Hummelholm

I den levande jordbruksbyn Hummelholm föddes min mormorsfar Per 1858. Det har jag känt till mycket länge, men aldrig att jag kommit mig för att ta reda på exakt vilket hemman hans föräldrar ägde och brukade. Så här i efterhand begriper jag inte varför jag varit så handlingsförlamad i just detta fall. Först i början av detta år tog jag tag i saken.

Hummelholm med den vackra björkallén som löper längs byavägen.

Eftersom jag kände till vad Pers föräldrar hette och när Per var född började jag med att titta i husförhörslängderna (Digitala forskarsalen, Riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/digitala-forskarsalen). Där framgick det så klart numret på hemmanet som familjen ägde och bebodde. Det var snabbt gjort.

Därefter gick jag in på Lantmäteriets historiska kartor, hittade laga skifteskartan över Hummelholm och letade där fram var hemmanet låg. Det där uppgifterna sparade jag i telefonen och en vacker sommarkväll i juli tog vi en sväng till den vackra och levande byn. Och si - det gamla timmerhuset står kvar, den gamla ladugården likaså med en nyare uppförd jämsides någon gång under 1900-talets första hälft. Gården gick ur släktens ägo, tror det var på 60-talet.

Det är viktigt för mej att, om det är görbart, se platserna där förfäderna levat och bott. Det landskap, den omgivning som format deras personlighet och livsvillkor gör att de kommer "närmare".

Per var barn nummer 6 i en syskonskara på 7 (2 flickor samt däremellan 5 pojkar) Per var näst yngst och därmed inte den som skulle komma att överta hemmanet  som också var hans mors födelseplats. Ofta var det äldste sonen som fick överta hemmanet, även om undantag finns. Per tog tjänst som dräng i byn Levar och fick sen möjlighet att köpa det hemman där han "tjente" dräng hos ett  barnlöst par. Då kunde han gifta sig med Amanda. Där föddes min mormor 1890 som första barnet i en barnaskara på tio.

Per från Hummelholm.

Den timrade parstuga i Levar som familjen bodde i är riven men jag hann som barn komma in i den före rivningen. Jag minns inte många detaljer men väl rumsupplevelsen och köket med gavelfönstret mot södersolen. Känslan sitter fortfarande kvar i kroppen.