Visar inlägg med etikett rökbastu. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rökbastu. Visa alla inlägg

6 augusti 2020

Rökbastu

Var det inte storhässjor/kornhässjor så är det rökbastur som användes för torkning av spannmål. I kornhässjorna torkas hela strået buntat i kärvar, i rökbastun är det sädeskornen som torkas. Jag behöver läsa mer om de två metoderna för att förstå när den ena eller andra användes samt vilken metod som är äldst.


I rökbastun eldades det i ugnen som är murad av naturstenar mitt på jordgolvet. Värmen torkade sädeskornen...

...som låg utbredda på en meter breda lavar längs två eller tre väggar. På de sargförsedda lavarna breddes spannmålet ut i ett tunt lager och ugnen eldades sedan hårt. Med jämna mellanrum rörde man om i sädeskornen som efter ett dygn ansågs tillräckligt torra för att kunna malas.

I rökbastun är det svart av sot på väggar och tak. Jo, jag vet eftersom jag själv har en sådan. De rökbastur jag sett finns på hembygdsmuseer eller länsmuseer i norra Sverige. Det var här de var vanliga en gång i tiden. Åsså upptäckte jag en rökbastu som revs i grannbyn. Den var då omvandlad till hölada.

Tänk, när vi började med åtgärderna på gården så stod rökbastun i fokus. Då 2009 skulle syllstockar bytas och det fanns inte många skickliga timstumermän i länet men vi fick kontakt med en. In på 2010-talet har flera duktiga poppat upp. Poppat upp är fel uttryck förstås, det ligger gedigen hantverksutbildning bakom kunskapen. Utbildningen i Mariestad gjorde verkan på sikt.

10 februari 2017

Arbetsläger 2008-2016

Ibland kan det hända att jag blir missmodig och tycker att allt går så långsamt med byggnads-vårdandet/restaurerandet här på gården. Därför har jag nyss gått igenom bilder från de arbeten vi utfört eller låtit utföra på våra byggnader här på fastigheten bara för att se vad som hänt de senaste åren.
Det visar sig när man gör en sammanställning att en hel del har gjorts. Så nu blir det ett antal inlägg med genomgång av vad som gjorts. Allt arbete antecknas i en vaxduksbok och det mesta fotograferas.

***

Rökbastun flyttades hit av morfar när han slog ner bopålarna här. Rökbastun, eller ladan som vi sa när jag var liten, är äldre än så och stod innan dess med stor säkerhet på morfars föräldrars mark här i byn men den torde vara äldre än så. Det var min far som hävdade att det varit en rökbastu- med all rätt.

Vintern 2008-09 avverkade vi ett antal granar på vårt skogsskifte. De togs nära den skogsbilväg som passerar över skiftet för att transporten skulle förenklas. Det är djupare snö där uppe än nere i byn. Vägen var plogad just denna enda vinter, ty det fanns planer hos somliga i byn att upplåta den vid vindkraftsbygget. Plogningen bekostades av vindkraftsbolaget så vitt jag förstår. Planerna gick inte i lås, man tvingades nyttja en annan tillfartsväg som inte går genom byn.

På bilden har virket nått sitt mål - rökbastun. Då fortfarande med ett tak av masonite på gaveln varunder tidigare förvarats bräder.

 
Innan några direkta åtgärder vidtogs på bastun under sommaren 2009, sänktes marken intill den. Trots att grävmaskinen var för stor avlöpte det hela utan problem för husens del med en skicklig spakförare. Så småningom fann vi, med hjälp av en god granne, ett företag med lämpligare storlek på grävaren. Dessa växer inte på träd här kan jag berätta, de där små grävmaskinerna.

Vi lät gräva bort jord runt hela lagårn med denna stora grävmaskin. Och dessutom blev jag av med den buske jag ogillade så mycket: den rosablommande klasespirean med rötter och allt. Hurra!
Sommaren 2009 anlitade vi en timmerman med medhjälpare för att byta ett par stockvarv som rötskadats då de sjunkit ner mot marken. Upplaget av betonghålsten transporterade upp fukt i timret. Marken här är lättgrävd och lerhaltig, för länge sedan en sjöbotten.

Ni ser själva vad som försiggår på bilderna. Här ovan ligger några av stockarna färdigbilade för knutning.

Pågående arbete. Vi blev begeistrade över de smarta domkrafterna som användes. Borde vi inte skaffa oss egna likadana?
 
På gavlarna byttes två stockvarv, på långsidorna endast syllstocken. På gavelväggen mitt i bild ser originalstockarna samt två generationers bytta nedre varv. De två nedersta är från vår timmermans insats och de ovanför dem har morfar fällt och bilat. Morfar bytte såldes fyra stockvarv då 1913.

När timmermännen var klara bultade vi fast medföljare på båda gavlarna, både på in- och utsida av väggen, för att ge stabilitet åt gavelröstena när huset skulle flyttas ett par meter. Efter flytten monterade vi bort medföljarna.

Ni ser här ovanför de typiska slitsarna som visar var torkborden var placerade, den plana yta där kornet låg för att torkas, ett bord på var långsida. När timran användes som rökbastu fanns endast jordgolv och mitt på golvet en enkel eldstad uppbyggd av naturstenar.
2010 var det dags att flytta rökbastun ett par meter mot norr. Den rullades på rundstockar med hjälp av en domkraft.

Så här såg det ut före timringsjobbet då golvbräderna var borttagna. Av golvbjälkarna fanns inte mycket kvar men de flesta golvbrädorna återanvände vi. Dessvärre har jag ingen bra bild på det nylagda golvet men det är flytande, alltså inte upplagt på syllstockarna utan på fristående stenar. Innan golvet lades in hade hörnstenarna under knutarna placerats ut. Det blev som en gång i tiden naturstenar med björknäver mellan sten och trä.

Åren 2011-2013 gick den lediga tiden på sommarhalvåret åt till att lägga nytt golv i lagårdporten.

Men 2014 var det dags att börja lägga om taket på den lilla rökbastun. Först flyttades hässj´störarna undan än en gång. Första gången var när syllstockarna skulle bytas. Anordningen som håller störarna på plats under vindskivan vilar på nedersta timmerstocken.

Takplåten togs bort samt den den asfaltstrukna oljehärdade masoniten men rotet, som är gammalt och svart av sot och påminner om tiden som rökbastu, blev kvar. Sen spikade vi spikade på stickspån på ena takfallet. Lätt och roligt var det.

Året därpå, 2015, var det dags för andra takfallet. Då fick vi en dag  hjälp av en man som ville lära sig tekniken och hantverket.
Det regnade rätt ofta juli 2015 och det tog flera dagar med många regnavbrott innan taket var klart. Presenningen åkte upp och ner. (Men med sammanräknad effektiv arbetstid tog det inte många timmar att spika spån.) Kalla det taklagsfest om ni vill - då det var färdigspikat var det dags för var sin öl i solskenet på nocken.
 
Norrgavelns timmer var rätt illa ansatt av väder och vind. Diskussionens vågor om hur vi skulle lösa detta började flera år tidigare och de gick höga ska ni veta. Skulle vi som skydd sätta upp brädor vi hade i lager eller skulle timmerväggen kläs med spån? De tillfälliga medföljarna som syns på fotot togs bort hur som helst.
2016 blev det slutligen spån eftersom vi hade flera buntar över, både handspäntade och maskinhyvlade. Även det här var ett lätt och roligt arbete som gick fort.
Vi tar byggnadsvårdsjobben i små etapper för att inte slita ut oss och tappa lusten! Det är bara under vår semester det finns tid till jobb på den här fastigheten.

2016 - rökbastun är klar med en ny bro. Det fick räcka med rödfärg på vindskivor och dörrfoder. Jag vill förhindra att det ska bli "sött" och "nuttigt", något som det aldrig var på jordbruksfastigheter när de var i bruk.
.
.

24 juli 2016

Klimatskydd

Sån´t här roar vi oss också med på semestern - förutom slåttannan. Timret på rökbastuns norrgavel är fläckvis ganska skadat och bör få ett skydd. Istället för träpanel spikar vi spån på gaveln. Det är riktigt roligt och blir ju rätt snyggt. Spånvarven spikas från olika håll och ger ett randigt mönster. Arbetet kommer att bli klart väldigt snart. Här har blandats hyvlade och späntade spån, pärt.

Taket är spåntäckt sedan tidigare. Det blev färdigt under förra årets semester. Nu är faktiskt byggnadsvårdsåtgärderna då det gäller rökbastun färdiga. Det började med utbyte av syllstockar en gång i tiden.

6 oktober 2015

Hejsan spåntak!

Du har grånat lite sen i somras och blivit vackert distingerad. Det går snabbt för spån att bli silvergrått när det utsätts för väder och vind. Är riktigt glad över spåntaket på rökbastun. Här i bygden finns ingen spånhyvel igång numera. Den sista som gjorde sitt var Harald Lindgrens motordrivna spånhyvel.
Hyvlad takspån köpte jag på annat håll. För det finns relativt många i landet som hyvlar om än inte här. Det som finns kvar av morfars takspån näms jag inte använda och det skulle heller inte ha räckt till detta tak. För en gång i tiden hade både bostadshus och alla ekonomibyggnader på gården spåntäckta takytor. De finns kvar både på bostadshus och lagård men täckt av tegel eller plåt.
Här ser det på många ställen ut så här. En av alla ruttna och fallfärdiga lador på åkrar eller där skogen tagit över. Just i den här dväljs spånhögar som hyvlats på Erik Or´s vattendrivna spånhyvel däre "badargrôbba".

Nästa sommar blir det ytterligare ett spånprojekt som ska utföras om allt går som tänkt. Det är nästan så jag blir lite entusiastisk...
.
. 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

13 maj 2015

Klimatskydd

De hyvlade stickspånen på rökbastun har grånat över vintern. Det är vackert, det är patina. Naturligt grånat trä är något av det vackraste som finns.
 
Hässj´störarna av gran får klimatskydd under det utkragade spåntaket.
.
.

7 augusti 2014

Spåntak

Under årets varmaste dagar fick rökbastun lite kärlek, då bytte vi tak på den. Det gick sakta därför att några timmars siesta mitt på dagen var ett måste under de hetaste timmarna. Men roligt och enkelt var det.
Den bruna trapetskorrugerade plåten togs bort. Under den fanns det kall-asfaltstrukna masonitetaket som jag så väl minns. På 60-talet hjälpte jag till att asfaltstryka det. Även masoniten togs bort förstås eftersom spåntak ska vara väl ventilerade. Det gamla rotet av vankantade brädor är kvar, svart av sot på insidan, och utanpå detta spikades ny läkt. Sen var det bara att spika spån i tre lager. Blank spik användes, inte galvaniserad.
 
Spånen måste blötläggas före spikning, annars spricker den. Att lägga och spika går fort, att blöta var för vår del nålsögat. Här i byn finns Harald Lindgrens spånhyvel kvar men används inte numera. Den hyvlade spån vi använde kom längre söderifrån.
Till slut sa väderleksrapporten: eventuellt regn imorgon. Vi jobbade i den ljusa natten för att bli klara och slippa täcka med presenning. Vi passade på att lägga spånen så att vinterns nordanvindar inte ska slita med sig några.
 
 Jodå, det höll tätt då regnet kom.
Nu är taket klart till hälften. Andra takfallet tar vi ett annat år. Värmen satte p för intensivare arbete. Och vem vill arbeta hela sin semester? Hässj´störarna förvaras under det skyddande takfallet.

När Olga-L, 92 år, var på besök och såg taket trodde hon att detta var det enda nylagda spåntaket i kommunen. Själv har hon sett många i sitt liv. Jag garderar med att säga att det sannolikt är det enda nylagda spåntak i kommunen där bidrag från kulturmiljövårdande myndigheter eller EU inte sökts.
Den här rökbastun hade spåntak under 1900-talet och fram till 50-60-talet någon gång. Även ladugården hade spåntak liksom bostadshuset. Den spånen var hyvlad, 45 cm lång med 15 cm uppflytt - alltså trelagstäckning. Bostadshuset fick tvåkupigt taktegel 1950, spånen finns kvar som vattentak. En inte ovanlig och bra byggnadsteknisk lösning. Men innan morfar flyttade rökbastun hit och den blev en förvaringsbyggnad, då den var rökbastu, hade den antagligen torvtak, ett takmaterial som inte var så brandfarligt med tanke på den ugn av staplade gråstenar som fanns där inne då.
.
.

5 september 2011

Rökbastu, torkbastu

Under sommarens besök i Rismyrliden i Västerbotten fick jag äntligen se en rökbastu eller torkbastu med en kallmurad eldstad. Så har rökbastun här sett ut före flytten till morfars hemmanstomt. Även i Vargträsk har jag sett en rökbastu, men den var inte lika stor och kanske inte lika trovärdig eftersom det kan ha varit rekonstruerad och inte in situ som den här i Rismyrliden.
Rökbastu i Rismyrliden
Timmermannen som hjälpte oss med byte av syllstockarna på vår rökbastu sa att den varit längre tidigare. Nu förstår jag att där varit ett litet förrum till själva torkrummet.

När man tittar in genom ytterdörren ser man vidare in genom en låg dörröppning till själva torkrummet med eldstaden. Golvet är stampad jord. Vid taknocken på den här bastun finns inristat årtalet 1861.


Därinne finns på var sida en lave där säden, korn eller råg, lades för att torka genom eldning i eldstaden. Nu förstår jag funktionen för de avlånga hålen i gaveln på vår rökbastu - där varlaven infäst. Någon skorsten (eller enkelt hål i taket som svedjefinnarna har i sina bostadshus) finns inte. Här inne skulle människor inte vistas under torkningen.

Skylten på Rismyrlidens rökbast undervisar så här:
Torkbastun var ett nödvändigt och viktigt hus på en bondgård. Korn och råg kunde inte malas i skvaltkvarnarna utan att vara hårt torkat.

Bastun var i regel en oansenlig timrad byggnad utan golv och innertak. Mitt pågolvet murades en ugnsliknande spis och efter väggarna bygges knappt meterbreda lavar. På dessa breddes spannmålen ut i ett tunt lager och spisen eldades så hårt som möjligt så att temperaturen i det lilla rummet blev mycket hög. Med jämna mellanrum rörde man om i spannmålen som efter ett dygn ansågs tillräckligt torr för att kunna förmalas.

Det var också vanligt att man på sommaren hängde in fällar och pälsar i bastun. man ville på detta sätt skydda skinnen för mal. Man ansåg att röken och hettan i bastun var bra hjälpmedel för avlusning av kläder.

Nu återstår för mej att kolla på laga skifteskartan från 1869 var närmaste skvaltkvarn låg i förhållande till den plats jag tror min rökbastu är flyttad från omkring 1913. Kul detektivarbete framför alltså!

Det här är bastun som morfar flyttade. Framför dörren har det alltså varit ett förrum tidigare. Väggarna är svarta av rök och sot. Härligt. Under min levnad har här varit ett plankgolv därför att byggnaden har använts som förråd och slakthus. Då potatislådorna i källaren var tomma åkte de ut hit i väntan på nästa säsong. 
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , ,

3 juni 2011

Pären

Stapelvara. Pärlåddena. Potatislådor.

Basföda. Jag är uppväxt på potatis, eller pären som ve säg. Tre olika sorts pärlådder finns travade i ett uthus. Det finns 18 stycken av de som rymmer 3,5 skäl och några av annan modell. 3,5 skäl har pappa skrivit på ett par stycken med svart modern tuschpenna. Vafalls, ett urgammalt ytmått som användes här på gården under min levnad? * De fulla trälådorna förvarades i källaren under huset. Genom en glugg i husgrunden togs de ner i källaren. Ljudet av potatis som rullar ner i en pärlåda är ljuv musik som jag inte hört sedan min mor dog. För då upphörde potatisodlandet här på gården.

Genom luckan i köksgolvet gick man nerför den branta källartrappan för att hämta upp pären. Potatis formade min unga kropp. He va vitpären å mandelpären som odlades. De som blev kvar framåt juni blev sespären, utsäde för säsongen. De brukade komma i jorden första veckan i juni. Nu.

Nu kan man inte ens längre köpa jordig potatis i livsmedelsbutikerna sedan några år tillbaka.

* I Svenska Akademiens Ordbok förklaras ytmåttet skäl så här:
SKÄLS-LAND. ( skäl- 1543–1950 (om ä. förh.) . skäls- 1543 osv.) om ett i övre Norrl. i sht förr använt ytmått (särsk. för åkerjord) av (i olika trakter o. under olika tider) något varierande storlek, vanl. motsv. en åttondedels tunnland (dvs. c. 617 m²), eg. så stor del av en åker som besås med ett skäl utsäde; äv. om kameral måttsenhet (äv. för värde av rätt till fiskevatten) motsv. 1/64 mantal; jfr skäl, sbst.⁴ ⁹. (De skattskyldigas) fiiskeuatn ere (i Piteå 2socken) werderath i spanland eller skeland. NorrlS 1–6: 282 (1543). Åhemmansdelen . . finnes . . endast lindor, enligt uppgift till 6 skälslands vidd. PT 1911, nr 118 A, s. 3 Rig 1960, s. 70 (om ä. förh.) .
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

14 januari 2011

Hässj´störar

I somras kom de tillbaka till sin plats på rökbastuns långsida. Hässjstörarna. Inte ska de stå och ruttna heller.
Den här lösningen ordnade pappa sedan jordbruket upphört och han någon gång på 80-talet fixade med den timrade rökbastun. Tro det eller ej, men mamma och han frågade mej om de skulle elda upp större delen av störarna. Gissa vad jag svarade? NEJ förstås. Så klart.

Det här är smart pappalösning tycker jag. Reglarna som håller störarna på plats är spänd mellan takfot och syllstock. Störarna fanns på samma ställe tidigare när jordbruket var i funktion, men med en annan, fristående konstruktion. Under de två senaste årens vård av rökbastun flyttades störarna. Men vi borde ha vänt den spetsiga sidan av störarna åt samma håll när vi nu la dit dem igen!

Älskade störar av gran! Att användas till linhässjor. Vore jag etnolog skulle jag studera de olika sätt att torka hö som förekommer och förekommit i världen! Hässjor är en ganska sen företeelse, så torkades inte höet då min mamma var barn på 20-talet.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , ,

6 augusti 2010

Bakom lagår´n

Ja, så är då den lilla timmerbyggnaden flyttad. Lad´n som vi sa då jag var liten.
Här leker vi kusiner hästskjuts med Lasse som dragare, han var ju stark pojke. Den blåmålade pinntrillan var en härlig vagn för lek. Men så skräpigt det var vid ladan bakke lagår´n i det levande jordbruket på 60-talet. Rökbastun/ladan syns knappt bakom allt staplat material men en knut samt dörren skymtar. Livet var otroligt härligt!

















Tremänning S. sitter i gungan som hänger i träbjälken mellan lagårdsvägg och rökbastu. Den som också användes då grannen, slaktaren Oskar Öberg, kallades hit för att slakta en kalv.

Nu har vi tagit ner bjälken och flyttat rökbastun/ladan några meter längre från lagårn. Förhoppningsvis är det mindre fuktigt så.


Hur flytten gick till? Ja det ordnades med två plankor längs varje långvägg. På dessa fyra rullar vardera. Med hjälp av spjärn mot marken samt domkrafter från Nike, skjöts rökbastun sakta men säkert de tre metrarna som behövdes. Nu återstår att lägga tillbaka det "flytande" golvet. På bilderna är inte hörnstenarna på plats men det är de nu.



Marken planades till med hjälp av trakor med skopa. Nästa år gör vi justeringar för så här ska det inte se ut för alltid. Nu täcker vi marken för att ogräs inte ska etablera sig. Bilderna är inte vackra men det är väldigt skönt att ordna bra för byggnaderna. Vi låter det ta sin tid.

Jag har studerat kartan från laga skiftet och letat mindre ekonomibyggnader på de två hemman som rökbastun kan komma ifrån. Min morfar fick den av sina föräldrar Klara och Johan Olof då han timrade sig ett hus längre söderut i byn. Hemmanen numro 1 och 4 tillhörde familjen. Jag har markerat de små byggnader som 1869 fanns på dessa gårdar. Jag tror att en av dem är den rökbastu som jag nu är ägare till. Morfars hus ligger några hundra meter sydväst utanför kartan.

7 juni 2010

Inför flytten

Nu har vi bultat fast medföljare på rökbastuns gavlar inför flytten i sommar.
Följarna, som är sågade gamla plankor, finns på ut- och insida och varje följare är fastbultad med två gängstänger, brickor och muttrar.
På lite närmare håll ser fastsättningen ut så här med gängstång, fyrkantbricka och mutter.

Här är andra gavelns medföljare och förra säsongens bytta syllstockar.

På det här fotot kan se man insidan med de ursprungliga stockarna upptill och deras bearbetning och därunder morfars stockbyten. De äldsta stockarna är svarta av sot eftersom det här är en rökbastu ursprungligen. Men morfar har aldrig använt byggnaden på så sätt kan man se av de ljusare stockvarven.

Här syns nederst förra årets två bytta stockvarv nederst. De har på insidan sågmärken efter motorsåg. Dessa spår sågades till innan ytan mellan dem bilades bort. Det är dagens förenklade sätt att bila en stock. Sågmärkena är kvar som referens till året 2009. En tredje årsring.

I rökbastun har golvet legat fritt från timret, på egna stenar. Efter flytten, som bara blir så där tre meter, kommer golvet dit igen. Samma brädor tänkte vi använda, de är inte så gamla. Då timmerbyggnaden användes som bastu fanns bara ett jordgolv. Mitt i bastun fanns en kallmurad eldstad. Så fungerade det hos morfarsfar och morfarsmor. Men efter att morfar byggde sitt hus 1913 och flyttade hit bastun, har den använts som förråd och styckplats för kalvslakt. Kalvslakten minns jag mycket väl, hur kalven hängdes från en bjälke mellan lagård och bastu där den flåddes och grovstyckades. Det jag tillåter nu är att den balken försvinner och ett spår av hur det fungerade på den lilla bondgården. Jag har tänkt väldigt mycket på det hela och är fortfarande osäker på om förändringen är bra... Vi barn hade också gungan här under flera år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,