24 oktober 2020

Torpinventeringar

De obesuttnas boplatser kan finnas kvar, i storstadsområdena har de ofta blivit sommartorp, fritidshus.

Här ser ni en inventering av soldattorp i en sörmländsk socken. Varje torp är beskrivet med bild samt vilka soldater som bott där och när. Torpet markeras på kartan via en röd tråd. En gedigen hembygdsforskning har utförts.

 
 Helhetsbild av soldattorpsinventeringen.

 

Detaljer från två av de inventerade soldattorpen. 

Jag fascineras över den stolthet som finns bland de som utfört den noggranna inventeringen. Respekt!

Foton från den första torpinventering jag såg, fascinerades över och därför fotograferade hittar jag inte i brådrasket. Den visades på en tillfällig utställning i stan tillsammans med vackra textilier och broderier gjorda med stor sakkunskap (det som felaktigt brukar kallas förspilld kvinnokraft).

Likaså har hembygdsföreningen sammanställt platserna för de tvättstugor som en gång fanns vid detta bruk. Nio av totalt 18 kända tvättstugor ryms inom kartbilden.

Från min hemby minns jag flera av klappbryggorna som nu är borta och ett par tvättstugor som fortfarande finns kvar vid Degermyrbäcken. Den ena välbehållen, den andra lämnad vind för våg.

Kan man vara annat än stolt över att bo i ett landskap där spåren av tidigare generationer dokumenterats så väl! Förutom i böcker.

Jag har skrivit rätt många gånger om rotebåtsmän, roteringslängder och soldattorp. En roteringslängd från N-lings socken finns men var dessa båtsmanstorp låg geografiskt finns inte, varken markerade på karta eller i den fysiska verkligheten. Inte heller arrendetorp som låg under bondgårdar. 

Här är några tidigare inlägg:

21 oktober 2020

Allt ljus på de obesuttna

Jag körde hem igår genom ett vackert landskap från ett herrgårdsuppdrag. På radions P1 sändes Vetenskapsradion Historia med ett avsnitt som hette På Bellmans bakgata  . Det pratades intressant trädgårdsarkeologi från Stockholms Södermalm MEN det som fick mig att tyst jubla var när temat, knappt 28 minuter in i programmet, kom att handla det som intresserar mig än mera - nämligen de obesuttnas historia.

"Om hur arkeologer ska kunna bli bättre att hitta de fattigas kulturarv. För vid sidan av slott, borgar och hallar finns torpen och backstugorna som utgör ett fortfarande okänt kulturarv som angår oss alla."

I programmet nämns att hembygdsföreningar har bra överblick vad gäller de obesuttnas, den icke markägande befolkningens historia och boplatser.

Men hur går det då när en bygd saknar hembygdsförening och ingen har koll på var de fattiga, de icke markägande invånarna bodde, känner inte till torplägenheternas belägenhet osv. Den som följt bloggen Timmer & Masonite vet att det är dessa små människor jag intresserar mig mycket för.

I mina tankar kom under radioprogrammets gång bland annat detta enkla båtsmanstorp på Hammar´n i Lögdeå där Ida Hörning föddes 1841 som yngsta barn till rotebåtsmannen Jonas Hörning (född 1806) och hans hustru Eva Brita Mattsdotter (född 1808). Det kan man läsa om HÄR. Bild ur byaboken.

År 2015 gavs platsen för båtsmanstorpet namnet Rita-skogen. Men varför? Varför? Namnet Hammaren fanns ju redan just för den platsen. Rita är 60+ och bor i ett hus från 70-talet några meter från båtsmanstorpets plats - kommer benämningen med anknytning till henne att finnas kvar om 100 år? Knappast ens om 50 år.

Varför frakta bort resterna av det timrade torpet utan att sätt upp en stadig och hållbar skylt med berättelsen att här låg en gång byns båtsmanstorp och kanske vilka som bott där. Varför inte bevaka det kulturhistoriska intresset?  

En av de två som ansökte om Leader-pengar till projektet satt /sitter i byastyrelsen och borde väl ändå känna sin hembygd som född och uppvuxen i byn. Kanske är jag hård i min bedömning men jag ser så många liknande fall i trakten. Ingen dokumentation, ingen respekt för tidigare liv, snarare verkar man skämmas över det liv som många levde här en gång. Historien är man inte är stolt över utan vill glömma eller gömma undan - TYVÄRR. Fattigstackare vill man inte minnas - precis som nämns i Vetenskapsradion Historias program. Historien utplånas, Norrland utarmas. Det är annorlunda på platser i Mellan- och Sydsverige! Det gör mig ledsen men också arg. Har inte våra anfäder, våra föregångare rätt till ett anständigt minne?

Vägen från fastighetsmagnaters herrgårdar till tanken på obesuttna båtsmän knyts samman i ett radioprogram och jag gläds över att den arkeologiska inriktningen håller på att förändras. Kanske även kulturmiljöforskningen. Till min bygd har inte detta nått (ännu): här rivs, ruttnar, markbereds och tystas det egna kulturarvet ner.

19 oktober 2020

Genomtänkt


Sambandsccentralen i masoniteköket är en mycket enkelt anordning: på högskåpets kortsida ovan arbetsbänken finns en trälist med borrade hål i översidan. På bredsidan är vinkelkrokar med fläns skruvade på jämna avstånd, en krok skjuter ut längre än övriga - den är avsedd för saxen. Listen är inmålad i väggfärgen. Där finns pennor, både blyerts och kulspets samt suddgummin. På krokarna hänger små nödvändiga prylar som t ex nycklar till dörrar, väggur, element.

Eftersom anordningen finns på kortsidan av ett högskåp är det inte alltför iögonfallande med sitt plotter av prylar. När jag ritade mitt eget platsbyggda kök tog jag vara på många praktiska detaljer från detta 50-talskök. På insidan av en kökslucka till ett överskåp har jag t ex en list med borrade hål för pennor men viktigaste detaljen är nog min variant av den inbyggda diskhyllan.

Den kvinna som på 40-talet uppfann denna suveräna lösning var den finska hushållsvetenskapens grand old lady Maiju Gebhard, född 1896. Diskstället av plastbelagt trådgaller är inbyggt i skåpet ovanför diskbänken. De gallerförsedda hyllorna gör att man kan ställa in disken direkt och vattnet droppar ner på den rostfria diskbänken. Man slipper plocka in vardagsdisken i skåp efter att den torkat och det är obelamrat på diskbänken när disken är avklarad. Idag är det standard i finska kök. 

Riktigt bra funktionalism!


18 oktober 2020

Dörrtrycke med långskylt

Slagdörrarna på övervåningen har funktionalistiska dörrtrycken. De är förnicklade med en hylsa av trä, av ask. Långskylten, en rektangulär bricka som täcker både dörrtrycke och nyckelhål, är gjort av förnicklad plåt. Ett fallregellås är inmonterat i dörrbladet med tillhörande nyckel från AB Möbellås, Eskilstuna.

Ett annat sätt att lösa beslagning av dörrar är att istället för långskylt använda nyckelskylt och rosett. Rosetten är brickan mellan handtaget och dörren, nyckelskylten är brickan runt nyckelhålet.

Allt detta är tydliga tidsmarkörer, ett sätt att datera en inredning.

17 oktober 2020

Tevagnshjul

 Tevagn med hjul att gilla.

 
Blir förundrad när jag inser att likadana tevagnshjul går att köpa idag - fyra stycken för endast 319 svenska kronor. Hos Specialbeslag AB. Heja!

Produktbeskrivning som följer:

Tevagnshjul / 75 mm / 15 kg / 4-pack / Vit/nickel.

Tevagnshjul i nickel med vitt gummi. Vid montering trycker man upp plasthylsan i möbeln och sedan trycks hjulet upp i hylsan. Kan användas till mindre möbler som vagnar och bord.

Tänk, en produkt, ett möbelbeslag som funnits i minst sju decennier och fortfarande finns på marknaden. När pappa tillverkade tevagnen, som nu är min, fanns förstås inte plasthylsan, den var då av metall.

16 oktober 2020

Solgult

När jag åker hit i oktober har jag minst en fullproppad tiolitershink med egenodlade snittblommor med mig som jag ordnar i vaser. Några solrosor fick förstås hänga med, i år en förgrenad variant med mindre men fler blommor per stängel. Riktiga glädjespridare! Det behövdes i år för gråare, mulnare, disigare och regnigare oktobersemester kan jag inte minnas. Varmare klimat är inget att hurra för tycker jag.


 

14 oktober 2020

Prydnadsminnen

 
En hylla från 50-talet kommit upp i veckan. Den plockades ner när tapetsering och golvläggning skulle ske i lill-rummet 2017. Två porslinsfiguriner, som i decennier förvarats i olika skåp och skrymslen, placerades där. Så länge...

Bambi - lika ung och söt som på 60-talet.

 
Och detsamma gäller för kissekatten. Hur barnslig får man vara som femtiotalist egentligen? Jag hör ju inte till de pyntades skara.


13 oktober 2020

Lingonbär

 

Under en liten skogsvandring blev det otippat nog en del lingon plockade. En del av lingonskörden blir till julens vattlingon.


12 oktober 2020

Träpussel från anno dazumal

Fortfarande dyker det upp bortglömda prylar och minnen. Senast två stycken träpussel för barn. Här är det ena.

Pusslet föreställer en ringdans i månsken med en mänskoflicka, ett troll, två kaniner och en hund.

 Den slippriga Näcken står för musiken, kaveldunen ståtar...
 
...och det gamla visa trädet tittar och lyssnar och vill så gärna dansa med. Jag minns hur jag som barn tyckte att detta träd var mäktigt.  Naturen är förmänskligad! Det låg i den tradition jag hade omkring mig - kristendom sammankopplad med naturmystik i form av t ex vittra och "di sma under jordi". Här i landet har vi varit ett skogs- och naturdyrkande folk där skrock och bibeltroende blandats långt in på 1900-talet. Åtminstone på landsbygder.

Lingonklasar och blåbärsbarn dansar också tillsammans i förgrunden. Undrar just hur många gånger det här pusslet lagts av mej som barn?


11 oktober 2020

Jag klistrar, jag klistrar!

Klisterremsor mot drag när man har innanfönster var vanligt förr när denna äldre typ av fönster var vanligt förekommande, ganska ovanligt numera. Trots det finns sådana här förgummerade pappersremsor fortfarande i dagligvaruhandeln, åtminstone i mellersta delen av landet. Jag är så glad över att ha två fastigheter där innerfönster finns kvar. Jag vårdar min kulturhistoria de luxe!


Här syns springan mellan innerbåge och karm som ska tätas. Här kan det dra när det blåser kallt ute. Det är innerbågen som ska tätas, ingen varmluft ska släppas ut mellan fönsterbågarna. Ytterbågen ska kunna släppa in lite luft utifrån för att kondens ska undvikas i möjligaste mån.


Och här är springan tätad. På våren är det bara att blöta bort pappersremsan med en fuktig trasa. Den lossnar lätt.

 *

En mycket enkel kammare innanför advokatbyrån. Till höger en stor tvåmanssäng under omhängen; invid ett fönster. Till vänster en plåtkamin med kokkärl. KRISTIN håller på att klistra innanfönstren. I fonden öppen dörr till byrån; därute synes fattigt folk som väntar på företräde.

KRISTIN.
Jag klistrar, jag klistrar!

DOTTERN
blek och avtärd, sitter vid kaminen.

Du stänger ute luften! Jag kvävs!...

KRISTIN.
Nu är det bara en liten springa kvar!

DOTTERN.
Luft, luft, jag kan icke andas!

KRISTIN.
Jag klistrar, jag klistrar!

ADVOKATEN.
Det är rätt, Kristin; värmen är dyr!

DOTTERN.

Å, det är som om du limmade igen munnen på mig!

(...)

Ur ETT DRÖMSPEL av Aug. Strindberg

Fönsterlav är ett traditionellt material att placera mellan bågarna. Vit fönstervadd, som också finns i handeln, är ett mer sentida.

Jag har även börjat med dragkorvar fyllda med ris som är lätt att återanvända från år till år. Meningen med materialet mellan fönsterbågarna är att det ska vara hygroskopiskt för att suga upp eventuell kondens.

10 oktober 2020

Kaffeduken

Ett inköp: en tryckt bomullsduk. En kaffeduk som saknar blombroderier som karaktäriserar 40-talets kaffedukar. Den här har en "modern" approach.

Trots att jag som ledstjärna har att inte ska köpa in retroprylar hit, här finns nog ändå, så kunde jag inte låta bli. Den var så himmelens fin och den passar inte i mitt andra boende. Här på övervåningen gör den sig superbt! För att särskilja den från de dukar som fanns här långt tidigare har jag sytt fast min namnetikett på baksidan.

 

Enkelt elva-kaffe.

Trycket på duken består av kaffefat, kaffekoppar, kaffeskedar och kaffebönor och runt om det hela en tryckt frans längd dukens kanter. Det finns inget namn på formgivare tryckt.

1910-tal, 1950-tal, 1970-tal och 2000-tal finns i mina boenden. Jag försöker skilja dem åt när jag byggnadsvårdar, restaurerar och inreder, den inriktningen är fantasieggande.

Bästa karottunderlägget för 50-talet som finns här i huset är tillverkat av flätat björknäver. Enkelt. Självklart.

9 oktober 2020

Liv

 När det inte finns krukväxter får egenodlade snittblommor för tillfället ge liv åt fönsterbrädan.


8 oktober 2020

Gråväder

Regn och rusk, grått och gråare, trist och tristare. En gladfärgad linneduk och en liten egenodlad blomsterbukett kanske kan liva upp...

 

 GLÄDJEN

Gråvädersdagen trycker mot
takåsen.
Det luktar mögel och sorgsenhet.
I hjärtats ena kammare
molar raseriet,
i den andra sitter döden och
gäspar.
Plötsligt kan glädjen uppen-
bara sig,
morgonfräck, prålande,
som tuppen på en gödselstack.

Werner Aspenström

7 oktober 2020

Hemtrevnad

 

Dagen efter ankomst var levande ljus tända och likaså björkvedsbrasan i öppna spisen. Rödvin i glasen. Ruggvädret hölls på plats utanför rutorna.




6 oktober 2020

Junghans väggur

 

Klockan i masoniteköket slår både hel- och halvtimmar med ett härligt bångande, en dov klang. Den behöver dras upp med drygt en veckas mellanrum. Formgivningen är ren. Är funktionalism.


Junghans, (Uhrenfabrik Junghans GmbH & Co. KG) tysk tillverkare av klockor i Schramberg i Schwarzwald grundad 1861. Vid sekelskiftet 1900 var Junghans störst i världen med en årlig produktion på tre miljoner klockor.

5 oktober 2020

Termometer

 

I masoniteköket/funkisköket hänger en inomhustermometer med en röd sprit som stigvätska. Glasröret är monterat på ett gulmålat, lite skålformat trästycke med schablonmålad temperaturskala i svart. Den kulören stämmer i ton med kökssnickeriernas gula gula kulör. Att temperaturen mäts i grader Celsius framgår tydligt. På baksidan står 1:05 vilket kan ha varit priset. Då.

Väggen som målats med fin roller är typisk för tiden, rollern kom i mitten av 1900-talet. Funktionalismens kök hade gärna målade väggytor med en ljus, lite blank och avtorkningsbar yta.

3 oktober 2020

Pryttlar

 

Pryttlar från förr. Underbara små manicker som bara kan köpas secondhand. Runda svarvade små träkulor av bok som är fästa på ett clips med taggad kant där tyget kläms åt av clipset. Allt för att gardinen ska sitta bra. De här fästs i gardinens överkant med valfritt avstånd beroende på textilkvalité (t ex 15 cm). Därefter förs kulorna in i ett spår på undersida kornischen.


Det finns gardinklämmor att fästa i spår även idag men numera är ploppen tillverkad av plast (se vänstra bilden). Jag kör trä för det är finare och har funnits här i huset sedan övervåningen inreddes 1950.

Härom dagen köpte jag ett antal gardinklämmor som den till höger för att fästa en gardin på en vajer. Men den lösningen skulle inte passa in i morfars hus på något av våningsplanen.

1 oktober 2020

Vippströmbrytare à la 50-tal

 

En vippströmbrytare av hårdplast från 1950. Elledningarna, som är infällda och dragna i rör, är utbytta men strömbrytaren är så klart återplacerad där den alltid suttit. Med spårskruvarna som förr. 

Annat är det med uttagen som numera ska vara jordade vilket inget av uttagen var från början. Här på övervåningen är uttagen placerade i höjd med fönsterbröstningen. Och när man bor i ett 50-talsinrett hus inser man hur få elektriska apparater och prylar som då användes. Elberoendet har ökat drastiskt.