19 januari 2012

50-årstorpet på Tennstrand

Torpet är borta, det finns inte längre i verkligheten. Inte heller på något foto finns det bevarat, bara hörnstenarna till det timrade huset kan man ännu hitta. På den här enkla uppritningen har pappa visat planlösningen på sin gammelmorfars arrendetorp. Jacob arrenderade mark på 50 år av två bönder 1877 och timrade sig och familjen ett torp dära Tenstrana med utsikt över Avafjärden.
En så här enkel plan är för min del otroligt värdefull. Den visar hur min farmorsmorfars torp "såg ut", alltså planlösning och inredning. Pappa ritade upp planen, rikitgt oarkitektigt och underbart med enkla streck för väggar. Fönster och dörrar markerades med tvärstreck i väggarna. Sen ritade han in möblerna med enkla streck och jag skrev ner vilken funktion den hade och var de som finns kvar numera finns. Lagård och vedbod låg på andra sidan vägen.

1927 gick torparrendet ut, samma år som Jacob dog, 90 år gammal. Han hann uppleva att bönderna kom med släde till Rundvik för att säga upp arrendet. Jacob bodde då på övervåningen i sin dotterdotter Olivias hushåll, min pappa, barnbarnsbarnet, var 10 år.
Här gör familjen en cykelutflykt till platsen för torpet. Året är 1968 och det är jag som fotograferar med lådkameran. Lillasyster gråter för hon tyckte inte om myrorna som ville klättra uppför hennes byxben :-)  En hölada som jag tror är senare än torpet, stod då fortfarande upprätt. Idag är även den borta. Ett fritidshus ligger på tomten idag och en permanentbostad på en avstyckad tomt intill.
Kaffe kokades över öppen eld i den kaffepanna på tre ben som gammelmorfar ägt och förtennat. Så beundransvärt av mina föräldrar att ta oss med till en så omärkvärdig plats, platsen där min farmorsmorfars torp stått. Så långt ifrån slott och herresäten man kan komma. Det var ett väldigt bra sätt att skolas in i att vara stolt över sin härkomst och vilja veta mera...
Den här bilden är från 2001, nu med fritidshus.
Här, helt nära vägen, syns den berghäll där farmor som barn lekte att hon bakade bröd i ugn. Detta berättades också, en obetydlig sak kan tyckas. Jag intresserar mej för hur barn lekte förr och hur man såg på barn i de olika sociala sammanhang mina anfäder levde i. Tänker ni så? Försöker ni leva er in hur era anfäder levde livet?
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

6 kommentarer:

  1. Tänk att det är så spännande att läsa om människors historia, trots att jag inte ens vet vilka de var!

    SvaraRadera
  2. Ja, varför det är så kan jag inte svara på. (Hur som helst är det trevligt att höra.) Hur ofta kan man inte läsa om prominenta personers bakgrund och historia, ja till och med i biografisk form.

    Jag tar upp mig själv och mina anfäder för att få er bloggläsare att förstå vikten av att hålla dessa människors minne vid liv. För sin egen skull. Jag forskar, antecknar och minns det för MIN egen skull.

    Jag anser nämligen att även de "små" människorna i samhället ska få TA PLATS :-)

    SvaraRadera
  3. Inte bara hur mina anfäder levde - jag kan inte se en gammal bostad (eler rester av den) utan att försöka föreställa mig hur vardagen där kan ha sett ut när det begav sig. Spelar ingen roll om det är torp, kloster, kråkslott eller traditionella slott och herrgårdar.
    Barnen hade väl inte alltid så mycket tid att leka, de fick ju ofta ta ansvar tidigt för småsyskon och kritter.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Just därför att barn "förr i tiden" kanske inte hade möjlighet att vara barn, åtminstone inte långt upp i åren, tycker jag det är intressant att få glimtar av hur och med vad de lekte då/om de ändå fick möjlighet till det. Bäst bevarade leksakerna och berättelserna kommer alltid från högreståndsmiljöer.

    Jag tycker självklart också att alla sociala miljöer är av intresse att studera och fundera över. I mitt arbete får jag del av en hel del intressant, men just nu ligger anfädernas situation mej varmt om hjärtat :-)

    Mina egen generations lekar kanske jag också borde beskriva. De som lektes i vårt sociala sammanhang. Själv fick vi vara tonåringar med eget mode, vilket inte var tidigare generationer förunnat :-)

    SvaraRadera
  5. Absolut tänker jag på hur det var förr i tiden när jag går runt däruppe på min gård på gärdena som de rensat fram i sitt anletes svett och som nu inga kor har glädje av. Åtminstone försöker jag hålla undan slyn så länge jag orkar, sedan vill jag inte fundera på. Det är inte lätt när man bor i Stockholm och jobbar heltid...man kvistar inte upp till södra Lappland precis över en helg.

    SvaraRadera
  6. Att ha flyttat från sin hembygd kan vara lika traumatiskt som att ha tvingats flytta från sitt land. Att se landsbygdens förfall är också hårt.

    SvaraRadera

Hejsan, trevligt att få besök!

Alla ni knapptryckare som hittat min blogg och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer... ja, allas åsikter!

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...