11 januari 2012

Parstugan i Levar

Mormors barndomshem i Levar finns inte längre, huset hon föddes i 1890 revs omkring 1960. De flesta av mina förfäders barndomshem är rivna: morfars, mormors, farmors, farfars, pappas. Ett av husen revs på grund av en ny vägdragning som skulle fram i den kommunala planeringen. De andra revs med berått mod troligen för att de ansågs omoderna och gammelmodiga. De betraktades som oldfashioned. Att de var kulturhistoria redan då ingick inte i tankesfären i denna bygd.

En lärdom man kan dra av dagens syn i andra delar av Sverige, är att låter man husen stå och bara ser till att de inte ruttnar, men absolut inte heller "snoffsar upp" dem, blir de värdefulla med tiden. Det gäller inte bara herrgårdar och säterier som de flesta tycks tro. Gör man stora utbyten och förändringar vid en renovering försvinner det kulturhistoriska värdet även om man som ägare anser att huset ser ut som förr. Ett typiskt exempel är fönsterbyte där moderna fönster, även om de har äkta träspröjsar eller lösa snäppspröjsar, förstör det kulturhistoriska värdet. Jorå. Genast och med ens.
 
Mormors föräldrar Per och Amanda bodde i parstugan som syns på bilden. Ett kök i ena änden, en sal i den andra - båda med fönster åt tre håll, en farstu och bakom den kammaren. Två murstockar för uppvärmningen gav två skorstenar. En oöverträffad planlösning för en bostad än idag. Per och Amanda övertog genom köp detta hemman som ägdes av Johan Nygren med hustru, gifta 1856. Hemmansägarparet dessförinnan var Bryngel Öberg med hustru som gifte sig 1827. Dessa två bondpar var barnlösa och jag håller för troligt att parstugan också varit deras hem. Parstugan hann jag vara in i en gång men minns inte mycket alls, jag var för liten för det. Per dog redan 1919 men Amandra levde här till sin död 1950. Hon skonades från att uppleva rivningen.
  • Bryngel Öberg f. 1797 med hustru Anna Magd. Ersdr f. 1804. Bryngel lät tillverka en skåpsäng  i vars skåp det stod "Bonden Ärlig och Väl Aktadt. Bryngel Öberg. Lefvar år 1830".
  • Johan Nygren f. 1835 med hustru Anna Doroth. Andersdr f. 1833.
I husförhörsboken från 1880-1890 för byn Lefvar i N-lings socken, finns alla tre bondfamiljer på samma uppslag. Bondparet Öberg-Ersdotter dog båda under året 1884 men säljarna Nygren bodde kvar på gården sedan Per och Amanda köpte den. De bodde antagligen i förmånsstugan, undantagsstugan som väl är den byggnad som fortfarande står kvar och vars tak skymtar nertill på fotot. Ett barn föddes i den unga bondfamiljen 1890. Det var Per och Amandas förstfödda, dottern Alma Eufrosyna som kom att bli min mormor.

En av Pers och Amandas söner byggde ett nytt bostadshus och lagård på tomten. De syns till höger och vänster om parstugan. Bostadshuset har det för den tiden populära mansardtaket samt en fyrdelad planlösning med fyra lika stora rum på bottenvåningen med uppvärmning centralt placerad i huset vilket ger en skorsten. Jag vet inte när det byggdes, men huset skulle kunna vara uppfört på 20-talet om det vore i sydligare nejder men med en viss eftersläpning här i norr kan detta här lika gärna vara 1930-tal. Överst i bild syns en lagård som revs på 1990-talet då vägen till Järnäs drogs om just precis där lagården stod. Betänk att undantagsstugan idag är den mest värdefulla byggnaden ur kulturhistoriskt perspektiv av de byggnader som syns på fotot. Det jag kan konstatera är att jordbrukets och landsbygdens byggnader lever ett farligt liv. Hur många lagårdar och överloppsbyggnader här i kommunen överlever mej tro?
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Min morfar, född 1904, rev mot både min mormors och länsmuseets? vilja sitt föräldrahem, en västerbottensgård/parstuga för att återanvända timmret till att bygga nytt när dom gifte sig.
    Min mormor, född 1910, berättade att folk från länsmuseet? hade varit hem till dom för att vädja till morfar att behålla "gammbönninga".
    Tyvärr var han för stolt (dum) för att ändra sig, men lär ha ångrat sig senare. Mormor berättade också att det varit vackra väggmålningar på väggarna i salen.
    Bagarstugan såldes senare till en som kolade upp timmret och kvar finns bara ett hörnskåp (i min ägo eftersom jag var den enda i släkten som hade tillräckligt högt i tak :)), en "stannsäng", stenfoten från v-bottensgården och dess ytterdörrar som står i torvströrummet hos min morbror.
    Snipp, snapp, snut.... :(

    SvaraRadera
  2. Då måste jag hju ha åkt förbi det huset många gånger på väg till och från Nordmaling... Har även cyklat förbi ett antal gånger!

    SvaraRadera
  3. Din berättelse är inte ovanlig, Pentamom. Tidsandan har visserligen förändrats men det går trögare tror jag nog i norra Sverige och i trakter där man inte haft välbeställt. Det ligger i människans natut att bräcka sina grannar. Tyvärr.

    Med min blogg vill jag försöka visa på en annan inställning som har börjat få fäste men mest i mellersta och södra Sverige.

    Jag tror att människor som är stolta över sin bakgrund, vad den än vara må, vill berätta sin historia genom hus och inventarier av gången tid - inte bara nya ikea- eller Svenskt Tenn-möböler.

    Men än saknas mycket av stolthet, självinsikt och identitet här i min bygd.

    SvaraRadera
  4. Gerda-Thyra - ja med säkerhet!

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...