Visar inlägg med etikett ting. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ting. Visa alla inlägg

10 februari 2024

Luddor för fötterna

 

Jag har förstått att det är inte alla som vet vad ett par luddor är för något. Luddor eller filtkängor, är varma fotbeklädnader som man snör på sig under vintrar med kall snö. De är tillverkade av filtad textil och skodda med läder. Ursprungligen är även sulan av textil och tål alltså inte väta.

Här syns ett gammalt par till vänster och ett "modernare" par till höger.

De svarta är sannolikt från 1960-talet och har gummisula, en eftergift för att tåla någon blötsnö. Dessa luddor har vävda skosnören. De äldre har högre skoskaft och smäcker form, de snörs med läderremmar och har som luddor ursprungligen hade även sula av filt och tål alltså inte väta. De här skodonen är varma och bra under kalla vintrar.

18 december 2023

Det tickar mot jul

 

Tidmätaren som tickar så tydligt i köket är ett väggur från Junghans. Det är något speciellt med tickande analoga klockor. Kan inte annat än tycka om dem. Det här uret inger trygghet och tickar på under en vecka, stannar sen om ingen hinner skruva upp verket. Den tickar nu mot julefrid.

 *

Långt tillbaka hade vi soltid eller lokal tid för varje ort i landet. Det fungerade i det gamla bondesamhället, men det fungerade inte i en tid av snabba kommunikationer dvs då järnvägsnätet byggdes ut och band samman orter i landet. Tidtabeller gick inte att skapa på ett vettigt sätt. År 1878 kom därför den stora tidsreformen då en enda, gemensam tid infördes i Sverige.

Idag har de flesta sitt digitala ur i telefonen men vill man veta tiden kan man fortfarande ringa telefonnumret 90 510 till svenska Fröken Ur.

2 september 2023

Alka-korkar

Minns ni Alka-korkarna? De där kapsylerna av tunn metall som man drog av runt flaskhalsen. De hade en bit kork som anslöt mot flasköppningen och dessutom en bit rund vit plast på det?


Tar man bort metallen med varumärket och den vita rundeln återstår den runda och tunna lilla korkplattan.. De där småpryttlarna syr man sedan ihop till en "duk". Åtminstone gjorde jag det.

Min idé blev till en rätt originell sexkantig skapelse, eller vad tycks? Jag tillverkade även ett grytunderlägg och då med tre lager korkrundlar men detta är försvunnet.

6 augusti 2023

Apotekspåsar från förr

Minns någon Apotekets papperspåsar, de där grå med små vita medicinska symboler?

Påsarna påminner om en tid med socialrealism och strikt mönsterglädje. Kommunalgrått (?) och väldigt vackert. Påsarna jag har är från 1970-talets mitt.

Påsen är fotograferad stående på en laminatskiva från dåvarande KLB-fabriken dära Vall´n och på väggen masonite från dåvarande fabriken i Rundvik. Träfiberskivan har sidan som formpressats mot ett finmaskigt nät utåt -vira-sidan. Det hela är därpå målat med en avtorkningsbar färg.

 

Koncentrerad kulturhistoria tänker jag. Inget av detta går att köpa nytt numera.

7 juni 2023

Tudelad verklighet

 

Blommande maskrosor och rödbläror - hur vackert är inte det och väldigt trevligt att få uppleva igen.

När jag riktar kameran neråt ligger där i diket längs gamla Kustlandsvägen en nerfallen gatlampa och blänker i solen, snart dold av växtligheten.

Jag väljer att ha den här bilden på näthinnan som i verkligheten var mycket vackrare än kameran fångat.

19 maj 2023

Kött-termometer still going strong

  

Den här kött-termometern från 50-talet är fortfarande i bruk. Och den fungerar bra. Till den behövs ingen elektricitet medelst batteri, inget batteri som kräver jordartsmetaller eller energi vid användning. I den finns ingen plast. Den tär inte alltför mycket på jordens resurser under sin livscykel. Bra va?

30 januari 2023

Glassamling

 

Man kan samla på både det ena och det andra. Något som jag köpt på mig är gröna och blå glaskupor på fot från 1900-talets mitt. Ingen är den andra helt och hållet lik, det har blivit rätt många, totalt omkring trettio stycken, alla köpta secondhand. De är vackrast på dagen när ljuset kommer utifrån. Med snö utanför blir det extra fina färger.

18 januari 2023

Spegling


Såsom i en spegel... ses det lilla rummet via skjutdörren ifrån masoniteköket.

30 december 2022

Bordsdukning

Planerar för nyårsfirande.


Kanske ska jag använda tallrikarna Vinranka i flytande blått från Gefle Porslinsfabruk, formgiven av Arthur Percy med matbesticken Gammal fransk.

Det är till årets storhelger som porslin och glas får komma ut och dammas av. Fantastiskt trevligt problem att välja hur allt ska kombineras. Väljer bland Vinranka, Atlanta, Venus, Victor, Bengali, Colorado LA eller kanske den vita mjuka formernas servis, WB, av Wilhelm Kåge.

Silverbesticken Svensk är ett under av avskalad renhet, besticken med grepp av gulvit bakelit alternativt horn med gafflar med tre klor är vackra och för med sig minnen, Thebe-besticken av rostfritt stål är vardagsbestick men är så fina att de mycket väl kan platsa på festbordet.

Utöver detta kommer servettfärg och brytning som hör till. Och glasen i olika storlekar som samlats i skåpen, med eller utan fot, med eller utan slipningar, med eller utan färg.

Till julgröten används Vinranka i rött. Vardagsporslinet får vila under jul- och nyårshelgerna.

13 december 2022

Luciatradition

Jag har inte skaffat mig någon Luciatradition hemmavid efter barndomens fina luciafiranden. Då det var Luciafirande med kaffe och mjölk/julmust och Lussekatter på Luciakvällen när pappa kommit hem från jobbet. Bara stearinljus lyste upp köket och från finrummet hördes i bakgrunden adventssånger på grammofonen.

Inget annat än de små ljusblå ljusstakarna med "guld" finns kvar. De där som är avsedda för julgransljus. Varifrån de härstammar vet jag inte. Jag har klippt till en röd stjärnformad duk av filt som påminner om den som användes på 50- och 60-talen. Det har hänt att jag försökt återskapa stämningen men inte till Lucia för då befinner jag mig inte hemma i masoniteköket.

Det Luciafirande som blev tradition i Stockholm var att, tillsammans med en kompis från KTH, gå till Adolf Fredriks kyrka tidigt på Luciamorgonen för att lyssna till Adolf Fredriks musikklasser. Lång kö utanför men väl inne var det mycket stämningsfullt med sång från koret och alla tre läktare så man blev omsluten av körsång. Till detta mängder av stearinljuslågor. Efteråt fikade vi på något morgonöppet café.

Efter min flytt det har jag och min väninna varje Lucia setts för att gå på kvällskonsert i någon kyrka (ibland konsertlokal), och före eller efter ätit ute, inte sällan på Operakällarens Bakficka. Och då kanske Luciafirande i Jacobs kyrka ett stenkast därifrån. Under pandemin blev det uppehåll men nu fortsätter traditionen.

Har du någon lång Luciatradition?

1 augusti 2022

Sälskinnshandskar

 

Det här är riktig varma gamla grejer. Ett par sälskinnshandskar från föritin. De ser ut att de är egentillverkade men vet inte av vem.

Insidan är fodrad. Nere vid fingrarna med det mjukaste skinn, kan det vara kaninskinn...

Hur som helst är sälen inte skjuten eller klubbad för att värma mina händer. Den blev skinnhandskar långt innan jag föddes. Befolkningen vid kusten här visste så väl vilka material som skulle användas till vad. Man var självförsörjande och levde nära naturen på den tiden.

Här sköt eller klubbade man säl en gång i tiden. I pappas samling allmogebössor fanns tunga rackare som var sälbössor (lodbössor). Eftersom jägaren skidade ut på isen till jaktplatsen och sen låg ner, kunde bössan vara tung då stöd för pipan fanns. Man kunde sikta utan att darra på handen. Kut ur´n var ett sådant där tillfälle då man sköt sälar. Märkligt tycker vi idag då säljakten är reglerad och att skjuta däggdjur då de föder ungar inte är lovligt.

Kutur´n är det urväder, oväder, den dag i mars då sälarna kryper upp på isen för att föda sina ungar, kutar. De gör det i oväder för att inte synas, de vill vara ifred.

27 juli 2022

Omsorg om skinnband

Några gamla böcker med skinnband har fått lite omvårdnad.

En av dem är en postilla, tryckt 1844, som tillhört min mormorsmors föräldrar Lars och Brita Christina. Den dammades av och smordes sen in med Konservatorns Läderolja. Smorningen ska hålla skinnet smidigt och förhindra uttorkning och sprickbildning. 

 

"Konservatorns läderolja, företrädesvis för äldre bokband. Vetenskapligt utprovad. Innehåller endast rena naturprodukter. Innehåller ej bivax eller hexan. Påföres sparsamt med mjuk trasa i rumstemperatur, poleras med mjuk trasa efter ett dygn. Kladdar inte. Färska fläckar på papper borttages med fläckpasta. Läderoljan rekommenderas av American Library Association. Innehåll 120 ml." 

Jomen, det där försäljningsargumentet gick jag på och köpte en burk. Utan den här läderoljan hade jag antagligen inte kommit på hur jag skulle behandla de gamla skinnbanden. Men för många år sedan bad jag mamma flytta de här böckerna från hyllplatsen nära murstocken för att de inte skulle torka ut snabbare än nödvändigt. Så visst har jag värnat något lite om böckerna långt före nu.

På nätet läser jag så här i efterhand att innehållet är giftfria naturprodukter (klövfotsolja och lanolin).


Fler böcker med skinnband fick samma omsorg. Det kändes fint. Sådana här böcker finns inget stort värde i, men väl ett affektionsvärde.

 
Det finns inte många bokbindare idag därför är hantverket i sig är bevaransvärt i mina ögon.

10 maj 2022

Violett som violett

Pulsatilla patens, en verklig raring.

Champagnebrus, typ av.

5 februari 2022

Kammarlås

 

Ska vi tro att det här kammarlåset är flyttat från bostadshuset till en sekundär funktion i ett uthus? Ska vi tro att det gjordes 1948 då mormors och morfars boende moderniserades? Ska vi tro att den ljust gröna linoljefärgen har funnits någonstans i bostadshuset? Men var? Eller är detta lås återbrukat från annat håll? Spänningen hålls vid liv.


Det här är det enda kammarlås som finns kvar på gården. Det har suttit här så länge jag minns. Självfallet är jag förtjust i det där det sitter monterat på den enkla bräddörren.

*

I mitt andra boende är samtliga kammarlås på innerdörrarna kvar. Samtliga spegeldörrar  har nyckel att öppna med på gångjärnssidan och äggvred eller mässingstrycke på anslagssidan. Om de kommer att bytas ut? Nej, varför det?

26 januari 2022

Herdarna och stjärnan


Två herdar med några får rör sig mot Betlehems stjärna i skyn. Det här är en favorit bland julprydnader.


Hur ofta stod jag inte som litet barn om jularna och funderade hur de två herdarna och de fyra fåren skulle vändas (de kan roteras där de sitter fast i "marken"). Herdarnas ansikten såg ut som kaffebönor ;-). Skulle den spetsiga delen vändas mot stjärnan i skyn eller skulle den tjockare, robustare delen vändas ditåt - något som jag tyckte stämde bättre med mitt sätt att se människor, där spetsen var håret. Eller, om herdarna varit kvinnor, hucklen. Men i så fall bars ju herdestaven bakvänt, den brukade hållas framåt hade jag sett på bilder. Det där gick inte ihop. Och fåren skulle vändas med huvudet mot stjärnan och följa herdarna i spåren. Jag vände, vred och testade många gånger. Att mamma lät mig hållas förvånar mig än med tanke på hur rädd om och försiktig med denna julprydnad jag själv är nu. Den är ganska fragil.


Nå, spetsen ser jag numera som skägget och herdarna vänder ansikten uppåt mot stjärnan i skyn. Men än idag minns jag mina funderingar. Skäggiga män var verkligen inte vanliga på 1950-talet, jag hade nog aldrig sett någon man prydd med helskägg, bara mustascher.

Än har jag inte kommit underfund med vem som formgav den här konstnärliga julprydnaden som jag förmodar köptes in till hushållet innan jag föddes, kanske på Hemslöjdsaffären som då fanns dära Vall´n.

20 januari 2022

Återbrukat

 

Virkade "snöstjärnor", som jag stärkt i efterhand med potatismjöl och vatten, rör sig sakta i fönstret.

Kom så går vi ut
och ser på snön
tills vi står på näsan

Bashō  1644-1694.

Japansk haikudiktning tolkad av Jan Vintilescu, 1959

De där virkade rundlarna är typiska secondhandköp på 00-talet. För närvarande kan det kännas trist att allt finns och inget behöver köpas eller kompletteras från återbruksmarknaden. Samtidigt kan jag vara nöjd med att ha varit alert och handlat innan det blev så populärt som det nu är då återbruksgallerior dyker upp här och var. Priserna var oerhört tacknämliga och det gick lätt att göra fynd då jag handlade som mest intensivt.

10 januari 2022

Virvatell

 

Minns ni de här skönheterna? Virvateller hängde i fönstren över radiatorerna och snurrade av värmen då jag var liten. Jag köpte förpackningar med två stycken för länge sedan - en röd/silver och en guld/silver. Min förtjusning vet inga gränser ;-)

På förpackningen står det "VIRVATELL ger glitter och feststämning. Hållbar och brandsäker. Roterar vid minsta luftdrag." Baksidestexten lyder som så: "OBS. Fatta tråden med en hand och drag ut VIRVATELLEN. Tråden skall hänga fritt och bör vara minst 2 dm lång." Prislappen anger Kr 3.50. Om jag minns rätt köpte jag ett par förpackningar på Åhléns som då fanns dära Vall´n!!!

Solen kommer in med en smal strimma på eftermiddagen genom 50-talskökets fönster mot väster. Det går ju inte att låta bli att vara glad över detta heller!

31 december 2021

Julkrubbors tillbehör

En korg med vindruvor tillverkade av färgad vax, textil och trä inköpt i Neapel på Via San Gregorio Armeno.. Längd ungefär 10 cm.

Några av de tillbehör som tillhör en italiensk julkrubba handlar om liv och kommers i en liten italiensk stad från förr. Hus finns i olika skalor, så även även frukter, korgar, dricksfontäner i form av lejonmaskaroner och halvfärdiga mänskofigurer dvs. stommar av ståltråd lindade med linfibrer och snören, händer, ben och huvuden av terrakotta. Även många gjutna figuriner av terrakotta finns att köpa. Och till detta den heliga familjen.

Materialen som används är bland annat vax, terracotta, trä, plast, kartong, textil, metall, kork, bast, mossa, sand, färg.

Låda med färsk fisk (trä, risgryn, färg)

 Kastanjerostare (metall, keramik, färg)

Torkad skinka (vax)

Grönsaksutbud (keramik, bastsnören

Meloner - här inköpt i mängd (keramik, bastsnören)

Apelsiner 1/2 kg (keramik, papper)

Balansvåg, besman, av kapsyl, tunn spjällkedja och ståltråd.

Bröd (keramik och textil)

Höna med ägg (keramik, färg)

Den minsta skalan av hus (kork, kartong, färg, mossa, sand)

Taktegel av munk-nunnetyp (terrakotta)

Pastaförsäljande pojke (terrakotta - att eventuellt målas)

Jesusbarnet och krubban. Den i särklass billigaste masstillverkade och fulaste julkrubbsdetaljen - 1 SEK (plast, ska separeras så barnet hamnar i krubban).

* * *

Julkrubbor byggs uppinte bara i kyrkor utan lite varstans. Den mest fascinerande och idérika "profana" krubba jag sett fanns utomhus hos en däckfirma/bilfirma utanför porten vid Piazza del Popolo i Rom.