruksfastighet, eftersom morfar fått hjärtfel.

 

Hur den kom i hennes ägo vet jag inte men ett antagande från min sida är att det var en avskedsgåva från inspektorn på Riddersviks gård i Hässelby villastad där hon var anställd som hembiträde. Jag tror att eget inköp faller bort som alternativ. Inspektorn skötte jordbruket och alla de odlingar som fanns i anslutning till gården. Hon berättade många trevliga minnen från den tiden och att hon och arbetsgivarfamiljen Bjällerud trivdes, som jag förstår det, med varandra. Man hade ett modernt tankesätt vilket till exempel innebar  att Karin åt tillsammans med familjen. Hos andra hade det varit otänkbart - anställt tjänstefolk skulle äta i köket. Riddersviks gård ägdes av Stockholms stad. Vem signaturen Sini är, som målade tavlan 1947, är oklart.

Ett annat litet minne från från tiden på Riddersvik är från arbetskamraten Tyra, född i Lövånger. De hade roligt ihop har jag förstått.

Foto på mamma på resande fot som 26-27-åring från den tiden.
Efter sömmerskeutbildning valde hon att arbeta med annat.

Här finns en sammanställning av bilder från Riddersvik, en Hässelbygård med gamla anor av Henrik Henrikson 2018. Där fann jag bla a detta flygfoto:

Detta bör vara från 40-talet då mamma arbetade där. Hon berättade om alla dessa odlingar, köksland och växthus med grönsaker, rotfrukter, bär och frukter. De skulle delvis försörja Stockholms stad. Hon gjorde sitt bästa för att införa grönt på matsedeln efter hemflytten och giftermålet ett par år senare - men det gick inte alls bra med en kinkig man med specifika matvanor. Gå och göm sig sparris, melon, kronärtskocka, tomat, grönsallat...

Att flytta hem till byn efter anställningar på syfabrik i Uppland, i storkök i Värmland och som hembiträde i Stor-Stockholm kan inte ha varit helt lätt.
 Idag, den 6 november, skulle hon ha fyllt 98 år.
.
.

3 november 2019

Heder och tack

Familjegraven är förberedd för vinter och kyla. Gran- och enris från den skog som de som vilar här alla har brukat i sin livstid. Heder åt dem.


Vid en dödsbädd
Du talar om din ”vägran att ärva”
som om du hade långt större självaktning
än Medelsvensson
och av det skälet inte vill hålla godo
med färdiga tankar.
Men så är det inte.
För om vi använder ordet ”ärva” på idéernas plan
får det en innebörd
som inte bara är ovärdig
dig själv eller ”Medelsvensson”
utan helt enkelt omöjlig.
Det finns inget mekaniskt
övertagande av idéer!
Det finns inga färdiga tankar!
Det finns ingen överföring av en människas minne
till en annans,
som när du kopierar en fil
från en hårddisk!
Vi befinner oss vid en dödsbädd.
(Det är alltid till samma
dödsbädd vi återvänder.)
Den döende fadern
säger till sina barn:
”Om ni söker vad jag gömt undan i vingården,
ska ni finna alltsammans.”
De antar att han gömt undan en skatt.,
men så säger han inte.
Du kan ärva en bok
men inte dess mening.
Finnandet ligger i sökandet.
Meningen uppstår
i dig.


Jesper Svenbro
ur Vingårdsmannen och hans söner, 2008.
 
.
.

2 november 2019

Sista smörjelsen

Under mina uppdrag för församlingar i Svenska kyrkan har jag stött på s.k. sockenbudstyg. Detta är små nattvardskärl som placeras i ett fodral för att kunna medföras av prästen till en person som är sjuk och vill ha "sista smörjelsen", en person som ligger på sitt yttersta och som är alltför svag för att kunna ta sig till kyrkans nattvardsgudstjänst. I sockenbudstygen ingår nattvardskalk, patén och liten vinkanna med lock. Allt i behändigt miniformat. Dessa kyrkliga inventarier används knappast idag, de är kulturhistoriska föremål som minner om en annan samhällsordning, om en icke-sekulariserad tid.

År 1859 kallade en hemmansägare här i byn på prästen när han låg för döden, inte 40 år fyllda. Han ville ha nattvard och själafrid eftersom något plågade honom. Jag förmodar att prästen från Vallen hade med sig ett likartat kit som på bilden eftersom en person i socknen budat efter honom.

Prästen kom till bondens ångermanländska korsbyggnad, lyssnade på hans bikt och gav nattvarden kan jag förmoda. Då han kom ut ur rummet med den sjuke sa han: "Den mannen hade en underlig sjukdom."

Under hand kom en obehaglig historia fram i ljuset eftersom prästen, trots tystnadsplikt, av någon anledning inte kunde underlåta sig att låta andra vidare undersöka den unge hemmansägarens bikt. Hans brott skulle ha renderat ett livstidsstraff på vatten och bröd på Långholmens fängelse om det hade uppdagats när det utfördes. Nu dog mannen men rykten om mordet fanns där. Det kom att påverka några människor i omgivningen.
.
.

1 november 2019

Insikt i en äldre byggnadskultur


Många byter ut
när de har ett gammalt hus.

De sätter in jordvärme
och använder inte vedspisen.

Hela kåken är uppbyggd på detta
för att få drag
och ventilationssystem
och så tar du bort det.

Du får nåt som kyler istället.

Du värmer inte upp vindarna.

Mycket grejor blir fel då.

*

Jag tycker det är mysigt
när det brinner.

Nu är det kaffekokarn
som det knäpper i.

Men jag har faktiskt gjort
en brasa idag.

Det var lite ruggigt
på morgonen.

*

Ett nytt hus idag
du åker och köper virke till det.

Det är sånt virke
som de knappt skulle göra ved av
på nittonhundratalet.

*

De bryr sig inte helt enkelt.

De bara säljer
och de som köper har ingen kunskap
om hur ett material ska vara.

En bräda till exempel.

Idag vill man driva upp nånting
så fort som möjligt
och få betalt.

Förr fick det ta mer tid.

Man valde ut träden man skulle ha
till exempel till brädfodring.

Man gick och tog på ett ställe
där man visste att det hade växt sakta
och att det var tätt och fint.

Idag är det ingen som…
det vet inte ens på vilket håll
de ska vända en bräda
när de ska sätta dit den.

Christer Larsson f. 1982
Ur OSEBOL av Marit Kapla, 2019.


https://www.instagram.com/p/B1N15_6AN0U/
Bild från internet  "kaffepanna på vedspis"