Visar inlägg med etikett kommunikation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kommunikation. Visa alla inlägg

25 augusti 2023

Artrikedom längs vägkanter???

Det var 2018 som statushöjningen av en ca 2 mil lång delsträcka av gamla Riks13 blev klar. Genast efter färdigställandet satte Trafikverket upp en mängd gröna skyltar med texten "Artrik vägkant".

Ifrågasättandet av Trafikverkets skyltning fortsätter. Dessa vägkanter är inte artrika! Sträckan finns inte heller med i Trafikverkets egen inventering av artrika vägkanter. Längs hela vägsträckan ser det ungefär likadant ut förutom att i juli (när fotona togs) blommade renfana på många ställen som vette mot åkermark.

 En grön skylt på var sida av vägen.

Här finns inte de ängsväxter som växte här före anläggningsarbetena startade för 6 år sen. Mycket sly kommer upp och framtiden får utvisa om de fina vägrenarnas blommor kommer tillbaka nu när åkrar/vall/lägdor inte brukas som förr. Att gräset/höet slås (eller tuggas) på åkrarna men sedan får ligga kvar utan att tas upp innebär ju i sig att ängsväxterna, som inte vill ha näring, kommer att utarmas. Själv tvivlar jag på att vägrenarna växtlighet blir som förr. Kanske TRV skyltar så här för att vi boende ska tro att detta är artrikedom.

Det sägs att nu när Sveriges storskaliga jordbruk (eller nerlagda jordbruk) förstör och förändrar växternas biotoper så är vägrenarna viktiga refuger för ängsväxter att överleva på. Men då måste man ge dem chansen och här menar jag att detta inte görs. Det blir artfattigdom i stället för artrikt. Jovisst, insikt om detta finns. Men finns den här? Kanske måste jag bli bofast här för att märka av den ...  Jo förresten, jag hörde att en krets av Naturskyddsföreningen nyligen startat i kommunen och det är glädjande.

Vad innebär artrik vägkant?


 

 

8 augusti 2023

Ett eget efternamn

Varför är det så svårt för vissa att lära sig inse att om ett par är gifta måste inte båda ha samma efternamn. Det finns styrelser i samfällighetsföreningarna här som envisas med att på kuvert och utskick påstå att jag har samma efternamn som min man. Jag har inte min mans efternamn vilket jag också påpekat.

Detta med olika efternamn är på inget sätt ovanligt där jag bott sedan jag flyttade hemifrån, kanske särskilt i städer och kanske i kulturkretsar. Jag skriver kanske för jag har inte läst någon avhandling i ämnet som visar på detta samband. En generationsfråga är det troligen också. Men här på den norrländska landsbygden tvingar man på mig ett efternamn jag inte har. Borde inte styrelserna genom sina medlemsförteckningar kunna få det rätt efter mina påpekanden.

För mig är det mycket viktigt att både stava namn rätt och använda rätt efternamn  på mina kontakter. Hur vore det om jag skrev en faktura med felstavade namn och helt fel efternamn? Skulle mottagaren känna sig förfördelad? I 23 år har jag varit medlem i samfälligheter här och fortfarande får jag post med fel namn, ett efternamn som inte ens liknar mitt verkliga. I styrelserna sitter både välutbildade och folkskoleutbildade personer och jag har påpekat förhållandet. Gissa om jag är förvånad att ingen förändring sker på två dryga decennier.

Så här skrev jag på bloggen för åtta år sen:

"Minns  när jag och några av mina vänner avslutade en lördagskväll hemma hos oss efter en träff i ungdomsgruppen. Jag kan ha varit 15-16 och vi satt i den gröna 70-talssoffgruppen. Vi pratade om målet med tillvaron, hur vi ville ha det inom en snar framtid. Tjejerna ville ha barn och familj, utbildning kom också med på listan men inte på första plats. Att detta inte var min framtidsdröm minns jag så väl. Jag ville heller inte på några villkor byta efternamn om jag någon gång skulle gifta mig. Hade jag levt med det i 15 år vill jag inte byta identitet och bli underställd en man framöver. (Det är fortfarande inte alls självklart här att behålla sitt efternamn vid ev. giftermål. Ett sådant val är, eller var åtminstone då, vanligare i socioekonomiskt starka grupper.) Och jag ville absolut inte, om så skulle bli av, ha ett romantiskt bröllop i en kyrka med gräddbakelseklänning, rosetter, rosor och konstig prinsessfrisyr. En lämplig klädsel menade jag var jeans, t-tröja samt kanske en kort slöja, typ 1960-tal, som intressant motsatsförhållande till den övriga klädseln, allt i vitt. Jag vägrade inrätta mig i normen som gällde, jag minns det så väl. Hur jag fått dessa åsikter vet jag inte riktigt."

Jag var ensam om de här åsikterna den där kvällen. Vi var alla uppvuxna på små lantbruk och fostrade av mammor som var hemma. Flickorna bytte efternamn då de gifte sig men inte jag. Kravet på att behålla mitt efternamn ingick i tanken på självständighet. För  mej var det en rätt självklar hållning.

16 april 2023

En enkel och självklar begäran

 För en samfällighetsförenings styrelse gäller:

Styrelsen ska se till att det hela tiden finns en aktuell förteckning över de fastigheter som är delägare i samfälligheten. Denna förteckning är basen för förslaget om uttaxering som ska lämnas på varje föreningsstämma. Medlemsförteckningen ska innehålla uppgifter om:

·         Fastighetsbeteckning

·         Fastighetens ägare med namn, adress, telefonnummer. Har fastigheten flera ägare, ska samtliga vara med i förteckningen. Och numera kanske e-postadress om styrelsen fått tillstånd av personer med e-post att använda denna vid kontakt.

·         Andelstal i samfälligheten

Detta självklara står att läsa i Samfälligheter av Björn Lundén. Det är hela styrelsens skyldighet att se till att det finns en aktuell medlemsförteckning,  alltså styrelsens gemensamma uppgift. 👍

Det har hänt en del när det gäller ägande - köp och sammanslagningar av hemman i byn sedan jag blev hemmansägare år 1999.

Därför begärde jag av styrelsen att en ny uppdaterad medlemsförteckning skulle delas ut till medlemmarna. Det som sedan delas ut på förra stämman var flera lappar med namn på samtliga medlemmar. That´s all!  När jag senare påpekar att fastighetsbeteckning och andelstal borde väl ändå finnas med i förteckningen får jag till svar av ordföranden att "Ulla sa att man inte får föra register över medlemmarna."

Vad menar du? säger jag och förstår genast att GDPR spökar. Eftersom det inte går att tala någon i styrelsen till rätta genom att förklara vad som gäller för i en samfällighetsförening, ställer jag en fråga via mejl till företaget som givit ut den bok som refereras till ovan.

Hej!

Jag har en fråga efter att ha köpt och läst Samfälligheter. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik.

Styrelsen i dels en bysamfällighet, dels en vägsamfällighet där jag är medlem vill inte lämna ut en medlemsförteckning med de uppgifter den ska innehålla. Vad den ska innehålla är väl beskrivet i boken Samfälligheter från Björn Lundén AB  - fastighetsbeteckning, fastighetsägarens/-nas namn o adress mm samt andelstal i samfälligheten.

Fastigheter i samfälligheterna har bytt ägare och fastigheter slagits samman genom lantmäteriförrättningar sedan föreningarna bildades genom lantmäteriförrättning 2007 resp 1984.

Styrelsen hänvisar till GDPR - att förteckningar över personer inte får sammanställas.

Samfälligheterna har inga hemsidor där uppgifter kan läggas ut. Uppgifterna kan möjligtvis finnas lagrade i en dator men inte på Internet eller i "molnet". Om medlemsförteckning överlämnas på en stämma behöver de heller inte sändas per mejl.

Vad gäller för samfälligheters medlemsförteckningar i förhållande till GDPR och till utlämnande av medlemsförteckning till medlemmarna? Är medlemsförteckning endast en angelägenhet för styrelsen?

Tacksam för svar då GDPR inte nämns i utgåvan från 2017 som jag har.

Vänliga hälsningar

S xxx

 

Svaret blir som följer:

Detta vidarebefordras till ordföranden som jag verkligen hoppas tar till sig de fakta som presenteras av någon annan än jag som hon inte lyssnar till.

Då styrelsen lyssnar mer på varandras okunskap än tar reda på vad som verkligen gäller genom att läsa sig till det eller fråga kompetenta personer utanför bykretsen blir det här i byn så lätt galet.  👎👎

Läsförmåga, läsförståelse, förmåga att dra slutsatser, källkritskt tänkande, vetskap om var kunskap och svar på frågor ska sökas måste finnas i en samfällighets styrelse. (Särskilt om någon i styrelsen, numera ordföranden, är så att säga välutbildad.)

(Att andelstalen inte får ändras förutan ny lantmäteriförrättning är en annan grundläggande kunskap som en samfällighets styrelse normalt måste känna till.)

I en annan bok om Samfälligheter står nedanstående att läsa om medlemsförteckningar.

Sekreteraren eller kassören ska föra en förteckning över de fastigheter
som har del i samfälligheten. Förteckningen skall förutom den officiella
fastighetsbeteckningen innehålla uppgift om med vilket andelstal
fastigheten äger del. Förteckningen skall också innehålla uppgift om vilka
som äger delägarfastigheterna samt deras adresser. Uppgifterna behövs när
man skall kalla till föreningsstämma eller om det blir fråga om omröstning
på en föreningsstämma. Förteckningen kan normalt läggas upp med ledning
av förrättningshandlingarna som upprättats när samfälligheten kom till.
Dessa uppgifter måste sedan uppdateras när förhållandena ändras.

Samfälligheter  av Tommy Österberg

Ovanstående bok delades ut till styrelsen då sff bildades genom lantmäteriförrättning 2007.

Upplysning behövs. 
Anna-Carin Åsbrink i Järvsö har tillverkat den här ljusstaken av återbruksmaterial.

19 mars 2023

Okunskap är makt

Att de andelstal som spikades då en lantmäteriförrättning genomfördes inte ska ändras utan ny förrättning är något som varje styrelse och för den delen även varje medlem bör känna till. Viktigast är nog ändå att ledamöterna i styrelsen har den kunskapen. I Mellansverige är jag medlem i en vägsamfällighet där kunskapen hos styrelsen är hög.

I den ena av vägsamfälligheterna här i norr som vi är medlemmar i har styrelsen två gånger försökt ändra andelstalen. Min barndomsvän sitter i styrelsen och bör absolut känna till vad som gäller - ändå går det snett.

Budbärare 2010 ville man förändra andelstal (till styrelseledamots fördel)

Det kommer att bli mycket rättvisare om alla betalar samma summa, jag får till exempel lägre avgift vid utdebiteringar eftersom mitt andelstal är rätt högt, sa min barndomsvän. Hon förstod inte eftersom kunskap om vad som gäller för en sff saknas.

Trippelfel 2021 ville man ändra andelstalen för andra gången (till styrelseledamöters fördel).

Vad är jäv?
Vad är att sitta i en styrelse och gynna sig själv, se till sin egen vinning?


I den andra vägsamfälligheten, gamla Kustlandsvägen, var andelstalen ändrade något decennium innan vi blev medlemmar då den ingående fastigheten blev vår. Även nya vägavsnitt hade blivit medtagna 2004 utan att medlemmarna underrättats, än mindre säga sitt. En ny förrättning skedde 2013 då två vägsamfälligheter slogs ihop. I den styrelsen sitter nu en kommunpolitiker som ordförande, en person som bör veta hur föreningsliv går till. Men styrelsen inte bryr sig om (eller ha kunskap om) vad som gäller i form av transparens och medlemmars insyn. Vilka stadgar styrelsen lutar sig mot är osäkert.

 

Styrelsen ska vara vaksam och se till att föreningsstämman inte fattar beslut om att göra något som inte är tillåtet enligt lagen eller stadgarna. I så fall måste styrelsen klargöra att den inte kommer att verkställa beslutet.

Om föreningsstämman ändå vidhåller sitt beslut, kan styrelsen ställa sina platser till förfogande och stämman får försöka skaka fram en ny styrelse som kan tänka sig att genomföra beslutet.

Om styrelsen följer stämmans direktiv och verkställer ett beslut som strider mot lagen eller stadgarna, kan ledamöterna bli ansvariga. Man kan inte skylla på stämmobeslutet. Trots att styrelsen är underställd stämman, får styrelsen inte verkställa ett sådant beslut.

Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter § 35.



I lagen står inget om hur man som medlem ska bete sig om styrelsen föreslår något som är emot lag eller stadgar. Det har hänt rätt många gånger nu under min tid som hemmansägare att så har gjorts.

Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen.

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin

Det kan inte fungera så här illa i alla små norrländska byar. I längden är det förödande för förtroende människor emellan i så fall. Vem kan man lita på? Är det någon skillnad på om man har folkskoleutbildning eller en högskoleexamen?

14 februari 2023

♥ ♥ ♥


Tittat och hittat i familjealbumet den 14 februari.

2 oktober 2022

Bränn alla mina brev

Jag är glad över de anteckningsböcker, loggböcker, kassaböcker, skriv- och ritböcker som finns kvar efter min far. I några av anteckningsböckerna har även mamma skrivit men det är i begränsad omfattning.

Det jag vet är att hon brände alla sina dagböcker och de flesta brev en gång i tiden. Det nämnde hon någon gång i förbifarten och det torde hon ha gjort långt innan jag föddes. Hon gjorde sitt val. Jag kan tänka mig att där fanns beskrivningar om en ung kvinnas tillvaro under andra världskriget och 1940-talet - något som intresserar mig. Visst berättade hon en del om sitt liv men jag inser ju att jag frågade alldeles för lite.

Vaxduksböckerna efter pappa är därför desto mer värda för mej idag.
Att förstå hans samtid, den samhällsförändring som skett och pågick, vad han och hans samtid tänkte och intresserade sig för upplever jag som värdefullt. Minnet av honom finns bland annat där han satte orden på pränt.

"Läser man Eddan vet man vad folket i vårt land tänkte" som han antecknade under ett föredrag i litteraturhistoria kan travesteras till "Läser man pappas anteckningsböcker vet man vad folket i hans del av världen och i hans samhällsklass tänkte".

3 september 2022

Eftertänksam uppmaning

 

Leave nothing but footprints
Take nothing but pictures
Kill nothing but time

John Muir 


Parkeringsplats vid naturreservat i Östergötland/Sörmland.

30 april 2022

Kommunikation

 
"Information är vaccin mot propaganda.
Det går inte att lura ett upplyst folk."
 
 
 
Jag har säkerligen blivit lurad ett antal gånger i mitt liv.
Har jag inte märkt det har det varit skickligt gjort och det har inte bekommit mig.
Som fastighetsägare här i byn har jag flera gånger försökt luras att tro felaktiga saker.
Det har skett klumpigt och varit väldigt lätt att genomskåda på direkten.
Detta får mig tyvärr att tro att på små orter på landsbygden är kunskap i flera stycken låg.
Även om jag vet att det på intet sätt stämmer överallt.
Men kanske är det lät att tro på den som har stadigaste rösten och tar det hen säger för sanning.
Trots förändringens vindar lever man kvar i byåldermannens tid.
Inte i en demokrati.
Föreningsvidriga beslut fattas eller försöker trumfas igenom.
Samhällsutvecklingen har gått vidare, utbildningsnivån bland befolkningen har ökat, källkritiken tillkommit.
 
Hur ska t ex en försäljning av mark som ägs gemensamt av bysamfälligheten gå till på ett regelrätt sätt? Kan man t ex ändra andelstalen hur som helst?
Kan man t ex besluta att utdebitera medlemmarna 90 000 kronor utan att summan står i kallelsen och utan att samtliga medlemmar är närvarande på stämman? Och hänvisa till att det är bråttom. 
Det är några exempel på vad en styrelse inte känner till här.
Men man man läsa sig till detta
- om man vill.
Det finns det sakkunniga att fråga om man är osäker utan att det kostar pengar.
 
Om jag tror på demokrati och tillsammansansvar och allas lika värde men om ingen annan gör det
- hur ska jag då agera när felaktigheter och odemokratiska förslag dyker upp?

6 april 2022

På luffen 1959

Klickar du på länken HÄR kan du se hur en äventyrare agerade innan alla sociala medier florerade, då det viktigaste inte vara att ständigt framhäva sig själv. Gulligt reportage från Göingebygden i teve:ns ungdom 1959 - från en annan tid än vår. Älskar den här typen av reportage.

 
Foto av Erik Berg härifrån

Världscyklisten Erik Berg dog 2015, 96 år gammal. Hans minnesruna kan man läsa här.

28 mars 2022

Drivkraft saknas

  

Denna ärvda vagn kan inte nyttjas för transporter. Det saknas en häst för att få trillan att rulla. När trillan var ett väl använt kommunikationsmedel levdes ett annat slags liv, knappast sämre än dagens levnadssätt. Håll med om att det är något visst med hantverket och designen! Idag är vagnmakare en mycket specialiserad utbildning.

Bilarna tog över och hästar användes, när jag var barn, endast inom jordbruket. År 1903 körde den första bilen genom byn på Kustlandsvägen och några år senare skedde den första dikeskörningen med bil.

11 september 2021

Trafikverket och lieslåtter längs vägkant

En väg i Värmland. Något pågår, dikesrenens växter har mejats ner men inte med grästugg. Jag passerar och ser två män med var sin lie. Naturligtvis hajar jag till men kör sakta vidare, ser en välkänd grön skylt med Trafikverkets "Artrik vägkant". Detta måste undersökas, vem bekostar detta med manuell lieslåtter. Kör tillbaka och parkerar bakom den mobila påbudsskylten.


Liemannen närmast tar sig tid att svara på frågor och berätta närmare om varför detta utförs. Det är Trafikverket som bekostar får jag veta. En enkelsidig rad med ekar planterades för ca 15 år sedan och efter detta har denna vägsträckas artrika dikesrenar skötts manuellt. Jag minns inte alla de blommor han nämnde som växer här men det är blad annat humleblomster, käringtand, johannesört, prästkragar, blåklockor.

Dikesrenarna slås första gången vid midsommartid. Växterna får ligga och torka och tas sedan bort för att den näring de bildar inte ska ligga kvar och utarma floran. Ängsblommor vill som bekant ha näringsfattigt för att trivas. Andra gången slås renarna i slutet av augusti/början av september. Även detta växtmaterial torkar på plats och fraktas sen bort. Att de höga, tjocka gräsen har minskat under tiden man har använt lie tycker slåttermannen sig se.

Vi pratade om redskapet. Här använde man sig av knacklieblad och som proffs hade männen tillverkat sina egna lieorv, ett par olika använde man. Orvet på bilden är extralångt eftersom det ska nå ner i dikets botten utan att man ska behöva kröka rygg, en ergonomisk arbetsställning är viktig.

Varje år slår man denna vägsträckas dikesrenar med lie samt ytterligare en ännu längre sträcka, även den i Värmland. Trafikverket bekostar.

 

Jag blir hejdundrande avundsjuk på värmlänningarna som har en hel statlig myndighet som värnar deras artrika flora. Finns någon sådan sträcka i norra Norrland?

*

Ja, inte finns den längs den nyligen upprustade milslånga sträckan av gamla Riks 13 genom bygden. Jag och min man brukar menande säga till varandra att Trafikverket har strösslat med gröna skyltar med "Artrik vägkant" , skyltar som de har för många av. Troligen vill de gjuta in någon slags känsla hos ortsborna att vi har vackra och värdefulla vägrenar. Utan att själv som myndighet mena något allvar och arbeta för detta.

Självfallet inser jag att det är få sträckor så högt värderade att de ska slås med lie bekostat av Trafikverket. Men jag tycker det är hånfullt mot oss ortsbor att sätta upp skyltar med "Artrik vägkant" där artrik flora med ängsblommor saknas. Älggräs, lokor, åkerfräken räknas inte hit. Inte heller den vackra renfanan.

Det sägs att landets vägrenar framöver kommer att blomma i vitt - höga älggräs och hundkäx tar över ängsblommornas biotoper.


 
Inte är det väl konstigt att jag blir avundsjuk vid mötet med slåtterkarlarna i Värmland? 
Att bo i ett län där en myndighet värderar vägrenar så högt.
* * *
Vill du anlägga en egen äng på tomten - läs här.


26 augusti 2021

INTELLEKTUELL

"Vilken roll ska intellektuella ha i samhällsdebatten i Sverige? Start för ny intervjuserie med personer som inte räds att kalla sig intellektuella."

 

Frågan om vad det innebär att vara intellektuell ställer man i Nordegren & Epstein i P1 den 25 oktober 2021. Hur är det att vara intellektuell i Sverige?
Frågan börjar diskuteras 27 minuter in i programmet och 9 minuter framåt.

Ämnet tilltalar mig. I Sverige är det ett skällsord att kallas intellektuell.

Den intervjuade ställer bland annat upp följande kriterier varför att han kallar sig intellektuell:
Som intellektuell menar han att en ska ha intresse för
språk
historia 
viss kunskap i filosofi
kritiskt tänkande
ifrågasättande av makten
analysförmåga

* * * * *  
Här är några tidigare skriverier om begreppet "intellektuell".

25 augusti 2021

Gamla vägar och informationstavlor ♥ ♥ ♥

DENNA VÄG
BYGGDES
1933 - 35

Skyltens text (som är värd att läsa):

"Under 1920- och 1930-talen rådde i vårt land stor arbetslöshet under långa tider. Dåvarande Statens Arbetslöshetskommission hade som främsta arbetsuppgift att organisera och genomföra så kallade AK-arbeten eller "nödhjälpsarbeten", som de också kallades i folkmun. Tack vare dessa AK-arbeten gjordes många samhällsnyttiga insatser: upprustningar av kulturminnesmärken, reparationer och nyanläggningar av idrottsplatser, broar och byggnader, järnvägar och vägar. Även i dessa trakter genomfördes flera AK-arbeten, till stor nytta och glädje även för dagens samhällsmedborgare. AK-arbetet Pukalovägen 177 är ett utmärkt exempel på detta.

Pukalovägen är ursprungligen en transport- och handelsväg, som sträcker sig från Lönneberga till byarna Flenshult och Hässlehult i närheten av Pauliström. Den gamla Pukalovägen slingrar sig fram i tvära kurvor och branta backar och är flera hundra år gammal.

Den "moderna" Pukalovägen är den landsväg som sträcker sig från vägskälet vid Entsebo/Pauliström/Karlstorp till Lönneberga samhälle. Minnesinskriptionen gjordes av vägarbetaren Valter Gustafsson från Järnaforsen tillsammans med några av de arbetskamrater som genomförde byggandet av den sista etappen av vägen under åren 1933-35. Arbetet med hela Pukalovägen skedde under åren 1931-35.

Minnesinskriptionen, som höll på att förstöras vid breddnings- och beläggningsarbeten av vägen under slutet av 1970-talet, räddades av Ingvar Karlsson i Lövhult, genom att han ur berget sprängde ut detta klippblock. Tack vare Vägverket i Kalmar Län och genom lokala initiativ restaurerades klippblocket under 1997 samt ställde man i ordning denna minnesplats. Samtidigt upprustades också rastplatsen med kvarnsten vid Rakenäs, där den officiella invigningen ägde rum 1934.

I samråd mellan Vägverket, Lönneberga Hembygdsgille och lokala markägare genomfördes samtidigt vissa försköningsarbeten av den gamla stenvalvsbron på den ursprungliga Pukalovägen vid Qvarnöbäcken, belägen vid Qvarnö kvarn. Denna kvarn har också renoverats och rustats upp under senare tid. Bron och kvarnen är belägna 100 meter från denna plats i riktning mot Lönneberga.

Vägverket i Kalmar Län och Lönneberga Hembygdsgille, maj 1997."

Den gamla grusvägen som ersattes med AK-vägen. Det finns rikligt med skyltar in mot den gamla vägen som gör att man kan välja att köra den grusvägen som finns kvar på båda sidor om AK-vägen. Både Vägverket (nuvarande Trafikverket),  hembygdsföreningen och markägare var med om besluten!

Den nya raka asfalterade vägen uppfördes som Arbetslöshetskommissionsarbete på 1920- och 30-talet.


Här, där den gamla rastplatsen rustats upp med kvarnstensbord och pallar av stenar samt rödmålat avbärarräcke av träplankor monterade på stenpollare, finns en skylt med samma text som ovan. Här invigdes en gång den raka AK-vägen. Så här såg rastplatser ut i bilismens relativa ungdom. Och jag kunde glädja mig av samma syn på min swemesterresa.

Jag tänker på och jämför med Riks 13 genom bygden och gamla Kustlandsvägen från 1600-talet. Tänk om alla gamla sträckor av Kustlandsvägen genom länet skulle ha skyltas upp i tid. Så lär det inte bli - många sträckor har beskogats bara under min levnad. Till och med delsträckor av Riks 13 kan vara svåra att finna. Jag kan konstaterar att människors mentalitet skiljer sig åt mellan norra och södra Sverige. Kan gälla både privatpersoner och myndigheter.

* * * * * * * 

När jag stod där framför skylten och läste kom i tankarna något jag läst och sparat ner om en kulturväg i Västerbotten som renoverats och reaktionerna på detta.


På Facebook kunde man läsa detta här då en enda väg i Västerbotten ska rustas upp på kulturhistoriskt rätt sätt. Av de kommentarer jag fick med var 75% negativa till projektets idé:

Tankegångarna känns igen, kulturhistorien är inte mycket värd på landsbygden här i norr! I städer finns fler med insikt om kulturhistoriens betydelse. Eller ...?

22 augusti 2021

Byggnadsvårdslitteratur

När jag besökte Nääs slöjd och byggnadsvård utanför Göteborg passade jag på att se på byggnadsvårdsutställningen samt butiken med så intressanta husvårdarartiklar. Det enda jag behöver för tillfället är en nyckelskylt - men den modell jag efterfrågade var slut. Lottlös blev jag ändå inte - boken Folkkära hus för småfolk hamnade i min ägo.

 

Självfallet fick det välsorterade byggnadsvårdsbiblioteket ett besök där jag satt ner och läste i ett par böcker som lockade. Längre än så fanns inte tid till då fler platser fanns att besöka enligt min planläggning av dagen.

Som synes finns Nisse Larssons Känsla för masonit som kom ut 2005 exponerad på disken.

Tidskrifter fanns, det här är halva mängden titlar. De är kända sen tidigare, prenumererar eller har prenumererat på flera av dem och skrivit enskilda artiklar i ett par av dem. Det som förvånade mig lite var att Skogsstyrelsens Skogseko fanns med i hyllan. Jag gillar mycket i den och får den gratis eftersom jag är skogsägare. 

Att ha tillgång till bra litteratur när man byggnadsvårdar/restaurerar är viktigt. Många av böckerna finns på folkbiblioteken - och om de inte finns kan man fjärrlåna eller be om att biblioteket köper in den bok man söker. Jag föredrar helt klart att söka svar i tryckt litteratur framför olika forum och Facebookgrupper :-)

3 augusti 2021

Stolthet över sin hembygd

Så enkelt ett minne kan bevaras över tid. Så här gör stolta invånare i en sörmländsk hembygd:

Runtuna socken

Torpgrund

Här låg torpet
Pettersberg
på Löfsunds ägor
(även kallat Fiskartorpet under 1800-talet)

Känt från: År 1806 (den äldsta bostaden låg 100 m söderut)

Sista brukare: Karl Oskar Hallberg f 1876
hustru Anna Olivia f Gustavsson år 1884

De brukade torpet till år 1931.
Efter 1931 hyrdes stugan ut.
Denna stuga riven omkring år 1943.
(...)
Uppgifter finns i hembygdsarkivet
Runtuna/Lids hembygdsförening/ 2000.

Hur stor skillnad är det inte i många avseenden mellan länen där min gamla hembygd finns och den nuvarande...

4 maj 2021

"Hustavlan"

 Jag och mitt Hus vi vilja Tjäna Herren.

Den här tavlan ska ha suttit ovanför en av dörrarna i farmors och farfars hus. Om det stämmer vet jag inte. Om jag får gissa tror jag i så fall att den kommer från farmorsmorfar Jacob och farmorsmormor Brita Katarina och som följde med "gammelmorfar" Jacob till Rundvik när han flyttade in hos sitt barnbarn, min farmor. (Men säker är jag inte, tycker det är svårt att datera den stilmässigt.)

Den här tavlan kommunicerar hierarkier, den kommunicerar att överheten ska lydas. Den visar på en samhällsordning som en gång var. Under mycket lång tid. Jag tycker det är intressant och viktigt att förstå detta för att begripa hur samhället fungerade då och förstå de reminiscenser som fortfarande finns kvar bland befolkningen, trots vårt maximalt sekulariserade svenska samhälle.

I Martin Luthers lilla katekes, som publicerades 1529 och som så småningom kom att finnas i varje hem, står som sista avdelning överskriften "Hustavla". Lilla katekesen användes vid de årliga husförhören då befolkningen skulle se till att kunna delar av den utantill.

I Hustavla 4  beskrivs "Om överheten"

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. (Rom 13:1-4)

 **

I Wikipedia finns Hustavlan beskriven. Hustavlans värld innebär en samhällssyn som beskriver varje persons plats i tillvaron. Världen delas upp i det andliga ståndet, det världsliga och hushållets stånd. Det senare beskrivs så här:

I hushållet på denna tid innefattades alla som bodde och arbetade på en gård, så förutom det man i dag ser som kärnfamiljen kunde det även ingå pigor, drängar och äldre släktingar. Överheten i hushållet var framför allt husbonden, men i många situationer var det snarare husmor som genomförde de uppgifter som hörde till överheten. Rollen som tilldelats överheten i hushållet var att både moraliskt och ekonomiskt sörja för hushållets alla medlemmar, i detta ingick såväl att sätta mat på bordet som att se till att alla var insatta i Guds vilja och bibelns ord. Genom så kallade husförhör kontrollerade prästerna att alla i hushållet kunde läsa och citera viktiga delar av bibeln. Resten av hushållets uppgift var att göra de uppgifters som tilldelades dem och att visa kärlek och vördnad för husbonden och husmodern. Hustavlan är i detta sammanhang förmaningar till de boende i hushållet.

När var och en sin syssla sköter, då går det väl, vad än oss möter.
– Luthers lilla katekes, Hustavla:15

21 mars 2021

Påkalla uppmärksamhet

Så länge jag bodde hemma och då familjen annekterat hela huset efter morfars död (efter det började vi äta på bottenvåningen tillsammans med mormor), brukade vi ha ett speciellt sätt att kalla samman familjen till middag eller annan gemensam måltid. Genom att med spiskroken slå på vedpannans järnhäll i köket som var ansluten till de vattenfyllda radiatorerna, förgrenade sig ljudet ut till hela husets radiatorer. När det ljöd behövde ingen ropa att nu är maten klar. Ljudet var speciellt, det var dovt och mycket tydligt och familjen samlade sig snart kring matbordet. Och det fungerade naturligtvis bäst vintertid då alla höll sig inom husets väggar.

För att påkalla uppmärksamhet upp till sommarstugan/sommarhuset, som låg ca 200 meter bort vid skogsbrynet intill sommarladugården, användes ett signalhorn.

När det ljöd var det något viktigt som skulle meddelas till exempel att ett telefonsamtal var på gång eller kanske en gemensam måltid. Det var särskilt från tiden när morbror, moster och kusinerna bodde där på somrarna, och så småningom jag själv på sommarloven, som jag minns den där kommunikationen. Det var långt innan mobiltelefonernas tidevarv.



 Det här hornet har och en mycket stark och tydlig signal.

Familjen tog även med sig hornet när vi cyklade vägen mot Långron för att som avtalat besöka faster och farbror i deras sommarstuga i väglöst land. När vi kom till motsatt strand i förhållande till deras stuga, höjde pappa hornet och tutade i luren. Då kom farbror V. strax puttrande i sin båt och hämtade oss för en gemytlig samvaro. Vem visste vad stress var på den tiden???

11 mars 2021

Klassresenärens verklighet

Sedan jag köpte morfars hus har jag börjat läsa litteratur om och av klassresenärer. I mitt tidigare liv stötte jag inte på de stora skillnader som finns mellan människor i olika socioekonomiska grupper så tydligt som nu. Det beror säkert på att jag blivit äldre, att samhällsklimatet förändrats så att klassklyftorna ökat. Samt att jag under många år umgåtts i grupper med samma värdegrund som jag själv har men nu kommer i kontakt med fler olika grupper med helt andra värderingar.

Det liknar algoritmerna som skapar vår verklighetsuppfattning på internet, algoritmerna väljer ut vad de menar att du är intresserad av och vad du vill veta. Det gör att annan information hamnar under radarn och din verklighetsuppfattningen blir skev.Visst är det nyttigt att möta hela skalan av värderingar men att möta den okunskap som jag inte visste, och knappast heller trodde fanns, blev en skrämmande insikt. Och att denna okunskap är många människors verklighet.

"Även om inget hölls hemligt levde jag ett slags dubbelliv. Mellan högskolevärlden och vardagen hemma var skotten vattentäta. Under mina sex år som student på Göteborgs universitet växlade jag mellan olika roller. På högskolan var jag student och hemma var jag pappa och bagare. Den ena världen visste i princip ingenting om den andra. Och jag hade ingen att tala om mina upplevelser med, ingen jag kände eller ens visste om hade gjort samma resa. Visst var det jobbigt, men på inget sätt plågsamt."

"Problemet är att kunskaper inte syns på utsidan. Den som kommer från ett sammanhang där bildningens värde är lågt, vilket i och för sig inte gäller i mitt fall, ser ut som den samme när hen återvänder, men ingen talar om för en att det inte finns någon väg tillbaka." Läs mer HÄR.

Det här är något som man inte vet  att man måste förhålla sig till framöver, när man som ung påbörjar klassresan. Du kommer från en familj, en släkt, ett socialt sammanhang där de frågorna aldrig någonsin lyfts.

 

Att se på sig själv och sin gamla omgivning med helt andra ögon, med andra preferenser kan vara både en angenäm och tråkig insikt. Att våga stå för sina åsikter som grundar sig på kunskap och andra erfarenheter än de gängse. Att arbeta för gruppens bästa utan egen vinning i åtanke. Att tåla att bli kritiserad, ja negligerad, utan stöd från andra som inte är källkritiska. Att ändå inte ändra inställning till det man tror på, inte tystna/stryka medhårs/vända kappan efter vinden - det finns tillräckligt med detta i världen ändå. Men visst är det asjobbigt att tvingas se sin gamla omgivning med nya ögon, att omvärdera de människor man trodde man kände och kanske inse att en grav felbedömning skett. Allt det där kan ingen utom klassresenären själv förstå, den som inte har någon återvändo på livsresan.

16 februari 2021

Högertrafikomläggningen 1967

 

Klockan fem på morgonen söndagen den 3 september 1967 gick Sverige över till högertrafik. Minns någon? Därmed anpassade vi oss till det trafiksystem som finns i alla andra länder på Europas fastland.
 

Det där måtte ha varit en stor dag. Så mycket information som gick ut - och det var bra och säkerligen behövligt. Den här broschyren delades troligen ut i grundskolan, jag har skrivit mitt namn i den och här visas delar ur skriften som nyligen återfanns på tredjevinn´ , det kommer fram nygamla grejer nu och då.




På den tiden, 1967, var jag fotgängare och cyklist. Minns så väl att jag, när skolan i Lögd´ slutade för dagen måndagen den 4 september, cyklade ut på Riks13 på väg hemåt. På långt avstånd kom en bil körande och jag hann inse att jag cyklade på fel sida och svängde över till högersidan. Någon fler felmanöver med hänseende till högertrafikomläggningen minns jag inte hände mig.

Högertrafikomläggningen var en stor rikstäckande operation och som jag minns det var informationen till medborgarna mycket bra, bland annat med hjälp av de många typiska och tydliga H-skyltarna.Jag hade ett sånt här märke klistrat på cykelstyret på min rosa Crescent, den cykel jag fått då jag fyllde 7 år. Innan dess hade jag lärt mig cykla på en vuxencykel, en 28-tummare, som jag inte nådde upp till sadeln på. Ni kanske minns hur det fungerar - jag stod rak men cykeln lutade från sida till sida allt eftersom jag trampade. En syn som inte förekommer idag.

29 januari 2021

Högtidsstund

När den här kulturtidskriften dyker upp i postlådan väntar intressant och stärkande läsning.

Frihet - jämlikhet - solidaritet

Balder fortsätter att utforska det som hjälper människan att behålla sinnet för proportioner.
Med en redaktion i Strömbacka, Bjuråker, Hälsingland vet man hur livet på landet kan levas.