14 juni 2010

Kornmjölsgröt´n

Mormor och morfar, mamma och pappa, de åt ofta kornmjölsgröt. Men jag tycker bättre om gröt på havregryn. Det är väl en generationsfråga och ibland kan jag känna lite ledsenhet för att kornmjölsgröten är på upphällningen i norra delen av landet där kornmjölsgröt var stor för inte länge sen. När jag hör att det serveras kornmjölsgröt på äldreboenden blir jag varm i själen, faktiskt...

Kallgröt´n som blev kvar efter ett grötkok kunde hämtas från skafferiet och ätas senare, kanske dagen efter, med mjölk och lingonsylt - precis som varm nykokt gröt. Den är grå och mycket slät på den yta som legat mot karotten.



Mamma berättade om hur hon som ganska liten ombads av mormor Alma under slåttannan upp i Degermyra, att gå hem lite i förväg och koka kornmjölsgröt så att den skulle vara klar då övriga familjen kom hem sent och hungriga. Lilla Karin gick för att utföra sitt uppdrag men då de andra kom hem stod hon i tårar... Hon hade fått upp eld i vedspisen och stod och tittade i grötpannan som var full av "tjickren". Det kändes inte roligt, ansvaret hon fått hade hon inte klarat (trodde hon). Tjickren är de mjölklumpar som bildas då mjölet blandas i kallvattnet. Med hjälp av gröt-tvaren och ordentlig koktid bryts de upp och blir till gröt. Det lärde henne mormor och efter det blev det många grötkok för min mor. En tvara används inte för att vispa utan man tar den mellan handflatorna och roterar den fram och tillbaka runt i kastrullen.

På bilden syns en gröttvara av gran med ett årsskotts kvistar. Till det en slev. På slevens skaft står med glödskrift Karin 2-8-41. Jo, visst måste det vara en namnsdagspresent från min blivande far till min blivande mor. Jag tror nog det.

Ska jag skriva något modernistiskt trist blir det att kvinnans plats ansågs vara vid spisen då de föddes. Jag tror faktiskt inte att detta behöver vara fel, bara samhället och de sociala omständigheterna stöder detta levnadssätt. Men i brytningstider blir det svårt. Jag är inte övertygad om att jag skulle ha vantrivts att leva i 1800-talets bondesamhälle, inte alls. Som bondmora. Kan ha varit jättecoolt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

4 kommentarer:

  1. Ja no feck man äta mycke kornmjölsgröt när man va litn. Å mjöle he kömme bårde kvarna dära bruke. Då man nu ha vöre inne i en den kvarna å sitt alle spöra etter småråtten se unner man ju att man int vort sjuk å e denn mjöle.Men he kanske ä se att vi är för renli nu för tin å bygg int öpp na imunförsvar.

    Hälsninga bårda Mobacken.

    SvaraRadera
  2. Ja he ä barnan va eljest he ha vorte. Fast ja minns ju int förrn ja va tonåring att vi for ve korne ditta kvarna på bruke. Å he va en enda gang. Ja tro vi vänte mens korne maldes te mjöle av Ledstömen.

    Men sôm du säg, nan allergi he ha ja int´. (Anne än mot orättviser.)

    SvaraRadera
  3. Kornmjölsgröten jomenvisst.
    I första omgången med lingonsylt.
    Nästa dag hamnade de som var kvar i stekpannan tillsammans med en klick smör. Gärna skulle det bli en ljusbrun stekskorpa.
    På tallriken med mjölk och så pricken över gröten --- sirap.
    Nej, betoningen ligger inte på det nyttiga men på det gôtta!
    MvH
    G.W.

    SvaraRadera
  4. Så var det ju - stekt kornmjölsgröt dagen efter.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...