På Kustlandsvägens sträcka här förbi mitt hus finns björkar på båda sidor som bildar en allé. Morfar och mormor planterade björkarna 1921 då mamma föddes. Grannarnas björkar kom till senare eftersom husen byggdes efter 1921.
Per telefon fick jag veta att mina föräldrar beslutat att låta beställa nerhuggning av björkarna under tidigt 1990-tal, tror det var 1991. Jag blev oerhört ledsen, så kalt det skulle bli, så ödsligt. När beslutet ändå var taget bad jag min mor att fotografera björkarna som dokumentation. Så gjorde hon en gråmulen vårvinterdag. Det är de fyra första fotona här i inlägget.
Jag ringde och pratade med min kompis landskapsarkitekten och fick veta att björkar har inte mycket längre livslängd än de här hade, kanske något decennium till.
"Det tidiga 1900-talets lantträdgård: I regel var trädgården inhägnad med häck eller staket för att stänga djuren ute. I Norrland rekommenderades Sibirisk ärtbuske som häckväxt liksom oxel för stormigt klimat och gran i kalla lägen. Även lövträd kunde användas. Det var även vanligt att plantera alléträd, till exempel vid en speciell händelse som ett barns födelse. Häckväxter och gårdsträd togs direkt från skogen."
HÅLLA HUS - det tidiga 1900-talets lantträdgård
1991. Här ses de gamla björkarna samt häck av sibirisk ärtbuske (Caragana arborescens)
*
Inom ett par år planterade föräldrarna tre nya björkar längs vägen men inga direkt vid huset, där förblev det tomt och kalt. Där elkabeln kom in på tomten planterades en rönn som går att beskära och därför inte skulle störa luftkabeln.
*
Men så hände det sig att jag tog initiativ till att fyra nya småbjörkar planterades under Kristi Himmelsfärdsdag 1999. Det kändes så rätt. De har växt sig stora sedan dess.
*
När Vattenfall grävde ner elkabeln här 2016 tog jag telefonkontakt med projektledaren och hörde mej för hur de tänkt gå till
väga. Jag insåg att björkarna på någon sida av vägen var starkt hotade och visst var det så.
Då föreslog jag att kabeln skulle grävas ner i vägen och rekommenderade
honom att tala med vägsamfällighetens styrelse, varför inte sekreteraren
som skulle bli direkt berörd av grävjobbet. Så gjordes och de gamla björkarna står kvar än så länge.
*
Några planer på att plantera nya finns inte men en oplanerad gran vid infarten verkar ska få växa till sig. Trädkransar eller ensidiga rader av björkar vid tomter har varit vanliga här sedan 1920-talet. Hushållningssällskapet hade som jag förstår det del i den rådgivning som spred plantering av björkrader.
*
När Riks 13 genom bygden, med Trafikverkets försorg, fick en högre
standard kapades många björkar längs vägen. Då vägbygget var klart 2018 hade trädrader vid bland annat Jan Nils Alberts fällts, i Mo togs många träd ner t ex vid Forsbergs ärevördiga bostadshus, Alms björkrad söderut försvann, ja på än fler ställen slocknade trädrader.
Nu ska ni inte tro att jag är bespetsad på att alla gamla träd ska behållas. En gång i tiden fanns ofta enbart ett enda vårdträd vid gårdarna här. Landskapet var öppet eftersom all mark behövdes för odling av hö och spannmål och potatis för människornas överlevnad. Men - planerad placering av traditionella lövträd som björkar är oerhört effektfullt där de funnits sedan länge. Här i byn finns dessutom mest bostadshus från 1930- och 40-talet då trädrader blivit vanliga att plantera.
Däremot finns det inget värre än när lövträd kommer upp som sly, helt ogenomtänkt. Där ser jag bara orkeslösa fastighetsägare som inte ids hålla landskap och tomt öppna. Det förfular för alla boende och förbipasserande.
Hmmm ... Jag måste nog anses höra till skaran "orkeslösa fastighetsägare som inte ids hålla landskap och tomt öppna". Helt orkeslös är jag inte, så jag ser till att hålla lite ängsmark, några odlingsområden och gräsmattor öppna, men på den 6000 kvadratmeter stora tomten finns en slänt där jag låtit det växa fritt. För några år sedan tänkte jag, när jag blickade ut över slänten från huset: "Usch, vad det har växt igen!" Nu försöker jag i stället tänka, när jag ser den frodiga växtligheten: "Oj, vilken fin kolsänka jag har!"
SvaraRaderaHej Karin! Jag vidhåller att det ser oengagerat och FULT ut med sly. Utsikten kanske försvinner mot blånande hav, sjö eller berg.
RaderaOm lövsly växer tätt mitt i en by tycker jag att ägaren ska se till att det röjs. På så sätt växer kvarstående ungträd mera och man får ved till kaminen ganska snart som sparar på den elenergi som ofta används för att värma upp hus. och ved värmer tre ggr - då den huggs, då den klyvs och då den brinner i brasan. Topp!
Jag kan hålla med dig i princip och jag skulle till och med kunna ta ner lite mer sly om jag bara visste vad jag skulle göra av det. Sedan ett nytt EU-direktiv hindrar oss från att elda upp trädgårdsavfall har jag liksom inget val, annat än att låta slysnåren växa på. Jag hugger ner mindre träd, jag har gott om ved, men jag vet inte vad jag ska göra med de berg av ris som en seriös slybekämpning skulle innebära.
RaderaVi har olika utgångspunkter. Jag har mängder med gräs som ska föras bort och ytterst lite sly. (Då räknar jag inte in vår skog, där lämnas röjt sly på plats.) I flera kommuner i länet tillåts eldning av trädgårdsavfall och frångår EU:s direktiv - https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/forvirring-kring-eu-direktiv-flertalet-kommuner-tillater-eldning-sjalvklart-blir-det-majbrasa
RaderaFramtiden får visa om landet växer igen när EU-direktivet följs.